Hemligheten bakom pringlesupplevelsen

Min värld blev till en lite bättre plats att leva på. Tack Nicke. Vi gick dit tidigt, i lördags alltså, och kikade på all reklam och alla trailers innan Indiana Jones (se nedan). Vi hade köpt biosnacks i form av pringles. Vi köpte dem på det klassiska biogodisstället, ni vet det där stället mellan Carl-Philip och stora torget, med en stor bild på när kronprinsessan Victoria besökte affären, hängandes bakom disken. <- hopplös mening. Till saken, varför är min värld lite bättre sen i lördags? Jo, därför att Nicke berättade för mig att det bästa är att äta pringles med den konvexa sidan neråt mot tungan, den är mer kryddad på den sidan. Visste ni detta, eller blev er värld också lite bättre nu?



Hur går det med pluggandet skulle man kunna undra. Vi byter ämne.



Jag strängade nyss Lady Catherine, min röda gitarr. [Jag lade till den här bilden. Sen kom jag på att det kanske inte var världens bästa bild, på varken Catherine eller mig, eftersom det är så mycket motljus. Men tydligen så går det liksom inte att ta bort bilden. Mycket märkligt alltihopa.] Det är sånt man gör när man inte vill plugga. Till exempel.

Jag och Johan var ner på stan och åt idag. Jag åt enchiladas och Johan bjöd mig på dem. Hyvens. Vi pratade om OS och vilka roliga grenar vi ska se på (tillsammans med Chris Härenstam som ju alltid får hantera de mer obskyra grenarna). Sen pratade vi om doping och hade det väldigt trevligt. Efter det åt vi varsin chocalate-fudge-brownie-glass-grej som vi köpte på burger king. Den avnjöt vi nere vid åkanten.

Sen dess har jag fokuserat på att plugga så lite som möjligt. Jag blir så inspirerad av död åt gemene man bloggen (som finns länkad till här till vänster).

Det här vädret alltså, det är inte klokt. Det kan inte vara hälsosamt, man kommer ju helt ur balans. Det är därför folk är så galna och hetsiga. De "behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans", som Håkan Hellström sjöng när jag gick på gymnasiet. Jag behöver verkligen en smäll på käften känner jag. För jag är inte i balans.

Ojdå [...] tur. Jag trodde jag behövde kila ner till folkes för att köpa snus men som tur är har den gode Johan glömt kvar en halvfull dosa här som jag kan sno från. Finders keepers. "Folkes stänger väl klockan tio?" tänker ni. Ja det har ni förstås rätt i men problemet är att klockan nio börjar Guds historia på kunskapskanalen. Det ska jag inte se nu. Men väl friidrotten på fyran. Guds historia spelar jag in och tittar på efteråt. Guds historia, det är fina grejer det. Nåt för en gammal religionshistoriker som jag.

Nu ska jag nog stämma Catherine. [...] Hon hade hållt sig i stämning rätt så bra faktiskt. Fyra minuter kvar.

Hejdå, ni helt fantastiska människor!