HoMMIII

Jag gick aldrig till v-dala. Istället gick jag till Linus där det var festligheter. Det var trevligt.

Idag (med det menar jag Söndag) har jag skrivit en låt och spelat in den. Den heter HoMMIII vilket är en förkortning för Heroes of Might and Magic III. Jag har spelat det dataspelet också. På kvällen kom Spader över och lite senare kom Johan och hans kompis Peter, som jag aldrig hade träffat förut. Vi drack öl, spelade och lyssnade på musik och hängde. Sen gick vi till v-dala. Jag har dansat som attans ikväll. Johan och Peter försvann rätt tidigt och spader var kvar till 2, jag gick hem kvart över tre ungefär.

Mina fötter värker, vilket naturligtvis är ett gott betyg på en kväll. Men jag skaffade ingen tjej. Jag kanske borde ha gjort det. Kanske borde jag ha skaffat hon med Courtney Love-ögonen. Men sånt vågar man ju inte.

Imorgon kommer Linus och Spader över i en åtta-tiden vilket är om dryga fyra timmar. Det blir säkert bra.

att gå ut ensam

Jag överväger att gå ut ensam. Att gå till v-dala och kolla läget, helt själv. Gör man sånt? Har man lite tur så träffar man någon man känner där, men det är knappast säkert. Alla mina vänner är antingen borta eller upptagna. Jag har vanvettigt tråkigt och vill göra något. Jag kanske chansar, bättre än att sitta hemma och deppa. Å andra sidan blir det nog konstigt. Jag kommer att gå fram och tillbaka som en osalig ande och inte höra hemma någonstans. Märkligt.

Idag har jag inte gjort mycket produktivt. Eller iofs så har jag spelat in en låt. Det är ju lite produktivt i alla fall. Sen har jag spelat data, tittat på gymnastik (!) och hängt i allra största allmänhet.

Nej du speleman, om man skulle ta och snygga till sig lite?

Makt

Det är lustigt att de där små sakerna kan ha sådan oerhörd makt över sådana som jag. De kan hugga mig i ryggen, förnedra mig, göra vad de vill med mig. Jag lyder deras minsta vink. Allt jag önskar är att tillfredsställa. Jag har ingen ryggrad. Jag har ingen stolthet. Jag mår dåligt och gråter. Men världen är allt jag har och världen är en liten sak med oerhörd makt.

Idag har jag inte pluggat till tentan - av princip! Jag har spelat musik och dataspel istället. Klockan fyra hade jag tenta. Den var apsvår. Det är ytterst tveksamt om jag klarar den. Jag tror inte så många andra klarar den heller.

Jag satt bredvid en söt tjej i tentasalen. Tentasalar är fantastiskt dåliga raggningsställen. Inte för att något existerande ställe är bra raggningställe för mig. Jag kan inte ragga. Jag kan kanske flörta lite granna, men mer än så kan jag inte.

När jag gick hem kände jag mig rätt värdelös, sådär som man kan göra ibland. Jag gick genom ekonomikumparken och såg alla glada människor samtidigt som jag nynnade på en musikallåt som heter "People". Jag kommer inte ihåg ifrån vilken musikal den är och jag kommer bara ihåg en textrad "I'm not lucky as people", så den textraden nynnade jag på. En enkel men bra textrad.

Sen gick jag till upplands nation och drack öl och kastade dart med Johan, Limpan och Mange. Vid niotiden gick jag hem. Jag tänkte kika in på ica för att köpa sourcream & onion men på vägen hägrade Johannesgrillen. Så då stannade jag och köpte med mig en pizza istället.

Över och ut!

Dr. Wily

Dr. Wily är den onda doktorn i Mega Manspelen. Han ser ut som Einstein. Han är förmodligen ganska smart också. Men han är ond, mycket ond.

Igår besökte jag en läkare. Mamma (jag har varit hem till mor och far ett par dagar) tvingade mig lite eftersom mitt öga var superrött och obra. Jag var lite reluktant. Jag har inte läkarskräck, däremot är jag lite rädd för att framstå som hypokondrisk. Läkarna har säkert bättre saker för sig än att kolla på mitt röda, variga öga. Jag menar det var ju faktiskt bara ena ögat så om jag skulle bli blind så skulle jag fortfarande ha ett kvar.

