A day at the hospital

Igår åkte jag, mamma och pappa med farmor till akuten. Detta för att hon hade fått en propp i benet. Pappa hade andra ärenden i stan, han skulle lämna några papper till länsstyrelsen eller nåt sånt - bondegrejer.

Det som utmärker akutmottagningar är väntan. Jag, mamma och farmor satt och väntade och småpratade lite grann. Det var ganska trevligt, min farmor är supercharmig.

Före ett någon gång kom pappa tillbaka till akuten där vi satt och väntade. Han föreslog att han och jag skulle gå och tappa blod medan vi väntade. Jag har velat bli blodgivare men inte riktigt vågat. Vi gick dit och jag fyllde i en massa papper. När jag var klar med det togs det blodprover. Ja tror sköterskan fyllde sex små provrör. Det gick rätt bra, det gjorde inte så ont och sådär.

Efter det var klart gick jag och åt ett par mackor med pappa som hade blivit ca en halvliter blod lättare. Jag började må lite dåligt. Sen vaknade jag upp vilsen som attans. Det visade sig att jag hade svimmat. Hurra! Nåväl, det var ju rätt ställe att svimma på iaf.

Jag togs upp på en rullande säng och kördes till ett rum där jag blev övervakad och jag fick vila. Efter en stund kom en läkare, som hette Torsten, och kikade till mig. Jag hade ont i huvudet och var väldigt trött. Dessutom flimrade det framför mina ögon. Torsten trodde inte att det var någon större fara med mig och tyckte att jag bara skulle vila ut. Det kunde ha varit så att jag hade fått en hjärnskakning eftersom jag tog emot mig med pannan mot golvet när jag svimmade. Symptomen trötthet och ont i huvudet tydde också på det. Jag låg och typ halv sov på den rullande sängen ett bra tag. Sen efter ett tag bestämde jag mig för att spy en massa.

Sen kom det en annan läkare, som jag inte kommer ihåg vad hon hette, jag fick ett second opinion. Hon tyckte att jag skulle rullas in till akuten trots allt så att de fick kolla läget ordentligt. Jag ringde Johan och canclade vårt inplanerade häng. Sagt och gjort jag blev inrullad till akuten. Väl där låg jag och halvkomade framför någon receptionsdisk i min rullande säng ett tag (tidsuppfattningen var sådär). Sen fick jag ett rum där jag var ett bra tag. Dessutom fick jag en patientskjorta och ett fräsigt patientarmband.

Till slut kom det en söt läkare och kittlade mig på magen, bland annat. Det var väl den närmsta kontakten jag kommer att få med en kvinna på ett tag, tänkte jag. Den söta läkaren, som hette Hanna, sa att jag skulle röntgas och jag skulle vara nöjd om jag fick bli det inom 4-5 timmar. Hmm, höj skatterna dumma moderater! Då var klockan runt 18. Jag fortsatte att dåsa tills en söt sköterska körde iväg mig och kopplade mig till ett par apparater som mätte blodtryck, puls och sen fick jag elektroder på bröstet. Jag tyckte kanske att det var lite väl mycket väsen för ganska lite.

Sen fick jag, snabbare än väntat, åka i min rullande säng upp en våning till den majestätiska röntgensapparaten. När jag rullade i min säng såg jag en otroligt vacker polistjej. Jag trodde inte att det fanns så vackra polistjejer förutom på film. Men det gör det tydligen.

Efter röntgandet åkte jag ner en våning igen och blev kopplad till blodtrycks och pulsmätarapparaten. Efter en stund kom den söta läkaren och sa att röntgen bilderna såg bra ut och att jag kunde åka hem. Jag tackade för mig och jag och mamma begav oss hem. Man saknade den härliga patientskjortan dock, jag kände mig som Rönnerdahl i den. Jag lyckades äta en halv risifrutti på vägen hem också.

När jag kom hem lyckades jag äta lite glass och jordgubbar. Det var bra. Jag somnade ganska snabbt.

Sammanfattningsvis var det en ganska trevlig dag på sjukhuset, för min del. Farmor kom aldrig så långt i systemet som till röntgen så hon får åka in idag igen. Men jag tror inte hon misstycker, det är roligt för henne och gå ut och se och snacka med lite folk.

Idag har jag inte ont i huvudet men däremot mår jag lite illa, förmodligen på grund av att jag har ätit dåligt. Jag har ätit lite fil och flingor hittils. Jag skall nog klara mig.

Kul när det händer nåt liksom.