Jag har gråtit

Jag lyssnade på P3 igår där de tipsade om den här snutten. Vilken hjärtevärmare den är. Jag får gåshud och gråter som fan när jag tittar på det. Paul Potts heter han. Bara namnet.

Se gärna också de andra uppträdandena han gör i semifinalen och finalen.

It's been a while

Det var ett tag sen jag skrev något. Så kan det ju vara ibland kanske. Ärligt talat så har det inte hänt så mycket. Därmed har jag inte haft så mycket att skriva om.

Dagens ord är: spännband.

Spännband är en väldigt smart uppfinning tycker jag. De är dessutom väldigt praktiska om man vill spänna fast saker. Jag har grejat lite med spännband idag. Det gav mig ett tillfälle att köra ett spännbandskämt. Jag och min far skulle spänna men det fattades typ en meter på spännbandet. Då sa jag till pappsens kompis Lasse att det skulle bli svårt eftersom man var tvungen att spänna så hårt. Det roliga med det skämtet var att det inte skulle gå eftersom spännband är tämligen oelastiska. Jag tror att om man bara är beredd så kanske man kan skämta om spännband ganska ofta. Till exempel i situationer där man skall ha fast något och där spännband är superoverkill så kan man kanske lättja upp stämningen och föreslå att man skall använda spännband.

Jag kom till stan och kikade över till Johan. Den gode Johan sa att en tjej på sitt jobb förmodligen skulle passa mig bra. Hon skulle servera på norrlands ikväll så jag och Johan gick dit så att jag fick se henne. Hon var söt och verkade bra och sådär. Hon tog beställningar av oss och kom med mat, jag var på mitt grandest behaviour. Det pirrade lite i mig, kanske mest för att vi är ämnade för varandra. Jag kommer nog aldrig se henne igen.

Efter en burgare för min del och sparrissoppa för Johans samt två öl vardera gick vi till snerkes. Jag premiärhade mina nya röda skor. En tjej sa att hon tyckte att de var fina. Det gjorde min kväll. Som Johan sade, om en kund kommer med ett klagomål så har hundra andra kunder samma klagomål.

Jag är nöjd med mina skor, man känner sig lite som John Travolta i saturdaynight fever i dem. Så jag försöker gå snyggt när jag har dem på mig. Tänk om man gick snyggast i världen.

Johan berättade varifrån uttrycket "tumregel" kom ifrån. Tydligen var det en engelsk domare på 1700-talet som hade utfärdat att man inte fick slå sin fru med ett tillhygge som var tjockare än ens tumme. Tumregel.

Jag har börjat säga "den killen". Det gör jag bra och rätt i.

Eternal sunshine of the spotless mind rev upp mig

Okay, så jag har sett hela eternal sunshine of the spotless mind. Bra film, men jag vet inte om den var så bra för mig. Nejdå, jag är inte så tagen. Men den rev upp mitt hjärta en smula. Tillräckligt för jag skulle sätta mig och skriva en låt om mina känslor åtminstone. En låt är kanske att ta i. En knapp vers. "It's the good memories that are the worst". Bra textrad tycker jag, i all min självgodhet.

Det vore kanske bra om man bara kunde ta bort vissa minnen. Fast lite läskigt verkar det allt. Kirsten Dunst är vacker, helt appråpå.

Tänk om man kunde göra den där låten. Den där låten som är tårarnas bästa vän. Den skulle jag vilja göra.

Tänk om man kunde få den där flickan. Den där flickan som är hjärtats bästa vän. Hon skulle jag vilja ha.

Men jag vet inte vem hon är. Jag vet inte vad hon heter. Jag vet inte vad hon gör. Jag vet inte vilken färg hon har på håret. Jag vet inte vilken färg hon har på ögonen. Jag vet ingenting om henne. Framförallt vet jag inte hur jag skall hitta henne. Jag ser hennes avatarer när jag tittar ut genom fönstret men jag får ingen chans att tala med henne. Äh, hon dyker väl upp. Jag är bara lite otålig.

Har du hört den förut?

On fotboll

Jag såg på halva eternal sunshine of the spotless mind idag. Jag har inte sett den förut. Skall nog fortsätta titta på den imorgon.

Anledningen till att jag bara såg halva var för att Johan kom över. Han var lite kär i en fotbollstjej. Jag skulle vilja vara ihop med en fotbollstjej, eller dylikt. Det vore så roligt att titta på fotbollsmatcher där man ytterst engagerad i en av deltagarnas framgångar och motgångar. Sen kunde man trösta om det gick dåligt eller glädjas med om det gick bra.

