Vinteröl

Jag åt just en Ica-pizza och drack en Samuel Adams Winter Lager som jag häromsistens införskaffade. Den var lite åt svagdricka-hållet. Den var okay, kanske lite väl besk för min smak.

Ja, imorgon är det ju nyår. Vare sig man vill det eller inte. 2008 eh, ja...det kanske blir bra. Det är ju OS inte minst. Skidskytte-VM också. Till exempel. Jag har aldrig sett mig själv som en sportnörd. Musik och tv-spelsnörd - javisst. Men jag är nog en sportnörd. Åtminstone när det gäller vissa idrotter.

Till exempel håller just nu tour de ski på. Jag är naturligtvis överlycklig. Charlotte Kalla alltså. TV-underhållning. Jag drar mig till minnes en intervju som jag såg på tv runt tiden för hennes genombrott; reportern frågade "Hur vet man att man tar ut sig på träning?" Kallas svar var: "Jo, när man bara vill sätta sig på en stubbe och gråta, då vet man". Jag var mer än bara nöjd.

Julen flöt förbi utan att sätta några djupare spår.

Jag och Johan satt häromdagen och lanade hearts of iron till klockan halv åtta på morgonen. Johan spelade som Musse och jag som Adolf (det handlar om andra världskriget). Det var grejer det.

Japp!

Lucia och sånt

Onsdagen den tolfte quizzade vi. Det var Jag, Anna, Carolina, Ingrid, Krickan (Ingrids kompis), Markus och Mave (Annas kompis). Vi delade upp oss i två lag, Jag var med Ingrid och Krickan (som egentligen heter Kristin). Det gick inte så bra för något av lagen. Eller, inget av lagen vann.

Vi hängde kvar på Smålands, där quizzandet äger rum, och inväntade tidpunkten då det var dags för nästa delmål. En stund före 22 gick vi iväg till Norrlands där vi skulle gå på Luciavakagasksläpp. Jag hade vit tröja, vita byxor och ett rött bälte för att se ut som Lucia. Eller nåt.

Vi kom in och dansade, vilade fötterna, dansade, vilade fötterna och så vidare. Jag träffade Johan som var där med Klas och Mange.

Vid två-tiden var vi trötta och sugna på bonde söker fru, som jag ju planenligt hade spelat in. Så vi gick från Norrlands och gjorde ett pit stop på Max. Där träffade jag Johan och grabbarna igen.

Vi, som nu bestod av mig, Anna, Carolina, Ingrid och Markus, gick förbi universitetshuset där jag och Carolina hade spottat en gran, som vi tänkte stjäla, tidigare under dan. Tyvärr fanns inte granen kvar när vi kom dit. Nåväl, sånt är livet. Vi fortsatte hem till mig.

Hemma hos mig slog vi på BSF och tittade. Efter en stund dök Johan upp (han hade annonserat att han kanske skulle göra det när vi träffades på Max). Efter Bonde så tittade vi på Plötsligt i Vinslöv och Carolina och Ingrid sov. Tanken med det hela var ju att vi skulle se på Luciatåget på tv tillsammans. Dock började folk bli trötta och visade tecken på att de var på väg att gå hem (till exempel genom att säga att de skulle gå hem). Vi lyckades dock hindra Carolina och Markus från att gå hem. När det konstaterades att det var en timme kvar till luciatåget på tv gick Anna hem.

När Luciatåget väl började blev till och med jag trött så jag lade en madrass på golvet och somnade ganska snabbt. Carolina sov i min säng men de andra var vakna. Jag vaknade lite då och då av att Johan kittlade mig på näsan.

Efter det hade konstaterats att luciatåget var slut började folk klä på sig. Carolina ville att vi skulle vänta tills Folkes hade öppnat så att vi kunde skaffa oss lussekatter. Hon blev dock nedröstad.

Jag gick och lade mig för att sova. Jag somnade efter ett tag. Mobilen som jag hade ställt på ringning förde oväsen klockan 11 och jag slog på tv:n för att titta på skidskytte. Dock såg jag inte så mycket av det eftersom jag var så trött.

Jag vaknade till och ringde och väckte Johan halvtvå-tiden. Vi bestämde oss för att gå ner på stan och kika. Johan köpte en huvudbonad och jag köpte ett dataspel (Knights of the old republic II).

Vi gick hem till mig och spelade en stund. Johan fick ett sms där det stod att en kompis' lillasyster var i stan så han begav sig iväg för att träffa henne. Jag pysslade lite med en låt jag har jobbat med den senaste tiden. Linnéa kom över och vi mös.

Ingrid, Anna och Carolina kom över en stund före 20 och vi tittade på bonde söker fru och sjöng stilla natt. Till exempel.

Idag har jag sovit och spelat data. Nu ska jag nog hitta på något att äta.

Chip!

Sen sist

I fredags var jag på min mormors begravning. Det var skönt att få ur sig allt som man har gått runt med som en tung ryggsäck sen min kära mormor gick bort. Men jag ska inte skriva en massa snyftigt och tråkigt i bloggen, mer än vad jag redan gör.

Lördagen spenderade jag hemma hos mor och far där jag tittade en massa på skidor och skidskytte. Bland annat med min danske släkting Peter. Han tyckte det var roligt när Christer Ulfbåge sa "oj oj oj". Vilket han gjorde några gånger. Skidskytte alltså. Det är tv-underhållning if there ever was any. På kvällen kom jag hem till Uppsala och Linnéa dök upp en kort stund efter.

Söndagen spenderade jag med skidor, skidskytte och Linnéa. En strålande dag naturligtvis.

För att återvända til underhållningen: Christer Ulfbåge och Kalle Grenemark är ett fantastiskt radarpar som skidskyttekommentatorer. Christer Ulfbåge med sin trygga djupa röst och Kalle Grenemark med sitt oerhörda engagemang. Dessutom är de väldigt roliga. Man skulle kunna skriva ner en mängd fantastiska citat för varje tävling. Mitt favoritcitat är nog "Här kommer storfräsarna på rad..." (När man kom till den mer välbekanta delen av startfältet). Eller "i mixstafett DÄR är skyttet viktigt!" (i varje distans eller form betonas alltid hur viktigt skyttet är i just den distansen eller formen). Helt fantastiskt!

Idag har jag varit på föreläsning, varit till Johan och spelat tv-spel samt varit på korridorsmöte.

Efter mycket om och men ska jag börja jobba på Dexter som ju alla verkar gilla så mycket. Vi får se.

Nåväl, hare bäst!

Två i rad

Igår hängde jag hela dagen. Gick inte längre bort än till köket. På kvällen kom Ingrid och Carolina över och vi pluggade en smula. Sedan gick jag till folkes och köpte tentagodis.

Det är nämligen så att jag skrev en tenta idag. Hur gick det då? Jag kom kanske undan med det. Fast jag har varit mer säker de andra två tentorna den här kursen.

Efter tentan gick jag hem en snabbis. Sedan gick jag till ovandahls för efter-tenta-fika med några klasskamrater. Sedan gick jag hem och hängde.

Förra veckan var vi och quizzade. Det var jag, Carolina och Markus. Ingrid som brukar vara med kunde inte. Hursomhelst så vann vi. Segraren får 200 spänn. Fina fisken. Innan dess hade vi kommit 2:a två gånger och 3:a en gång. Ett fint facit ändå måste man säga. Men det kändes väldigt skönt att äntligen vinna, eftersom vi hade varit så nära flera gånger.

Idag skulle vi quizza igen, samma gäng. Ingrid är på väg till Rom. Det föll sig så att vi vann igen. Hurra! Kändes bra. Nu har vi 250 spänn i potten eftersdom vi åt för 50 spänn i var idag. Snart har vi vunnit ihop så mycket pengar att vi blir tvungna att investera dem.

Några klassisar, närmare bestämt Karin, Linda och Simon, kom dit och tog några öl med de gloriösa segrarna (heh). Vi satt och snackade ett tag och sedan gick vi. Linda som bodde "åt fel håll" gick hem till sitt och resten gick hem till mig där vi avnjöt bonde söker fru. Som jag naturligtvis hade spelat in.

Karin gick hem ganska snart efter bonde, resten stannade en stund då vi lyssnade på musik. Till exempel spelade Simon gitarr för oss. Jag fuskade lite piano också. Och Ukulélé.

Här är jag nu. Imorgon är det ny kurs. Det blir något det. Det är sista fjärdedelen av utvecklingsstudier A. Finge jag bestämma så skulle denna kurs fortgå för evigt. Jag trivs nämligen väldigt bra med kursen och kanske framförallt kursarna. Men man kan inte få allt här i livet. Och jag är nöjd med livet. Som det är. Och allting som jag kring mig ser.

Godnatt. Imorgon är en ny dag i mitt lilla lilla men, för mig, ack så värdefulla liv.

Hej igen!

Okay då. Jag gick ut och dansade en hel del. Med Carolina, Ingrid och Kristin. Och dans-Karin som ju var där. Ingrid har opererat sitt knä så hon kunde inte dansa så mycket. Carolina dansade som en furie. Eller nåt.

Sista låten som spelades var Bob Hunds helgen v. 48. Vilket naturligtvis var en passande låt. Jag hade försökt önska den av Lorenzo (som spelade skivor) ett par dagar innan och föreslagit att den skulle passa som just sista låt. Min önskning fallierade kapitalt eftersom det redan var hans plan att göra precis som jag önskade. Min önskan var liksom redan uppfylld innan jag önskade önskningen. Ingrid och Kristin försökte smita iväg innan sista låten men jag stoppade dem. Ingrid gillar Bob Hund en massa.

Innan jag skickade iväg min önskning till Lorenzo kontrollkollade jag. Det är ju naturligtvis helt omöjligt att ha koll på vilken vecka det är om man inte har någon bra kalender i vilken det står veckorna. Därför googlade jag "vilken vecka är det?". Det första resultatet som kom upp var kanske världens bästa sida!

Det var egentligen tänkt att Linnéa skulle hänga med men hon stackarn ligger hemma och är sjuk. Det var naturligtvis olyckligt och lite smolk i bägarn.

Innan vi gick till vedala satt vi hos Ingrid och hängde. Vi spelade till exempel finns i sjön en gång. Vi åt också av de muffins som Ingrid hade bakat. Gott såklart.

Igår gick jag i kyrkan. Något jag inte gör varje vecka, jag är inte så kristen som man förstås skulle kunna tro. De ropade upp namn på de som hade gått bort under veckan och bad för dem. Ett av namnen var Asta Edith Overbeck, min kära mormor, och därav kyrkobesöket. Efter gudstjänsten drog vi en sväng till ikea för att sedan åka hem till min morbror och fika en smula.

Vi tittade också på herrarnas skidskytte parallellt med fikningen hos min morbror. Min mor är lika galen i skidskytte som jag. Det är roligt att titta på sport med mamma tycker jag.

När jag kom hem till mig så julpyntade jag en smula. Det är fint det. Jag hängde upp gröna lysande stjärnor och julgranskulor som inte bara var kulor utan stjärnor, hjärtan och kottar. Och kulor. Jag tittade en del på Ciderhusreglerna. Jag tror att jag gillar Tobey Maguire en massa. Jag gillar honom i spindelmannen filmerna också. Men jag har ännu inte sett trean (jag håller på att råda bot på det). Sen drog jag till Johan och hängde.

När jag kom hem från Johan intensivlyssnade jag på Marit Fahlander som har lagt upp fem nya och jättebra låtar på myspace. Sedan tittade jag på Damernas skidskytte som jag hade spelat in eftersom jag var i kyrkan när det skidskyttet gick av stapeln.

Idag har jag varit till engelska parken och träffat klasskamrater för att gå igenom gamla tentor. Jag har tenta på onsdag. Vi får se hur det går.

När jag kom hem började jag skriva en låt till Linnéa. Jag kom på att jag skulle spela in det jag hade skrivit och maila henne låten eftersom den handlar lite om att hon är sjuk. Vilket hon är. Så jag tänkte att hon skulle få höra den medan den fortfarande var aktuell. Hon ringde sedan och sa att hon gillade den. Kanske mest för att den handlade om henne. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Jag tycker om låten ganska mycket. Det kan nog bli något av den tror jag.

Sen kom Stefan över. Det var skitlängesedan vi hängde så det var kul. Vi drog iväg till plantagen, hör och häpna. Där köpte jag en liten julblomma, en liten julkruka samt ett stjärngossekit. Man vet aldrig när man behöver ett stjärngossekit. Eller jo, det vet man ju. Typ i trakterna av den 13:onde december förmodligen. Sen drog vi till rusta. Jag köpte wedding singer på dvd. Jag tycker väldigt mycket om den filmen. Drew Barrymore är så söt och Adam Sandler är så söt.

blirger är tillbaka!

Det var länge sen

Nu har jag verkligen inte bloggat på skitlänge. Men nu kommer det.

Det har två stora saker i mitt liv sen sist.

1: Jag har skaffat flickvän. Hon heter Linnéa. Förra blogginlägget handlar om det. Det kan vara lite otydligt men så är det. Vi hade träffats två gånger, sen stalkade hon upp mig på facebook. En sak ledde till en annan och nu är vi ihop. Om jag ska berätta om Linnéa och hennes historia med några ord så kan det kanske låta såhär: Söt, Arbetar(vattenfall), Konstnär(fantastisk), Sångerska(fantastisk), Grafiker, Biolog, Radiopratare. Mer om Linnéa pö om pö antar jag.

