[...] oktober, november

Ja, jag har varit helt sämst på att blogga på senaste tiden. Jag ber om ursäkt. Kanske kommer det en uppryckning, vem vet. I vilket fall som helst så kommer en liten uppryckning i och med detta inlägg.

Allt är som vanligt. Jag tror inte att det har hänt så superduper mycket.

Dagens låttips är Vit Päls låt Varje Stavelse. Igår när jag lyssnade på den höll jag på att svimma för att den var så bra. Och vilken fantastisk text! "Och alla danskar hör Tina Turner [Tina Törner?] då trivs dom som bäst". Jag ska se Vit Päls på torsdag på landet i Stockholm. Det blir nåt det.

Själv så har jag spelat tre gånger sen vi sågs senast. En gång som praktikant-Henrik, En gång som blirger och en gång som son. När jag spelade som praktikant-Henrik så var det på bruksgymnasiets open mike. Jag drog av Bob Dylans "as I went out one morning". Det gick helt okay. När jag spelade som blirger så var det på Kalmar nations open mike (Spela!). Det gick lite sisådär. När jag spelade som son så var det på pappas 60-årskalas, då gick det jättebra. Jag spelade en låt som jag hade skrivit till pappsen.

Men Johnny Johnny's då? Jorå, vi fick en jättefin recension idag. Min favoritdel är "Sådan musik som man har i hörlurarna när ens högsta önskan är att någon ska fråga vad man lyssnar på".

Jag har köpt en playstation 3. Vilket har fått konsekvensen att jag har spelat en hel del Fallout 3 på senaste tiden. Det känns skönt att ha kastats tillbaka till den nuvarande generationen.

Jag såg just pingpong kingen. den gjorde inte lika stort intryck på mig som jag trodde att den skulle göra. Iofs så somnade jag när jag skulle se den igår och idag så satt jag framför datorn och såg resten.

Däremot så gjorde filmen "once" ett väldigt stort intryck på mig när jag såg den för ett tag sen. Så den kan jag rekommendera. Jag rekommenderar också den sydkoreanska filmen "I'm a cyborg, but that's okay". Fin film.

Det har kommit en massa snö. Jag är positivt inställd till den. Fast det är ju kallt när man går ut, men det är inte det värsta. Det värsta är att det blir halt. Jag halkar hela tiden. Alla andra verkar kunna gå på hur bra som helst men jag bara halkar runt som värsta bambin. Jag trodde först att det var mina skor. Men jag prövade gå ut med kängorna idag och det hjälpte inte. Det är samma sak när jag åker buss och det blir plötsliga stop när man står upp. Jag flyger runt som en vante medans andra på sin höjd höjer en smula på ögonbrynen. Jag kan ha dålig balans, men man vill ju inte erkänna att man har brister i balanssinnet. Dessutom har jag alltid trott att jag har ett bra balanssinne.

Man kanske skulle börja blogga lite.

Hare bäst i vilket fall som helst!

juni, juli, augusti, september

Idag är det september. Och har så varit ett tag. Föregående blogginlägg ägde tydligen rum den 13:e juni. Det är ju tråkigt sånt här. När saker går och självdör.

Det har gått ett tag och jag tror att jag fortfarande inte har något att säga. Vi hoppar över de här två och en halv månaderna och fortsätter som om ingenting hade hänt.

Idag har jag hängt. Vad ska man annars göra? Ingen skola idag. Eller nja, högst frivillig skola. Eftersom den var så frivillig och dessutom började klockan 4 så utnyttjade jag min valfrihet och valde att inte gå till skolan. Om den hade varit tidigare så hade jag kanske kilat iväg. Men framåt sena eftermiddagen sådär så börjar ju komediserierna på tv4, vilket innebär att jag får något att göra.

På förmiddagen började jag på en låt om Totoro, men jag kunde inte riktigt genomföra det eftersom holana redan har gjort en fantastisk låt om Totoro. Men man vill ju gärna ha ordet catbus i en låt. Tänk om man hade en kattbuss. När jag blir popstjärna ska jag aldrig åka limo. Jag ska bara åka kattbuss. Gentekniken har ju kommit så långt nuförtiden så man kanske kan sponsra ett forskningsprojekt för att ta fram en kattbuss. Eller så får man använda magi, som jag antar att Totoro gör. Eller använder han genteknik. Hon verkar ju så påhittig den där Totoro så man vet aldrig riktigt var man har henne.

Istället spelade jag in en låt som jag döpte till "the student" eftersom den handlar om studentliv. Mer specifikt, mitt studentliv. Vilket innebär att man ligger i sängen och lyssnar på sorgliga låtar istället för att plugga eller laga mat. Gärna regnar det utanför också.

Igår tittade jag på en blaxploitation-film. Eller jag vet inte om det var en sådan, jag är lite osäker på definitionen, jag tror kanske att det inte var det. Men det var i sådan stil, lite. Den hette "Sweet Sweetback's Baadasssss Song" (sic!). Bra titel på en film. På förtexterna stod det att den var producerad av "The black community" och att den var dedikerad till alla "Brothers and sisters who have had enough of the Man". Bra förtexter. Filmen i sig var inte så värst. Rätt dålig tyckte jag.

Igår tittade jag inte på "allå allå emliga armén". Jag somnade nämligen innan. Synd. Det är ju nämligen en helt fantastisk serie. Jag gör ett nytt försök ikväll. Det börjar 23:40.

Jag har sent om sider kommit på att Bob Dylans "As I went out one morning" från John Wesley Harding-skivan är en helt fantastisk låt. Genom låten är det två ackord (F#m och E) förutom på ett ställe i varje vers där det går upp till A och C#m. Och det är där det händer. Det är där det är så bra att man inte riktigt vet var man ska ta vägen. "I offered her my hand, she took me by the arm" är ju ingen dålig textrad heller.

