Jag sitter här och kikar på friidrott - såklart! Tävlingarna utspelar sig i skandinavium. De svenska hopparna har egna låtar som spelas när de skall hoppa. Carro hoppar till ett varierat utbud av Carola - såklart. Kajsa hoppar till Melody Club och Scholmen hoppar till Broder Daniel, som kommentatorerna försökte få till Kent (om jag förståd saken rätt). Om jag vore höjdhoppare, undrar vilken låt jag skulle hoppa till? Det måste ju vara en låt som man blir laddad av. Jag får nog fnula på den frågan lite granna.
Hittade en rolig sida. Den är nog dock inte tänkt att vara rolig. Jag kanske är lite intolerant nu men fundamentalister är ju som de är. Ofta intoleranta till exempel. Så jag och fundamentalisterna sitter kanske i samma båt. Och har man tagit Fan i båten så får man ro honom i land. Vad jag nu vill ha sagt med det.
Krompa (Robert Kronberg) är på tv just nu. Han är härlig, på sitt egna lilla sätt. Mitt hjärta blir alldeles varmt inombords när jag tänker på när han vann inomhus-em guld. Tuffingen Krompa kunde inte genomföra intervjun för han grät som ett litet barn. Det var så långt ifrån krokodiltårar man kan komma. Alla barriärer brast.
Nu skall jag nog titta på "Timmarna". Den skall vara bra...vi får se.
onsdag 31 januari 2007
Come to me.
Koop vann inte grammisen för bästa jazz igår. Jag gillar verkligen deras låt "Come to Me". Jag hörde den första gången på radion i bilen på väg mellan mitt föräldrahem och tätorten Alunda. Det var i slutet av oktober eller möjligtvis början på november. Den svängde som attans och texten satt helt rätt. Lite samma sensmoral som i "Help Me Rhonda" av The Beach Boys. Jag har blivit lämnad och behöver någon för att glömma bort den gamla kärleken. Nu måste jag sluta lyssna på den så att jag inte ledsnar på den.
Jag har nu börjat lyssna på Regina Spektor istället. Jag gillar kvinnliga piano-singersongwriters eller hur man nu skall kategorisera dem. Kate bush är ju min husgudinna, men jag gillar även Tori Amos, Frida Hyvönen och Vanessa Carlton. Och nämnda Regina Spektor såklart.
Jag har placerat min blogg i Uppsala på bloggkartan.se
Jag har nu börjat lyssna på Regina Spektor istället. Jag gillar kvinnliga piano-singersongwriters eller hur man nu skall kategorisera dem. Kate bush är ju min husgudinna, men jag gillar även Tori Amos, Frida Hyvönen och Vanessa Carlton. Och nämnda Regina Spektor såklart.
Jag har placerat min blogg i Uppsala på bloggkartan.se
tisdag 30 januari 2007
Allt blir bättre.
Balans. Framtidstro. Belåtenhet. Ord som var mig väldigt främmande bara för några veckor sen. Jag är inte där än. Men det kommer, allt blir bättre. Jag gick sönder när hon lämnade mig. Jag är snart hel igen. Det går inte en dag utan att jag ägnar henne några tankar men, man hinner tänka ganska mycket på en dag.
Jag går runt och blir lite kär i var och varannan människa jag ser. Som hon som tog undan min kundkorg när jag hade packat ur den upp på rullbandet nere på Folkes livs idag. Hon log så sött. Jag kanske borde gifta mig med henne. Ett annat exempel är Josefin Nordstierna. Jag såg henne på TV idag. Hon verkar vara med barn. Hon har ett sen tidigare så om jag får henne om tio år (se tidigare post) så får jag minst två stycken troféer med på köpet. Undrar om hon har någon syster.
Idag har jag varit hos Johan och Limpan. Det var bra. Tv- och dataspel, det är bra. Dessutom har jag lärt mig något nytt idag. Ordet apa betyder från början ointelligent människa. Ordet kom till före några nordmän någonsin hade sett någon apa som i djuret apa. Jag såg "John Tucker must die" idag. Den var inte så jättebra.
Imorgon ska jag gå i skolan och lära mig saker samt träffa mina klassisar. Det blir bra. Imorgon kväll är det dessutom friidrott på tv. Det blir hur bra som helst. Som Johan skulle ha sagt om han var förtjust i friidrott: friidrott, det är livet.
Glöm inte: Allt blir bättre!
Jag går runt och blir lite kär i var och varannan människa jag ser. Som hon som tog undan min kundkorg när jag hade packat ur den upp på rullbandet nere på Folkes livs idag. Hon log så sött. Jag kanske borde gifta mig med henne. Ett annat exempel är Josefin Nordstierna. Jag såg henne på TV idag. Hon verkar vara med barn. Hon har ett sen tidigare så om jag får henne om tio år (se tidigare post) så får jag minst två stycken troféer med på köpet. Undrar om hon har någon syster.
Idag har jag varit hos Johan och Limpan. Det var bra. Tv- och dataspel, det är bra. Dessutom har jag lärt mig något nytt idag. Ordet apa betyder från början ointelligent människa. Ordet kom till före några nordmän någonsin hade sett någon apa som i djuret apa. Jag såg "John Tucker must die" idag. Den var inte så jättebra.
Imorgon ska jag gå i skolan och lära mig saker samt träffa mina klassisar. Det blir bra. Imorgon kväll är det dessutom friidrott på tv. Det blir hur bra som helst. Som Johan skulle ha sagt om han var förtjust i friidrott: friidrott, det är livet.