När jag får barn blir jag kanske tvungen att tvinga dem utöva någon idrott. Av egoistiska skäl naturligtvis. Så att jag får uppleva det totala engagemanget när jag ser på en match. Jag tycker det är roligt att åka och se på när min storebror kör kross. Man blir engagerad. Annars vet jag inte om det vore så roligt att titta på kross. Mer än att det är lite spännande att se på idioter som hoppar fem meter högt och tjugo meter långt. Som vardagsmat.

Jag och Johan spelade en del HoMMIII. Det var bra gjort det. Sen gick vi över till Johan och tittade på när Real Madrid mötte Mallis. Tom Cruise satt på läktarn. Han kan vara lite småtöntig. Men vad vet jag.

Vit Päls' låt Nya Hav blir möjligtvis bättre och bättre för varje gång man lyssnar på den.

Men vad vet jag.

Skogstibble here I come!

Jag åkte förbi en skylt som det stod "Skogstibble 7" på idag. Två gånger åkte jag förbi den. En gång på vägen till Sala och en gång på vägen från Sala. Skogstibble alltså. Där skall jag bo när jag blir stor.

Jag har varit och kikat på min storebror som körde motorcykel idag. Det gick bra för han. Det var därför jag åkte förbi Skogstibble-skylten.

Johan och jag har hängt en smula idag. Vi kunde inte komma på vad hon som jag tycker är söt heter. Ni vet hon som är spindelmannens tjej. Kirsten Dunst heter hon. Tack imdb.com. En sida av guds nåde (även om jag naturligtvis ganska lätt hade hittat det någon annanstans, men det är en bra sida). Jag tycker Kirsten Dunst är supersöt, en del har nog att göra med tänderna. Framtänderna är typ lite intryckta. I Marie Antionette är hon stundtals helt bedårande.

Är jag tandfelsfetischist? Det är jag nog. Frågan är om jag var det innan jag träffade Jill eller om hennes vampyrtand spökar i mitt undermedvetna? Jag hoppas, hoppas verkligen att jag tyckte Jill var söt för hennes vampyrtand (kanske inte enbart) snarare än att gillar tandfel på grund av henne.

Du kanske undrar vad dagens ord är? Svaret är: mosbricka. Förutom att det är ett underbart ord som ligger som en mosbricka i munnen, så är det ett oerhört skönt koncept. Mosbrickan är ju till exempel en truckers bästa vän när han/hon seglar i knappa 90km/h mot solnedgången.

För kung och fosterland sen januari.

A day at the hospital

Igår åkte jag, mamma och pappa med farmor till akuten. Detta för att hon hade fått en propp i benet. Pappa hade andra ärenden i stan, han skulle lämna några papper till länsstyrelsen eller nåt sånt - bondegrejer.

Det som utmärker akutmottagningar är väntan. Jag, mamma och farmor satt och väntade och småpratade lite grann. Det var ganska trevligt, min farmor är supercharmig.

Före ett någon gång kom pappa tillbaka till akuten där vi satt och väntade. Han föreslog att han och jag skulle gå och tappa blod medan vi väntade. Jag har velat bli blodgivare men inte riktigt vågat. Vi gick dit och jag fyllde i en massa papper. När jag var klar med det togs det blodprover. Ja tror sköterskan fyllde sex små provrör. Det gick rätt bra, det gjorde inte så ont och sådär.

Efter det var klart gick jag och åt ett par mackor med pappa som hade blivit ca en halvliter blod lättare. Jag började må lite dåligt. Sen vaknade jag upp vilsen som attans. Det visade sig att jag hade svimmat. Hurra! Nåväl, det var ju rätt ställe att svimma på iaf.

Jag togs upp på en rullande säng och kördes till ett rum där jag blev övervakad och jag fick vila. Efter en stund kom en läkare, som hette Torsten, och kikade till mig. Jag hade ont i huvudet och var väldigt trött. Dessutom flimrade det framför mina ögon. Torsten trodde inte att det var någon större fara med mig och tyckte att jag bara skulle vila ut. Det kunde ha varit så att jag hade fått en hjärnskakning eftersom jag tog emot mig med pannan mot golvet när jag svimmade. Symptomen trötthet och ont i huvudet tydde också på det. Jag låg och typ halv sov på den rullande sängen ett bra tag. Sen efter ett tag bestämde jag mig för att spy en massa.

