Jag skulle vilja skaffa en hatt och sedan ha en fjäder i den. En fjäder i hatten helt enkelt. Fast inte en sån från fåglar. Det vore väldans roligt.
Men ingen kan bära upp en hatt. Det har Johan berättat för mig. Jag håller nog med. Ingen kan bära upp en hatt. De enda gångerna man kan bära upp en hatt är när man spelar någon slags roll.
Jag skulle vilja ha en western-pianisthatt. Jag tror att de är ungefär som ett vanligt plommonstop fast kanske något högre. Om jag hade en wester-pianisthatt skulle jag ha den på mig när jag spelade en roll. Inte annars. För man kan inte bära upp en hatt.
Vi hade ett gig i bervaldshallen igår. Jag och mamma. Och en massa andra. Det var med alla-kan-sjunga-kören. Organisten som hade anlitats för syftet hade grått skägg och kaptenshatt. En så god organist som någon. Han bar upp hatten, men så spelade han också en roll. Organisterna är ju alltid bäst.
Jag vill ha ett nord electro. Jag är inte rik. Diskrepans.
Idag hoppas jag få avnjuta karate kid 1. Vi får se om Linnéa är upp för det. Hon har aldrig avnjutit karate kid 1. Synd och skam på torra land tycker jag. Jag tror att jag citerar karate kid minst en gång om dagen.
söndag 4 maj 2008
fredag 2 maj 2008
En lite konstig dag
Inte för att det har hänt så särskilt konstiga saker eller så. Men den har gått fort och jag vet inte riktigt var jag har den.
Johan ringde på morgonkvisten och tyckte att jag skulle hänga med på brunch. Jag är inte den som är den. Det var jag, Johan, Mårten, Anders och Ingrid. Efter en smula kringvandrande hamnade vi på storken vid stora torget. Jag åt en brie/salami, om nån undrade.
Linnéa ringde medan vi satt och åt. Hon, Linnéas mamma och Anna skulle åka till Bror Hjorts hus och se på Tove Janssonutställningen och undrade om jag ville med. Anders åkte hem, dock inte på grund av en aversion mot mumintroll. Mårten, Johan och Ingrid följde med mig till utställningen och vi hann dit en stund före Linnéa och de andra.
Vi avnjöt utställningen. Det var lite roliga grejer och det var lagom mycket att titta på. Bra det. Efteråt kom vi på att vi skulle se på film allihopa, förutom Linnéas mamma som åkte hem. Mårten avvek senare också.
Vi hyrde en film på folkes och gick hem till mig och kikade på den. Valet föll på "Tillsammans är man mindre ensam". Ingen av oss hade sett den tidigare vilket ju är en bra grej. Jag har tänkt se den ända sen den kom ut men det har liksom aldrig blivit av. Den fick ganska sval kritik om jag minns rätt, men jag tyckte den var bra. En söt feel-goodfilm. Sånt gillar jag. Man vill ju må bra. Även om jag kan tycka om tunga eller svåra filmer så är det ganska sällan jag är sugen på att se dem. Man vill ju må bra.
---
Det är nattliv på tv. Jag tittar inte så aktivt på det. Det är lite okay att inte kunna ett svar på de pussel som erbjuds i programmet. Men jag blir så frustrerad av de människor som ringer in utan en kvalificerad gissning. Just nu är temat "djur" ordet som söks är katt****. Den första som ringde in gissade på kattuggla. Det är ingen bra gissning alltså.
---
Efter vi hade sett på filmen gick vi och hämtade johans boule-bollar. Sedan spelade vi (surprise, surprise!) boule. Johan vann. Vi misstänkte honom starkt för kardinalsynden tjyvövning.
Eftersom vi hade varit sugna på pannkakor hela dagen gick vi hem till mig och gjorde sådana. Förutom Ingrid som drog hem till sitt föräldrahem.
Vi tittade, efter att vi hade ätit, på tv. Linnéa och Anna drog hem till Linnéa och jag och Johan spelade det utmärkta dataspelet Arcanum en stund, tills Johan blev för trött och gick hem.
Ganska så många aktiviteter under dagens gång, kanske därför dagen har känts lite konstig.
Tjipp!
Johan ringde på morgonkvisten och tyckte att jag skulle hänga med på brunch. Jag är inte den som är den. Det var jag, Johan, Mårten, Anders och Ingrid. Efter en smula kringvandrande hamnade vi på storken vid stora torget. Jag åt en brie/salami, om nån undrade.