Imorgon ska jag till skolan. I övermorgon ska jag börja praktisera. He' blir nåt det.

Hare bäst du!

Livsprojekt

Jag har kommit på ett livsprojekt. Bra va? Livsprojekt är fina, man håller på med dem hela livet eller åtminstone väldigt länge. Mitt projekt kommer nog ta en cirka 20-30 år tror jag. Men det kan också gå betydligt snabbare. Jag vet inte ännu. Allting beror väl på hur aktiv jag är med projektet.

Projektet går ut på att jag ska tonsätta och spela in Shakespeares sonetter. De är 154 stycken. Jag har lite tonsatt en av dem, men jag har inte spelat in. Sonetten som jag har tonsatt är sonett nummer 29. Det är min favorit blands Shakespeares sonetter, inte för att jag har läst alla. Jag googlade och kommer att klistra in den, så att ni slipper.

When in disgrace with fortune and men's eyes
I all alone beweep my outcast state,
And trouble deaf heaven with my bootless cries,
And look upon myself, and curse my fate,
Wishing me like to one more rich in hope,
Featur'd like him, like him with friends possess'd,
Desiring this man's art, and that man's scope,
With what I most enjoy contented least;
Yet in these thoughts my self almost despising,
Haply I think on thee,— and then my state,
Like to the lark at break of day arising
From sullen earth, sings hymns at heaven's gate,;
For thy sweet love remember'd such wealth brings
That then I scorn to change my state with kings.

Sådär. Den är bra den. I min version blir den lite Nick Cave:ig. Det här projektet ska jag syssla med typ när jag inte har något att göra och jag känner att jag vill tonsätta en sonett.

Annars är det lugnt. Lite stiltje här på bloggen såhär på sommaren. Men allt är bra. Ikväll ska jag hänga med Linnéa och Hedda. Det blir säkert bra. Imorgon ska jag se på fotboll, på något sätt. Det blir säkert bra.

Hare mest bäst i hela världen!

Hemligheten bakom pringlesupplevelsen

Min värld blev till en lite bättre plats att leva på. Tack Nicke. Vi gick dit tidigt, i lördags alltså, och kikade på all reklam och alla trailers innan Indiana Jones (se nedan). Vi hade köpt biosnacks i form av pringles. Vi köpte dem på det klassiska biogodisstället, ni vet det där stället mellan Carl-Philip och stora torget, med en stor bild på när kronprinsessan Victoria besökte affären, hängandes bakom disken. <- hopplös mening. Till saken, varför är min värld lite bättre sen i lördags? Jo, därför att Nicke berättade för mig att det bästa är att äta pringles med den konvexa sidan neråt mot tungan, den är mer kryddad på den sidan. Visste ni detta, eller blev er värld också lite bättre nu?



Hur går det med pluggandet skulle man kunna undra. Vi byter ämne.



Jag strängade nyss Lady Catherine, min röda gitarr. [Jag lade till den här bilden. Sen kom jag på att det kanske inte var världens bästa bild, på varken Catherine eller mig, eftersom det är så mycket motljus. Men tydligen så går det liksom inte att ta bort bilden. Mycket märkligt alltihopa.] Det är sånt man gör när man inte vill plugga. Till exempel.

Jag och Johan var ner på stan och åt idag. Jag åt enchiladas och Johan bjöd mig på dem. Hyvens. Vi pratade om OS och vilka roliga grenar vi ska se på (tillsammans med Chris Härenstam som ju alltid får hantera de mer obskyra grenarna). Sen pratade vi om doping och hade det väldigt trevligt. Efter det åt vi varsin chocalate-fudge-brownie-glass-grej som vi köpte på burger king. Den avnjöt vi nere vid åkanten.

Sen dess har jag fokuserat på att plugga så lite som möjligt. Jag blir så inspirerad av död åt gemene man bloggen (som finns länkad till här till vänster).

Det här vädret alltså, det är inte klokt. Det kan inte vara hälsosamt, man kommer ju helt ur balans. Det är därför folk är så galna och hetsiga. De "behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans", som Håkan Hellström sjöng när jag gick på gymnasiet. Jag behöver verkligen en smäll på käften känner jag. För jag är inte i balans.

Ojdå [...] tur. Jag trodde jag behövde kila ner till folkes för att köpa snus men som tur är har den gode Johan glömt kvar en halvfull dosa här som jag kan sno från. Finders keepers. "Folkes stänger väl klockan tio?" tänker ni. Ja det har ni förstås rätt i men problemet är att klockan nio börjar Guds historia på kunskapskanalen. Det ska jag inte se nu. Men väl friidrotten på fyran. Guds historia spelar jag in och tittar på efteråt. Guds historia, det är fina grejer det. Nåt för en gammal religionshistoriker som jag.

Nu ska jag nog stämma Catherine. [...] Hon hade hållt sig i stämning rätt så bra faktiskt. Fyra minuter kvar.

Hejdå, ni helt fantastiska människor!

Främlingar

Jag har en liten natthörna i mitt rum. För det första står det en säng i hörnan. Ovanför sängen sitter en lp-skiva med kate bush, "The Dreaming". Vid fotändan sitter ett akvatint tryck som Linnéa har gjort som avbildar en natt med måne och några av nattens djur. Och ovanför hänger ett foto på en sovandes Linnéa. En natthörna. Det har blivit det som något av en slump. Jag tänkte till exempel inte ens på det genialiska att hänga "The Dreaming" ovanför sängen när jag gjorde det. Nöjdis.

Jag lyssnar på Susanne Sundførs myspace. Det är skitbra misstänker jag. De kan de där norskorna.