Läkaren frågade vad problemet var och jag sa att det var ögat och körde en disclaimer om att "jag kanske var hypokondrisk men när det gäller ögonen så...". Läkaren småpratade lite och jag berättade att jag studerade till lärare. Han sa att många lärare är hypokondriker. När det gäller ögat var det bakterier, sa den trevlige läkaren. Osså fixade han ett recept på en ögonsalva som jag skall droppa i ögat morgon och kväll. Efter vi hade avhandlat mitt öga frågade han om jag hade några övriga frågor. Jag ville återigen inte verka hypokondrisk så jag frågade inte om mitt dåliga knä eller min tinnitus som har varit särskilt aktiv den senaste tiden.

Jag känner ett par läkarstudenter, som jag aldrig träffar, men om jag skulle träffa dem skulle jag ändå inte fråga dem om jag hade någon slags åkomma. Anledningen till det är att som läkare eller läkarstudent består, antagligen, hela ens fritid av att besvara frågor om diverse sjukdomar och onda kroppsdelar. Följden borde obönhörligen bli att man blir fruktansvärt trött på att ständigt besvara dessa frågor. (herrnixon kanske kan bistå med ett svar om jag har rätt i det här antagandet att alla läkare och läkarstudenter är vanvettigt trötta på att ständigt vara "läkaren")

I övrigt har jag inte gjort så mycket på senaste förutom att plugga. Mitt öga är mycket bättre nu för övrigt. Bra det.

Imorgon skall jag skriva tenta. Det blir nåt det.

Loneliness my old friend

Såhär i pluggtider när jag bara ligger i min säng och läser kan hela dagar gå utan att någon direkt mänsklig kontakt. Man går ner till affären, säger hej till kassören/kassörskan, får ett hej tillbaks, Hon/han berättar vad det kostar och man nickar. Eventuellt stöter man på någon korridorare och man byter några ord.

Jag bor i en liten korridor, vi är bara fyra stycken. "Åhå, du bor i korridor...hur många är ni i korridoren? [...] Okay, ni är bara fyra stycken, vad skönt!" Idealet är förstås att bo i lägenhet så att man slipper stöta på någon när man står och lagar mat. Problemet är bara att jag är lite konstig; jag gillar nämligen människor (!) och tycker att det är en smula tråkigt att det bara är fyra stycken i korridoren.

Jag uppskattar naturligtvis ensamhet, jag tror att vi alla behöver en del tid för oss själva. Men i för stora mängder blir det lite tråkigt och deppigt.

När man är sådär ensam skulle man vilja ha någon som man kan skicka söta och omotiverade sms till. Tågtjejen till exempel. Jag har tänkt lite på henne idag.

Idag har jag pluggat en smula, varit till Johan och spelat tv-spel samt varit till Limpan och spelat dataspel.

Imorse när jag vaknade upp var mitt vänsteröga konstigt. Torrt, grumligt och kliigt. Det är fortfarande inte helt bra. Lite störande.

Hare bäst!

On the vow of silence

Idag har jag pluggat och läst bland annat om hindu-asketer. Som asket kan man hitta på olika saker för att visa att man menar allvar, till exempel alltid ha armen rakt upp i typ 14 år. Men det häftigaste man kan göra enligt asketerna själva, och mig, är att ta ett tysthetslöfte. Okay det låter inte så svårt kanske. Det finns dock ett krux. Man får inte tala och man får inte tala inre tal, dvs. tänka ord (i några år). Bautahårt!

Det krävs nog en del disciplin för att klara av en sån sak - försök själv. Jag antar att man får tänka i bilder och sådär, men det lär ju vara ganska svårt när man har levt i typ 50 år och språket har konstituerat ens verklighet. Man lär bli galen om man inte var det före.

Idag har jag gjort en låt som i stort sett tar upp samma saker som föregående blogginlägg. Från början lät den ganska precis (nåja) som Andrew Birds "measuring cups", sen kom jag på att jag kände igen det från någonstans. Så då fick jag ändra.

Jag har haft lite ångest idag. Demonerna.

Nu på kvällen fick jag 500kr av Linus. Iofs var han skyldig mig pengarna men eftersom jag hade glömt bort det så är det 500kr rena bonuspengar.