Linnéa ringde medan vi satt och åt. Hon, Linnéas mamma och Anna skulle åka till Bror Hjorts hus och se på Tove Janssonutställningen och undrade om jag ville med. Anders åkte hem, dock inte på grund av en aversion mot mumintroll. Mårten, Johan och Ingrid följde med mig till utställningen och vi hann dit en stund före Linnéa och de andra.
Vi avnjöt utställningen. Det var lite roliga grejer och det var lagom mycket att titta på. Bra det. Efteråt kom vi på att vi skulle se på film allihopa, förutom Linnéas mamma som åkte hem. Mårten avvek senare också.
Vi hyrde en film på folkes och gick hem till mig och kikade på den. Valet föll på "Tillsammans är man mindre ensam". Ingen av oss hade sett den tidigare vilket ju är en bra grej. Jag har tänkt se den ända sen den kom ut men det har liksom aldrig blivit av. Den fick ganska sval kritik om jag minns rätt, men jag tyckte den var bra. En söt feel-goodfilm. Sånt gillar jag. Man vill ju må bra. Även om jag kan tycka om tunga eller svåra filmer så är det ganska sällan jag är sugen på att se dem. Man vill ju må bra.
---
Det är nattliv på tv. Jag tittar inte så aktivt på det. Det är lite okay att inte kunna ett svar på de pussel som erbjuds i programmet. Men jag blir så frustrerad av de människor som ringer in utan en kvalificerad gissning. Just nu är temat "djur" ordet som söks är katt****. Den första som ringde in gissade på kattuggla. Det är ingen bra gissning alltså.
---
Efter vi hade sett på filmen gick vi och hämtade johans boule-bollar. Sedan spelade vi (surprise, surprise!) boule. Johan vann. Vi misstänkte honom starkt för kardinalsynden tjyvövning.
Eftersom vi hade varit sugna på pannkakor hela dagen gick vi hem till mig och gjorde sådana. Förutom Ingrid som drog hem till sitt föräldrahem.
Vi tittade, efter att vi hade ätit, på tv. Linnéa och Anna drog hem till Linnéa och jag och Johan spelade det utmärkta dataspelet Arcanum en stund, tills Johan blev för trött och gick hem.
Ganska så många aktiviteter under dagens gång, kanske därför dagen har känts lite konstig.
Tjipp!
torsdag 1 maj 2008
The Beams och sånt
Igår var det sista April. För ett par timmar sen. Nu är det alltså första Maj. Någonstans i huset spelar dom those dancing days, utanför huligansjunger ett par pojkar "VIK - världens bästa lag". Jag gick förbi dem på vägen hem. För en halvtimme sen kanske. De sjöng då också. Jag kom på att jag borde ha fällt kommentaren: "Är inte det ni sjunger en smula kontrafaktiskt?". Lätt att va efterklok som de säger.
Sista April är en väldigt stor happening här i Uppsala. Folk är som galna och super en massa.
Halv nio kom den gode Spader över. Vi pratade lite och efter ett tag kom Niklas, Linus och Johan över. Vi hängde och Lazer Beam (jag), Plasma Beam (Johan) och Star Beam (Niklas) körde igenom våra sex låtar en sista gång. Det var nämligen så att det fantastiska bandet The Beams skulle hålla konsert.
Konserten ägde rum framför en entusiastisk publik på kyrkogårdsmuren mittemot Johannesgrillen. Tiden var klockan 11. Star Beam spelade gitarr, kazoo och sjöng. Plasma Beam slog på stora trumman och triangeln samt spelade kazoo. Lazer Beam (that would be myself) spelade gitarr, melodika, Banan-shaker, triangel, fingercymbaler och sjöng. Det var runt 25 personer i publiken, kanske 30 och vi blev inklappade tre gånger. Det starkaste intrycket från konserten var gossen som utbrast "Det här är den bästa spelning jag vart på!". Och det måste det ju rimligtvis ha varit, skönt med någon som sätter orden på allas läppar. Han borde dock kanske ha sagt "Det här är den bästa spelningen jag vart på och någonsin kommer att vara på!".
Scenen alltså, det är där jag hör hemma. Egocentrisk som jag är. Det är det man vill göra, stå på en scen och bli en smula älskad. Jag tror dessutom att jag kan vara ganska bra på scen, jag har inte så mycket hämningar och sådär. Jag är knappast en skicklig musiker, vilket jag tvingas kompensera med att försöka ha någon slags utstrålning och energi på scen. Och i ett liveframträdande så är faktiskt det som händer på scenen väldigt viktigt, vill man ha ett magnifikt musikaliskt framträdande så kan man ofta finna det vid inspelningar (blirgers inspelningar allt som oftast undantagna).