2: Min mormor har dött. I förtid dessutom. Hon fyllde 80år när hon låg på sjukhuset. Hon opererade magen men det visade sig att operationen inte gick något bra vilket fick till följden att nästan hela hennes tarmsystem lade av. Det gick inte att rädda och när det hade konstaterats (efter en andra operation) så fick hon ligga för döden i ett par dar. Jag hann säga det jag ville säga till henne innan hon for och medans hon var klar i huvudet vilket åtminstone är bra. Hon har varit väldigt pigg både i kroppen och huvudet vilket gör att det kom som en chock. Jag var inte medveten om riskerna med operationen heller. Förhoppningsvis har de bingo i himlen eller vad det nu är för bra ställe hon hänger på.

Övrigt som har hänt: Linus, min gode vän har dragit iväg till Asien. Han och hans flickvän Sabina skall hänga där och i Oceanien ett år. Sedan ska Linus plugga i Egyptien ett halvår. Kul för dem, men det är klart man blir lite saknig.

Jag har lyckats missa alla skid-, skidskytte- och alpina tävlingar på TV. Skitdåligt. Men idag ska jag iaf se på herrarnas skidskyttesprint.

Ikväll ska jag ut och dansa på v-dala. Som attans. Förhoppningsvis.

Jag ska försöka återuppta bloggandet så mycket jag kan.

TGV

Oj vad lite jag har skrivit på senaste. Man skulle kunna tro att det beror på att det inte har hänt så mycket. Och det är väl delvis sant. Men de saker som har hänt är desto mer omtumlande.

Okay då: jag var på Gotland. Det gick rätt dåligt för min storebror som till exempel tappade kedjan och fick springa runt i skogen och leta efter en tillräckligt tjock pinne som han kunde använda för att bända på kedjan igen. Sen kokade motorcykeln och han förlorade ett kopplingshandtag. Det gick sådär som sagt.

I övrigt så var det rätt okay på Gotland. Jag gjorde inte så mycket direkt.

I måndags var jag i skolan. Ny kurs. Det blir nog bra skulle jag tro.

I måndagskväll kom tåget och det blev en omtumlande färd. Jag var förvirrad hela tisdagen. Mot kvällen började jag få grepp om verkligheten. Jag är fortfarande lite förvirrad men jag känner mig mer och mer klar i huvudet. Men ikväll ska jag ut och resa igen så jag kanske blir snurrig igen, eller så blir jag mer klar. Vi får se.

Så hur gick det då?

Med tentan? Jovars, det gick oförskämt bra. Där det oförskämda är att jag, efter min arbetsinsats, inte alls förtjänar att klara tentan. Men det är jag tämligen säker på att jag gjorde.

Nu skall jag snart till Gotland där jag ska heja på min kära storebror som ska åka enduro och hjälpa till och serva honom. Det går nog säkert bra för honom tror jag.

Nu sitter jag och lyssnar på Lill Lindfors som ur mina högtalare sjunger "så skimrande var aldrig havet". Säga vad man vill men det är ju en bra låt.

Nu blev det The Turtles version av "It aint me babe" den börjar skitmesigt men sen river den igång ordentligt. Lite protopunkigt nästan.

Nu måste jag nog packa tror jag.

Om det händer något spännande på Gotland så kanske berättar om det. Be prepared som Scar sjunger.

Men hur gick det då?

Det gick rätt dåligt faktiskt. Med spelandet alltså. Stundtals var det okay men mest var det falskt och fult. Så kan det gå när inte haspen är på.

Men Billie the Vision var bra iaf.

Om man skulle ta och plugga lite till tentan, som jag har på fredag, imorgon. Vi får se.

Imorgon smäller det!

Imorgon skall jag och mina vänner spela förband åt billie the vision and the dancers. Det blir naturligtvis väldans skojsigt. Hoppas det går bra.

fakta om spelningen:

Plats: Kalmar Nation.
Tid: "Pub Lyssna!" öppnar klockan 18:00. Vi börjar spela någonstans mellan 20:00 och 20:30 och håller på mellan 30-40 minuter. Billie the vision börjar väl spela en liten stund efter att vi ha spelat och plockat ihop vårt pick och pack.
Inträde: 100kr. Vilket förstås är väldigt dyrt. Vilket gör att jag inte kan kräva av bloggläsare att dyka upp. Dessutom måste man ha kårleg för att komma in.
Vad: Jag (blirger) och mina vänner kommer att spela patetikpop, varvid jag sjunger falskt och spelar triangel. Billie the vision spelar brapop. Och gör det bra som attans, så det är nog värt den där hunkan bara för att se dem.

Nog om det. Idag har jag förlöst en kalv. Ikväll ska vi (surprise, surprise) repa.

Smooth operator

Åh, det var så bra. Lördagen. Jag samlade ihop gänget och pappa kom och hämtade oss och skjutsade oss till Gutte där vi repade som attans. Alla sex. På kvällen tänkte jag och Niklas köpa en present till Linus och Sabina som hade fyllt år och dessutom ska resa bort. Så de hade liksom en fest. Problemet var bara att alla affärer var stängda.

Då kom vi på (mest Niklas) att vi kunde spela in en kortfilm åt dem. Sagt och gjort så spånade vi på idéer på vägen hem. Sen duschade vi och gjorde oss i ordning. Sen började arbetet med kortfilmen där vi filmade och redigerade så fort vi kunde. Filmen handlade om att Linus skulle packa saker (för att resa) medans Sabina jobbade på caféet. Jag spelade Sabina och Niklas spelade sin storebror Linus. Den blev rätt bra faktiskt. Den är rolig om man känner Linus och Sabina för vi använde oss av deras uttryck. Jag tror att Linus och Sabina tyckte om den i alla fall.

Efter att ha vistats hos Linus ett tag bad jag Ingrid och Carolina att komma dit och hämta upp mig. Vi gick till Vedala och var framme runt 12. Sen dansade vi nästan oavbrutet tills ljuset tändes klockan 4 (sommartid). Flera andra klasskamrater var där och stämningen var på topp. Jag blev raggad på av en tjej men jag vågade inte ragga tillbaks. Dessutom blev jag nypen i tutten av en kille och i rumpan av en annan. Det e inte lätt o va snygg som jag brukar säga. Men vilken dans det var. Jag, Ingrid och Carolina och de andra höll igång som värst. Våran klassis dans-Karin var där. Hon är nog bäst på att dansa i klassen tror jag. En tjej som har fullständig kontroll över sitt dansgolv i alla avseenden. Hon sätter reglerna och det är bara för andra att följa dem.

Efter vi varit på Vedala gick vi hem till Ingrid som bjöd på té och mackor. Så satt vi där med värkande fötter och pratade om livets ting. Det var fint det. Jättesent, eller tidigt, gick jag hem och sov.

Jag ställde mobilen på ringning klockan 11. Jag var ju tvungen att skriva klart mitt PM som skulle vara inne klockan 14. Det sköna med det var att jag fick en bonustimme att skriva mitt PM på eftersom jag inte hade ställt om min mobil. Det gick.

Efter att jag, igår, hade skrivit klart mitt PM gick jag över till Johan och spelade tv-spel och sov. Egentligen var det tänkt att jag skulle gå och se kortfilmer men jag var för trött. Dock kom vi på att vi framåt kvällen skulle gå och se på bio. Så då gick jag och Johan och såg på ratatouille klockan 21. Sen gick jag hem och sov.

Idag har jag varit på seminarium. Efter seminariet gick jag och klippte mig. Det blev ungefär som jag hade tänkt klippa mig. Jag är rätt nöjd. Min frisyr är speciellt bra om man ser mig från sidan så att man ser min vänstra kind. Detta beror dels på min asymmetriska frisyrs utformning och de små lockar som jag har.

På Onsdag ska jag spela på Kalmars och på fredag har jag tenta. Vad lite jag kommer plugga till tentan.

Redogörelse för de senaste dagarnas events

Onsdag: Skola. Plugga. Kväll -> Jag och några från klassen drog till smålands och quizzade. Vi trodde att det började klockan åtta. Det började i själva verket klockan sju. Som tur var så återgav spelledaren frågarna, som vi hade missat, till oss så att vi kunde svara. Det gick väldigt bra, så pass bra att vi kom på delad förstaplats. Fast sen kom en utslagsfråga och den torskade vi. Carolina och Ingrid hängde med mig hem och kikade på bonde söker fru som jag hade spelat in. Sen lyssnade vi på musik, tittade på youtube och hängde och pratade.

Torsdag: Skola. Plugga. Kväll -> Afrikakväll med några i klassen. Vi åt på restaurangen Messob. Sen drog vi hem till Jenna och tittade på en Nollywood(Nigeria)-film som hette "My Love". Den var förstås fullkomligt lysande. Osså lyssnade vi på afrikansk musik och hängde och pratade tills klockan blev sen.

Idag: Inför seminarie-träff. Fika på Hugos. Hem och svara på seminariefrågor. Över till Johan och spela tv-spel. Gå hem och förbereda sig på en kväll med idol och chips. Få kontakt med Emma. Hon och Niklas och två andra (Adrian och Bob) var och kortfilmsfestivalade. Gick och mötte upp med dem. Såg mikrofilmer (max 90s). Stormtrivdes. Här är jag nu.

Imorgon blir det: Repa, repa, repa. Fest. Dans.

Den relativa åldern

Jag var hemma hos mor och far igår. Bus-bufflarna var bra.

Hursomhelst så slank jag med på ett 75-årskalas. Det var Per Oscarsson som fyllde år (inte skådespelaren). Jag satte mig bredvid min fantastiska, fantastiska farmor. Hon kan vara världens bästa människa. Hon är definitionen av godhet. Hon är definitionen av rarhet. Jag vill bli som hon när jag blir gammal.

Medianåldern på tillställningen låg väl kanske på 60 år. Jag kände mig inte riktigt hemma. Det berodde nog inte på att många var mycket äldre än mig utan snarare att jag inte var där på egna premisser. Jag var där i egenskap av Eva och Allans son. Jag är deras barn och det är svårt att komma ifrån. Det blir min roll och jag har lite svårt att ta mig ur den. Lite åt barnbordshållet.

Det var en man som spelade nyckelharpa en smula på festen. Man borde förstås skaffa sig en nyckelharpa. Mycket karaktär i det där instrumentet.

Jag åkte hem strax före tio någon gång med uppdrag att hämta mina föräldrar när de ringde efter mig. När jag kom hem tittade jag på notting hill. Den är fin.

Jag somnade och på morgonen visade det sig att mina föräldrar hade blivit hemskjutsade av några grannar. Bekvämt.

Vad håller den här dagen i sitt sköte? Jag tror det kan bli en fantastisk dag. Jag hoppas det. Vi får se om jag blir besviken.

Så skimrande var aldrig havet

Jag började kika på filmen My Super Ex-Girlfriend. Den började bra tyckte jag. Plötsligt ringde de. Fredrik (storebror), Micke (kusin) och Stefan (vän) skulle ut och käka kina. Klart grabben skulle med. Jag åt. Sedan fick jag en fortune cookie.

Och vilken fortune cookie sen. "A secret admirer will soon send you a sign of affection". Jag är hur nöjd som helst.

Snart kommer tåget, och då gäller det att hålla i sig.

Making lasagna with me above the clouds

Lyssnar på några låtar från the knifes första skiva. En skiva som jag har återupptäckt en smula. Vissa av låtarna är väldigt väldigt bra måste jag säga. Särskilt "I just had to die".

Jag somnade någon gång före tolv igår natt. Jag vaknade igen någon gång efter klockan två av att mobilen ringde. Det var Johan som frågade om jag skulle ha en kebabrulle. Jag var bara lite den som är den för jag sa att jag hellre ville ha pizza. Johan hade varit på Norrlands och levt rövare. På vägen hem ville han såklart ha något att äta samt lite sällskap. Så då ringde han till mig. Jag tycker det var bra gjort.

När Johan kom efter ett tag så åt vi, lyssnade på musik och hängde. Efter ett tag blev Johan lite trött så han lade sig i min säng. Efter ytterligare ett tag blev det uppenbart att han inte ämnade förflytta sig från min säng, han var nämligen full och trött. Man vill ju vara en gracious host så jag accepterade mitt öde och tog fram en madrass, lade den på golvet och lade mig på den.

Sen tittade jag på tre filmer. Jag lyckades nämligen inte somna mer än bara några minuter då och då. Plötsligt var det morgon. Efter en del om och men drog vi till Johan och spelade tv-spel. Och det är vad jag har gjort tills nu. Jag har sovit kanske en halvtimme i Johans soffa under tv-spelssessionen. Jag misstänker att jag kan tänkas sova ganska gott i natt.

När vi gick till Johan pratade vi om hundar och han nämnde en hundras som såg ut som en björnar. Vi pratade lite om att ha en björn som husdjur. Tänk vad fantastisk mysigt det skulle vara att ha en stor grizzlybjörn som lufsar upp i sängen och myser ner medans man ligger där. En björn ska man ju ha som husdjur. Såklart.