Jag bryr mig inte särskilt mycket om pengar sådär, jag är inte snål men på något mirakulöst sätt lyckas jag ändå inte göra av med de pengar jag får från csn. Jag är heller inte, som synes, särskilt noga med pengar som folk lånar av mig och sådär. Fast 500kr börjar bli på gränsen där det kanske är ohälsosamt att glömma bort det. Men i vilket fall som helst skulle jag aldri bli sur på någon för att den har glömt bort att betala tillbaka en tjuga eller nåt sånt absurt.

Åh, jag saknar tågtjejen en del. Tänk att pesten tar en så snabbt.

Anledningen till att jag är singel: skills

Jag har tittat på den eminenta filmen Napoleon Dynamite (igen). I filmen kommer det fram att tjejer bara vill ha pojkvänner som har bra skills. Tre exempel nämns i filmen: "Nunchuk-skills, bowhunting-skills [och] computer hacking-skills". Jag har inte de skillsen, tyvärr. Vid närmare eftertanke så har jag inte särskilt många bra skills, jag kommer faktiskt inte på någon.

Appråpå skills kom jag och Johan fram till att skillen att vara bra på att fiska i FFXII är en skill av samma dignitet som skillen att kunna skapa världen.

Idag har jag varit i Gävle och sjungit med kören på tågmuseét som finns där. Det var kul. På vägen hem (med tåg) satt jag och mamma bredvid en söt tjej och hennes mamma. De var från stockholmsdelen av kören. Hon frågade sin mamma om hon inte hade nå' godis. Det hade inte mamman så då bjöd jag henne på en vick(s).

Jag tycker det är jobbigt när man träffar tjejer som man blir lite kär i och som man vet att man aldrig kommer att träffa igen. Det känns så definitivt att man har försuttit som lilla chans.

I och för sig vet jag att jag ändå inte har någon chans, jag har ju inte några bra skills. Men man kan väl få lura någon stackars flicka? Det har jag ju gjort förr.

Jag får jobba på med triangeln. Triangel-skills borde väl nästan vara lika bra som nunchuk-skills.

myspace

Jag har donat lite med myspace och lagt upp två låtar. Det är dock lite varningsflagga om läsaren vill lyssna...du får ta det för vad det är. Vilket iofs är mycket men det är inte Kate Bush precis.

Såg på talang 2007 Peppe Eng yttrade orden "[...] Och nästa vecka blir det [...] och en bögkör, jo man tackar!" Han kan han Peppe Eng.

Jag skall för övrigt ställa upp i talang 2008 med triangel hade jag tänkt.

En liten notis om kexchoklad och annat

Jag äter kexchoklad. Kexchoklad är bra.

Idag har jag pluggat mest.

Imorgon skall jag till Gävle och sjunga med alla kan sjunga kören. Det blir nog roligt det.

Jag är rätt uttråkad nu.

The green on the gray

Under the ivy - Kate Bush

Folk som springer på stan. De springer aldrig. De joggar bara. Detta är naturligtvis för att de har bråttom. Men de vill ju inte se alltför töntiga ut och därför joggar de bara. Det ödesdigra resultatet är att de ser töntiga ut. Jag skulle vilja se att de tog ut stegen och sprang, det skulle vara fint. Människor som kan springa gör det väldigt vackert tycker jag.

Top3 mänskliga gångarter:

Sämst: Jogging

3. Passgång
2. Gång
1. Springning(Språng?)

Igår så pluggade jag faktiskt en hel del. Sen på kvällen var jag över till Johan en sväng och spelade FFXII.

Idag har jag städat, yihoo. Sen har jag varit ner på stan och fikat med Jonna och Stina. Det var trevligt. Jag åt en passionscheesecake. Den var god naturligtvis. Vi pratade faktiskt en hel del om listor. Vi gjorde så pass många listor att jag nog inte ids ta upp alla här. Den intressantaste listan var nog dock listformat-listan. Här är min:

top 3 listformat:

3. top 2 lista
2. top 1 lista
1. top 3 lista + en bottenplats

Från början tyckte jag att top 1 listan var bäst men jag blev övertalad av Stina och Jonna. Den ultimata listan har därmed 3 top entries och en sämstaplacering. Problemet med detta listformat är att det är klurigt att fundera ut i vilken ordning man skall säga listan. Klimax på listan är ju naturligtvis plats nummer 1. Det som är nästbäst är ju dock sämstaplatsen. Man skulle kunna säga den före förstaplatsen men det blir lite konstigt. Problemet förblir olöst.