Glöm inte: Allt blir bättre!
"Before I go to sleep and focus on the day that's been"
Citatet i titeln är från Kate Bush och "The man with the child in his eyes". Kate Bush är min favoritartist. Elle est super!
Idag har jag varit till skolan på föreläsning mellan 10-12. Föreläsningen var lite utav en inledning till det moment vi skall syssla med på religionshistorien; fornskandinavisk religion. Asatro och sådär, vilket är intressant och allmänbildande. Föreläsaren var dessutom väldigt bra och det är alltid ett stort plus.
Jag befarade att jag skulle hamna mittemellan två gäng (se tidigare post). Det verkar inte bli fallet. Jag tror att jag är en tillräcklig knutpunkt för att få ihop det till ett gäng. Det är kul att gå till skolan för jag är väldigt nöjd med de klasskamrater som jag har umgåtts med. Det är något som betyder mycket för mig.
Kristina; jag är lite "intrigued by" henne. Hon är en kulturmänniska som verkar läsa mycket men samtidigt har hon deklarerat att hon gillar sport i allmänhet och fotboll i synnerhet. En ovanlig kombination. Dessutom är hon smart, rolig och trevlig. Daniel är en bra och rolig kille med hjärtat på rätta stället. Hon som jag inte kan namnet på (fortfarande) blommar mer och mer för varje dag. Jonna är söt i ordets alla bemärkelser vilket, till exempel, implicerar att hon är trevlig.
Jonnas favoritfärg är grön. Det är lite ovanligt sådär. Grönt är även min fars favoritfärg. Min favoritfärg är blå när det gäller färgen i sig själv och röd när det gäller färg på saker. Det var Johan som först introducerade tankesättet att man kan skilja dessa två kategorier åt, när man svarar på frågan om vilken favoritfärg man har.
Efter skolan drog jag till Johan där vi spelade internatskolespelet. Limpan anslöt efter ett tag. Runt en sjutiden drog vi vidare till Limpan där vi spelade "Football Manager" (ett dataspel, du kanske kan gissa vad det går ut på) och åt ballerina minimuffins samt blåbärspaj med vaniljglass. Mmm. Jag ber om ursäkt för allt name-droppande. Limpan är främst en kompis till Johan, men kanske från och med idag skulle jag nog betrakta honom även som min kompis. Inte för att vi har varit ovänner förut men vi har kanske inte känt varandra så bra.
Jag gick hem och började skriva detta. Jag går inte i skolan imorgon. Det är lite tråkigt för då kommer jag ju inte att få träffa mina kära klasskamrater. Imorgon skall jag försöka läsa det jag bör ha läst tills på Onsdag, vilket till exempel innefattar en del ur den poetiska eddan; voluspá (völvans spådom).
Nu skall jag nog lägga mig och stillsamt sussa in och kanske drömma en dröm om min favoritbarnprogramledare.
Idag har jag varit till skolan på föreläsning mellan 10-12. Föreläsningen var lite utav en inledning till det moment vi skall syssla med på religionshistorien; fornskandinavisk religion. Asatro och sådär, vilket är intressant och allmänbildande. Föreläsaren var dessutom väldigt bra och det är alltid ett stort plus.
Jag befarade att jag skulle hamna mittemellan två gäng (se tidigare post). Det verkar inte bli fallet. Jag tror att jag är en tillräcklig knutpunkt för att få ihop det till ett gäng. Det är kul att gå till skolan för jag är väldigt nöjd med de klasskamrater som jag har umgåtts med. Det är något som betyder mycket för mig.
Kristina; jag är lite "intrigued by" henne. Hon är en kulturmänniska som verkar läsa mycket men samtidigt har hon deklarerat att hon gillar sport i allmänhet och fotboll i synnerhet. En ovanlig kombination. Dessutom är hon smart, rolig och trevlig. Daniel är en bra och rolig kille med hjärtat på rätta stället. Hon som jag inte kan namnet på (fortfarande) blommar mer och mer för varje dag. Jonna är söt i ordets alla bemärkelser vilket, till exempel, implicerar att hon är trevlig.
Jonnas favoritfärg är grön. Det är lite ovanligt sådär. Grönt är även min fars favoritfärg. Min favoritfärg är blå när det gäller färgen i sig själv och röd när det gäller färg på saker. Det var Johan som först introducerade tankesättet att man kan skilja dessa två kategorier åt, när man svarar på frågan om vilken favoritfärg man har.
Efter skolan drog jag till Johan där vi spelade internatskolespelet. Limpan anslöt efter ett tag. Runt en sjutiden drog vi vidare till Limpan där vi spelade "Football Manager" (ett dataspel, du kanske kan gissa vad det går ut på) och åt ballerina minimuffins samt blåbärspaj med vaniljglass. Mmm. Jag ber om ursäkt för allt name-droppande. Limpan är främst en kompis till Johan, men kanske från och med idag skulle jag nog betrakta honom även som min kompis. Inte för att vi har varit ovänner förut men vi har kanske inte känt varandra så bra.
Jag gick hem och började skriva detta. Jag går inte i skolan imorgon. Det är lite tråkigt för då kommer jag ju inte att få träffa mina kära klasskamrater. Imorgon skall jag försöka läsa det jag bör ha läst tills på Onsdag, vilket till exempel innefattar en del ur den poetiska eddan; voluspá (völvans spådom).