Tänk om man fick en härlig tid. Som varade för evigt. Det vore väl härligt om något.

Hålligång

Idag har jag gjort en massa roliga saker.

Vid elva träffades vi ett gäng i klassen för att gå igenom seminariefrågorna. Vi blev nog lite visare. Efter vi hade blivit lite visare gick några av oss och åt på Värmlands nation. Där satt vi och åt och pratade en massa. Vi bestämde att vi skulle gå ut på ÖG på kvällen.

När jag kom hem var det egentligen tänkt att jag skulle börja på mitt PM. Det gjorde jag nästan, men ändå inte riktigt. Innan jag visste ordet av var det dags att åter gå ner på stan för att träffa Daniel och Jonna så att vi kunde fika tillsammans. Det gjorde vi, fikade alltså, jag åt en blåbärscheesecake med chokladglass till. Mumsfilibabba tyckte jag.

Under fikat diskuterade vi bland annat Heroes of Might and Magic serien. Ett samtalsämne så gott som något. Vi diskuterade också saker som gratis fika till de som hade bra diskussioner på caféerna och statlig folkkontroll genom doserande av signalsubstanser (att man till exempel kunde göra folk väldigt nöjda på valdagen och så vidare).

Sen drog jag hem och svidade om för kvällens baluns. Det var förhäng hemma hos Carolina. Deltagare var jag, Anna, Carolina och Ingrid. Vi drack vin och mös i allra största allmänhet. Sen drog vi till ÖG och dansade som attans. Vi har ett bra dansgäng going on måste jag säga. Och ett bra dansgäng är guld värt. Så är det bara. Under kvällen bestämde vi oss för att vi skulle göra ett uppträdande tillsammans på Värmlands när de kör "open mike".

Sen gick vi sakteliga hem. Vi lämnade Anna när vi gick förbi hennes hem. När vi kom till mitt hem bestämde vi oss för att gå hem till mig och lyssna på "you dont have to say you love me" med Dusty Springfield. Detta för att jag och Ingrid hade sjungit den en massa på vägen hem. Vi lyssnade på Dusty och lyssnade på lite annan musik och sådär.

En fantastisk dag måste jag säga. Imorgon är det PM som gäller. Antagligen en mindre fantastisk dag.

betraktelse

En polis gick ut från bellis blomsterhandel med en blomma i hand. Det var något fint med det tyckte jag.

Igår var jag och hämtade min kvarglömda väska hos Johan och Mårten. Mårten visade att han hade Willie Nelsons reggaeskiva. Jag ville såklart höra den, Mårten sa att den var sådär. Jag höll med när Mårten väl slog på den. Han kan sin musik han Mårten.

Hovläskande

Jorå. Idag har jag inte gått i skolan. Vi har nämligen inte haft någon föreläsning eller något seminarium eller annat fuffens för oss idag.

Detta har naturligtvis varit ett alldeles ypperligt tillfälle för mig att börja läsa ordentligt så att jag slipper stressa så mycket med den här veckans PM som med förra. Detta tillfälle har absolut inte tagits i akt.

Började dagen med att se Ewan almighty...eller kanske två tredjedelar av den, eftersom jag hade börjat kika på den igår kväll men somnat. Jag tyckte att filmen var helt okay. Inte så dålig som rescensenterna verkar tycka att den är. Jag skrattade som attans en gång. Kommer inte ihåg åt vad. Men jag minns att jag skrattade.

Sen har jag hängt med Nicke och spelat tv-spel och sådär. Sen har jag hängt i allra största allmänhet. Och nu är Nicke på väg över igen. Skön dag. Inte produktiv. Men skön.

When will they ever learn?

Det var såhär att förra veckan skulle jag skriva ett PM som skulle inlämnas före klockan 14:00 på Söndagen. På grund av olika omständigheter hade jag ganska mycket (tre tjärdedelar) av PM:et kvar när det blev Söndag. Det gick dock rätt bra och jag fick in PM:et i tid (två timmar före). Det ordnade sig.

Detta var naturligtvis väldigt olyckligt. Jag skulle författa ett liknande PM den här veckan. Och eftersom det gick så bra förra veckan så sparde jag lika mycket, eller lite mer, tills idag. Man vaggas liksom in i en falsk trygghet när man klarar tentor och sådär fast man pluggar skitlite. Vilket får till följd att man tror att man är oövervinnlig.

Så jag passade på att gå ut och dansa igår kväll. Jag gick hem till min klassis Ingrid klockan halv nio. Hos Ingrid fanns hennes kompis Kristin. Vi lyssnade på musik och gjorde en gemensam topp 10 lista över de bästa låtarna genom tiderna. Det blir ganska mycket kompromissande eftersom alla inte har hört varandras förslag på låtar och sådär. Det var najs dock. Väldigt najs.

Sen drog vi och dansade på V-dala. Det blev en väldigt lyckad kväll måste jag säga. Kvällens höjdpunkt var när Brainpools bandstarter spelades. Vi hade nämligen diskuterat den låten en del samt satt den på vår tio i topp lista. Det var lite utav Ingrids låt, även om jag var beredd att hålla med om dess storhet och allt vad den representerar.

Jag kom hem 20-30 minuter över två och somnade vid tretiden.

Klockan ringde 8:30 och jag gick upp och donade med mitt PM. Det knallade på rätt bra fram tills tolvtiden då jag satt och läste och höll på att kollapsa av trötthet. Efter en stund repade jag mig dock och lyckades färdigställa PM:et, nästan en timme före utsatt tid. Men det var jobbigt och jag tror att jag skall försöka komma igång med PM:et lite tidigare nästa vecka. Jag hoppas det. Hoppas hoppas. Det är nämligen så att om man skriver alla PM och är med på seminariena så har man 25% av den kommande tentan. Vilket ju kan vara väldigt praktiskt. Plus att man lär sig en massa av skriva PM och vara med på seminarierna. En trevlig bieffekt.

Man studerar ju inte för att lära sig saker. Man studerar för att ha något att göra och för att träffa en massa människor. Man samlar sina poäng, i bästa fall, och plötsligt har man en utbildning. Sen är det slutlekt. Typiskt. Äh, jag kanske blir en god vuxen någon gång jag med. Men inte riktigt riktigt ännu.

Efter att jag hade skrivit klart PM:et gick jag till Johan och sov, i fosterställning, i hans soffa medans vi...han...spelade tv-spel.

Nu är jag hemma. Det är skönt. Jag skall nog lägga mig tidigt. Snart kanske.

Jag gillar att sjunga och sådär, trots att jag inte är särskilt skicklig. Idag när jag gick hem från Johan kom jag på att sång är så konstigt. Jag vet inte vad som är konstigt med det, jag bara kom på att det är konstigt. På något sätt. Jättekonstigt.

En man i byrån

Gick till skolan. Och det var väl inget med det. Hursomhelst gav Carolina (med C) uttryck för en önskan att ha en människa i sin ficka som kunde göra olika saker. Detta fick mig naturligtvis att tänka på Lill Lindfors enastående låt "En man i byrån". När jag sedan frågade Carolina, Ingrid och Jenna om de hade hört den så hade ingen av dem gjort det. Vilken fantastisk skandal! Jag har förhoppningsvis rådit bot på saken genom att maila låten till dem.

Efter skolan åt jag, Ingrid och Jenna. Sen pluggade jag en stund. När jag kom hem städade jag och putsade mina skor. Ganska driftigt ändå. Efter en stund drog jag över till Johan där vi spelade tv-spel. Sen tittade vi på filmkrönikan.

När klockan slog åtta bönade och bad jag Johan om att få titta på bonde söker fru. Johan är emot bonde söker fru, och dylikt, men han gav med sig när mina tårkanaler började fyllas (not really).

Bonde söker fru alltså. Det är skiten. Jag blev lite kär i flera av tjejerna. Och det blev bönderna med. Bra för hjärtat är vad det är. Som jag sade till Johan: "det är något fantastiskt med när två människor kan träffas och bli kära i varandra". Johan fnös en smula och sade "du är en sån hopplös romantiker alltså Henke". Det är jag nog. Och jag trivs nog med det. Jag trivs med att känna en massa och försvinna bland molnen ibland.

Det är helt fantastiskt med besvarad kärlek. Obesvarad kärlek eller kärlek som det är okänt om den är besvarad är kanske inte lika fantastisk men fantastiskt fin på sitt sätt. Och vi behöver kärlek, speciellt i dessa tider när hösten tuffar på. Det kanske till och med snöar imorgon, enligt vädret. Därför är bonde söker fru så bra.

Jag tror att jag ligger i riskzonen att överanvända ordet fantastisk. Men å andra sidan är det ett bra ord.

Nu skall jag väl sova då.

Åh nej, nu har jag missat house tur att det går i repris

Ja, så kan det vara. Men som sagt, det går ju i repris. Ganska sent har jag för mig. Jag kanske skall spela in det om det går för sent. Jag besitter ju en vhs.

Lyssnar på Dusty Springfield. En artist som jag länge har velat lyssna in mig på. Men det får vänta ett tag. Jag fick bara tag i en best of skiva nu. Men att njuta av "you dont have to say you love me" räcker ett tag.

Idag har jag pluggat, rakat av mig skägget, börjat på en ny låt, varit till Johan och spelat tv-spel samt repat. En ganska produktiv dag måste man ändå säga. Ja, jag har varit riktigt duktig faktiskt.

Läste en artikel (som ingår i kurslitteraturen). Den handlade om hur gummisamlare i Colombia under 1800- och början på 1900-talet behandlades. Det var otäck läsning. Det var riktiga psykopatgrejer som de höll på med. Tur för mig att jag lever här och nu. Jag har det väldigt väldigt bra.

Imorgon går jag i skolan. Det kanske blir roligt. Det blir det nog.

Ojdå, nu är det "I just dont know what to do with myself". Vilka hits alltså.

Men det var trevligt att prata med dig, lite ensidig konversation kanske men...det kändes bra för mig. Jag känner mig lite friare nu.

Nörd!

På tentaförfesten förra veckan satt vi och berättade på vilket sätt vi var nördar. Jag sa att jag var musik och tv- /dataspelsnörd. En bra kombination tycker jag. Och det är klart att jag tycker det eftersom jag liksom besitter kombinationen. Det är två klassiska nördämnen. Till och med är det så att det kanske är just de ämnena man som man först tänker på när man hör ordet nörd. Möjligtvis kan också tänka sig data, fysik och historia också.

Det är svårt det här med definitionen av nördighet. Man kan tänka sig att man är nördig om man är oerhört insnöad i något eller några ämnen. Men man kan också tänka sig att man är nördig om man sysslar med klassiskt nördiga saker väldigt mycket. Som dataspel till exempel.

Tv- /dataspel räknas väldigt sällan som riktiga intressen. Det är något som man gör om man inte har några "riktiga" intressen. Musik däremot gills som ett riktigt intresse, särskilt om man spelar musik. Om man spelar klarinett så är det inget tvivel om att det räknas som ett väldigt bra och duktigt intresse. Om man inte spelar något intrument men gillar att lyssna på musik så är det inte riktigt lika bra.

Jag skulle vilja träffa någon som var musik och tvspelsnörd. De kvinnliga tvspelsnördarna är dock ganska få. Jag tror att det kommer en ny generation av sådana men det är nog sämre med tjejer i min ålder eller i närheten som är tvspelsnördar.

Men jag är inte i position att ställa musik och tvpspelsnördighet som krav för att jag skall vilja vara med henne. Dessutom fungerar väl inte kärlekens mekanismer så. Men det är ju roligt om man har åtmistone något intresse som man delar. Må vara att människor kanske inte uppfattar det som ett riktigt intresse.

Jag hade seminarium idag. Det var roligt och jag gjorde helt okay ifrån mig. Efter seminariet köpte jag en tröja och ett par byxor. Sen gick jag hem. Här är jag nu.

Jag lyssnar på weeping willows skiva broken promise land. Att utmana ödet kan tyckas, men jag klarar mig från depression. Jag tror att jag har en dröm som suddar ut alla realistiska moln som skymmer solen.

För ett tag sen var jag uttråkad. När man är uttråkad skriver man med fördel in bored.com i adressfältet. Där läste jag roliga namn på countrylåtar. Jag föll särskilt för "I Don't Know Whether To Kill Myself Or Go Bowling". Bored.com. Dagens sidtips.

Ha det bäst, kära du!

hej hej!

Igår tänkte jag skriva PM. Johan ringde mitt på dagen och frågade om jag ville hänga med honom och Mårten ner på stan för att äta. Jag tänkte att jag minsann skulle hinna äta och fortfarande göra en del på PM:et.

Vi åt indiskt och drack öl. Vi bestämde oss för att gå på bio. Filmen som vi ville se började klockan 18:00. När vi hade ätit färdigt var klockan runt fyra. så vi drev runt lite och spontanköpte ett tv-spel (och jag blev lite kär i tjejen som jobbade i affären). Sedan satte vi oss på en sportbar och tittade på fotboll.

Filmen vi såg var "Du levande". Den var väldigt bra. Vissa scener var helt obetalbara. Roy Andersson, som ju har regisserat, gör väldigt speciella filmer som jag har förstått det. Jag har dock bara sett två. Jag måste se sånger från andra våningen känner jag. Vi var nöjda med filmen i vilket fall som helst.

