Svår

Det kan tyckas råda en hel del stiltje här på bloggen. Detta beror sannolikt på att jag under sommaren mest är hemma hos mamsen och pappsen och hjälper dem på farmen. Det händer inte så mycket. Jag träffar inte så mycket folk. Stiltjen på bloggen är en reflektion av stiltjen som äger rum i mitt liv.

Anyway, jag fick svar på blodprovet som jag nedan har bloggat om (i "a day at the hospital"). I brevet stod det vilken blodgrupp jag hade, B-nånting och vilket hemoglobingrunks jag hade. Det stod även att värdena var väldigt bra. Sedan stod det att jag trots detta inte fick bli blodgivare på grund utav den "svåra" svimningen som ägde rum i samband med att blodproven togs. Va fan! Vadå svåra? Det var ju inte så att jag föll i koma eller ens behövde life support. Det som i så fall var svårt med svimningen var att jag råkade slå i huvudet, men det var ju bara för att jag hade lite oflax och inte hann lägga mig ner.

Jag blev lite sur. Mina föräldrar tyckte naturligtvis att det var väldigt roligt och jag är ganska säker på att de kommer att ta fram brevet så fort någon kommer på besök. Jag tyckte nog det var ganska roligt också. Att jag svimmade vet alla redan, inte för att jag har skrivit det på bloggen utan för att det är ungefär det första mina föräldrar berättar för någon om de stöter på någon. Men det är okay, jag skäms inte för det. Jag är ju inte femton längre.

Incidently så svimmade jag när jag var femton. Det var inte mitt ute i skogen där ingen såg mig. Det var i skolan. Det var biologilektion och det var teoretisk anatomi. Det var naturligtvis pinsamt att svimma inför klassen. Fast nu råkade det vara så att när jag kände att jag mådde jättedåligt så bestämde jag mig för att avlägsna mig från klassrummet. Jag hann trycka ner dörrhandtaget till klassrumsdörren och svimmade liksom ut genom dörren. Utanför hade en massa nior rast. Det var naturligtvis jobbigt för en stackars femtonårig pojke. Det blev inte bättre av att mina föräldrar då, som nu, var mån om att berätta om skeendet för alla som ville, eller inte ville, höra. Dessutom kryddat med en mängd felaktiga teorier om varför jag svimmade.

Jag var lite osäker på om jag skulle gå natur på gymnasiet på grund av denna händelse. Lyckligtvis slapp jag svimma någon gång under gymnasietiden.

Ang. blodgiveriet så känns det inte så dumt att jag inte FÅR ge blod. Jag kanske skulle få dåligt samvete om jag inte vågade ge blod. Men nu är det är ju faktiskt så att jag inte får.

Top 3 fantasidjur:

3. Hemul (som en lemur fast med skillnaden att den inte finns)
2. Enhörning (tänk att rida på en unicorn)
1. Drutt

Världens bästa höst coming up!