Nu skall jag nog lägga mig och stillsamt sussa in och kanske drömma en dröm om min favoritbarnprogramledare.
söndag 28 januari 2007
Bra saker i nutiden.
Bra sak 1: Ni har hört det; landet hyllar unisont bröderna Rongedals fantastiska uppvisning på "så ska det låta". Även jag stämmer in i hyllningskören. Vilka röster, vilken fantastisk bredd och vilka låtval! Det började med en fantastisk "disco inferno" som kan vara en av de bättre discodängorna, överträffad i och för sig av walter murphys a fifth of Beethoven. Från disco till highway to hell, Ted, Håkizzz...name it de var suveräna vad de än gjorde.
Bra sak 2: Bilar (Cars), dvs. den animerade filmen. Häpnadsväckande snygg, rolig och, faktiskt, rörande. Jag och Stefan (barndomsvän ehh...och vän) hyrde den idag. Vi var båda nöjda.
Bra sak3: Ikväll är det serien "Life on Mars" (21:20 på svt 2). Jag tycker att serien är väldigt bra. Det bästa är kanske att den inte glorifierar 70-talet utan visar att det trots allt verkligen inte var bättre förr. Det kan alla vi som gillar 70-talet (men inte upplevde det) behöva.
Idag vaknade jag klockan 11. Det är betydligt senare än vad jag brukar vakna. Men å andra sidan var jag uppe till efter 4 igår natt. Jag höll på att missa sprinten. Jag såg från damernas semifinaler och framåt. Sprint är roligt att titta på.
Jag har städat idag. Det behövdes...jag höll på att drunkna i dammråttor. Det kan inte vara särskilt hälsosamt. Stefan kom över efter han hade jobbat. Stefan jobbar på ett läkemedelsföretag. Han håller på att greja med en maskin på jobbet. Vi hyrde, som sagt bilar och tittade, föga överraskande, på den. Johan stannade förbi efter sitt jobb för att hämta lite grejor som låg här. Johan jobbar (extra) på swedish meats, dvs. han håller på med kött. Johan har varit vegetarian i typ sju år. Fast han är det inte längre.
Värst vad alla jobbar på söndagar, har de helt missat de tredje budordet? Okristna är vad de är! Fast det är i och för sig jag med. Frågan är om de hade varit bättre människor om de hade varit kristna, jag tror varken eller. Religionsfriheten är viktig för mig. Gränsen går dock när friheten går ut över relevanta rättigheter. Exempelvis om en religion innebär offer av levande så bör inte friheten att utöva religionen väga tyngre. Det är kanske ett väl övertydligt exempel, saker som hets mot folkgrupp tycker jag skall vara otillåtet trots religions- och yttrandefrihet.
Jag måste skaffa lite inspelningsgrejor så att jag kan sprida min musik. Jag tycker om att skapa musik och jag skulle vilja sprida den lite, inte minst till kompisar och sådär. Hmm...nu blev jag sugen på att spela lite piano.
Bra sak 2: Bilar (Cars), dvs. den animerade filmen. Häpnadsväckande snygg, rolig och, faktiskt, rörande. Jag och Stefan (barndomsvän ehh...och vän) hyrde den idag. Vi var båda nöjda.
Bra sak3: Ikväll är det serien "Life on Mars" (21:20 på svt 2). Jag tycker att serien är väldigt bra. Det bästa är kanske att den inte glorifierar 70-talet utan visar att det trots allt verkligen inte var bättre förr. Det kan alla vi som gillar 70-talet (men inte upplevde det) behöva.
Idag vaknade jag klockan 11. Det är betydligt senare än vad jag brukar vakna. Men å andra sidan var jag uppe till efter 4 igår natt. Jag höll på att missa sprinten. Jag såg från damernas semifinaler och framåt. Sprint är roligt att titta på.
Jag har städat idag. Det behövdes...jag höll på att drunkna i dammråttor. Det kan inte vara särskilt hälsosamt. Stefan kom över efter han hade jobbat. Stefan jobbar på ett läkemedelsföretag. Han håller på att greja med en maskin på jobbet. Vi hyrde, som sagt bilar och tittade, föga överraskande, på den. Johan stannade förbi efter sitt jobb för att hämta lite grejor som låg här. Johan jobbar (extra) på swedish meats, dvs. han håller på med kött. Johan har varit vegetarian i typ sju år. Fast han är det inte längre.
Värst vad alla jobbar på söndagar, har de helt missat de tredje budordet? Okristna är vad de är! Fast det är i och för sig jag med. Frågan är om de hade varit bättre människor om de hade varit kristna, jag tror varken eller. Religionsfriheten är viktig för mig. Gränsen går dock när friheten går ut över relevanta rättigheter. Exempelvis om en religion innebär offer av levande så bör inte friheten att utöva religionen väga tyngre. Det är kanske ett väl övertydligt exempel, saker som hets mot folkgrupp tycker jag skall vara otillåtet trots religions- och yttrandefrihet.
Jag måste skaffa lite inspelningsgrejor så att jag kan sprida min musik. Jag tycker om att skapa musik och jag skulle vilja sprida den lite, inte minst till kompisar och sådär. Hmm...nu blev jag sugen på att spela lite piano.
Josefin Nordstierna, mitt hjärtas otillgängliga härskarinna!