Jag och Nicke gjorde en låt som heter "Alien rhapsody" idag. Den handlar om förhållandet mellan människor och aliens. Jag tänker inte elaborera. Den kanske dyker upp på the beams myspace...fast det dröjer nog ett tag innan den är inspelad och klar. Nicke och jag hyrde en film, de kostar 10 spänn på folkes under sommaren, som heter "Good luck Chuck". Den var helt okay stundtals.

Igår var jag och Nicke på bio. Vi såg Indana Jones. Den var faktiskt rätt bra. Den var väldigt spännande och sådär. Underhållande är väl ett ord som passar filmen. Appråpå främlingar.

Tenta på torsdag. Känns väl sådär va?

Det är 15 grader ute. Mitt i natten. Det kan inte vara hälsosamt.

Kanske bäst jag går och lägger mig innan det blir ljust.

Fredagskväll och sådär. Jag har spelat pingis och druckit öl. Jag har kastat dart och druckit öl. Jag är lite full men inte så väldans full. Alltså lite full. Jag tycker inte att det är så häftigt som man kan tro att jag tycker. Dock tycker jag inte att det är ohäftigt. Det är väl neutralt? Eller? Ibland ser jag på fulla människor och tycker de är lite sämre än mig. Moraliskt förträfflig som jag är. De är unga brukar jag tänka. Och visst måste man ge ungdomen lite spelrum. Och de som inte är unga är ju ungdomliga, vilket ju naturligtvis inte är dåligt. Men visst är de lite sämre än mig. Jag som alltid blir lite lagom full när jag dricker. Eller så blir jag trött. Inte blir jag som dem inte.

På vägen hem från Uplands nation beställde jag en pizza på johannesgrillen. Inte för att jag var jättehungrig. Märkligt alltihop. Kulturell betingning kanske. Jag har ätit halva. Nöjd.

Folk har varit som galna idag. Hetsat runt ute i sommarkläder och nya solbrännor. Har de inget bättre för sig? Det har de förstås inte, för vad skulle det vara?

Igår Picknickade jag, Carolina, Ingrid och Johan. I en park dessutom, som om det inte vore nog på excesserna. Efter picknickandet drog vi hem till Johan och tittade på en film som vi hade hyrt. Filmen var "punch-drunk love". Huvudrollerna innehas av Adam Sandler och Emily Watson. Det är en romantisk komedi. Adam Sandler spelar sin vanliga roll. Och jag gillar det. Jag gillar faktiskt Adam Sandler. Dessutom är det faktiskt en väldigt bra film. Ganska konstig och arty. De som normalt sett avskräcks av Adam Sandlers namn bör för sin egen skull inte låta sig avskräckas i just det här fallet. Jag kan identifiera mig lite med rollen han spelar i filmen; självföraktande, naiv och tafatt.

Det kan vara så att jag går till Johan och tittar på NHL-hockeyn. Den börjar typ två eller nåt. Men det är så lätt hänt att man bli lite trött. Till exempel är jag det nu.

Så trött att det här får bli näst sista meningen.

Hare helt bäst.

Sammanfattningsvis så...

I Onsdags var det dags. Jag talar naturligtvis om det grandiosa bonde söker fru. Programmet avnjöts hemma hos mig tillsammans med Carolina, Fanny och Ingrid. Vi var skitnöjda. I programmet visades bönderna som skall vara med i programmet upp. Det riktiga bonde börjar inte förrns i höst nångång. Jag kan tammefan inte bärga mig.

Torsdag. Var på föreläsning och blev ofantligt nöjd över att föreläsaren vid ett tillfälle använde uttrycket "pin kiv" och vid ett annat tillfälle använde uttrycket "full i fan". På eftermiddagen repade vi med johnny johnnys och på kvällen var jag hem till Linnéas kompis Carro och tittade på Eurovision semifinalen.

Fredag: hängde med Johan. På kvällen mys med Linnéa.

Lördag: Jag och Linnéa åkte hem till mina föräldrar och sa hej till djuren. På kvällen hem-hem (sic) till Carolina för att se på finalen. Skit. BH kom elva. Men vad som är värre är att Ryssland med en av tävlingens värsta låtar vann. Jag tycker att Björn Gustafsson var rolig. Skitsamma om folk ute i Europa förstår ironin eller inte, jag hoppas lite att de inte gör det.

Söndag: Jag och Linnéa tittade på den gravt psykadeliska disneyfilmen "Fantasia" (från 1940). Jag vet inte om den var så särskilt bra, men den var understundom lite rolig och fascinerande. Man bör nog ha sett den nån gång i sitt liv tycker jag. Jag såg dock inte riktigt hela eftersom jag somnade i mitten. På kvällen hängde jag med Nicke och vi såg Assault on precinct 13 remaken. Jag har inte sett orginalet, men tydligen skall den originalet vara bättre. Jag tyckte dock om remaken, den var riktigt spännande.

Det var väl det.

Sammanfattningsvis så har jag haft det bra.

Idiotichock

Det måste helt enkelt ha varit så att de var så säkra på att Belgien och Ishtar skulle gå vidare, så de kunde rösta på sina andrahandsfavoriter. Så tänkte de; röstarna; idioterna. Som av en händelse så sabbade de finalen på så sätt att de bästa bidraget inte är med och tävlar där. Det blir helt enkelt inte en rättvist. Finalen kommer att gå ut på att kora eurovisionsschlagerfestivalens näst bästa låt. Alla vet det. Lite tråkigt.

Kanske borde leadsångartjejen i belgien haft den helröda klänningen på sig (som hon hade i de nationella tävlingarna) istället för den vitröda klänningen hon hade på sig.

Men! BH och Laka gick vidare med sin låt pokusaj, det var väl för väl. De hade tema "tvätt" i sitt framförande. De verkar variera sina framträdanden, vilket ju naturligtvis är roligt. Jag hoppas att de hittar på något nytt till finalen. Och de där kläderna han hade på sig. Bra kläder, riktigt bra.