Sedan gick vi hem till Johan och spelade tv-spel. Jag kom hem sent och ställde klockan tidigt.

Idag svängde jag ihop mitt PM före deadlinen som var klockan 14:00. Kändes skönt. Sen gick jag till Johan och spelade tv-spel. Nu är jag hemma.

Seminarium imorgon, det blir skoj det. Jag gillar seminarier.

Balsam för själen

Idag har jag varit och fikat med mina gamla religionshistoria-kompisar. Närmare bestämt (I alfabetisk ordning); Daniel, Jonna, Kristina och Linda. Det var väldigt bra tycker jag. Alltid när man fikar med det gänget blir det en massa intressanta diskussioner. Idag diskuterade vi bland annat hur Jesus skulle vara som politiker samt hur livet är ett dataspel.

Vi träffades klockan 11. Imorse tittade jag på "bonde söker fru" (som jag hade spelat in eftersom jag missade det när det gick). Det är ett fantastiskt program. Man får se de där notoriska ungkarlarna träffa kvinnor. Programmet är kanske deras enda chans att träffa någon. En bonde speciellt är supersöt och honom unnar jag verkligen att träffa en tjej, jag minns inte i farten vad han heter.

I huvudtaget blir jag så glad när människor som kanske har lite svårt att träffa andra, till exempel för att de är så blyga, faktiskt träffar andra. Det är som balsam för själen. Jag vet ju att det finns så många fantastiska människor där ute som inte får någon kärlek (jag känner flera stycken, och är till viss del en av dem). Det gör mig ledsen och nedstämd, men ibland så händer det fantastiska: att två människor finner varandra.

Jag tror att det finns en uppsjö mr.- och ms. right för var och en av oss därute. Problemet är bara att för att kärlek skall uppstå så måste de dels träffas och, vilket händer mer sällan, de måste på något sätt få sin kärlek bekräftad av varandra. Den där blicken betyder just det man hoppas att den gör. Men det är inte så himla lätt att agera på den om man inte har självförtroende lika stort som atlanten.

I bonde söker fru bekräftas intresset på ett ganska konstruerat och konstigt sätt (med alla fällor det innebär), men det bekräftas. Det är det som behövs.

Tänk om man bara kunde gå fram till någon och säga "jag är intresserad av dig". Personen kunde antingen hålla spegel eller säga "nja" i det förra fallet kunde kärlek uppstå och i det senare kunde den intresserade gå vidare.

Det är inte lätt det där spelet. Vissa behärskar det och skördar frukterna. Andra gör det inte och lever i misär.

När kommer tv-programmet "lärarstudent söker flickvän"?

Redogörelse för tentafest

Jag hade bett Ingrid plocka upp mig när hon drog till förfesten hos Karin. Ingrid ringde och vi möttes vid folkes och sedan kom Fanny och Karolina (Carolina?) som vi också skulle mötas upp med. Vi gick till Karin och hade en trevlig stund med runt 15 av våra klassisar.

Efter förfest var det dags att dra till snerkan. Vi kom lyckligtvis inte för sent så vi kom in utan att bli tvungna att stå i kö allt för länge. Väl inne hängde vi runt lite. Ganska snart drog dansen igång. Och som vi dansade. Det var den bästa dans jag har varit med om på flera år tror jag. Det var schättekul.

Nu har jag kommit hem och är ganska svettig och har jätteont i fötterna. Det är det värt.

Imorgon är det föreläsning på nya delkursen. Det blir något det.

It's official

Boka in den 31:a Oktober. Det är en Onsdag. Vad händer då? Jo, det skall jag berätta. Då spelar eminenta Billie the Vision & the dancers på Pub Lyssna! / Kalmar Nation. Och som om det inte vore nog på spektaklen så spelar jag förband. Det kommer bli väldigt roligt.

Härmed betvingar jag alla som läser denna blogg att komma dit och lyssna när jag och mina kompisar spelar svängig patetikpop. Spelningen kommer bli historisk, se till att du är där, alla kommer att prata om den. Och Billie the Vision dessutom...mmm. Jag kommer säkert att påminna er lite då och då så att ni inte glömmer bort det.

Idag skrev jag tenta. Jag tror att jag kom undan med det. Men säker kan man ju aldrig vara. Ikväll är det tentafest, det blir bra hoppas jag.

Feeling groovy

Idag har vi, två tredjedelar av bandet repat (Johan var upptagen och Anders ligger på sjukhuset). Det gick väldigt bra faktiskt. Pusselbitarna börjar falla på plats och låtarna börjar låta som jag vill att de skall låta, fast lite bättre.

Jag är nu hemkommen och sitter här ensam och trivs med livet. I'm feeling groovy. Min röst börjar komma tillbaka mer och mer, jag hoppas att jag inte sabbade den igen när vi repade. Imorgon är det Oktober och då skall jag lyssna på October Song med the incredible string band en massa. På Tisdag skall jag skriva tenta och sedan blir det tentafest, mums mums.

Jag stötte på låten "I love you (In with your arms)" av Loney, Dear igår. Den har förgyllt min tillvaro lite måste jag säga.

Allt är bra och allt blir bättre.

Och du...jag älskar dig...vem du än är.

Den tyste

Hej, jag har tappat rösten, typ. Jag har tappat halva rösten. Det är nämligen så att jag inte kan ta toner högre B3 (tror jag det är) ett B iaf, jag har kollat. Falsett går inte alls.

Är det någon som har koll på hur man får tillbaka den på lämpligaste sätt? Skall jag vara tyst så mycket som möjligt eller skall jag hålla igång rösten?

Jag har varit ute en massa. Förfest, fest och efterfest. Hela faderullan.

Lista

Här är en lista som jag och en gammal goding, Adam, knepade ihop med hjälp facebook wall-to-wallande:

Lista på vardagslyx/vardagslycka/underbart:

1. Mjukt toapapper
2. Hitta pengar i gamla byxor
3. Hallonkräm med mjölk
4. God tandkräm
5. Köpa "finsnus", Tre Ankare
6. Hitta foton under städning, och sitta och bläddra igenom i timmar
7. Få igen pengar man glömt att man lånat ut
8. Ligga under täcket med kläderna på
9. Se något som är vackert som man inte tänkt på att det är vackert tidigare.
10. Snubbla över en underbar låt som man har glömt bort att den fanns.
11. Pizza från pizzerian runt hörnet.
12. Ica-pizza.
13. Gå runt i affärer och hitta någon liten sak som man inte visste att man ville ha. Och som är billig och man måste ha den.
14. Titta sig i spegeln och tycka att man är något snyggare än dagen innan.
15. Bläddra igenom de fem sidorna på internet som man alltid bläddrar igenom och upptäcka att det faktiskt har hänt något på en av dem.
16. Prata om något tidigare oupptäckt gemensamt intresse med kompisar. Som att man båda gillar en viss film, en viss artist eller ett visst dataspel etc.
17. Hitta gamla parfymer
18. Få sms
19. Ta på sig nya strumpor
20. Något klottrat på ett papper medans man talar i telefon, som efter samtalet visar sig vara snyggt och pumpar självförtroendet för att man tror man kan rita
21. Få en oväntad komplimang "ditt ansikte sjunger när du ler...", "du har skönt svalj...", etc.
22. Läsa nya tidningar på toan med öppen dörr
23. Klippa i tjockt ritpapper
24. Nya vita skor gör att man känner sig som en ängel, anklarna neråt
25. Vissla, och upptäcka att det smittat andra
26. Googla sig själv och få träffar
27. Ta på sig mjukisbyxor och en gammal utsliten t-shirt.
28. Gå till en tillställning där man träffar människor som man inte känner så bra men som man tycker om och är på väg att lära känna.
29. Sitta och trycka på en rolig berättelse(om något som har hänt eller dylikt) som man skall berätta för någon nästa gång man träffar den.
30. Ligga i sängen och läsa kurslitteratur och somna utan att det gör något för man har god tid på sig att läsa den.
31. Hitta på roliga top 3 listor.
32. Möta en vacker varelse på gatan och få ögonkontakt och inbilla sig själv att personen spanade in en.
33. Gå ut och dansa och hitta den rätta känslan när allting stämmer i dansen.
34. Sitta inmyst i en filt med sorgsen musik i bakgrunden och höra regnet smattra mot ett plåt- eller plasttak.
35. Lyssna på svängig musik och dansa runt i all ensamhet.
36. Gå runt naken.

yeah yiss. Jag skall gå och köpa öl nu.

Songs I wish I had written

Jag har fortfarande ont i halsen.

Igår spelade jag Secret of Mana och skrev PM. En bra dag.

Jag var på väg till Johan, och på vägen dit började tänka på vad den utmärkta artisten Fireflies har för tagline på sin myspacesida; "Teach me all your favorite spells". Jag tycker att det kan vara de bästa ord som skrivits. Sen blev jag förbannad för att jag inte kom på dem själv. Skitförbannad. Sen resten av vägen till Johan gick jag och försökte komma på meningar som var lika bra. Jag lyckades inte så bra.

Nu när jag kom hem och kikade på fireflies sida visade det sig att det faktiskt stod "tell me all your secret spells". Fortfarande väldigt bra. Men kanske inte riktigt, riktigt lika bra. Hur som helst så kan jag inte använda "teach me your favorite spells" eftersom det är för nära, och det känns fortfarande som att det i väldigt stor utsträckning är fireflies ord.

De senaste dagarna har jag lyssnat oerhört mycket på Vit Päls' låt wu tang clan. Den önskar jag verkligen att jag hade skrivit. Den har en helt fantastisk text. Som tur är skulle jag inte ha kunnat skrivit låten eftersom jag aldrig direkt har lyssnat på wu tang clan. Så då slipper jag vara förbannad över att jag inte gjort det. Men jag önskar fortfarande.

En annan sak jag önskar att jag hade skrivit är raderna "and we saw things without names, so we gave them names". Att namnge saker utan namn måste ju vara bland det bästa man kan göra tillsammans med en annan människa.

Det är ju de här småsakerna man vill göra. Prata om de här små helt onödiga tingen och förstora upp dem. Brottas. Åka pulka. Fuldansa. Hitta på bus. Mmm.

Imorgon har jag seminarium, antingen kommer jag vara lysande eller skitdålig. Vi får se vilket det blir.

Tjipp och hej!

Halsont

Jag har ont i halsen. Det är typ helt värdelöst. Förutom att det gör ont när man sväljer så har man kanske svårt att prata. Sjunga är det inte tal om. Men det allra värsta är att när man snusar så späds halsontet på. Man vill ju snusa...vad vore livet utan snus? Inte så värst annorlunda kanske, men absolut en smula sämre.

Idag har jag pluggat lite granna. Dessutom har jag skrivit ut PM. Imorgon är det nämligen seminarium, det verkar som att vi blir fyra stycken på seminariet. Detta innebär att mitt hafsiga PM blir något mer granskat än jag kanske skulle önska.

Jag är ganska nyss hemkommen från Johan där jag har spelat tv-spel och tittat på fotboll. Och fått halsont.

I lördags träffade jag en gammal kursare som var på besök hemma i Sverige, hon bor nämligen i London. Hon var på väg att släppa en EP. Dessutom kunde man köpa hennes barnbok på akademibokhandeln. Jag berättade för Johan om henne och han frågade om jag slog ner henne. Jag svarade att jag inte gjorde det, för det gjorde jag inte. Han syftade naturligtvis på att hon var en så lyckad människa. En sån person som man hemskt gärna skulle vilja tycka illa om, för de ger en ångest över att man inte har åstadkommit någonting här i livet. Frustrerande nog så är hon trevlig, glad och charmig. Så jag kan inte annat än att tycka om henne.

Jag är nog inte en särskilt avundsjuk människa, däremot kan jag bli lite sur på mig själv för att jag är för lat för att åstadkomma något. Extrem egocentrism och missnöje över sig själv är kanske en dålig kombination. Ibland blir jag sur på mig själv för att jag är så egocentrisk. För att jag skriver bloggar om mig själv, för att jag skriver låtar om mig själv och för att jag ibland tar mer plats än vad nöden kräver.

Tänk om man vore häftigast i världen, då skulle man bara kunna luta sig tillbaka och vara tillfreds med sig själv. Fast det är nog svårt att balansera mellan självgodhet och självömkan. Det är svårt att veta hur man ser ut. Fast så länge någon i världen inte verkar hata en så är väl det gott nog. Men jag tror att man skall försöka ändra sina dålga sidor om man blir varse dem. Även om man gör det för de andras skull, för sin egen skull.

Jag bryr mig om dig världen, jag lovar.

Att svänga sina höfter. Hit och dit.

Tätt mellan blogginläggen eh.

Jag gick och dansade på v-dala. Det var en riktigt bra kväll måste jag säga. Jag träffade en massa personer från dåtid och nutid. Dessutom dansade jag en massa.

Jag träffade Carl och Åsa (nutid). Gabrielle och Erik (dåtid). Johan (förhistoria). Dessutom träffade jag hon som jag har glömt namnet på men som går under aliaset "blå ögon". Förutom dessa träffade jag "tja polarn"-Martin och en annan av tredjedelarna som är tja polarn.