Efter vi hade fikat gick vi till pressbyrån för att kika på magasin. Magasin är bra grejer, jag konsumerar inte särskilt mycket magasin förutom tv- och dataspelsmagasin. Lite tråkigt.

Här är jag nu. Imorse regnade det, mitt på dan var det fint väder. Nu regnar det igen. Jag gillar regn en massa. Färgerna blir så vackra. Speciellt om man bor i skogen och det bara är grönt och grått. Jag bor ju i stadsmiljö, nuförtiden, så jag går lite miste om det där vackra då. Men det är fortfarande ganska vackert. Jag fortfarande om regn. Problemet är bara att man vill mysa, och om man inte har någon att mysa med så...

Urk

Jag är en smula sjuk. Ont i halsen och tung i huvudet. Det är sämst.

Idag har jag legat i "beredd att plugga"-ställning en stor del av dagen. Dvs. jag har legat ner i min säng med en bok. Dock så har jag sovit en massa istället för att plugga. Det kanske har med min åkomma att göra.

Phew.

snusbloggeri

Top 2 snus:

2. General (bak)
1. Göteborgs rapé (portion)

Jag gillar snus. Det är en last från mina vilda ungdomsår (okay, de var aldrig särskild vilda). Snus kan vara det bland det bästa som Gud har skänkt mänskligheten. Förutom att det är gott så är det också väldigt väldigt häftigt att snusa. Bra häftigt. Bautahäftigt! En annan fördel med snus är också att det är hälsovådligt. Så varje gång man snusar lever man lite farligt sådär. En stor del av världsbefolkning är berövad känslan att lägga in en snus efter maten. Stackarna (men det finns bot).

Jag slutade snusa en gång (sicka påhitt va?). Men dagen då Jill gjorde slut med mig började jag igen. Jag behövde min gamla vän och därmed började jag snusa igen. Dessutom hade det den lyckliga sidoeffekten att jag kunde hämnas ultimat på mitt nuvarande ex genom att ta mitt liv. Det är lite väl elakt att ta sitt liv bara sådär direkt. Nu hämnas jag genom att ta mitt liv - skitsakta.

Baksnus är det ultimata snuses, förstås. Det är häftigare och ger en härligare känsla när man lägger in det. Tyvärr är jag för mentalt svag för att nyttja baksnus, åtminstone offentligt. Jag har nämligen den lilla egenheten att jag bryr mig om vilket intryck jag ger människor. Om jag skulle baksnusa golfbollsstora snusar skulle människor som inte känner mig så väl få förutfattade meningar om vem jag är. Dessa förutfattade meningar skulle förmodligen inte stämma överens med vem jag faktiskt är. Jag är till exempel inte så häftig. Så om folk skulle se mig baka snus skulle de tro att jag var bautahäftig och sen skulle de bli besvikna när de märkte att jag inte är så häftig.

Idag har jag pluggat lite, spelat lite data och spelat lite musik.

Recent events

Stefan kom över på kvällen. Han frågade om jag var hungrig. Det var jag inte. Inte särskilt. Men jag följde med honom till Max ändå. Väl där så skaffade jag mig en hamburgare med tillbehöret fruktsallad. Dessutom köpte jag mig en hjortroncheesecake. Hjortron är bra. Kraftfulla grejor.

Vi drog sedan hem till mig där vi hängde och lyssnade en hel del på musik och pratade. Vid niotiden gick vi till v-dala. Jag och Stefan drack ett par öl och varsin drink, han en röd och jag en blå. Stefan tyckte nämligen att jag skulle beställa en röd och en blå drink för att matcha min tröja. Bartendern lyckades sådär. Men han var okay.

Vi dansade en smula och sen började banden. Det första hette Vit päls och jag tyckte de var bra och roliga. Supermespop + världsklasstrumpet i gammal västernanda. Tyvärr lyser trumpeten med sin frånvaro på myspacesidan.

Det andra hette Moonbabies och jag tyckte de var sådär. Lite tråkiga tyckte jag.