Kristian Luuk var också bra.

För övrigt är jag ofantligt nöjd att vedervärdiga Irland inte gick vidare.

Hare Kaninkanon!

Titeln avslöjar allt

Jag fångades lite utav H&M-reklamen. Eller nja, låten i den. Tack gud för reklammusik.se. Det visade sig vara Keren Ann. Jag blev inte så förvånad. Jag har bara lyssnat på en Keren Ann skiva (not going anywhere) men den skivan är väldigt bra. Tydligen skall, åtminstone, hennes tidigare skivor vara ganska annorlunda. Men vad vet jag. Låten i reklamen heter iaf "lay your head down".

Den här veckan har jag mycket planerat. Mycket tv-tittande planerat till och med. Varav eurovision består av 3 fjärdedelar av det planerade. Den resterande fjärdedelen är bonde söker fru som finns tillgängligt för avnjutande på onsdag. Bonde söker fru alltså, man har ju saknat det. Fast det börjar ju inte på riktigt, riktigt än. Det blir väl i höst någon gång. Kan jag tänka.

"Lay your head down in my arms". Det är något med armar. De är förträffligt bra att ha när man skall krama på någon. Till exempel. På:et är för övrigt avsiktligt. Jag gillar att säga att jag vill krama lite på någon. Jag brukar till exempel säga det till Linnéa, när hon är närvarande och jag när jag vill det. Meningen får en lite annorlunda betydelse, det är som att ena parten är passiv. Ungefär som när ett litet barn kramar (och kanske gömmer sig lite bakom) en förälders ben. Skillnaden i själva handligen är att man enbart ger en kram. Fast alltsom oftast kan det väl tänkas bli så att man blir lite kramad tillbaks när man kramar på någon.

Jag har knappt spelat någon musik idag. Förutom när Jag, Ingrid och Carolina sjöng "fader Abraham". Då spelade jag gitarr. Johan var också närvarande men han gick och diskade när vi började sjunga. Inte too cool for school men väl too cool for "father Abraham".

Äh.

Hare kaninkanon!

Sviss, french and canadian

Jag glömde ju bort helt bort det franska bidraget som naturligtvis innehar tredjeplatsen på listan över de bästa eurovisionlåtarna (se nedan). Låten heter "Divine" och framförs av Sebastien Tellier. Ingen klassisk fransk ballad alltså. Jag tycker att det låter lite som sena beach boys. Väldigt bra låt anser jag. Lite utav en sommarhit.

Jag, Johan och Ingrid var hos Johan och åt marängsviss. Marängsviss är gott förstås. Vi hade nog en smula för mycket grädde i dock. Jag blev ganska tjock. Så även Johan och Ingrid. Vad är en sviss månntro?

Tidigare under dagen var jag på föreläsning. Yeah.

Jag och Johan spelade en rollercoaster tycoon 3. Yeah.

Sen marängsviss, kortspel och hockey. Yeah and Semi-yeah. Det gick inte riktigt så bra som jag kanske hoppades (ända tills det var 5 sekunder kvar) på. Kanadickerna vann med 5-4. Inte helt och hållet orättvist. Så det känns okay.

Den där franska filmen såg jag aldrig klart. Mest på grund utav att jag somnade. Som tur är började jag spela in när jag märkte att ögonlocken blev tunga. Jag har kikat lite på den idag. Den är skitbra. Dialogen är fantastisk, helt onaturligt - men fantastisk. Varannan mening skulle kunna vara ett citat. Det är en bra film helt enkelt...vi får se hur den slutar. I filmen finns det en man som säger en mening om dagen. Och denna mening säger han klockan 10 på förmiddagen. Det har han tydligen gjort sen hans fru lämnade honom för 7 år sedan. När han inte talar så tänker han på vad han skall säga för mening. Bara en sån sak.

En bra grej med rytmägg är att det är små grejor i dem som rasslar. Dessa små grejor gör att det inte är alltför svårt att ställa ägget med den vassa ändan neråt. Mitt röda lilla rytmägg står med vassa ändan nedåt på min tv. Och det ser ju lite coolt ut.

Nu ska jag nog avnjuta den sista biten av mannen på tåget. Au revoir, som de säger i Schweiz, Frankrike och Kanada.

Jag har aldrig...

...varit så laddad som jag är nu inför eurovision song contest. Detta beror på två fantastiska låtar. Jag talar naturligtvis om Belgiens och Bosnien-Herzegovinas bidrag.

Belgiens bidrag heter Julissi Na Jalini och framförs av Ishtar. Det är min favvolåt. De sjunger på låtsasspråk. Väldigt skickligt utformat låtsasspråk kan tilläggas. De har dessutom en pilimarisk cellist. Jag får lite amelievibbar av leadsångerskan, det kan vara det röda på det gröna. Dessutom en fantastisk sättning med nylonsträngad gitarr, klarinett, flöjt och lite stråkar. Ingen perkussion. Ett helt fantastiskt bidrag och jag hoppas hoppas hoppas att de vinner.

Bosnien-Herzegovinas bidrag heter Pokusaj och framförs av Laka. Allting är så vackert. Jag får en del BD-Henrik Berggrenvibbar av sångaren. Tjejen som dansar och sjunger lite tycker jag dessutom också är väldigt bra. Jag gillar också den sköna dynamiken i låten med härliga vändningar. Låten finns på youtube även på engelska här. Jag vet inte riktigt vilken version som jag tycker bäst om. Antagligen framför väl de den på engelska i eurovision. Jag älskar textraden, i den engelska versionen, "I'm gonna try to kiss you - please act like you dont know why".