Jag har forskat; hon är upptagen. Såklart. En supersöt, mysbusig en som hon är inte ogift länge. Hennes namn är Josefin Nordstierna. Innan hon blev gift, vilket var i oktober 2006, hette hon Thor i efternamn. Hon härstammar från Götene, det kunde man nästan förstå. En så fantastisk varelse måste nästan vara en produkt av Götene.
Beskåda nedan denna vackra varelse komplett med jordekorrsleende och allt:
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=647168
Hon finns även med på wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Josefin_Thor
Hennes make Anton, ve hans namn, måste vara en gud. Jag har nämligen svårt att tänka mig att en gudinna nöjer sig med att gifta sig med något mindre än en gud. Men dom kanske skiljer sig om en tio år eller så. Vid det laget har hon kanske tröttnat på gudomlighet och vill ha en människa. Och vem skulle kunna vara mer mänsklig än jag?
Beskåda nedan denna vackra varelse komplett med jordekorrsleende och allt:
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=647168
Hon finns även med på wikipedia:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Josefin_Thor
Hennes make Anton, ve hans namn, måste vara en gud. Jag har nämligen svårt att tänka mig att en gudinna nöjer sig med att gifta sig med något mindre än en gud. Men dom kanske skiljer sig om en tio år eller så. Vid det laget har hon kanske tröttnat på gudomlighet och vill ha en människa. Och vem skulle kunna vara mer mänsklig än jag?
lördag 27 januari 2007
The hangmans beautiful daughter
The incredible string band gjorde en skiva som heter "the hangmans beautiful daughter". Jag tror att det är det bästa namnet på en skiva som någonsin. Det finns en underbar motsättning i att bödelns dotter skulle vara vacker. I och med att hon omnämns kan man ana att hon är attraktiv, i bemärkelsen att man vill fånga henne. Man skulle kanske också kunna tolka det som att hon är attraktiv men har de kanske osympatiska sidorna hos en hangman. Jag föredrar dock den första tolkningen. Skivan gjordes 1968 för övrigt. På skivan finns "minotaur's song" vilken är en väldigt bra låt.
Jag håller på att förkovra mig i the incredible string band. De verkade framförallt mellan åren 66 och 74, dvs. under den tiden då i stort sett all musik var bra. Musiken har beskrivits som psychadelia-folk. Det varierar förstås från låt till låt, men ibland finns det vissa likheter med Nick Drake.
Idag har jag tittat på skidor. För att förtydliga: jag har alltså sett världscupstävlinga i längskidåkning på tv. På senaste tiden har jag fastnat mer och mer för skidåkning och inte minst för skidskytte. Jag gillar även att titta på alpint.
Efter skidorna gick jag tillsammans med min vän Johan ner på stan. Först gick vi till "Ink n' Art" där jag skrev ut lite skolgrejor som skulle ha lämnats in för ett tag sen. Det jobbade en väldigt söt tjej där. Dessutom var hon väldigt trevlig och hjälpsam när det strulade. Sedan gick jag och Johan till burger king och åt. Johans inneboende Mårten anslöt efter att vi hade suttit där ett tag. Jag träffade på burger king en elev som jag hade under min senaste praktikperiod. Carlos, med mamma. Carlos är en skön katt.
Johan påpekade att systemet skulle stänga om en halvtimme. Då lämnade jag Mårten (som inte hade ätit upp) och Johan för att kila och köpa öl. Jag träffade Erik och Karin (gamla kursare) på systemet. Jag köpte fyra stella åt mig själv fyra carlsberg sort guld åt Johan. Han bad mig köpa tre stycken men jag råkade ta fyra stycken utan att tänka på det. Han blev inte så värst olycklig.
Jag mötte upp med Johan och Mårten igen på tv- och dataspelsaffären game. Där köpte Johan och Mårten spelet canis canem edit (dog eat dog, om jag har förstått saken rätt). Sen drog vi hem till Johan och Mårten och spelade spelet i fråga, och drack öl. Spelet är som ett GTA i internatskolemiljö fast utan eldvapen. Det är lite likt ondskan-världen.
Efter vi hade spelat ett par timmar bar det av till kantorn (på andra sidan stan lite grann) dit vi tre var bjudna på fest. Mårten bangade dock. Festarrangörer var Lule-Daniel och hans flickvän Lina. Det var trevligt och det bjöds på en uppsjö av goda snacks. Dessutom arrangerades det lagbaserad frågesport av "på spåret"-karaktär. Man fick se bilder tagna någonstans i Uppsala och man skulle identifiera platsen. Om man inte kunde gavs det ledtrådar. Vårt lag kom tvåa, av fyra. Det gick dåligt för oss i starten men mot slutet gick det bättre.
Johan skall upp tidigt imorgon och jobba så han gick hem. Jag bestämde mig för att följa med. Jag kände inte så många så väldigt väl där och jag har inte tillräcklig social kompetens för att trivas i ett sällskap där det finns starka grupperingar och jag inte hör hemma i någon av grupperna.
Vi gick in på närliggande statoilmacken och köpte oss en varsin korv. Där jobbade en söt tjej som hette Ida. Jag sade "hej Ida" och frågade sedan om det kändes konstigt att jag sade hennes namn. Hon sade att vissa gör det (säger hennes namn) och att det ibland kan kännas lite konstigt, men att det inte gjorde det den här gången. Jag tror hon ljög. Eftersom jag flörtade lite med henne. Där jobbade också en gammal bekant, Tanne. Jag pratade lite med honom ("vad gör du nuförtiden"-grejen).