Det tredje hette Still flyin' och de var superbra tyckte jag. De var ett mångmannaband, som ju är så populärt nuförtiden, med en smula reggaesaker för sig. De lyckades verkligen få med sig publiken och var väldigt roliga. Som om det inte var nog så var en av tjejerna ganska lik Josefin Nordstierna och därmed blev jag lite kär i henne. Under spelningen kom det fram en tjej och agerade som att hon kände mig. Jag kände inte igen henne. Hon frågade ganska snart om jag hade lust att dansa med hennes kompis. Jag följde med och blev förd till hennes kompis. Hon var rätt söt och rolig. Efter ett tag så gick hon för att "vara med sina kompisar" dock. Så kan det vara när man är snygg på håll.

Efter det så dansade jag och Stefan. Och som jag dansade sen. Jag hade verkligen den där känslan som jag inte har haft på så länge. Jag brydde mig inte om nånting och bara dansade. Ibland är livet ljuvt. När dansen är bra så är den grunden till allt som är gott och bra.

När lamporna tändes och sista låten tystnade gick vi hem till mig och åt mackor. Sen tittade vi på "Porco rosso" tills vi somnade, vilket var rätt snart.

På morgonen åt vi frukost och fortsatte titta på porco rosso. När filmen nästan var slut kom Johan över med finglass. Då åt vi glass och hängde. Sen drog Stefan hem. Sen drog Jag och Johan hem. Till Johan. Fast på vägen gick vi till Konsum. Hos Johan spelade vi FFXII, mest.

Johan listade topp 3, pommac, trocadero och champis. Här är listan:

3. Champis
2. Pommac
1. Trocadero

Jag lyckades inte göra någon lista mer än att top 1 är trocadero. Trocadero är så oerhört creddig att man knappt kan kritisera den. Jag torr jag skall börja ogilla trocadero bara för att alla tycker att trocadero är bäst. Iochförsig har de fog för att tycka det. Men ändå.

Jag listade topp 2 kommunslogans. Resultatet:

2. A som i Arboga
1. Fördel Boden

Idag har jag pluggat jättelite. Ingenting faktiskt. Otaktiskt. Opraktiskt.

Nu vill jag ut och dansa igen.

Dagens ord!

Dagens ord är verbet "att dekaltrimma". Ett fantastiskt ord.

Jag ringde nyss till Stefan, han hade dekaltrimmat sin kross el. enduromotorcykel. Jag vet inte om han har en kross eller enduro, Den hade undergått dekaltrimning i alla fall.

Ett livsmål har uppfyllts!

Jag ringde till Johan i förmiddags. Han tyckte att vi skulle gå ut och glassa på stan. Det är nämligen väldigt fint väder idag. Jag var inte den som var den. Vi gick ner på stan och utan ärende så tyckte jag att vi skulle passa på att kika efter en triangel (istrumentet).

Vi listade kryddor:

snällast (top 3):
3. kommer inte ihåg
2. kanel
1. vanilj

elakast (top1):
1. bittermandel

Johan var med i matchen. Vi gick till musikbörsen, där verkade det inte finnas någon triangel. Så då gick vi till Ramus musik. Herren som sålde saker hade förmodligen ätit mycket bittermandel. Han var väldigt bister nämligen. MEN det fanns trianglar att köpa där. Så då köpte jag en, yihoo! Jag är nu en stolt ägare av en triangel, världens kanske bautahäftigaste instrument. Ett musikaliskt vapen så gott som något. Väldigt kraftfullt och väldigt farligt. Sen åt vi varsin pizza och gick hem.

Jag skall medverka i "Talang 2008" med min triangel tror jag.

Det är sisåhär att jag borde plugga. Så när jag kom hem började jag spela en massa musik, till exempel på min bra häftiga triangel. Efter att ha gjort det så fortsatte jag på den musikaliska banan och stämde en ölflaska. Jag har funderat på att börja spela på ölflaskor ett tag och idag provade jag.

Det är lite knixigt att få ton i dem tycker jag, precis som med panflöjter. Jag kan inte spela panflöjt för jag har så svårt att få ton i dem. Jag tänker därmed aldrig skaffa en panflöjt - i protest!

Det är också lite knixigt att stämma eftersom man måste ha rätt mängd vätska i ölflaskorna. Jag stämde med vatten. Det verkade lättast, dessutom hade jag inga fulla ölflaskor. Det gick nästan till slut. Det blev inte helt rent men tillräckligt nära tyckte jag.