Jag håller Belgien som min favvis och BH som tvåa. Jag har inte hört riktigt alla låtar så jag vet inte vilken som är trea. Av de jag har hört lutar det mot att ingen är trea.

Ojdå, bara en kvart tills folkes stänger. Bäst jag går ner och köper snacks.

[...]

Det blev icas sourcream and onion. chipsen kommer att komma väl till pass när jag senare under denna kväll kommer att kika på en fransk film som går på tvåan. Filmen heter "Mannen på tåget" och jag tror att jag inte sett den förr. Svt alltså, de visar filmer som man annars kanske inte skulle komma i kontakt med.

Idag har jag spelat pingis med Johan till exempel. Jag har också varit och körat. Linda Bengtzing var på besök idag. Jag har alltid haft ett gott öga till Linda Bengtzing och efter idag så har det intrycket förstärkts. Hon är en väldigt skicklig artist och verkar vara en glad och härlig person, måste jag säga.

Fina fisken.

Varm saft och sval honung

Okay, innan jag börjar blogga på allvar ska jag blanda saft och sätta den på värmning.

[...]

Nu har jag satt på saften. Undrar hur långt jag hinner skriva innan det är dags att hämta den. Jag lyssnar lite tyst på honey is cool. Tänk om man vore lika cool som honey is cool.

Jag spelade baby jane på gitarr två gånger tidigare idag. Jag gjorde den nog inte lika bra som honey is cool. Även om jag naturligtvis imbillade mig det. Tur att jag inte spelade in mig själv och lyssnade efter. Det är alltid lika deprimerande.

Jag har spelat in sång på min blivande hit. Det är alltid lika deprimerande. Men jag tror jag är något på spåren. Nu finns det orgel, hitarr, ukulele och sång på den. Det kanske räcker så. Bergis inte. För det blir så konstigt i mitten. Hur tänkte jag där? Det kanske går att fixa. Jag har lagt till två ord till texten dessutom. Båda orden har jag stulit från håkans kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Fast jag har översatt orden. Jag tror att de kommer att göra en hel del.

Undrar om min varma saft är varm. [...] Det var den inte. Den var het. Så pass het att den kokade. Varm saft påminner mig om lumpen när vi var ute i skogen och mös. Jag ska dricka icas blandsaft med svartvinbärssmak. Det är en bra saft det.

Jag gick i skolan idag. Vi hade två (!) föreläsningar. På samma dag. Man skulle nästan kunna tro att jag läser vid en institution som har försetts med ekonomiska resurser. Men så är väl inte fallet antar jag. Vi har ingenting imorgon till exempel. Fast å andra sidan ska vi ut och åka buss på onsdag. Jag har gjort det förr. Men jag frågade idag om jag fick följa med ändå. Det är ju trevligt att åka buss. Och dessutom ha en lärare som berättar saker medans man gör det.

Saften är fortfarande helt odrickbart het.

Jag är lite ensam idag. Som tur är har jag, som sagt haft två föreläsningar idag. Undrar hur det ska gå imorgon. Johan är i Malmö, Nicke jobbar och Linnéa jobbar ju också förstås. Linnéa kom aldrig och hälsade på mig idag, fast hon hade goda skäl. Så det är okay.

Det är skönt att vara ensam ett tag. Men när man har ledsnat på att spela musik och "heroes of might and magic III" så är det lätt hänt att man får lite ångest och blir lite depp.

Undrar vad Ingrid gör imorgon, man kanske ska chansa och ringa na. Na är helt överlägset att säga istället för henne. En stavelse och en stavelse med lite schvung i därtill. Måste man tillstå.

Fortfarande het. Det är jobbigt att bränna sig på tungan tycker jag. Den blir liksom så sträv och så tappar man smaken.

Nu brände jag mig lite på tungan. Vad klantigt. Precis när jag har skrivit att jag tycker det är jobbigt.

Såg på de tre sista avsnitten av klass 9a igår kväll. Påmindes om två anledningar till att bli lärare: kontakt och tårar. De är sammanlänkade. Jag vill gråta när mina elever går ut gymnasiet. Jag vill dessutom att de gråter. Men då måste man vara bra. Det vill jag vara, men just precis nu känner jag mig inte alls förberedd.

Det är drickbart men väldigt varmt. Jag satte lite i halsen också.

Nej, jag vill inte gå och lägga mig. Och varför skulle jag? Jag har ingen tid att passa imorgon.

Jag skulle vilja ha en hund i mitt lilla korridorsrum. Men inte en liten meshund. En mellanstor lagomhund. Det vore mysigt tider som dessa. Jag skulle kunna lägga mig och titta på tv medans den ligger vid mina knäveck och myser. Det vore nåt det.

Jag har fortfarande kvar av saften, och två låtar kvar på honey is cool playlisten. Men nu får det banne mig räcka. För den här gången.

Du är bäst, utifall du hade glömt det.

Det regnar nästan

Något som ju förstås är helt underbart. Finns det något jag tycker om här i världen så är det regn. Jag är lite sugen på att gå ut i t-shirt och bara vara. Du och jag regnet.

Sen sist har jag och Linnéa sett på den tackiga 60-tals-science-fiction-filmen "Barbarella". En fantastisk film på många sätt, jag vet inte om den är speciellt bra men det är något visst med den. Mycket sex och sexuella anspelningar. Och science-fiction, såsom den såg mot slutet av 60-talet.

Igår grillade vi samt gick ut och dansade. Bra gjort naturligtvis.

I fredags var jag på födelsedagskalas hos Hedda. Det var bra det.

Idag tittade jag och Linnéa på ett avsnitt av "inför eurovision song contest". Jag har länge sagt det och jag blir allt säkrare på att Belgiens bidrag är helt överlägset. Om någon påstår något annat så beror det på antingen okunskap eller undermålig smak.