Bör man, till exempel när man handlar, tilltala personen i kassan vid namn? Det är en fråga som jag har funderat en del på. Johan gjorde det en gång tidigare idag. Det kan bli lite konstigt eftersom de flesta inte gör det. Samtidigt så tror jag att personen i kassan känner sig mer sedd och kanske uppskattad om man gör det. Jag tror att jag skall göra det mer regelbundet.
Jag vill nog också kommentera flörten lite. Jag tror att jag inte är så flörtig. Men ofta sker ju det där ganska omedvetet. Jag är nog för blyg för att flörta egentligen men ibland uppstår situationer då det bara kommer. Jag skulle nog ha svårt att flörta om jag innan flörten bestämde mig för att flörta. Jag är ingen kvinnokarl direkt.
Jag skulle vilja flörta med bolibompa tjejen. Hon ser ut som en jordekorre när hon ler. Jag berättade för Johan om min outtömliga kärlek till henne och hennes söthet. Johan sade att jordekorre-leendet var ett minus i hans bok. I min bok är det till stor del det som gör henne så supersöt. En faktor är också att hon är så mysbusig. I och för sig är hon barnprogramledare, det är liksom hennes jobb att vara mysbusig, hon kanske inte alls är det i verkligheten. Men man tycker att någon som anställs som barnprogramledare borde ha mysbuset i sitt sätt att vara, rent naturligt. Jag tror att hon är mysbusig även utanför rutan.
Som synes i mitt bloggande förekommer det en hel del parentetik och, kan tyckas, onödiga detaljer. Jag skall förklara varifrån det kommer. I was once adored too. Men för ett par månader sen lämnade min dåvarande flickvän, Jill, mig (jag kommer nog få anledning att återkomma till ämnet senare). Vi hade varit ihop i nästan tre år. Under den tiden brukade vi alltid redogöra för våra respektive dagar för varandra och berätta vad som hade hänt under dagen, ofta med ganska stor detaljrikedom. Detta är något som jag saknar väldigt mycket. Jag saknar att berätta om mina dagar för någon som är genuint intresserad. Så den här bloggen kan nog komma att bli ett slags utlopp för det tomrummet.
Nåväl, det börjar bli långt.
Jag håller på att förkovra mig i the incredible string band. De verkade framförallt mellan åren 66 och 74, dvs. under den tiden då i stort sett all musik var bra. Musiken har beskrivits som psychadelia-folk. Det varierar förstås från låt till låt, men ibland finns det vissa likheter med Nick Drake.
Idag har jag tittat på skidor. För att förtydliga: jag har alltså sett världscupstävlinga i längskidåkning på tv. På senaste tiden har jag fastnat mer och mer för skidåkning och inte minst för skidskytte. Jag gillar även att titta på alpint.
Efter skidorna gick jag tillsammans med min vän Johan ner på stan. Först gick vi till "Ink n' Art" där jag skrev ut lite skolgrejor som skulle ha lämnats in för ett tag sen. Det jobbade en väldigt söt tjej där. Dessutom var hon väldigt trevlig och hjälpsam när det strulade. Sedan gick jag och Johan till burger king och åt. Johans inneboende Mårten anslöt efter att vi hade suttit där ett tag. Jag träffade på burger king en elev som jag hade under min senaste praktikperiod. Carlos, med mamma. Carlos är en skön katt.
Johan påpekade att systemet skulle stänga om en halvtimme. Då lämnade jag Mårten (som inte hade ätit upp) och Johan för att kila och köpa öl. Jag träffade Erik och Karin (gamla kursare) på systemet. Jag köpte fyra stella åt mig själv fyra carlsberg sort guld åt Johan. Han bad mig köpa tre stycken men jag råkade ta fyra stycken utan att tänka på det. Han blev inte så värst olycklig.
Jag mötte upp med Johan och Mårten igen på tv- och dataspelsaffären game. Där köpte Johan och Mårten spelet canis canem edit (dog eat dog, om jag har förstått saken rätt). Sen drog vi hem till Johan och Mårten och spelade spelet i fråga, och drack öl. Spelet är som ett GTA i internatskolemiljö fast utan eldvapen. Det är lite likt ondskan-världen.
Efter vi hade spelat ett par timmar bar det av till kantorn (på andra sidan stan lite grann) dit vi tre var bjudna på fest. Mårten bangade dock. Festarrangörer var Lule-Daniel och hans flickvän Lina. Det var trevligt och det bjöds på en uppsjö av goda snacks. Dessutom arrangerades det lagbaserad frågesport av "på spåret"-karaktär. Man fick se bilder tagna någonstans i Uppsala och man skulle identifiera platsen. Om man inte kunde gavs det ledtrådar. Vårt lag kom tvåa, av fyra. Det gick dåligt för oss i starten men mot slutet gick det bättre.
Johan skall upp tidigt imorgon och jobba så han gick hem. Jag bestämde mig för att följa med. Jag kände inte så många så väldigt väl där och jag har inte tillräcklig social kompetens för att trivas i ett sällskap där det finns starka grupperingar och jag inte hör hemma i någon av grupperna.
Vi gick in på närliggande statoilmacken och köpte oss en varsin korv. Där jobbade en söt tjej som hette Ida. Jag sade "hej Ida" och frågade sedan om det kändes konstigt att jag sade hennes namn. Hon sade att vissa gör det (säger hennes namn) och att det ibland kan kännas lite konstigt, men att det inte gjorde det den här gången. Jag tror hon ljög. Eftersom jag flörtade lite med henne. Där jobbade också en gammal bekant, Tanne. Jag pratade lite med honom ("vad gör du nuförtiden"-grejen).