Ikväll kommer Stefan och då skall vi gå ut på v-dala och jag skall skaffa mig en ny flickvän. Fast bergis inte. Men vi kanske kommer att ha kul ändå. Johan skall jobba den stackarn.

Glöm inte att musik skall byggas utav glädje, och enligt hållfasthetslära är trianglar väldigt stadiga, så bygg musik på triangeln. Det tjänar du och världen på!

Tv-problem

Okay här är förutsättningarna: jag kommer att spendera denna fredagkväll ensam (med sourcream och union fast jag glömde köpa sourcream och onion, jag kanske skall gå ner till folkes igen(jag var där nyss) (dessutom satt det en söt tjej i kassan som kanske, kanske spanade in mig)). Vad gör man då? Jo man ser på TV. Jag förfogar över 5 kanaler: ettan, tvåan, fyran, barn/kunskapskanalen och svt 24.

Den naturliga frågan som följer är givetvis denna: skall jag se på "Inför eurovision song contest 2007" eller "Talang 2007". Jag är lite osäker. Jag tycker trots allt att det är lite roligt med eurovisionsgrejen. Jag känner att jag måste bestämma mig om jag skall bli en eurovisionjunkie eller inte. Talang 2007 verkar ju också lite halvskoj, det kanske är kul att se på talangfulla människor. Jag vet inte.

Jag har börjat särskriva saker, det är inte för att jag är dum i huvudet eller har en naturlig förmåga att skriva isär. Isärskrivningarna beror på att jag faktiskt skriver mer på engelska än på svenska iochmed lunar wars (se där bara). På engelska särskriver man hela tiden. Ils sont foux ces anglais, som Obelix skulle ha sagt. Han kan han, Obelix.

Till exempel jobbar Obelix med bautastenar (han passar för jobbet). Åh, jag skulle så gärna vilja ha en bautasten.

EDIT: Min hästsko är bautahäftig!

Inget blir bättre & hästskor to the people

Jag formulerade för några år sedan ett tanke-experiment: "Det är en tidig höstmorgon och en fågel flyger över vidderna. Tänker fågeln 'Vad underbart det är att flyga och vara fri!' eller tänker fågeln 'Fan vad kallt det är!' ." Svaret borde rimligtvis vara det andra alternativet. Grejen med det här är att man inte är särskilt mycket gladare eller ledsnare av att ha saker eller att inte ha saker. Till en början kanske, men sen stabiliseras lyckonivån. Implikationerna av det här är typ, du behöver inte bli rik, men samtidigt också det är skitsamma om du ger till välgörenhet. Jag tror att ovanstående är sant, men jag förfäras över att det vore skitsamma huruvida du ger till välgörenhet eller inte. Förmodligen går det att stuva om eller lägga till så att det inte följer.

Idag har jag sprayat en gammal rostig hästsko svart - såklart. Det är sånt man håller på med om dagarna. Jag skall nämligen hänga upp en hästsko ovanför min dörr. Man vill banne mig ha sig en hästsko ovanför sin dörr. Bra häftigt, som Gutte skulle ha sagt. Idag är det ju Fredagen den trettonde så det kanske är bra att jag har hållt på och grejat med en hästsko.

Jag är inte så jättevidskeplig, men om jag kan så undviker jag oturgrejor. Man vill ju inte chansa.

På senaste har jag varit hemma hos mor och far. Jag har hängt och hjälpt dem med lite dittan och dattan på farmen.

Häromsistens drömde jag en sak. Det var en mysdröm snarare än en sexdröm. Jag drömde att låg och mös med mitt ex, Jill. Jag stoppade ett finger innanför hennes BH och strök ett finger längs kanten av hennes nipplis. Sen vaknade jag. Då visade det sig att jag låg bredvid en annan tjej, som sov, och som jag inte riktigt hade mandat för att fingra på hennes tuttisar. Jag blev lite förskräckt och undrade om hon hade märkt något. Då vaknade jag. Jag tittade ner på min hand och den var tom. Det märkliga med den här drömmen, förutom att jag vaknade två gånger, var att känslan i min fingertopp var så oerhört verklig. Det kändes verkligen som att jag hade strukit fingret längs kanten på någons nipplis. Jag kan ha tagit på mig själv, men jag tror inte det.