Linnéa drog hem och målade. Så jag tog tag i mina kreativa imperativ och jobbade lite på min nya hit.

Sen drog jag till Nicke och såg på filmen "the bucket list" eller vad den nu heter. En väldigt bra film i vilket fall som helst.

Nu kom Ingrid, så jag ska sluta blogga. Hare bäst!

Ojdå!

Jag såg just att jag ljög en smula. Jag läser inte en kurs i kulturantropologi. Jag läser en kurs i kulturgeografi. Undrar hur bra den här kursen kommer att gå egentligen.

Jag har spenderat en och en halv dag hemma hos mor och far. Och vovvarna. Jag har haft en hel del kvalitétstid med vufflarna faktiskt. Det första jag gör när jag kommer hem är att plocka en massa fästingar på dem. Resten av tiden går till att bygga upp förtroendet igen.

Jag har rakat av mig skägget också. Det började bli långt.

Om en stund börjar min föreläsning. Den äger rum i ekonomikum. Det är nära och bra. Efter den skall jag på intervju. Det är några som skriver en b-uppsats som skall intervjua mig om bloggande och identitet. Det blir säkert roligt.

Jag hittade en sjukt bra melodislinga igår. Låt oss hoppas att det blir en låt av den. Jag har ett tema på låten redan. Låten kanske blir helt sämst, men ingen kan någonsin ta ifrån mig den där melodislingan. Den är helt bäst.

Ikväll skall jag på Linnéas kompis Heddas födelsedagskalas. Det blir bra det.

Ha en fantastisk dag!

Skolan

Jag har börjat gå i skolan. Det känns skönt. Den här terminen har jag inte gått så mycket i skolan, vilket har lett till nån slags ångest i stor utsträckning. Men nu läser jag en kurs i kulturantropologi (igen). Jag har gjort det förr men fixade aldrig tentan. Och om jag inte tar tentan så kan jag inte läsa min examenstermin till hösten. Därför läser jag. Jag tycker om det. Jag har ju fått en ny klass, så det är lite spännande.

Igår morse såg jag Rosa the movie. Den var väl okay, jag vet inte om jag är målgruppen riktigt. Jag och Linnéa såg karate kid 1 i förrgår. Linnéa tyckte om den. Det måste man. Det är faktiskt en genuint bra film. Det tror man kanske inte, men det är den.

Fixade en The beams myspace. www.myspace.com/thebeamsmusic. Kolla gärna in de häftiga bilderna och filmerna. Musiken kommer snart, kan jag tro.

Idag ska jag på föreläsning. Det blir roligt, kan man tro.

En fjäder i hatten

Jag skulle vilja skaffa en hatt och sedan ha en fjäder i den. En fjäder i hatten helt enkelt. Fast inte en sån från fåglar. Det vore väldans roligt.

Men ingen kan bära upp en hatt. Det har Johan berättat för mig. Jag håller nog med. Ingen kan bära upp en hatt. De enda gångerna man kan bära upp en hatt är när man spelar någon slags roll.

Jag skulle vilja ha en western-pianisthatt. Jag tror att de är ungefär som ett vanligt plommonstop fast kanske något högre. Om jag hade en wester-pianisthatt skulle jag ha den på mig när jag spelade en roll. Inte annars. För man kan inte bära upp en hatt.

Vi hade ett gig i bervaldshallen igår. Jag och mamma. Och en massa andra. Det var med alla-kan-sjunga-kören. Organisten som hade anlitats för syftet hade grått skägg och kaptenshatt. En så god organist som någon. Han bar upp hatten, men så spelade han också en roll. Organisterna är ju alltid bäst.

Jag vill ha ett nord electro. Jag är inte rik. Diskrepans.

Idag hoppas jag få avnjuta karate kid 1. Vi får se om Linnéa är upp för det. Hon har aldrig avnjutit karate kid 1. Synd och skam på torra land tycker jag. Jag tror att jag citerar karate kid minst en gång om dagen.

En lite konstig dag

Inte för att det har hänt så särskilt konstiga saker eller så. Men den har gått fort och jag vet inte riktigt var jag har den.

Johan ringde på morgonkvisten och tyckte att jag skulle hänga med på brunch. Jag är inte den som är den. Det var jag, Johan, Mårten, Anders och Ingrid. Efter en smula kringvandrande hamnade vi på storken vid stora torget. Jag åt en brie/salami, om nån undrade.

Linnéa ringde medan vi satt och åt. Hon, Linnéas mamma och Anna skulle åka till Bror Hjorts hus och se på Tove Janssonutställningen och undrade om jag ville med. Anders åkte hem, dock inte på grund av en aversion mot mumintroll. Mårten, Johan och Ingrid följde med mig till utställningen och vi hann dit en stund före Linnéa och de andra.

Vi avnjöt utställningen. Det var lite roliga grejer och det var lagom mycket att titta på. Bra det. Efteråt kom vi på att vi skulle se på film allihopa, förutom Linnéas mamma som åkte hem. Mårten avvek senare också.

Vi hyrde en film på folkes och gick hem till mig och kikade på den. Valet föll på "Tillsammans är man mindre ensam". Ingen av oss hade sett den tidigare vilket ju är en bra grej. Jag har tänkt se den ända sen den kom ut men det har liksom aldrig blivit av. Den fick ganska sval kritik om jag minns rätt, men jag tyckte den var bra. En söt feel-goodfilm. Sånt gillar jag. Man vill ju må bra. Även om jag kan tycka om tunga eller svåra filmer så är det ganska sällan jag är sugen på att se dem. Man vill ju må bra.

---

Det är nattliv på tv. Jag tittar inte så aktivt på det. Det är lite okay att inte kunna ett svar på de pussel som erbjuds i programmet. Men jag blir så frustrerad av de människor som ringer in utan en kvalificerad gissning. Just nu är temat "djur" ordet som söks är katt****. Den första som ringde in gissade på kattuggla. Det är ingen bra gissning alltså.

