[...] oktober, november

Ja, jag har varit helt sämst på att blogga på senaste tiden. Jag ber om ursäkt. Kanske kommer det en uppryckning, vem vet. I vilket fall som helst så kommer en liten uppryckning i och med detta inlägg.

Allt är som vanligt. Jag tror inte att det har hänt så superduper mycket.

Dagens låttips är Vit Päls låt Varje Stavelse. Igår när jag lyssnade på den höll jag på att svimma för att den var så bra. Och vilken fantastisk text! "Och alla danskar hör Tina Turner [Tina Törner?] då trivs dom som bäst". Jag ska se Vit Päls på torsdag på landet i Stockholm. Det blir nåt det.

Själv så har jag spelat tre gånger sen vi sågs senast. En gång som praktikant-Henrik, En gång som blirger och en gång som son. När jag spelade som praktikant-Henrik så var det på bruksgymnasiets open mike. Jag drog av Bob Dylans "as I went out one morning". Det gick helt okay. När jag spelade som blirger så var det på Kalmar nations open mike (Spela!). Det gick lite sisådär. När jag spelade som son så var det på pappas 60-årskalas, då gick det jättebra. Jag spelade en låt som jag hade skrivit till pappsen.

Men Johnny Johnny's då? Jorå, vi fick en jättefin recension idag. Min favoritdel är "Sådan musik som man har i hörlurarna när ens högsta önskan är att någon ska fråga vad man lyssnar på".

Jag har köpt en playstation 3. Vilket har fått konsekvensen att jag har spelat en hel del Fallout 3 på senaste tiden. Det känns skönt att ha kastats tillbaka till den nuvarande generationen.

Jag såg just pingpong kingen. den gjorde inte lika stort intryck på mig som jag trodde att den skulle göra. Iofs så somnade jag när jag skulle se den igår och idag så satt jag framför datorn och såg resten.

Däremot så gjorde filmen "once" ett väldigt stort intryck på mig när jag såg den för ett tag sen. Så den kan jag rekommendera. Jag rekommenderar också den sydkoreanska filmen "I'm a cyborg, but that's okay". Fin film.

Det har kommit en massa snö. Jag är positivt inställd till den. Fast det är ju kallt när man går ut, men det är inte det värsta. Det värsta är att det blir halt. Jag halkar hela tiden. Alla andra verkar kunna gå på hur bra som helst men jag bara halkar runt som värsta bambin. Jag trodde först att det var mina skor. Men jag prövade gå ut med kängorna idag och det hjälpte inte. Det är samma sak när jag åker buss och det blir plötsliga stop när man står upp. Jag flyger runt som en vante medans andra på sin höjd höjer en smula på ögonbrynen. Jag kan ha dålig balans, men man vill ju inte erkänna att man har brister i balanssinnet. Dessutom har jag alltid trott att jag har ett bra balanssinne.

Man kanske skulle börja blogga lite.

Hare bäst i vilket fall som helst!