Sen kom det en annan läkare, som jag inte kommer ihåg vad hon hette, jag fick ett second opinion. Hon tyckte att jag skulle rullas in till akuten trots allt så att de fick kolla läget ordentligt. Jag ringde Johan och canclade vårt inplanerade häng. Sagt och gjort jag blev inrullad till akuten. Väl där låg jag och halvkomade framför någon receptionsdisk i min rullande säng ett tag (tidsuppfattningen var sådär). Sen fick jag ett rum där jag var ett bra tag. Dessutom fick jag en patientskjorta och ett fräsigt patientarmband.

Till slut kom det en söt läkare och kittlade mig på magen, bland annat. Det var väl den närmsta kontakten jag kommer att få med en kvinna på ett tag, tänkte jag. Den söta läkaren, som hette Hanna, sa att jag skulle röntgas och jag skulle vara nöjd om jag fick bli det inom 4-5 timmar. Hmm, höj skatterna dumma moderater! Då var klockan runt 18. Jag fortsatte att dåsa tills en söt sköterska körde iväg mig och kopplade mig till ett par apparater som mätte blodtryck, puls och sen fick jag elektroder på bröstet. Jag tyckte kanske att det var lite väl mycket väsen för ganska lite.

Sen fick jag, snabbare än väntat, åka i min rullande säng upp en våning till den majestätiska röntgensapparaten. När jag rullade i min säng såg jag en otroligt vacker polistjej. Jag trodde inte att det fanns så vackra polistjejer förutom på film. Men det gör det tydligen.

Efter röntgandet åkte jag ner en våning igen och blev kopplad till blodtrycks och pulsmätarapparaten. Efter en stund kom den söta läkaren och sa att röntgen bilderna såg bra ut och att jag kunde åka hem. Jag tackade för mig och jag och mamma begav oss hem. Man saknade den härliga patientskjortan dock, jag kände mig som Rönnerdahl i den. Jag lyckades äta en halv risifrutti på vägen hem också.

När jag kom hem lyckades jag äta lite glass och jordgubbar. Det var bra. Jag somnade ganska snabbt.

Sammanfattningsvis var det en ganska trevlig dag på sjukhuset, för min del. Farmor kom aldrig så långt i systemet som till röntgen så hon får åka in idag igen. Men jag tror inte hon misstycker, det är roligt för henne och gå ut och se och snacka med lite folk.

Idag har jag inte ont i huvudet men däremot mår jag lite illa, förmodligen på grund av att jag har ätit dåligt. Jag har ätit lite fil och flingor hittils. Jag skall nog klara mig.

Kul när det händer nåt liksom.

Hej hej sommar!

Jag tittade på hej hej sommar igår. Det är rätt okay. Jag är hemma hos mor och far nu.

I lördags var jag till Borlänge. Såklart. Masar är bra grejer. Rejäla och oprententiösa har jag fått för mig. Anledningen till min Borlängevisit var för att jag följde med min storebror, och några till, och kikade på när han körde kross. Han skötte sig bra minsann.

På lördagskvällen var jag på logdans. Såklart. Det är sånt man sysslar med när man är på landet. Not really. Det var rätt schysst.

I Söndags tittade jag och Stefan på Asterix och vikingarna. Det var bra. Många bautastenar. Och det är ju bra.

Det är typ det jag har gjort på senaste.

Fysik

Idag har jag trots allt gjort lite. Jag har spelat Icewind Dale. Dessutom har jag färdigställt min cowboylåt - Purple Cowboyboy. Trodde jag. Efter att jag hade laddat upp den på Myspace kom jag på att jag inte alls var nöjd med den. Så då tog jag bort den igen. Hoppas att jag inte har börjat bli picky.

Jag drog ner på stan och köpte de där skorna som jag har sneglat på i tysthet. Det är ett par röda läderskor som jag skall ha när jag ska ut och dansa. De är inte lackade dock. Men man kan ine få allt här i världen. Jag är väldigt nöjd dock. De kommer att vara ytterst bra på dansgolvet. Jag vill dansa i mina nya skor nu. Men jag får vänta.

Jag, Johan, Linus, Spader och Linus' kompis Ali drog till v-dala och tittade på fotboll. Jag hade tippat 1-1. Det blev 6-0. Jag tippade lite fel.

Där såg jag en supersöt tjej. Hon var så söt att jag vid ett tillfälle fick jättemycket tinnitus, som det kan bli när jag är yr eller trött.

Nu är jag hemma. Imorgon skall jag hem-hem och i övermorgon skall jag kika när min kusin, Emma, tar studenten.

Jag lyssnar på Mattias Alkberg BD:s låt Reevolution. Den är jättebra. Dock stör jag mig på att han sjunger "dit kuken och fittan pekar". Jag är så pryd. Alltför pryd kanske.