---

Efter vi hade sett på filmen gick vi och hämtade johans boule-bollar. Sedan spelade vi (surprise, surprise!) boule. Johan vann. Vi misstänkte honom starkt för kardinalsynden tjyvövning.

Eftersom vi hade varit sugna på pannkakor hela dagen gick vi hem till mig och gjorde sådana. Förutom Ingrid som drog hem till sitt föräldrahem.

Vi tittade, efter att vi hade ätit, på tv. Linnéa och Anna drog hem till Linnéa och jag och Johan spelade det utmärkta dataspelet Arcanum en stund, tills Johan blev för trött och gick hem.

Ganska så många aktiviteter under dagens gång, kanske därför dagen har känts lite konstig.

Tjipp!

The Beams och sånt

Igår var det sista April. För ett par timmar sen. Nu är det alltså första Maj. Någonstans i huset spelar dom those dancing days, utanför huligansjunger ett par pojkar "VIK - världens bästa lag". Jag gick förbi dem på vägen hem. För en halvtimme sen kanske. De sjöng då också. Jag kom på att jag borde ha fällt kommentaren: "Är inte det ni sjunger en smula kontrafaktiskt?". Lätt att va efterklok som de säger.

Sista April är en väldigt stor happening här i Uppsala. Folk är som galna och super en massa.

Halv nio kom den gode Spader över. Vi pratade lite och efter ett tag kom Niklas, Linus och Johan över. Vi hängde och Lazer Beam (jag), Plasma Beam (Johan) och Star Beam (Niklas) körde igenom våra sex låtar en sista gång. Det var nämligen så att det fantastiska bandet The Beams skulle hålla konsert.

Konserten ägde rum framför en entusiastisk publik på kyrkogårdsmuren mittemot Johannesgrillen. Tiden var klockan 11. Star Beam spelade gitarr, kazoo och sjöng. Plasma Beam slog på stora trumman och triangeln samt spelade kazoo. Lazer Beam (that would be myself) spelade gitarr, melodika, Banan-shaker, triangel, fingercymbaler och sjöng. Det var runt 25 personer i publiken, kanske 30 och vi blev inklappade tre gånger. Det starkaste intrycket från konserten var gossen som utbrast "Det här är den bästa spelning jag vart på!". Och det måste det ju rimligtvis ha varit, skönt med någon som sätter orden på allas läppar. Han borde dock kanske ha sagt "Det här är den bästa spelningen jag vart på och någonsin kommer att vara på!".

Scenen alltså, det är där jag hör hemma. Egocentrisk som jag är. Det är det man vill göra, stå på en scen och bli en smula älskad. Jag tror dessutom att jag kan vara ganska bra på scen, jag har inte så mycket hämningar och sådär. Jag är knappast en skicklig musiker, vilket jag tvingas kompensera med att försöka ha någon slags utstrålning och energi på scen. Och i ett liveframträdande så är faktiskt det som händer på scenen väldigt viktigt, vill man ha ett magnifikt musikaliskt framträdande så kan man ofta finna det vid inspelningar (blirgers inspelningar allt som oftast undantagna).

Efter konserten drog vi hem till mig och hängde ett tag.
Sen drog vi till ekonomikumparken och hängde.
Sen drog vi till Norrbyhus och dansade.
Sen sprang jag och mötte upp Linnéa och hennes kompisar från Umeå.
Sen gick vi till ekonomikumparken.
Sen gick vi hem till mig.
Sen mötte jag upp några vänner.
Sen grillade vi.
Sen drog vi hem till mig.
Sen drog vi till en privat fest i svartbäcken.
Sen drog vi hem till Johan.
Sen drog jag hem hit.
Sen är vi framme i nutid.

Sammanfattning: en rätt bra sista April ändå.

Känns bra. Undrar var och när nästa Beams konsert blir. En kompis till Johan spelade tillsammans med en annan inne på en resebyrå. De satte upp lite affischer dagen innan och gick helt sonika in och genomförde en spelning, utan att säga något till resebyrån. Hur bra som helst. Nåt sånt vore ju väldigt roligt. Men det blir ju lite antiklimax om man blir utkörd.

Jag skulle vilja blogga oftare. Men jag kommer mig liksom inte för.

Beirut och sånt

Jag sitter här och lyssnar på Beirut. Beirut är sjukt bra. Så vemodigt och fint. Så hur bra som helst.

Jag har en uppsamlingstermin. Vilket innebär att jag sitter hemma och har ångest över att jag inte gör någonting. Johan har också en uppsamlingstermin, vilket resulterar i att vi brukar sitta och spela dataspel och ha ångest tillsammans. Ni vet, tillsammans är man oftast mindre ensam.

The Johnny Johnny's. Jag är ju med i det bandet. Det kan vara stans bästa band. Just nu hålls det på och mixas och spelas in lite då och då. Vi har några nya hits på gång nämligen. Till exempel "Prime time" en låt som är stegstenen till världsdominans.

Vi spelade i musikens hus häromsistens och igår kom det fram en kille på min kvällskurs och sa att han hade sett oss och tyckt att det var bra, iofs var han ju tvungen att vara artig, men å andra sidan kunde han ha skitit i att kommit fram. Min roll i bandet är att spela orgel halvknackigt och att vara blond som jag sa till Emma. Det är en bra roll tycker jag.

Linnéa kom hem från London, där hon har varit. Så vi har inte träffats så mycket på senaste tiden. Vi ska välan försöka råda bot på det i helgen kan jag tänka. Till exempel ska vi nog till stockholm och kika på en folkhögsskola som har öppet hus. Linnéa funderar nämligen att söka dit. Det handlar om konst och sånt.