Det var en bra kväll måste jag säga. Dansen var bra. Jag blev lagom full. Det piper i mina öron dock. Jag var inte tillräckligt skicklig/noga men att använda öronproppar. Jag är ganska mån om att behålla min hörsel. Lite tinnitus är väl ingen fara men man blir ganska orolig när det piper högt i flera dagar. Jag har en del tinnitus annars också, oftast så märker jag inte av det men ibland tutar det lite högre, när jag är trött eller yr och sådär verkar det som.

Jag skrev i förra inlägget att jag hade lagt till munspel till en låt. Innan jag gick ut lade jag till ett piano-outro också. Låten är knappa tre minuter och outrot är typ 45 sekunder. Kanske lite väl tilltaget att ha ett outro som är en tredjedel av låten men jag vill nog inte ha det kortare. Och man vill ju inte göra låten längre. Korta låtar is the shit.

Listigt.

Svart och vitt

Jag lyssnar på Queen nu. Närmare bestämt på skivan "A day at the races". Den skivan är svart. Queen har även gjort en skiva som heter "A night at the opera". Den skivan är vit. Detta är förstås lite förvillande och det är nog tanken också. Man associerar ju nätter med svart och dagar med ljust. Skivorna är döpta efter bröderna Marx-filmer minsann. Som lite kuriosa.

Nej nu ljög jag. Jag lyssnade i själva verket på "A night at the opera" när jag skrev ovanstående. Ni ser, helt förvillande. Jag tänkte lyssna på "A day at the races" dock, den med millionaire waltz och good old fashioned lover boy. Det gör jag nu, jag bytte när jag insåg mitt misstag.

Freddie Mercury kunde skriva låtar han. Alla fyra i Queen skrev låtar men med några få undantag så är det Freddie Mercurys låtar som är bäst. Brian Mays låtar är ofta typ ballader eller gitarr låtar. Roger Taylors låtar är ofta ganska rockiga. John Deacons låtar är typ hittiga. Freddie Mercurys låtar är crazy.

Igår var jag på föreläsning med en skön indier. Aldrig fel. Efter föreläsningen var jag och fikade med några klasskamrater, närmare bestämt Ingrid, Camilla och hon vars namn jag inte kan. Trevligt. Jag gick hem och försökte få till stånd ett Secret of Mana spelande. Nicke kom och vi spelade lite musik. Efter idogt tjatande dök också Linus upp. Vi spelade lite och tittade sen på idol. Ingrid dök upp medan vi kikade på idol.

Det var nämligen så att jag, Ingrid och Camilla skulle gå ut och kika lite på Kalmar nation. Camilla bangade dock. Jag och Ingrid drog dock till Kalmars. Ingrid träffade en del som hon kände och jag träffade en del som jag kände. Vi träffade även två klassisar. Minsann.

Idag har jag tittat på filmen "Children of Men". Den var rätt bra. Väldigt spännande och ganska intressant. Sen har jag ätit pizza och pluggat en del. Jag har dessutom lagt till munspel på en låt. Jag tänkte även lägga ny sång men det gick inge bra och jag kände inte för att nöta. Här är jag nu. Jag tänkte spela lite Heroes of Might and Magic IV. Men jag upptäckte att jag inte hade det installerat (bara III:an) vilket fick till följden att jag avböjde.

Hmm. Vad skall han hitta på nu månntro? Katt'n (som Ingrid kallar mig).

Vem är jag att finnas?

LadyC (se kommentarer nedanstående inlägg) frågade mig vem jag var att finnas. En ytterst relevant fråga. Dessutom en ganska farlig fråga att ställa till någon med viss förkärlek för utilitarism. Tänk om jag skulle komma fram till att det vore bättre om jag var död? Då skulle jag vara moraliskt betvingad att avsluta mitt liv. Men så illa (eller bra?) skall det väl inte gå.

Mitt uppdrag här är att svara på frågan, svaret blir ett slags rättfärdigande av min existens. Jag skall försöka rättfärdiga min existens ur olika perspektiv. Dock kommer utilitarismen vara den genomgående etiska principen ur vilket jag argumenterar för min oerhörda fräckhet att existera. Jag är inte så förtjust i rättighetsetik (som den mänskliga rättigheten till liv) och kommer därmed inte argumentera ur någon sådan synvinkel.

Samhällsekonomi:

Jag är en parasit. Det är något som jag är väl medveten om. Jag får, i form av bidrag och liknande, mycket mer än jag ger. På så sätt vore det kanske bäst för alla om jag upphörde att existera. Dock finns det en viss chans att jag under min livstid kommer att betala tillbaka de pengar som har blivit investerade i mig. Det är åtminstone min förhoppning. Men vi skall inte utesluta möjligheten att jag dör av misstag innan världen har hunnit gå plus på mig. Det är därför lite vanskligt av samhället att investera en massa i mig, men det är uppenbarligen en risk som samhället är villigt att ta. Sammanfattningsvis: Det är dåligt att jag existerar nu, men om jag lever tillräckligt länge och är tillräckligt givmild kommer mitt liv ändå ha varit till nytta i slutändan.

Tjänsteperspektivet:

Det här handlar först och främst om min framtida roll som lärare. Prima facie kan man förstås tycka att man som lärare gör en samhällstjänst. Det är dock inte säkert. Jag skulle ju vilja bli gymnasielärare i samhällskunskap och religion. Det är ämnen där det inte direkt råder någon brist på lärare. Om det hade gjort det skulle jag i min framtida yrkesutövning göra samhället en tjänst. Nu är det inte riktigt säkert. Jag gör samhället en tjänst om och endast om jag får en tjänst och utövar mitt lärararbete bättre än alla de som skulle ha utfört mitt arbete bättre men som inte gör det någon annanstans. Jag hoppas förstås på att bli en bra lärare och vissa i min närhet tror att jag kommer att bli en bra lärare, men med mitt resonemang ställer det ganska höga krav på mig. Sammanfattningsvis: Jag kommer förmodligen inte kunna rättfärdiga min existens genom min tjänsteutövning.

Sociala aspekter:

Jag har en del släkt, vänner och bekanta som förmodligen blir en smula ledsna om jag skulle gå bort. Det är min tro och förhoppning att deras ledsenhet skulle vara större än mina fienders lycka om jag dog på ett eller annat sätt. Jag tror att jag inte har särskilt många fiender, åtminstone inte i bemärkelsen att de skulle känna någon djupare tillfredsställelse om jag dog. Därmed skulle jag kunna rättfärdiga mitt liv med att det skapar mer olycka om jag dör än om jag lever vidare. Detta gäller dock endast om jag inte är ett as som frekvent skapar tillräckligt mycket olycka för andra så att denna av mig skapade olycka uppväger den latenta olycka som min död skulle innebär. Det är såklart svårt att veta hur andra människor ser på en men jag hoppas att jag till och med sprider mer lycka än vad jag skapar olycka med mitt leverne. Om det är så är det till och med bättre att jag lever än om jag aldrig någonsin fötts (jag har ju fötts, så en sådan tankegång är ju kontrafaktisk, men ändå). Jag skulle vilja rädda någon annans liv men jag har ännu inte fått tillfälle att göra det (trots att jag alltid har första förband med mig i väskan). Om jag skulle rädda någon god människas liv skulle mitt liv genast öka i värde. Men det är ju bra att jag inte har fått tilfälle, för det krävs ju att saker och ting går snett för att jag skall kunna få tillfälle att rädda någon. Sammanfattningsvis: Jag har goda skäl att tro att det faktum att jag är vid liv skapar mer lycka än om jag skulle dö.

Själviska skäl:

Jag vill leva. Det är klart att jag har varit olycklig under vissa delar av mitt liv men jag har aldrig seriöst övervägt självmord. Dock har jag ju såklart funderat på vad som skulle hända om jag tog mitt liv. Jag tenderar att vara optimistisk när det gäller min framtid vilket får mig att fortsätta livet och hoppas på bättre dagar. Andra själviska skäl som jag har för att leva är att jag inte vill göra de som skulle bli ledsna om jag dog ledsna. Dessutom tycker jag om mig själv. Åtminstone har jag en väldigt nära relation med mig själv. Jag vet förmodligen mer om mig själv än vad alla andra vet om mig själv. Denna relation, som nästan alla andra relationer, är något fint som förtjänar att bevaras. Sammanfattningsvis: Jag vill leva.

Sammanfattning: Ur flera olika aspekter finns det skäl för min existens. Så jag tror att jag skall fortsätta leva. Tills jag har gjort lite nytta åtminstone.

Jag hoppas, Lady C, att svaret var någorlunda tillfredsställande.

Doft och mooglar

Vi repade för första gången med i stort sett fullt band. Den enda som saknades var Anders vars roll i bandet är perkussion och dans. En bra roll. Gunnar på gitarr och BV:s, Nicke på gitarr och BV:s, den andra Anders på klaviatur och BV:s, Gutte på trummor och sist men inte minst Johan på bas. Ja, osså jag då på falsksång och ditt och datt. Stans bästa band, om man bortser från yours truly. Ingen falsk ödmjukhet från min sida, jag förtjänar inte grabbarna.

Nåväl, vi kom hem från repandet och jag och Nicke började spela det eminenta SNES-spelet Secret of Mana. Linus anslöt efter han hade bevistat systemet. Låt oss uppehålla oss lite vid Secret of Mana. Spelet innehåller ju mooglar för bövelen! Mooglar ser ungefär ut som teddybjörnar och är förstås väldigt söta. De har ett språk som "låter" ungefär såhär: "Kupo kipoppo kopa kippo". Mooglar återfinns även i de lite mer kända Final Fantasy spelen. De är hur häftiga som helst, såklart.

Efter en stadig dos av Secret of Mana gick Linus hem för att partaja. Niklas och jag hyrde en film. Valet föll på "Parfymen". Den handlar om ett sicko som är väldigt förtjust i dofter och hemskt gärna vill skapa den ultimata parfymen. Det finns något magiskt med dofter ändå. Ta till exempel doften hos någon man älskar; kraften i den doften kan göra en fullständigt galen. Dofter kan leda oss tillbaka till minnen som vi kanske trodde vi hade förlorat. Doften från en blomma kan få en att känna sig pigg och kry, kanske kan den till och med få en att känna sig fri. Det finns något vackert och ibland erotiskt med dofter.

Här är några av de dofter som jag är förtjust i:
*Doften av hö.
*Doften av varmt gummi från bildäck den första riktigt varma sommardagen.
*Doften som möter en i dörren när man kommer in i mitt studentrum. Jag vet inte var den kommer ifrån, men den är ganska slående och den representerar nog att komma hem för mig.

Hej!

"Both my partners act like actors"

Jag har lyssnat på "There goes a tenner" med världens bästa Kate Bush. Det är en fantastisk låt. Som i så många andra Kate Bush-låtar är det en liten historia som berättas. Låten handlar om någon som skall göra ett inbrott på typ en bank och spränga ett kassaskåp. Det är fantastiskt ompa ompa-blås i låten dessutom. Hör den, eller kika på videon på youtube.

Idag har jag uträttat lite saker må jag säga. Jag har städat ur mina köksskåp ordentligt. Jag har varit och skrivit ut PM till seminariet som jag har på fredag. Dessutom har jag varit och hämtat ut boken som jag bokade på akademibokhandeln häromsistens.

Jag har sedan jag kom hem från de små äventyren pysslat lite med en låt som jag har gjort. Den heter "If you ever hear this song". Den handlar om att jag är kär i någon men jag vågar inte berätta det och om personen i fråga hör låten så kanske personen kan tänka "det kanske är jag" och det kanske det är.

Sedan lyssnade jag på Jens Lekman samtidigt som jag låg i sängen, kramade en kudde och självdog en smula. Det var härligt.

Jesse

Jens Lekman är inte så pissdålig ändå. Sitter här och lyssnar på nya skivan i allmänhet och "I remember every kiss" i synnerhet.

Jag får känslan. Klumpen i halsen, den lite stickande känslan högt upp i näsan och trycket i magen. Jag blir kär. Jag vet inte i vem, men någon.

Det är så bra. Det är just vad det är det, det är SÅ bra. Som Anders Gärderud skulle ha sagt.

Jag vill omfamna världen, luta mitt huvud mot den och svänga den runt i mina armar.

Vänster eller höger ben?

Jag var otillfredsställd. Saker saknades. Jag spelade egna låtar som var dåliga för mig på gitarr vilket inte gjorde saken bättre. Det är lustigt det där. Om en man spelar en låt tillräckligt mycket så tappar den mening och blir något i sig själv, något som tappar ganska mycket av känslan. Jag har en låt på min repertoar som heter "Fine!". Det är nog den näst värsta låt jag har skrivit det senaste året. Den värsta heter Quasimodo och den vågar jag inte ta i med tång. Fine spelar jag dock väldigt ofta vilket har gjort den väldigt avdramatiserad. Dessutom har den evolverat väldigt mycket.

Jag ringde till Linus för att ta reda på när vi skulle gå till Spader. Han föreslog att vi skulle ta en Pizza. Jag var inte sen att acceptera. Vi åt Pizza och jag fick span på att Linus har en ny söt korridorare. Jag kanske skall börja semi-stalka henne och pressa Linus på information.