Bör man, till exempel när man handlar, tilltala personen i kassan vid namn? Det är en fråga som jag har funderat en del på. Johan gjorde det en gång tidigare idag. Det kan bli lite konstigt eftersom de flesta inte gör det. Samtidigt så tror jag att personen i kassan känner sig mer sedd och kanske uppskattad om man gör det. Jag tror att jag skall göra det mer regelbundet.
Jag vill nog också kommentera flörten lite. Jag tror att jag inte är så flörtig. Men ofta sker ju det där ganska omedvetet. Jag är nog för blyg för att flörta egentligen men ibland uppstår situationer då det bara kommer. Jag skulle nog ha svårt att flörta om jag innan flörten bestämde mig för att flörta. Jag är ingen kvinnokarl direkt.
Jag skulle vilja flörta med bolibompa tjejen. Hon ser ut som en jordekorre när hon ler. Jag berättade för Johan om min outtömliga kärlek till henne och hennes söthet. Johan sade att jordekorre-leendet var ett minus i hans bok. I min bok är det till stor del det som gör henne så supersöt. En faktor är också att hon är så mysbusig. I och för sig är hon barnprogramledare, det är liksom hennes jobb att vara mysbusig, hon kanske inte alls är det i verkligheten. Men man tycker att någon som anställs som barnprogramledare borde ha mysbuset i sitt sätt att vara, rent naturligt. Jag tror att hon är mysbusig även utanför rutan.
Som synes i mitt bloggande förekommer det en hel del parentetik och, kan tyckas, onödiga detaljer. Jag skall förklara varifrån det kommer. I was once adored too. Men för ett par månader sen lämnade min dåvarande flickvän, Jill, mig (jag kommer nog få anledning att återkomma till ämnet senare). Vi hade varit ihop i nästan tre år. Under den tiden brukade vi alltid redogöra för våra respektive dagar för varandra och berätta vad som hade hänt under dagen, ofta med ganska stor detaljrikedom. Detta är något som jag saknar väldigt mycket. Jag saknar att berätta om mina dagar för någon som är genuint intresserad. Så den här bloggen kan nog komma att bli ett slags utlopp för det tomrummet.
Nåväl, det börjar bli långt.
fredag 26 januari 2007
bolibompa!
Det finns en programledare på bolibompa som är supersöt. Jag är lite kär och kan bli tvungen att gifta mig med henne. Problemet är bara att jag inte vet vad hon heter. Förmodligen kommer jag aldrig att träffa henne heller. Men man kan ju låtsas.
Jag har varit och druckit öl och ätit på Orvars/norrlands nation. Detta gjorde jag med Johan, Lule-Daniel (as opposed to Daniel i min klass), Mårten och Mange. Jag åt en sk. robboburgare. Den var god. Jag kan nog tyvärr inte redogöra för indigrienserna som utmärker en robboburgare gentemot en vanlig burgare dock.
Nu sitter jag här och väntar lite på att "så ska det låta" skall börja. Jag tycker om programmet i fråga. Dock är det lite tråkigt att se det ensam. När så ska det låta är slut skall jag nog se på "let's dance". Jag är lite kär i en av dansöserna också. Jag kommer inte ihåg vad hon heter eller vem hon dansar med. Jag antar att jag får återkomma i frågan.
Nu skall jag nog spela lite piano och drömma om bolibompasötisen. Mmm bolibompa...
Jag har varit och druckit öl och ätit på Orvars/norrlands nation. Detta gjorde jag med Johan, Lule-Daniel (as opposed to Daniel i min klass), Mårten och Mange. Jag åt en sk. robboburgare. Den var god. Jag kan nog tyvärr inte redogöra för indigrienserna som utmärker en robboburgare gentemot en vanlig burgare dock.
Nu sitter jag här och väntar lite på att "så ska det låta" skall börja. Jag tycker om programmet i fråga. Dock är det lite tråkigt att se det ensam. När så ska det låta är slut skall jag nog se på "let's dance". Jag är lite kär i en av dansöserna också. Jag kommer inte ihåg vad hon heter eller vem hon dansar med. Jag antar att jag får återkomma i frågan.
Nu skall jag nog spela lite piano och drömma om bolibompasötisen. Mmm bolibompa...
Sad-eyed lady of the lowlands
Jag sitter och lyssnar på sad-eyed lady of the lowlands med Bob Dylan. Jag har lyssnat på den låten några gånger de senaste dagarna. Den är 11:20 lång. Den är vacker. När munspelet kommer efter typ 10 minuter så blir jag tårögd. Jag vet inte riktigt varför. Jag blir nog tårögd för att den är vacker, men just när munspelet kommer. Jag tycker inte att munspel är världens vackraste intrument. Det är lite märkligt det där.
Jag vill ha en sad-eyed lady of the lowlands. Jag är nämligen ofrivillig singel. Dessutom finns det något fint med sorgsna ögon. Jag blir varm inombords när jag ser sorgsna ögon. Jag vill liksom bara krama och ta hand om. Min sorgsna-ögon-fetisch kanske har att göra med att sorgsenhet på något sätt är väldigt mänskligt. Kanske har det med faders- eller modersinstinkter att göra. Sorgsna ögon är inte vackra, men de är attraktiva. Så tycker i alla fall jag.