I helgen tänkte jag göra en cover på den bästa låten på Håkan Hellströms nya skiva. Jag talar naturligtvis om "kärlek är ett brev skickat tusen gånger". Jag tog ut ackorden och översatte hela texten till engelska. Sen började jag spela in och kom på att det gick ju inte alls. Jag kanske borde ha insett det i ett tidigare skede men...hybris kan ju vara bra ibland. Eller nåt, jag vet inte.

Jag har snickrat lite på en gammal låt som heter "She" istället. Jag har sjungit nytt och lagt på lite orgel och BV:s. Det ska nog bli folk av den låten också. Jag tycker redan att den är väldigt bra. En av mina bästa måste jag säga. Som ni märker så fortsätter jag min strålande solokarriär parallellt med Johnny Johnny's. Jag får ju utlopp för mina sångskrivarbehov i Johnny Johnny's på samma sätt.

Nu måste jag kila, men det var ju trevligt att talas vid. Hejdå!

Det bästa och sämsta från Ungern

Vi börjar med det sämsta och roligaste. Jag presenterar Speak, en rappare från Ungern. Han levererar ett fredsbudskap. Och sånt kan ju behövas i dessa tider.

http://www.youtube.com/watch?v=--Vaz9jW054

Notera det ganska blasfemiska att han "ber för Gud". Det är också tveksamt om hans "svarta bröder" Dre, Snoop med flera diggar hans stil.

Nu till det bästa från Ungern. Från typ ungerska idol eller något, en tjej som kan konsten att sjunga Janis Joplins cry baby. Jädrar.

http://www.youtube.com/watch?v=9O__wnwuan0

Jag brukar gråta en skvätt när jag tittar på klippet.

Put another nickel in, in the nickelodeon

Jag youtubar Peter Sarstedts enastående "Where do you go to (my lovely)". Det kan vara en topp 20 låt. Jag är särskilt förtjust i sista versen med "so look into my face Marie-Claire" och allt det där. Schysst mustasch också.

Föregående helg:

I fredags var det 2 x på spåret. först avnjöts tv-programmet hemma hos Johan och sedan spelade vi brädspelet. På spåret alltså. Tv-underhållning när den är på topp.

Lördag: Inspelningsarbete med The Johnny Johnny's som jag spelar orgel i.

Söndag: Fortsatt inspelningsarbete. Jag kom hem strax efter fyra på natten. Men det var väldigt roligt och när allt är mixat och sådär så blir det nog väldigt bra. När jag kom hem låg Linnéa hemma hos mig och var vaken. Lite olyckligt eftersom hon skulle upp och jobba mindre än två timmar senare.

I Måndags när jag gick upp, vilket var när Linnéa gick till jobbet så upptäckte jag en mp3-fil på skrivbordet med namnet "till min sweetie". Jag satte på låten och ur mina högtalare strömmade en fantastisk version av min låt "I will never (I am kind)" som Linnéa hade spelat in till mig.

Texten var ändrad och helt fantastisk. Till exempel i min låt sjunger jag(delvis citerat från "napoleon dynamite"):

"but I dont have any good any good skills,
like nunchuck skills
or bowhunting skills,
or computer hacking skills,
I dont even have world creator skills"

Linnéa räknar upp de skills jag har, till exempel; "making me happy skills", "holding my hand skills" och "giving me thrills skills". Hur bra som helst. Dessutom sjunger Linnéa väldigt bra. Eftersom jag är så egocentrisk så var det ett genidrag av henne att covra en av mina låtar. Massor av pluspoäng till Linnéa.

Idag har jag och Johan gjort lite ärenden. Men misslyckats med det mesta. Till exempel tänkte jag fixa passerkort men jag fick inte tag i personen som kunde hjälpa mig med det. Sånt är livet.

Så är det. Jag har spelat in klass 9a, eftersom det krockade med House. Om man skulle kika på det nu kanske.

c ya!

uppdatering

Okay, det råder en hel del stiltje här på min blogg. Vilket naturligtvis är tråkigt.

Charlotte Kalla vann tour de ski. Och jag blev mer än bara nöjd.

Kallur (vilken man skulle kunna tro är den isländska, eller schweiziska, släktingen till Kalla) har slagit världsrekord. Och jag blev mer än bara nöjd.

Emmas utmaning

okay jag har blivit utmanad av Emma att skriva sju önskningar.

Följande regler gäller: "Det behöver inte vara realistiska önskningar eller materiella saker. Så här gör ni: Skriv en önskelista med sju önskningar. Motivera dem, kort eller långt. Tagga sju bloggare som ska göra detsamma.”

Jag gört!

1. Att allt skit försvinner. En bred önskning som innefattar krig, vapen och våld. Etniska konflikter, negativa fördomar. Miljöförstöring och global uppvärmning. Sjukdom och ohälsa. Ojämlikhet och ojämställdhet. Dessutom all smuts vilket gör att man slipper städa, diska eller tvätta. Med mera. Jag kör en sådan bred önskning så att jag kan fokusera nästa önskningar vara positiva saker.

2. Att Charlotte Kalla vinner tour de ski. Motivering: jag skulle bli väldigt nöjd.

3. Att jag kunde skriva och framföra (på ett eller annat sätt) världens bästa låt. Ett sätt att nå odödlighet på. Så gott som något.

4. Att min julstjärna (blomma) levde. Jag drömde om den inatt, fast då var den inte en julstjärna utan en annan sorts växt.

5. Att jag var bäst på allt men ändå ödmjuk.

6. Att listan skall ta slut eftersom jag egentligen är för tung i huvudet och sjuk för att slutföra den.

7. Att det här blir en okay födelsedag trots min sjukdom.

Jag orkar inte utmana någon. Men om du läser detta och känner dig utmanad så, go ahead!