Vi gick till Spader men vi hade båda glömt bort var han bodde och han vägrade svara i telefon. Till slut fick vi fatt i Spader och kom in till honom. Vi tittade på Kallurs lopp från fredagens Golden league gala några gånger, Spader hade nämligen spelat in det. Vi försökte se loppet i slowmotion men vi förstod oss inte på Spaders high tech prylar. Vi tittade sedan på Finnkampen. Linus försökte få Spaders norska flickvän Marthe att hålla på Finland så att det skulle bli lite mer stämning. Han misslyckades.

På vägen till Spader visade det sig att Linus hoppar med höger ben, trots att han är högerhänt. Detta diskuterades livligt när vi var hos Spader. Linus tyckte minsann att det var bättre att hoppa med höger ben, vi tyckte att det var bättre med vänster.

Efter vi tittat på Friidrotten gick vi och handlade mat. Det blev tacos. Sedan gick vi hemåt. På vägen hem utmanade Linus mig i hopp. Spader agerade planka (han markerade övertrampslinjen med foten) samt domare. Jag sa att jag minsann skulle ta i och vara seriös. Därför valde jag att hoppa ut på en gräsmatta så att landningen skulle bli lite skonsammare. Jag tog sats och Linus sa "jag kommer direkt efter". Hoppet skedde med det korrekta vänsterbenet. Efter att jag hade hoppat orkade jag inte hålla emot landningen vilket fick följden att jag gjorde en längdhoppslandning och gräsade ner min tröja. Precis efter hoppet ropade Linus "NEJ! vad gör du!!" Inte för att jag hade fallit utan för att han tydligen hade utmanat mig på tresteg snarare än längdhopp. Detta hade jag inte uppfattat. Vi fortsatte hem till Spader. Linus hoppade aldrig.

Vi lagade till qourntacosgrejerna och åt. Sedan hängde vi tills fotbollsmatchen började. Jag gick därifrån efter 25 minuter av första halvlek och gick till UKKen som ligger väldigt nära. Där träffade jag Lorenzo och Martin från den eminenta bandet med det eminenta namnet "Tja Polarn" (Martin spelar i bandet alltså, inte Lorenzo). Vi avnjöt Those Dancing Days vilka spelade sönder både trummor och strängar. Men det var en bra spelning, den blev bättre och bättre ju längre tiden gick. Efter spelningen träffade jag min gamla klasskompis (högstadiet och gymnasiet) Lager. Trevligt. Sen kilade jag hem till Spader och såg slutet av fotbollsmatchen.

Sedan gick jag hem genom ett fullsmockat Uppsala (det är evenemanget kulturnatten). Jag träffade en kompis, Ehrning. Och här är jag nu, typ.

Lyssnar på Beirut, varför har ingen berättat om det bandet tidigare? Jag är ju helt lost alltså.

Jag har saknat mina nya och braiga klasskompisar idag. Jag tror det blir en bra termin det här.

Bananer och salladshuvuden

Jag gjorde slag i saken. Med rikedomen som är csnpengar köpte jag en bananmarackas och en salladshuvudmarackas. Jag vill inte säga att det är världens häftigaste instrument men visst är de bra coola.

Vad har jag gjort idag?

1. Varit i skolan.
2. Köpt öl på systemet, två slottskällans pale ale och två stella artois.
3. Köpt ovanstående instrument.
4. Varit och käkat mat och druckit öl på o' connors med Gutte, Marre och Stefan. Blev full.
5. Varit på klassfest.

Det var en ytterst lyckad klassfest måste jag säga. Vi lekte fördomsprofilen, på mitt initiativ. Vi satt i en ring och de sex närmsta till vänster om "offret" skulle säga varsitt påstående om personen. Det föll ut väldigt bra måste jag säga. Fördomarna om mig var att jag hade en himmelssäng (stämmer inte), att jag gillade att åka snowboard (stämmer delvis), var vegan, (stämmer inte), att jag inte gillade rutigt (stämmer inte), att jag har fem syskon (stämmer inte) samt att jag var rocktrummis (stämmer inte).

Många av oss gick till ÖG. Det var lång kö och en in/en ut. Så vi stod i regnet och pratade. Jag träffade Jill (ex) för första gången sen den 26:e oktober 2006. Hon var söt och trevlig. Jag hade hoppats att hon var ful och bitchig. Men det var hon tyvärr inte. Det gick rätt bra dock. Jag har inte brutit ihop ännu i alla fall.

Kanske bäst att jag går och lägger mig innan jag gör det.

To die by your side

Lyssnar på Lucksmiths version av There is a light that never goes out. Den är typ lika som The Smiths versionen och med andra ord en av de bästa låtar som gjorts.

Dagen har försvunnit en smula utan att jag märkte det. Jag har varit i skolan, lånat ut böcker och spelat tv-spel hos Johan. Johan, Mårten och Jag gick sedan och tittade på en fotbollsmatch mellan Sirius och Häcken. Häcken vann. Jag brukar inte gå på fotboll, jag är sådär intresserad på sin höjd. Det blev lite utav en kulturkrock. Det är lite konstigt med vuxna människor som skriker ut sin frustration över, t.ex., domaren med långa haranger. Vissa sociala regler upphör för vissa människor när de går på fotboll. Det känns märkligt när man är ovan som jag.

Efter fotbollen gick vi till Upplands och drack öl. Jag drack en brooklyn east india pale ale. Det var gott, trots sina 6.8%. Det är inte så gott, tycker jag, med drycker som har hög alkoholhalt. Ghezzan var där och jag pratade lite med henne. Ghezzan är en kompis till mitt ex; Jill. Jag klarade mig rätt bra. Tacka fan för det. Det är på tiden.

Imorgon kan bli en bra dag. Jag skall till skolan på morgonen, sen skall jag, Gutte, Marre och Stefan ta en öl och käka lite på eftermiddagen. På kvällen skall jag på klassfest. Tänk om det blir kul. Tänk om det blir jättekul. Det vore kul.

Nu lyssnar jag på "Det här är vad dom säger" med "Säkert!". Det är första låten på hennes skiva. Jag minns att jag började gråta när jag hörde den första gången. Det är en fantastiskt fin låt, helt underbar text.

På lördag skall jag plugga, titta på finnkampen samt se på Those Dancing Days. Det kan bli en bra dag det med. På Söndag skall jag och mina compadres repa på riktigt för första gången, det blir spännande.

Nu skall jag borsta tänderna med min dyra aquafresh tandkräm. Vardagslyx.

Vad gör du nuförtiden?

Någon från en inte så jätteavlägsen dåtid bad mig berätta allt, detta blev mitt svar:

"Allt, eh? Jag bor och pluggar i Uppsala. Jag skall bli lärare när jag blir stor. Vilket är om cirkus ett år om gud vill och hängslena håller. Den här terminen läser jag utvecklingsstudier (formerly known as u-landskunskap). Jag började i måndags och jag tror nog att det hela ordnar sig.

Igår köpte jag två par fingercymbaler. Vilket naturligtvis var bra gjort.

Jag har inga som helst trubbel med kärleken eftersom den är som en närsynt mullvad som har gräft ner sig i marken under resterna av ett häxbål någonstans långt, långt, långt borta och självdött.

Jag sitter just nu och ser ut genom fönstret ut i den ödsliga natten. Mina gardiner harmonierar med trafikljuset 46 meter utanför mitt fönster. Stjärnorna blinkar stillsamt någonstans där uppe ovanför ljusföroreningen. Jag lyssnar på television personalities låt someone to share my life with vilken gör mig härligt deprimerad.

Men jag vill leva, jag sitter uppe för sent på nätterna och ställer väckarklockan på en tid tidigare än nödvändigt för att få någon extra timme av livet. Allt blir bättre. Framtiden bär på något fantastiskt och gott. Jag jagar den ständigt men precis när jag tror att jag har fått fatt i den har den reducerats till ett vanligt och tråkigt nu.

För att svara på din fråga om jag har blivit en karriärskvinna eller någon som bor på en bänk med en 75:a som bästa vän så ligger väl sanningen någonstans mittemellan. Jag har önskningar men ingen ambition. Jag är inslungad i verkligheten men jag har hopp. Min läpp svider av överdriven snuskonsumtion men jag bakar en snus. Jag har genom åren fjärmat mig från den jag är tillräckligt mycket för att uppskatta min berättelse.

Så allt är finfint med andra ord."

Tema: häng

Jag skall berätta om min, för att vara mig, ganska händelserika dag. Inte för att det har hänt något. Men jag har gjort en del roliga saker.

Men först vill jag dela med mig om min themesong för den kurs jag läser(utvecklingsstudier A). Themesongen är A New England med Billy Bragg.

Nåväl, jag väcktes av Johan som ringde (ca 9:15). Vi bestämde att han skulle komma över en sväng om en timme eller så. Mycket riktigt så kom han och vi hängde lite i allmänhet och lyssnade på musik och sådär. Vi inväntade att regnet skulle sluta falla från skyn. När det blev ett uppehåll tog vi min cykel (som Johan lånar) och gick till världens häftigaste cykelreparatör, vi kallar honom omväxlande THE boss och Quasimodo. Vi älskar honom darn it.

Vi lämnade in cykeln som hade en del skavanker och begav oss till ILU där Johan skulle fixa lite skolgrejor. Efter att vi vart på ILU drog vi till en Ethiopisk restaurant och åt. Det var jättegott och jag undrade om jag skulle bli lika snabb som Bekele av maten. Förmodligen.

Efter att ha ätit och återigen suttit och väntat ut regnet drog vi ner på stan. Där gick vi runt och tittade på tv-/dataspel och skaffade oss efter ganska mycket om och men ett. Vi var dessutom till utmärkta Ramus musik där jag skaffade ett fantastiskt bra instrument, nämligen fingercymbaler.

Jag och Johan funderade hur det lät när den som var bäst i världen spelade fingercymbaler. Vi är lite sugna på att arrangera ett VM enbart för att få uppleva de stora mästarna. Ukken (Uppsala Konsert och Kongress, musikens hus) kan nog vara en lämplig lokal. På Ramus såg jag dessutom två andra häftiga instrument, nämligen en banan och ett salladshuvud. Jag kan bli tvungen att gå dit efter skolan imorgon och beröva Ramus från intrumenten innan någon annan hinner före.

Efter våra äventyr på stan gick vi hem till Johan och spelade tv-spel samt tittade på Idol och House. Killen som sjöng unchained melody i Idol var onekligen bra. Enda invändningen är väl att han härmade righteous brothers lite väääl mycket istället för att göra en egen version. Men han kunde ju sjunga karln.

När jag kom hem ringde jag och pratade allvar med Gutte och Gunnar. Gunnar var dock på Orvars (Norrlands nation) och rätt så full vilket medförde att jag var tvungen att skjuta upp allvaret tills imorgon.

Och här är jag nu. Typ.

Det blir roligt med skola imorgon tror jag.

Tema: skolstart

Jag har börjat skolan. Det var naturligtvis väldigt spännande. De vilsna själarna samlades som packade makriller på vissa utvalda platser. Före klockan 08:00 så kommer man inte in till statsvetenskapliga institutionen om man inte har något form av kort. Så några själar som var tidiga samlades där innan det elektroniska låset öppnades.

Utanför brusewitzsalen samlades sedan den stora massan. De flesta satt eller stod ensamna (ensamma? vad heter det?) och tittade lite försiktigt på sina nya spännande kursare. Vissa kände igen folk från förr och stod och pratade och skrattade, lättade över att slippa vilse-ångesten som annars lätt infaller när man inte känner någon.

Läraren kom och öppnade den olåsta dörren till klassrummet, som ingen hade vågat gå fram och känna på. Utvecklingsstudiestudenterna vällde in genom dörren. Jag satt mig ytterst strategiskt längst bort på en tom rad. På det sättet slapp jag sätta mig bredvid någon, istället var det upp till de andra att sätta sig bredvid mig. En tjej satte sig bredvid mig. Eller...hon lämnade en tom plats mellan oss. Vilket var helt okay eftersom det fanns ganska gott om platser.

Det skickades runt papper. Dock räckte det bara till typ hälften. Då gick ingen mindre än jag fram till läraren och frågade om det fanns fler papper. Vilket det fanns. Då kändes det som jag var lite modig och rutinerad. Inte rädd för något faktiskt.

I pausen satte jag mig på en bänk. En kille satte sig också på bänken, så långt bort ifrån mig som det gick. Efter ett tag kom det fram två tjejer och läste på anslagstavlan som befann sig bakom bänken. Ena tjejen satte sig ner mellan oss två killar och frågade mig hur det kändes. Jag svarade att det kändes bra och att det nog skulle ordna sig. Jag frågade henne inte hur det kändes för henne men hon svarade. Sen var det tyst i typ fem minuter. Efter de fem minutrarna konstaterade jag att det var en lite trevande stämning såhär första dagen. Då kom en konversation igång mellan de fyra närmast närvarande. Standardfrågorna; är det första terminen, nehej vad har du läst innan osv osv.

Jag försökte räkna ut ration lite snabbt. Klassen består förmodligen av cirka 80-85% tjejer. Lite som på ILU (institutionen för lärarutbildning) alltså. Bra ratio om man är singelkille. Inte för att det hjälper, men ändå.