Idag har jag varit i skolan. Vi hade ett seminarium om religionshistoriska teorier. Eller vad man skall säga. Jag läser hursomhelst Religionshistoria B (vid Uppsala Universitet, men det kanske du förstod) den här terminen. Det var ett ganska trevligt seminarium.
Efter seminariet föreslog en tjej i min klass som heter Kristina (Christina?) att hon, en kille som heter Daniel och jag skulle gå och fika. Jag tyckte att det var ett alldeles utmärkt förslag. Fast det sa jag inte. Borde jag ha sagt det? Hursomhelst gick vi och fikade på anrika Ofvandahls (nu sitter jag här och blir osäker på stavningen). Kristina tog kaffe och en kanelbulle. Daniel tog en brie-salami baguette och något mer som jag inte kommer ihåg. Brie-salami baguetter är goda för övrigt. Själv tog jag en trocadero och en chokladboll. Trocadero kan var min favoritdricka.
Vi kom ganska snabbt in på politik och jag redogjorde för min politiska åsikt. Den kommer jag att redogöra för här i bloggen senare, men inte nu. Vi pratade (och fikade, inte minst) i 1,5 timme kanske. Det var väldigt trevligt. Det var kul att lära känna Daniel och Kristina lite bättre. Daniel var jag bekant (men inte mer) med sen tidigare, vi har varit kursare. Kristina kände jag dock inte alls när jag började den här kursen.
Kursen började i Onsdags och dagens seminarium var det tredje tillfället som jag träffade klassen. I klassen går också Jonna som jag har varit kursare med förut och en annan tjej som jag har glömt namnet på som jag också har varit kursare med. Jonna är väldigt trevlig. Vi lunchade i Onsdags och det var bra. Jonna är ganska tillbakadragen och blyg. Vi pratade om att hon funderade på att bli lärare och hennes (och min) scenskräck. Hon som jag har glömt bort namnet på är nog också trevlig. Jag har haft lite svårt för henne förut för hon är ganska pessimistisk. Men jag har lärt känna henne lite bättre och det brukar bota aversioner. Så även den här gången verkar det som.
Det känns bra att jag har fått lite kompisar såhär pass tidigt i kursen. men nu sitter jag kanske med det delikata problemet att jag kanske hamnar mittemellan två olika gäng. Jonna och hon där andra på ena sidan och Daniel och Kristina på den andra. Idag var det inget problem eftersom Jonna och hon andra var i den andra seminariegruppen. Vi får se hur det utvecklar sig. Förhoppningsvis kan jag kanske få ihop de två grupperingarna till en gruppering. Problemet är bara att grupperna är ganska olika varandra.
Det är inte lätt. Livet alltså.
Jag vill ha en sad-eyed lady of the lowlands. Jag är nämligen ofrivillig singel. Dessutom finns det något fint med sorgsna ögon. Jag blir varm inombords när jag ser sorgsna ögon. Jag vill liksom bara krama och ta hand om. Min sorgsna-ögon-fetisch kanske har att göra med att sorgsenhet på något sätt är väldigt mänskligt. Kanske har det med faders- eller modersinstinkter att göra. Sorgsna ögon är inte vackra, men de är attraktiva. Så tycker i alla fall jag.
Idag har jag varit i skolan. Vi hade ett seminarium om religionshistoriska teorier. Eller vad man skall säga. Jag läser hursomhelst Religionshistoria B (vid Uppsala Universitet, men det kanske du förstod) den här terminen. Det var ett ganska trevligt seminarium.
Efter seminariet föreslog en tjej i min klass som heter Kristina (Christina?) att hon, en kille som heter Daniel och jag skulle gå och fika. Jag tyckte att det var ett alldeles utmärkt förslag. Fast det sa jag inte. Borde jag ha sagt det? Hursomhelst gick vi och fikade på anrika Ofvandahls (nu sitter jag här och blir osäker på stavningen). Kristina tog kaffe och en kanelbulle. Daniel tog en brie-salami baguette och något mer som jag inte kommer ihåg. Brie-salami baguetter är goda för övrigt. Själv tog jag en trocadero och en chokladboll. Trocadero kan var min favoritdricka.
Vi kom ganska snabbt in på politik och jag redogjorde för min politiska åsikt. Den kommer jag att redogöra för här i bloggen senare, men inte nu. Vi pratade (och fikade, inte minst) i 1,5 timme kanske. Det var väldigt trevligt. Det var kul att lära känna Daniel och Kristina lite bättre. Daniel var jag bekant (men inte mer) med sen tidigare, vi har varit kursare. Kristina kände jag dock inte alls när jag började den här kursen.
Kursen började i Onsdags och dagens seminarium var det tredje tillfället som jag träffade klassen. I klassen går också Jonna som jag har varit kursare med förut och en annan tjej som jag har glömt namnet på som jag också har varit kursare med. Jonna är väldigt trevlig. Vi lunchade i Onsdags och det var bra. Jonna är ganska tillbakadragen och blyg. Vi pratade om att hon funderade på att bli lärare och hennes (och min) scenskräck. Hon som jag har glömt bort namnet på är nog också trevlig. Jag har haft lite svårt för henne förut för hon är ganska pessimistisk. Men jag har lärt känna henne lite bättre och det brukar bota aversioner. Så även den här gången verkar det som.