[...]

Nu har jag hängt upp min totalhäftiga hästsko ovanför min dörr. Och gått ut och beundrat den två gånger. Bra häftig hästsko. Det ser ut som att man skall in i ett stall eller nåt. Det är dessutom en väldigt stor hästsko, ingen mesig ponnyhästsko här inte!

Då var det avklarat. Jag har dock en väldigt kal vägg, ovanför min säng, som jag skulle behöva göra något med. I little miss sunshine har sonen i familjen ett apstort porträtt av Nietschze (undra om jag stavade rätt, jag orkar inte kolla upp). Ett sånt skulle jag också vilja ha, fast kanske inte med Nietschze på. Ponera detta: En vitt tyg med ett porträtt av Kate Bush på, i rött. Det vill säga porträttet skall bara vara skapat i röd färg, inte med olika färger. mMm. Det vore ball.

Jag gillar när lite äldre människor försöker vara häftiga när de pratar med ungdomar och använder ordet ball. Trots att de istället, kanske, borde säga ballt. Har folk någonsin sagt så? Det tycker jag är ball.

Johan har varit exceptionellt oåtkomlig idag. Hmm. Tråkigt.

Your vampire tooth, your little truth, your tiny lies

Nick Cave - Lament. Bra låt. Jill hade en vampyrtand. Vampyris hette den. Men låt oss lämna det ämnet.

Igår kväll så var jag först och körade och sen var jag på inflyttningfest hos Spader och Marte. Spader är en gammal kompis till mig, genom Linus. Jag köpte en mysfilt till dem i inflyttningspresent. Det gjorde jag bra. Filtar är typ bäst i hela stora världen. Speciellt om man har någon att mysa med under dem, filtjävlarna.

Marte är från Norge, vilket ju är väldigt exotiskt förstås. Till exempel talar de ett språk som är lite lurigt att förstå. Jag var i Norge en gång. Där var det väldigt mycket snö och en massa backar som folk åkte skidor och sånt i. Dom kan dom norrmännen.

På festen så fanns det två faktioner: datakillarna och sjukskötersketjejerna. Jag var väl någonstans mittemellan som lärarstudent. Det roligaste på festen var en tjej som sa detta (el. dyl.): "Jag har alltid velat vara pryd". Det var det enda orden jag hörde och utan kontexten tyckte jag att det lät väldigt roligt. En tjej sa att jag hade fina glasögon och fick bifall av en annan tjej. Jag blev glad för det var första gången någon har sagt det utan att vara moraliskt betvingad att säga det.

Idag har jag inte gjort mycket. Det känns som att jag bor i en spökstad. Vad gör folk egentligen? Vem bryr sig om påsk egentligen? Religiösa fundamentalister hela bunten.

Jag kanske ska åka till Kina istället för Indien. Det är bergis många kineser och kommunister där. Jag vet inte vilket som är bäst. Kineserna har tydligen bra murare. Till och med bättre än gotlänningarna.

Nu skall jag nog kika på så skall det låta. Det gör jag banne mig rätt i!

It aint me babe!

Stefan kom och hämtade mig. Jag var hem, åt smörgåstårta och sådär. Sen åkte jag och Stefan och hyrde en film. Vi hyrde "Walk the line". Jag har tänkt se den länge men det har liksom inte blivit av. Den var bra tyckte jag nog. Framförallt så har jag blivit kär i låten "It aint me babe".

I lördags så hängde jag väl mest. På kvällen var jag på ett maffigt 25-årskalas. Det var min gamla kompis Richard som fyllde år. Vi gick i samma klass i hela grundskolan. Det var massa musik och dans. Jag dansade en del. Det är kul att dansa, minsannerligen.

I söndags var jag rätt bakfull. Jag uträttade inte så mycket förutom att räkna en massa Lunarwars matte. Vilket inte var så trevligt med tanke på mitt tillstånd, men jag var tvungen kände jag.

Igår var det föreläsning. Daniel behagade inte dyka upp. Vi saknade honom en smula. Efter föreläsningen drog jag ganska snabbt till Johan där vi spelade tv-spel.

Idag är jag ledig. Jag har ingen aning om vad jag skall ta mig till.