När föreläsningen var slut hastade jag behärskat till akademibokhandeln för att införskaffa kurslitteratur. Som vanligt samlades det ganska snabbt ett gäng utvecklingsstudiestudenter vid statsvet. hyllan. Vi hjälptes åt en smula att hitta böckerna. Alla hittades förutom en. Jag frågade och böckerna var beställda så jag bokade en.

Nu har jag kommit hem och spelat en smula piano. Vad skall man hitta på med sitt liv nu då? och vad skall jag äta för något?

Vänner jag inte ännu har träffat

Jag, Stefan, Spader och Marte gjorde v-dala i lördags. Eller gjorde och gjorde. Jag vet inte om jag gjorde vedala egentligen. Det är svårt ibland. Du vet när man inte hittar den där känslan. Jag tror att jag inte kände mig tillräckligt snygg. Långhårig och utan skägg. Mitt hår är väldigt fint och sådär, dock skulle det nog, som det är nu, passa bättre på en tjej än vad det passar på mig.

Jag borde klippa mig men jag vet inte vad jag skall göra med mitt hår. Jag är lite sugen på att klippa mig med en sån där frisyr du vet där håret är olika långt på sidorna. Problemet är bara att den frisyren känns en smula 2005. Okay om man har haft den frisyren sen 2005, men det skulle inte kännas helt rätt att skaffa den nu.

Tramporgel är ett bra instrument tycker jag. På engelska heter tramporgel "harmonium" vilket ju är oändligt mycket finare än tramporgel. Harmonica tycker jag nog är ungefär lika fint som munspel. Jag gillar ord som har spel i dem. Ett ord som är mycket bättre på engelska än på svenska är wallflower/panelhöna. Wallflower råkar vara mitt favvisord på engelska. Jag tycker det är så fint att de som sitter där och inte har någon att dansa med är som fina blommor som pryder väggarna. Panelhöna är knappast mitt favoritord på svenska (vingesus är mitt favoritord).

Ett ord som jag tycker är fint i sig självt är livmoder. Livets moder liksom. Dock så är jag lite äcklad av associationerna som följer med ordet. Du vet, jag är ju så känslig och vek.

Imorgon kommer dagen. Den lilla dagen då jag börjar skolan igen. Jag kommer få en massa nya kursare. Vänner jag ännu inte mött. När man läser till lärare som jag gör går man ju inte i en riktig klass med klasskamrater som följer med en genom ens utbildning. Det är naturligtvis lite tråkigt men samtidigt så träffar man ju mycket nytt folk. Förhoppningsvis sparar man de bästa vännerna man skaffar även efter man skiljs åt ett halvår senare.

Det är lite spännande, det här med de nya kursarna. Man får ligga lite på offensiven och skaffa någon att hänga med den första tiden. Jag kanske skall vara offensiv imorgon. Äh, det brukar lösa sig i vilket fall som helst.

Undrar om jag känner mig snygg imorgon. Undrar om jag känner mig smart imorgon.

Jag gillar Fergies "big girls dont cry". Särskilt frasen "like a child misses their blanket". Synd att hon inte bara sjunger det en gång. En bra textrad blir alltid bättre om den sjungs bara en gång. Det är något jag försöker tänka på i mitt textförfattande. Jag misslyckas ibland. Det är så lätt att när man skapar en låt utifrån en textrad så blir den textraden refräng. Refränger borde bara sjungas en gång i låtar tycker jag. En vers och en refräng. Max 2 minuter.

Jag kanske avlägger en rapport om skolstarten imorgon. Inte minst alla foxiga span jag kommer ha sett.

Drömmar och leverflundror

Dröm:

Det fanns ett ont företag. De sålde en produkt som blekte tänderna genom att man använde en apparat och strålade på dem (produkten finns på riktigt och det var tv-shop reklam på tv:n när jag vaknade upp. Det som var så ont med det här företaget var att tandblekningsapparaten gjorde något med människor, oklart vad. Möjligtvis så dödade apparaten människor eller tog över dem så att de blev som robotor under det onda företagets kontroll.

Hursomhelst fick jag reda på företagets ondskefulla plan på något sätt. Hur skulle jag då sätta stopp för företaget? Jag var tvungen att ringa presidenten såklart. Jag hade kontakt med ett par människor inom någon slags säkerhetstjänst som hänvisade mig till ett par personer någonstans som hade presidentens nummer. När jag hade sökt upp dessa personer fick jag numret på en lapp och fick låna en telefon. Problemet var bara att numret till presidenten var väldigt svårt. Till exempel var man tvungen att slå 43 ettor i rad. Jag var stressad och slog hela tiden fel nummer. Till slut insåg jag att personerna som gett mig lappen hade lurat mig och såklart jobbade för det onda företaget. Då vaknade jag.

Lilla leverflundran:

Det finns en parasit som lägger sina ägg i kossamuisars levrar. Eller nåt. Hursomhelst så kommer de ut genom kornas avföring. Sniglar tycker om kobajs (inte att förväxla med kobåjs) och parasiterna hakar på sniglarna. Sedan sprids parasiterna via snigelslem till myror. Och här kommer det häftiga: lilla leverflundrorna tar över myrorna och får dem att klättra upp så högt som möjligt på grässtrån under dagarna. När det blir natt får de myrorna att klättra ner igen. Sen när solen går upp så skickar de upp myrorna till toppen av grässtråna igen. Detta för att korna skall äta upp myrorna och parasiten kunna börja på en ny cykel.

Jag tycker förstås att det är lite häftigt att de tar kontroll över myrkropparna. Det är typ som aliens som tar över människokroppar. Tänk om parasiten skulle mutera så att den angrep människor och tog över människokroppar. Då skulle människorna försöka klättra upp för grässtrån hela dagarna.

-Lasse, vad fanders håller du på med där på gräsmattan?
-Jag försöker klättra upp i ett grässtrå, fråga mig inte varför, men jag bara känner att jag måste.
-Ehh...okay(!?), jag plockar väl lite mördarsniglar så länge...AAAAAARRRGHH!!!!...må-ste...klättr-a...upp...för...ett...grässtrå...


Det gäller att mänskligheten passar sig. Jag är mer rädd för leverflundror än fågelinfluensa.

Om Klüft

Carolina Klüft är bäst. Vi har sett henne i aktion de senaste dagarna och kan bara konstatera att hon är bäst. Vi har alla hört hyllningarna. Jag skall fortsätta hylla men jag skall fokusera på en aspekt av Klüft som kommer lite i skymundan eftersom hennes resultat är så enastående.

Carolina Klüft är god.

Jag har svårt att tänka mig någon friidrottare som är mer sportslig än Klüft. När Klüft hoppade på 1.95 fick man se Blonska, hennes värste konkurrent i sjukampen, klappa händerna för att peppa. Detta kan man tycka var sportsligt av Blonska men förmodligen var hon moraliskt betvingad. Klüft hade förmodligen klappat åt Blonska tidigare. Sjukamperskor klappar åt varandra, jag tror att det beror på Klüft.

Varför skulle Klüft ha sådant inflytande över resten av sjukamperskorna? Det är en fråga värd att ställa. Hon är bara en av många sjukampare, förutom att hon är mycket bättre än de andra. Men man såg till exempel efter sjukampen hur den nyblivna tvåan i sjukampshistorien organiserade allihop för det påföljande ärevarvet, som springs av alla sjukampare (om de kan och vill). "Okay everybody..." hör man Klüfts röst ljuda. Hon är ledaren. Detta för att hon är omtyckt av alla, förutom möjligtvis Eunice Barber (som lider av den ibland svåra sjukdomen avundsjuka).

Klüft peppar och kramar resten av sjukamperskorna. Hela tiden. Tänk till exempel vad vilse lilla duvungen Jessica Samulsson hade varit om inte Klüft hade varit där vid hennes sida och tagit hand om henne. Hon är populär och har status bland sjukamperskor för att hon förtjänar det, inte för att hon är bra, för att hon är god.

När Klüft slår Europarekordet är det kram- och pusskalas. En värdig, i ordets alla bemärkelser, vinnare.

Några punkter bara...

1.
M: "Du...det här var väl inte så bra?"
N: "Jaså?...tycker du inte det?"
M: "'Drivved' rimmar väl inte alls på 'obskyr'"

2.
Alfred och Jonny satt på en bänk vid Fyrisån. Det var knappast en ful dag. Plötsligt lutade Jonny sig 12 grader åt höger. Alfred blev såklart förbannad. Det var ju hans tur att luta...

3.
Varför kan inte tjejer kasta?

4.
Med tre tatuerade prickar på sin hand gav sig Lillan utan på äventyr igen.

5.
Urban sa en gång att han ville ha en kvinna som var kåt, glad och tacksam. Jag tror han var dubbelironisk. Om inte så var han trippelironisk. Att vara trippelironisk är svårt.

6.
Jag är kvadruppelironisk i punkt 3. Jag måste påpeka detta, annars förstår ingen att jag är det. Att vara kvadruppelironisk är svårt, åtminstone om man aspirerar på att göra sig förstådd.

7.
Jag måste göra en etymologisk undersökning på ordet aspirera. Jag är intresserad av sambandet med ord som till exempel respirator.

8.
Resultat: "from L. aspirare 'to breathe upon,' also 'to seek to reach,' from ad- 'to' + spirare 'to breathe'" (http://www.etymonline.com/index.php?search=aspire&searchmode=none 2007-08-18)

9.
I Danmark heter ostbågar osträkor. Svaret på frågan om vad mössens motorcyklar kallas blir därmed inte lika roligt på danska. Eller kanske ännu roligare. Vad vet jag?

10.
Varför pratas det så lite om Skanderna? Jag visste inte ens att bergskedjan Skanderna hette just så förräns i typ gymnasiet. Jag tycker att det är ett jättefint namn på en bergskedja. Lite som de exotiska Anderna fast på hemmaplan.

11.
Ingenting kunde få Peters samvete att bli rent igen. Varför gjorde han det? Han visste att det var dumt.

12.
Är det någon som vet vad vinjettmusiken till Cirkus Kiev är för något och hur man får tag i låten?

13.
Jag gillar barnsång. Jag vet inte varför. Den bästa jullåten är ju till exempel "Tomten jag vill ha en riktig jul" eller vad den heter. Då har ändå Kate Bush gjort en jullåt. Säger en del.

14.
Om jag skulle träffa Kate Bush skulle jag nog bli så starstruck att jag började gråta. Hoppas jag aldrig träffar henne, hon får inte bli människa.

15.
Det får räcka. Nu har du fått lite kött på benen (konstigt uttryck).

Oheliga (?) allianser

(\_ /)
(O.o)
(><)
/__\

Jag kikade till travian. Jag tittade till toplistan. 6000:e nånting plats låg jag visst på. Strax ovanför stod en annan användare. Denna användare var med i en allians vars förkortning omedelbart väckte min nyfikenhet. Alliansen heter "Rosa undulater nyser korv". Jag tittade på alliansens information. Där stod ovanstående kanin med texten "Copy the bunny to help him achieve world domination". I nästa stycke stod det: "Come join the dark side. We have cookies".

Det är nog en bra allians. Knappast lika bra som den alliansen jag är med i dock. AFA - Allians För Ankor. Jag har en hög post i alliansen, nämligen den som ecklesiastikminister. Jorå. Vi fyra kommer ta över världen en dag.

Nej nu skall jag spela en gnutta dragspel. En sak som är skön med att vara hemma hos mammsen och pappsen, som bor i skogen, är att man kan dra på ganska rejält med dragspelet utan att behöva störa någon. Dragspel är ju ett kraftfullt instrument och sådär.

Tjaba bloggen

Nyss hemkommen från Eskilstuna. Vi lyckades köra fel tre gånger på vägen hem. Det är inte lätt när det är svårt ibland. Sammanfattning av helgen: Bra friidrott. Bra att hänga med Linus, det var längesedan vi hängde så intensivt med varandra. Vi gjorde inte så mycket. Det var mest friidrott, folköl och film. Vi sov hos Linus lillebror och hans flickvän (vilka inte var där).

Jag vill skapa något. Det är ju alltid trevligt. Kanske fortsätter jag på en låt som skulle kunna vara lite längre eller lite annorlunda. Vi får se.

Jag drömmer ganska ofta om natten. Ganska ofta drömmer jag också drömmar som är förbjudna vid det här laget. Jag vill verkligen inte men det undermedvetna pockar på om nätterna och till och med om dagarna. Vad jag behöver är något annat. Andra drömmar, men var hittar man dem?

Jag antar att jag som vanligt får förlita mig på tiden och årstiderna som skiftar. Framtidstro är ibland min grej. Allt blir bättre. Världens bästa höst.

Pianot kanske kan ge mig någonting. Senast jag satt där gav det mig en fadd smak i munnen. Jag tror jag gör ett nytt försök. Det var ju några dagar sen senast.

Eskilstuna, here we fucking come!

Snart bär det av! Jag och min partner in crime, Linus, skall till Eskilstuna. Vad skall de där dårtrattarna dit och göra månntro? Jo det skall jag berätta; Friidrotts-SM. Jag skall inte slunga iväg diskusar som man kanske skulle kunna tro. Nejdå, vi skall inte deltaga, bara titta på.

