Livsprojekt

Jag har kommit på ett livsprojekt. Bra va? Livsprojekt är fina, man håller på med dem hela livet eller åtminstone väldigt länge. Mitt projekt kommer nog ta en cirka 20-30 år tror jag. Men det kan också gå betydligt snabbare. Jag vet inte ännu. Allting beror väl på hur aktiv jag är med projektet.

Projektet går ut på att jag ska tonsätta och spela in Shakespeares sonetter. De är 154 stycken. Jag har lite tonsatt en av dem, men jag har inte spelat in. Sonetten som jag har tonsatt är sonett nummer 29. Det är min favorit blands Shakespeares sonetter, inte för att jag har läst alla. Jag googlade och kommer att klistra in den, så att ni slipper.

When in disgrace with fortune and men's eyes
I all alone beweep my outcast state,
And trouble deaf heaven with my bootless cries,
And look upon myself, and curse my fate,
Wishing me like to one more rich in hope,
Featur'd like him, like him with friends possess'd,
Desiring this man's art, and that man's scope,
With what I most enjoy contented least;
Yet in these thoughts my self almost despising,
Haply I think on thee,— and then my state,
Like to the lark at break of day arising
From sullen earth, sings hymns at heaven's gate,;
For thy sweet love remember'd such wealth brings
That then I scorn to change my state with kings.

Sådär. Den är bra den. I min version blir den lite Nick Cave:ig. Det här projektet ska jag syssla med typ när jag inte har något att göra och jag känner att jag vill tonsätta en sonett.

Annars är det lugnt. Lite stiltje här på bloggen såhär på sommaren. Men allt är bra. Ikväll ska jag hänga med Linnéa och Hedda. Det blir säkert bra. Imorgon ska jag se på fotboll, på något sätt. Det blir säkert bra.

Hare mest bäst i hela världen!

Hemligheten bakom pringlesupplevelsen

Min värld blev till en lite bättre plats att leva på. Tack Nicke. Vi gick dit tidigt, i lördags alltså, och kikade på all reklam och alla trailers innan Indiana Jones (se nedan). Vi hade köpt biosnacks i form av pringles. Vi köpte dem på det klassiska biogodisstället, ni vet det där stället mellan Carl-Philip och stora torget, med en stor bild på när kronprinsessan Victoria besökte affären, hängandes bakom disken. <- hopplös mening. Till saken, varför är min värld lite bättre sen i lördags? Jo, därför att Nicke berättade för mig att det bästa är att äta pringles med den konvexa sidan neråt mot tungan, den är mer kryddad på den sidan. Visste ni detta, eller blev er värld också lite bättre nu?



Hur går det med pluggandet skulle man kunna undra. Vi byter ämne.



Jag strängade nyss Lady Catherine, min röda gitarr. [Jag lade till den här bilden. Sen kom jag på att det kanske inte var världens bästa bild, på varken Catherine eller mig, eftersom det är så mycket motljus. Men tydligen så går det liksom inte att ta bort bilden. Mycket märkligt alltihopa.] Det är sånt man gör när man inte vill plugga. Till exempel.

Jag och Johan var ner på stan och åt idag. Jag åt enchiladas och Johan bjöd mig på dem. Hyvens. Vi pratade om OS och vilka roliga grenar vi ska se på (tillsammans med Chris Härenstam som ju alltid får hantera de mer obskyra grenarna). Sen pratade vi om doping och hade det väldigt trevligt. Efter det åt vi varsin chocalate-fudge-brownie-glass-grej som vi köpte på burger king. Den avnjöt vi nere vid åkanten.

Sen dess har jag fokuserat på att plugga så lite som möjligt. Jag blir så inspirerad av död åt gemene man bloggen (som finns länkad till här till vänster).

Det här vädret alltså, det är inte klokt. Det kan inte vara hälsosamt, man kommer ju helt ur balans. Det är därför folk är så galna och hetsiga. De "behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans", som Håkan Hellström sjöng när jag gick på gymnasiet. Jag behöver verkligen en smäll på käften känner jag. För jag är inte i balans.

Ojdå [...] tur. Jag trodde jag behövde kila ner till folkes för att köpa snus men som tur är har den gode Johan glömt kvar en halvfull dosa här som jag kan sno från. Finders keepers. "Folkes stänger väl klockan tio?" tänker ni. Ja det har ni förstås rätt i men problemet är att klockan nio börjar Guds historia på kunskapskanalen. Det ska jag inte se nu. Men väl friidrotten på fyran. Guds historia spelar jag in och tittar på efteråt. Guds historia, det är fina grejer det. Nåt för en gammal religionshistoriker som jag.

Nu ska jag nog stämma Catherine. [...] Hon hade hållt sig i stämning rätt så bra faktiskt. Fyra minuter kvar.

Hejdå, ni helt fantastiska människor!

Främlingar

Jag har en liten natthörna i mitt rum. För det första står det en säng i hörnan. Ovanför sängen sitter en lp-skiva med kate bush, "The Dreaming". Vid fotändan sitter ett akvatint tryck som Linnéa har gjort som avbildar en natt med måne och några av nattens djur. Och ovanför hänger ett foto på en sovandes Linnéa. En natthörna. Det har blivit det som något av en slump. Jag tänkte till exempel inte ens på det genialiska att hänga "The Dreaming" ovanför sängen när jag gjorde det. Nöjdis.

Jag lyssnar på Susanne Sundførs myspace. Det är skitbra misstänker jag. De kan de där norskorna.

Jag och Nicke gjorde en låt som heter "Alien rhapsody" idag. Den handlar om förhållandet mellan människor och aliens. Jag tänker inte elaborera. Den kanske dyker upp på the beams myspace...fast det dröjer nog ett tag innan den är inspelad och klar. Nicke och jag hyrde en film, de kostar 10 spänn på folkes under sommaren, som heter "Good luck Chuck". Den var helt okay stundtals.

Igår var jag och Nicke på bio. Vi såg Indana Jones. Den var faktiskt rätt bra. Den var väldigt spännande och sådär. Underhållande är väl ett ord som passar filmen. Appråpå främlingar.

Tenta på torsdag. Känns väl sådär va?

Det är 15 grader ute. Mitt i natten. Det kan inte vara hälsosamt.

Kanske bäst jag går och lägger mig innan det blir ljust.