Det känns bra att jag har fått lite kompisar såhär pass tidigt i kursen. men nu sitter jag kanske med det delikata problemet att jag kanske hamnar mittemellan två olika gäng. Jonna och hon där andra på ena sidan och Daniel och Kristina på den andra. Idag var det inget problem eftersom Jonna och hon andra var i den andra seminariegruppen. Vi får se hur det utvecklar sig. Förhoppningsvis kan jag kanske få ihop de två grupperingarna till en gruppering. Problemet är bara att grupperna är ganska olika varandra.
Det är inte lätt. Livet alltså.
torsdag 25 januari 2007
Inledning
Inledning. Det kan ju vara passande att inleda något med en inledning. Vad är då en inledning? Vad är en inledning i det här sammanhanget? En inledning brukar innehålla svar på frågor som: Vad? Varför? Hur? Dessa frågor skall jag, lite kortfattat, försöka svara med avseende på den här bloggen.
Vad? Min blogg som handlar om mig och mina känslor. Den kommer också att handla om saker som jag funderar på, saker som jag finner intressanta. Ibland kommer det komma, vad jag hoppas är, tänkvärda inlägg. Andra gånger kommer det nog att komma lite konstiga och impulsiva inlägg.
Under den här rubriken (vad?) kan det nog vara på sin plats att förklara namnet på bloggen. Jag gjorde en gång en låt efter en misslyckad kväll ute på någon nation här i Uppsala. Dansen var inte bra. Jag hittade helt enkelt inte den rätta känslan. Jag var lite deppig och orden "Vem är jag att finnas?" dök upp. Egenkär som jag är blev jag väldigt förtjust i orden. I orden finns det något som säger att man lever oförtjänt. Lite som att man har den oerhörda fräckheten att finnas till. Det finns också nyanser av att inte vara till någon nytta. Att inte vara behövd. Det är just den senare aspekten av meningen som har gjort att orden har en liten renässans i mitt liv. Min livssituation (vad dramatiskt det låter; det är den inte) kommer att nystas fram pö om pö under mitt bloggskrivande. Så mer om det sen.
Varför? Jag behöver något att göra. Inte så mycket på grund av tristess som att jag tror att det är bra för mig. Jag behöver aktiveras lite och det här är en del av det hela helt enkelt.
Hur? Jag funderar lite på hur jag skall skriva. Vilken stil på skrivandet jag skall ha. Det lättaste är nog att låta stundens ingivelse styra. Det kan bli svårt och onödigt begränsande att försöka vara konsekvent och hålla en viss stil och ett visst språk. Därför kommer nog stilen och språket att variera i viss mån. Användandet av fina ord och formuleringar kan begränsa tillgängligheten. Det är något dåligt. Å andra sidan är det skönt att inte behöva tänka på att alla som läser detta inte hänger med riktigt. Det är också skönt att ha friheten att använda ord som man tycker passar in bättre än mer lättfattliga ord eller uttryck. Jag kommer nog inte att avhålla mig från att skriva ord som kan vara svåra. Men samtidigt skall jag försöka att avhålla mig från snobberi.
Nåväl, det var min inledning. Ganska innehållslös, men den är ett startskott för mitt bloggande och riktlinjerna är, förvisso vida men, satta.
Vad? Min blogg som handlar om mig och mina känslor. Den kommer också att handla om saker som jag funderar på, saker som jag finner intressanta. Ibland kommer det komma, vad jag hoppas är, tänkvärda inlägg. Andra gånger kommer det nog att komma lite konstiga och impulsiva inlägg.
Under den här rubriken (vad?) kan det nog vara på sin plats att förklara namnet på bloggen. Jag gjorde en gång en låt efter en misslyckad kväll ute på någon nation här i Uppsala. Dansen var inte bra. Jag hittade helt enkelt inte den rätta känslan. Jag var lite deppig och orden "Vem är jag att finnas?" dök upp. Egenkär som jag är blev jag väldigt förtjust i orden. I orden finns det något som säger att man lever oförtjänt. Lite som att man har den oerhörda fräckheten att finnas till. Det finns också nyanser av att inte vara till någon nytta. Att inte vara behövd. Det är just den senare aspekten av meningen som har gjort att orden har en liten renässans i mitt liv. Min livssituation (vad dramatiskt det låter; det är den inte) kommer att nystas fram pö om pö under mitt bloggskrivande. Så mer om det sen.
Varför? Jag behöver något att göra. Inte så mycket på grund av tristess som att jag tror att det är bra för mig. Jag behöver aktiveras lite och det här är en del av det hela helt enkelt.
Hur? Jag funderar lite på hur jag skall skriva. Vilken stil på skrivandet jag skall ha. Det lättaste är nog att låta stundens ingivelse styra. Det kan bli svårt och onödigt begränsande att försöka vara konsekvent och hålla en viss stil och ett visst språk. Därför kommer nog stilen och språket att variera i viss mån. Användandet av fina ord och formuleringar kan begränsa tillgängligheten. Det är något dåligt. Å andra sidan är det skönt att inte behöva tänka på att alla som läser detta inte hänger med riktigt. Det är också skönt att ha friheten att använda ord som man tycker passar in bättre än mer lättfattliga ord eller uttryck. Jag kommer nog inte att avhålla mig från att skriva ord som kan vara svåra. Men samtidigt skall jag försöka att avhålla mig från snobberi.
Nåväl, det var min inledning. Ganska innehållslös, men den är ett startskott för mitt bloggande och riktlinjerna är, förvisso vida men, satta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)