Det blir säkert bra det där. Friidrott är nämligen livets goda. Snart är det friidrotts VM. Jag kan hitta på och bli en smula oanträffbar när VM:et drar igång. Åtminstone kommer jag vara uppe bland molnen. Kanske sitter jag på en magnifik flytande ö och tittar ner på jordlingarna.

Det fanns en gubbe en gång som kallades för korv-Assar. Han hette Assar vad jag har förstått. Epitetet "korv" är ett väldigt bra epitet tycker jag. Jag kanske ska börja fancy:a mig själv som "korv-Henrik".

Marit Fahlanders "if he's not worth it" är dagens låt. Den är väldigt bra. En smula svår men stundtals förkrossande.

Håll tummarna!

Namn

En kassörska hette Florence. Det tyckte jag var lite fint.

Jag fick en gitarr av min mor häromdagens. En akustisk stålsträngad en. Hon köpte den för 400 pix. Den är fin för att vara en 400 kronors gitarr. Sunburst och allt. Den är bra att spela på också, väldigt mycket karaktär i ljudet.

Frågan är, vad skall hon (gitarren) heta? Jag skulle gärna vilja att den som läser detta kommer med ett förslag på namn. Jag vill ha ett tjejnamn, ungefär som båtnamn liksom.

Mina andra gitarrer heter: Ophelia, Naomi och Catherine. Sen har jag en till gitarr som jag inte har något namn på men den har å andra sidan Stefan långtidslånat (med min välsignelse). Min Ukulele heter Ukilelis. Mitt dragspel heter Diana vilket var lätt att komma på eftersom modellen heter det. Sen har jag nog inte något annat instrument med namn på.

Jag tycker att det känns lite konstigt att ge namn åt vissa instrument. Vad döper man till exempel en triangel? Eller ett melodica? Jag har inte ens något namn på mitt elpiano. Svårt det där med namn.

Jag har fortfarande blaffiga blåmärken sen jag ramlade ner för trappan. Superhjältar får aldrig blåmärken. Men de blöder. Vissa av dem.

Imorse hade jag över en liten liten kalv (typ två dagar) som hade hamnat på fel sida av tråden. Den låg och gömde sig i det långa gräset. De är väldigt duktiga på att gömma sig de där småkalvarna. Jag gick fram och försökte få upp den genom att kittla den under armarna - kalven låg stilla. Till slut insåg kalven att den nog, trots allt, var upptäckt och då for den iväg som ett skott och slog nosen i en brunn. När kalven gjorde detta så bräkte den vilket fick till effekt att typ tjugo kor snabbt som ett skott dök upp för att skydda kalven. Värsta mamma mu-armén. Kor är ju inte världens mest graciösa löpare men där var de minsann snabba. Kor är typ hur bra mödrar som helst. Väldigt beskyddande och sådär.

Idag skall jag på DN-galan med Linus. Det blir nåt att hänga i midsommarstången det.

"nej, nu ska jag inte bli långrandig..."

I helgen var jag i Danmark (landet).

Idag föll jag ner för en trappa.

A day at the factory

Titeln syftar till dagens produktion, jag tror inte att det finns någon bröderna Marx film som heter så...men det skulle kunna finnas. Jag och Linus har varit väldigt produktiva idag.

Igår bestämdes det att vi skulle göra lite saker idag. Jag ringde till Linus strax före 12 och han bad mig gå på msn så att han kunde skicka texten till en av våra hits. Jag och Linus har nämligen det fantastiska bandet "Jesus! She's a Cheese! (tribute band)" ihop. Hitten var en gammal låt som har fallit lite i glömska och en nästan helt och hållet ny text hade producerats av Linus. Låten heter "Damasker från Damaskus", även om titeln kanske inte är helt spikad ännu.

väl på msn tänkte jag vara lite häftig och ställa Linus en fråga genom att fila en låt vars mening var just den frågan jag ville ställa. Tyvärr tog det typ en minut att fila låten så effekten försvann en smula. Han var klar att gå ner på stan hursomhelst och det gjorde vi.

Ärendet vi hade på stan var att köpa strängar till Linus gitarr, som tills idag helt saknade strängar. Så då gick vi till musikbörsen och gjorde det. Sedan telefonerade Linus till sin lillebror och det visade sig att han också behövde strängar så då gick vi till Uppsala Musikverkstad och köpte strängar.

Jag kom på att jag ville gå till Ramus musik och handla så då gick vi dit. Jag köpte en kazoo och ett ägg (instrumentet, ett rött ett dessutom). Jag kände väl igen hon som jag köpte kazoon och ägget av. Jag var nämligen in där igår och köpte ett melodika (det heter egentligen EN melodika/melodica, men jag tycker att ett melodika låter häftigare). Jag sa till henne att jag var där igår och att jag hade köpt en melodika (jag sa nog en för att inte verka dum) och att jag då hade tänkt köpa en kazoo också men glömt bort det. Vilket var sant. Jag blev nog lite uppspelt över melodikat vilket fick till följd att jag glömde bort kazoon.

Jag gillar mitt melodika väldigt mycket, det är ett underbart instrument. Dock känns det lite tråkigt att melodikat är ett sånt supercreddigt popinstrument som typ alla använder. Tur att jag spelar triangel. Triangeln ser man inte lika ofta lyckligtvis.

När jag hade skaffat min kazoo och mitt ägg gick jag och Linus till engelska parken där vi mötte upp med Linus lillebror, Niklas, och vi, mest Linus, hjälpte honom med hans CV. Dessutom löste vi två mordgåtor i ett onlinespel som Niklas visade oss. Produktivt. Speciellt att lösa mordgåtor.

Efter det äventyret gick vi hem till Linus där jag strängade hans gitarr (medan han löste ytterligare två mordfall). Sen gick vi hem till mig och stämde gitarren med hjälp av mitt elpiano. Det var för att jag ville lära Linus lite om att stämma och sådär. Linus är lite utav en nybörjare på gitarren, men han lär sig snabbt. För övrigt så är Linus lillebror Niklas världsmästare på att spela gitarr. Typ. När vi hade börjat på ordning på Linus gitarr så lärde jag honom Who's got the crack, moldy peaches låten.

Sedan gjorde vi en prototypinspelning av Damasker från Damaskus. Fett bra låt. Linus har varit i Damaskus (har jag för mig) men inte hittat några damasker. Lite synd.

Efter det sprang vi en mil.

Sammanfattningsvis; en produktiv dag.

Svår

Det kan tyckas råda en hel del stiltje här på bloggen. Detta beror sannolikt på att jag under sommaren mest är hemma hos mamsen och pappsen och hjälper dem på farmen. Det händer inte så mycket. Jag träffar inte så mycket folk. Stiltjen på bloggen är en reflektion av stiltjen som äger rum i mitt liv.

Anyway, jag fick svar på blodprovet som jag nedan har bloggat om (i "a day at the hospital"). I brevet stod det vilken blodgrupp jag hade, B-nånting och vilket hemoglobingrunks jag hade. Det stod även att värdena var väldigt bra. Sedan stod det att jag trots detta inte fick bli blodgivare på grund utav den "svåra" svimningen som ägde rum i samband med att blodproven togs. Va fan! Vadå svåra? Det var ju inte så att jag föll i koma eller ens behövde life support. Det som i så fall var svårt med svimningen var att jag råkade slå i huvudet, men det var ju bara för att jag hade lite oflax och inte hann lägga mig ner.

Jag blev lite sur. Mina föräldrar tyckte naturligtvis att det var väldigt roligt och jag är ganska säker på att de kommer att ta fram brevet så fort någon kommer på besök. Jag tyckte nog det var ganska roligt också. Att jag svimmade vet alla redan, inte för att jag har skrivit det på bloggen utan för att det är ungefär det första mina föräldrar berättar för någon om de stöter på någon. Men det är okay, jag skäms inte för det. Jag är ju inte femton längre.

Incidently så svimmade jag när jag var femton. Det var inte mitt ute i skogen där ingen såg mig. Det var i skolan. Det var biologilektion och det var teoretisk anatomi. Det var naturligtvis pinsamt att svimma inför klassen. Fast nu råkade det vara så att när jag kände att jag mådde jättedåligt så bestämde jag mig för att avlägsna mig från klassrummet. Jag hann trycka ner dörrhandtaget till klassrumsdörren och svimmade liksom ut genom dörren. Utanför hade en massa nior rast. Det var naturligtvis jobbigt för en stackars femtonårig pojke. Det blev inte bättre av att mina föräldrar då, som nu, var mån om att berätta om skeendet för alla som ville, eller inte ville, höra. Dessutom kryddat med en mängd felaktiga teorier om varför jag svimmade.

Jag var lite osäker på om jag skulle gå natur på gymnasiet på grund av denna händelse. Lyckligtvis slapp jag svimma någon gång under gymnasietiden.

Ang. blodgiveriet så känns det inte så dumt att jag inte FÅR ge blod. Jag kanske skulle få dåligt samvete om jag inte vågade ge blod. Men nu är det är ju faktiskt så att jag inte får.

Top 3 fantasidjur:

3. Hemul (som en lemur fast med skillnaden att den inte finns)
2. Enhörning (tänk att rida på en unicorn)
1. Drutt

Världens bästa höst coming up!

Öhh...

Såg animen Laputa - Castle in the sky. Den var bra. I den fanns en ö som flöt i luften.

Jag råkar absolut älska öar som flyter i luften. Mmm. Jag kan inte få nog av dem. Synd bara att man stöter på dem så sällan i det verkliga livet. Däremot kan man göra det ibland i tv-spel och sådär.

Ögonen

Jag var på systemet. Jag överhörde en man som frågade en kvinna var sofieron fanns. Eftersom jag är av en hjälpsam natur och dessutom är så vanvettigt perceptiv så sade jag till mannen och pekade "Där". Mannen som, av mina fördomar att döma varken var på systemet för första eller sista gången, svarade "Ja just det, ögonen är det första som man blir blind på".

Ögonen är det första som man blir blind på. Ögonen är det första som man blir blind på. Meningen etsade sig fast i mitt huvud. Vad menar han? Vad är det andra som man blir blind på? Allt var förstås väldigt mystiskt.

Jag fick tag i Linus. Han cyklade hem. Killen tänkte ut och löpa en smula och frågade om jag ville hänga med. Det gjorde jag, hör och häpna. Vi transporterade oss 5 kilometer. Det kändes rätt bra. Nu har jag redan träningsvärk i sidomagmusklerna och vaderna. Det var uppenbarligen för länge sen jag var ute och rörde på mig.

Ikväll skall jag på lite galej och se när Linus lillebror med band spelar. Fint.

Fina fisken!

Jag har gråtit

Jag lyssnade på P3 igår där de tipsade om den här snutten. Vilken hjärtevärmare den är. Jag får gåshud och gråter som fan när jag tittar på det. Paul Potts heter han. Bara namnet.

Se gärna också de andra uppträdandena han gör i semifinalen och finalen.

It's been a while

Det var ett tag sen jag skrev något. Så kan det ju vara ibland kanske. Ärligt talat så har det inte hänt så mycket. Därmed har jag inte haft så mycket att skriva om.

Dagens ord är: spännband.

Spännband är en väldigt smart uppfinning tycker jag. De är dessutom väldigt praktiska om man vill spänna fast saker. Jag har grejat lite med spännband idag. Det gav mig ett tillfälle att köra ett spännbandskämt. Jag och min far skulle spänna men det fattades typ en meter på spännbandet. Då sa jag till pappsens kompis Lasse att det skulle bli svårt eftersom man var tvungen att spänna så hårt. Det roliga med det skämtet var att det inte skulle gå eftersom spännband är tämligen oelastiska. Jag tror att om man bara är beredd så kanske man kan skämta om spännband ganska ofta. Till exempel i situationer där man skall ha fast något och där spännband är superoverkill så kan man kanske lättja upp stämningen och föreslå att man skall använda spännband.

Jag kom till stan och kikade över till Johan. Den gode Johan sa att en tjej på sitt jobb förmodligen skulle passa mig bra. Hon skulle servera på norrlands ikväll så jag och Johan gick dit så att jag fick se henne. Hon var söt och verkade bra och sådär. Hon tog beställningar av oss och kom med mat, jag var på mitt grandest behaviour. Det pirrade lite i mig, kanske mest för att vi är ämnade för varandra. Jag kommer nog aldrig se henne igen.

Efter en burgare för min del och sparrissoppa för Johans samt två öl vardera gick vi till snerkes. Jag premiärhade mina nya röda skor. En tjej sa att hon tyckte att de var fina. Det gjorde min kväll. Som Johan sade, om en kund kommer med ett klagomål så har hundra andra kunder samma klagomål.

Jag är nöjd med mina skor, man känner sig lite som John Travolta i saturdaynight fever i dem. Så jag försöker gå snyggt när jag har dem på mig. Tänk om man gick snyggast i världen.

Johan berättade varifrån uttrycket "tumregel" kom ifrån. Tydligen var det en engelsk domare på 1700-talet som hade utfärdat att man inte fick slå sin fru med ett tillhygge som var tjockare än ens tumme. Tumregel.

Jag har börjat säga "den killen". Det gör jag bra och rätt i.