Här kommer en lista:

top 4 kortleksfärger:

4. Klöver
3. Hjärter
2. Spader
1. Ruter

Tata!

Furious Moses!

Jag kikade lite på bolibompa. Det var Emil i lönneberga, och det är ju aldrig fel. I vilket fall som helst så fick man se en hälsning från världens i särklass sötaste barnprogramledare. Hon kan dessutom vara den sötaste personen i Sverige. Jag talar naturligtvis om Josefin Nordstierna. Hon hade fått sitt barn. Det blev en pojke som ska heta Moses. Jag tycker att Moses är ett väldigt häftigt namn.

Idag har jag legat lågt. Jag har till exempel inte lämnat min korridor. Den enda jag har talat med har varit min mamma och det var via telefon.

Jag beställde Windmills skiva igår. Den är asbra. Inte för att jag har hört hela skivan ännu men de låtarna jag har hört är ju asbra. Då lär skivan vara asbra.

Finns inte så mycket att säga.

Imorgon är det Sveriges nationaldag. Det är ju förstås stort. Undrar om man skulle ta och hitta på något. Titta på fotboll till exempel.

chip och dale.

En anmärkningsvärd dag

Den här dagen har på många sätt varit anmärkningsvärd.

Jag började skolan klockan 10. Det var dags för opponering och respondering av PM:ena som vi i klassen har författat. Jag kom lindrigt undan, allt gick bra. Under den lilla rasten gav en kursare mig ett ytterst intressant erbjudande. Jag vill inte riktigt avslöja vad erbjudandet bestod av förräns det är spikat (vilket kan ta ett bra tag). Dock kan sägas att jag är en smula uppspelt över det.

I och med att ventileringen tog slut så har jag också slutat skolan. För den här terminen. Jag längtar redan efter nästa. Det kan vara så att jag är dum i huvudet, men jag gillar att gå i skolan.

Efter skolan gick jag stina och åt en smula i matikum. Efter det gick jag och Stina och lämnade tillbaka ett par böcker som jag hade lånat. Sen drog vi ner på stan. Stina skulle titta på armband och jag följde med i brist på annat att göra. Det var dessutom en "perfekt dag att gå ner på stan och titta på människor".

När jag kom hem kikade jag i brevlådan och vad skådade man där? Jo ett spännande paket med Marit Fahlanders demo i. Det var en väldigt fin skiva med fint omslag. Bifogat var ett brev med texten "Hej Henrik, här får du min skiva. Hoppas du gillar den! Med vänliga hälsningar [hennes autograf]". Runt autografen var det en streckad linje och en ritad sax, samt texten "klipp ut och spara=)". Jag trodde att det skulle vara typ 5-6 låtar på skivan men det visade sig vara hela 15 låtar.

Jag satte på skivan och ljuv musik strömmade ur mina högtalare. Marit Fahlander alltså. Helt bäst.

Lite senare förde jag över 102 kr till Marits konto. Jag hade tidigare betalat 53 kr (eftersom hon sa att hon ville ha runt femtilappen för skivan). 53kr kändes så väldigt futtigt när jag väl hade fått skivan så jag var betvingad av samvetet att betala mer.

Sen dess har jag hängt och spelat lite Icewind Dale bland annat.

Hmm, undrar vad jag skall göra imorgon, med min nyvunna frihet och allt.

Heeeeeeeeeeej bloggen!

I fredags drog jag hem-hem. Dvs. hem till mor och far. På kvällen lekte jag med Stefan. Vi tittade en del på Stargate Atlantis och spelade tv-spel. Dessutom var vi till Gimo och åt på lyktan tillsammans med min kusin Micke och hans flickvän Julia. Jag åt en kryddburgare. Bra gjort.

På lördagen läste jag lite PM och hängde i allra största allmänhet. På kvällen var jag på inflyttningsfest hos Pär och Stina. Det var trevligt minsann.

Idag har jag hjälpt mina föräldrar en smula. Jag hittade en fästing på min mage dessutom. Lyckligtvis var det en så kallad "krypis" alltså en som inte har satt sig ännu. Efter man har hittat en fästing på sig själv blir man ganska nojig och tycker att det kryper på hela kroppen. Jag är inte så värst förtjust i fästingar. Parasiter är vad de är.

På bussen till Uppsala träffade jag Jonna och hennes kille Emil. Han verkade vara en bra kille, värdig åt Jonna.

Nu är jag alltså hemma i Uppsala och borde förbereda mig inför morgondagens opponering.

Fan vad somrigt det är.