Efter konserten drog vi hem till mig och hängde ett tag.
Sen drog vi till ekonomikumparken och hängde.
Sen drog vi till Norrbyhus och dansade.
Sen sprang jag och mötte upp Linnéa och hennes kompisar från Umeå.
Sen gick vi till ekonomikumparken.
Sen gick vi hem till mig.
Sen mötte jag upp några vänner.
Sen grillade vi.
Sen drog vi hem till mig.
Sen drog vi till en privat fest i svartbäcken.
Sen drog vi hem till Johan.
Sen drog jag hem hit.
Sen är vi framme i nutid.
Sammanfattning: en rätt bra sista April ändå.
Känns bra. Undrar var och när nästa Beams konsert blir. En kompis till Johan spelade tillsammans med en annan inne på en resebyrå. De satte upp lite affischer dagen innan och gick helt sonika in och genomförde en spelning, utan att säga något till resebyrån. Hur bra som helst. Nåt sånt vore ju väldigt roligt. Men det blir ju lite antiklimax om man blir utkörd.
Jag skulle vilja blogga oftare. Men jag kommer mig liksom inte för.
Sista April är en väldigt stor happening här i Uppsala. Folk är som galna och super en massa.
Halv nio kom den gode Spader över. Vi pratade lite och efter ett tag kom Niklas, Linus och Johan över. Vi hängde och Lazer Beam (jag), Plasma Beam (Johan) och Star Beam (Niklas) körde igenom våra sex låtar en sista gång. Det var nämligen så att det fantastiska bandet The Beams skulle hålla konsert.
Konserten ägde rum framför en entusiastisk publik på kyrkogårdsmuren mittemot Johannesgrillen. Tiden var klockan 11. Star Beam spelade gitarr, kazoo och sjöng. Plasma Beam slog på stora trumman och triangeln samt spelade kazoo. Lazer Beam (that would be myself) spelade gitarr, melodika, Banan-shaker, triangel, fingercymbaler och sjöng. Det var runt 25 personer i publiken, kanske 30 och vi blev inklappade tre gånger. Det starkaste intrycket från konserten var gossen som utbrast "Det här är den bästa spelning jag vart på!". Och det måste det ju rimligtvis ha varit, skönt med någon som sätter orden på allas läppar. Han borde dock kanske ha sagt "Det här är den bästa spelningen jag vart på och någonsin kommer att vara på!".
Scenen alltså, det är där jag hör hemma. Egocentrisk som jag är. Det är det man vill göra, stå på en scen och bli en smula älskad. Jag tror dessutom att jag kan vara ganska bra på scen, jag har inte så mycket hämningar och sådär. Jag är knappast en skicklig musiker, vilket jag tvingas kompensera med att försöka ha någon slags utstrålning och energi på scen. Och i ett liveframträdande så är faktiskt det som händer på scenen väldigt viktigt, vill man ha ett magnifikt musikaliskt framträdande så kan man ofta finna det vid inspelningar (blirgers inspelningar allt som oftast undantagna).
Efter konserten drog vi hem till mig och hängde ett tag.
Sen drog vi till ekonomikumparken och hängde.
Sen drog vi till Norrbyhus och dansade.
Sen sprang jag och mötte upp Linnéa och hennes kompisar från Umeå.
Sen gick vi till ekonomikumparken.
Sen gick vi hem till mig.
Sen mötte jag upp några vänner.
Sen grillade vi.
Sen drog vi hem till mig.
Sen drog vi till en privat fest i svartbäcken.
Sen drog vi hem till Johan.
Sen drog jag hem hit.
Sen är vi framme i nutid.
Sammanfattning: en rätt bra sista April ändå.
Känns bra. Undrar var och när nästa Beams konsert blir. En kompis till Johan spelade tillsammans med en annan inne på en resebyrå. De satte upp lite affischer dagen innan och gick helt sonika in och genomförde en spelning, utan att säga något till resebyrån. Hur bra som helst. Nåt sånt vore ju väldigt roligt. Men det blir ju lite antiklimax om man blir utkörd.
Jag skulle vilja blogga oftare. Men jag kommer mig liksom inte för.
torsdag 10 april 2008
Beirut och sånt
Jag sitter här och lyssnar på Beirut. Beirut är sjukt bra. Så vemodigt och fint. Så hur bra som helst.
Jag har en uppsamlingstermin. Vilket innebär att jag sitter hemma och har ångest över att jag inte gör någonting. Johan har också en uppsamlingstermin, vilket resulterar i att vi brukar sitta och spela dataspel och ha ångest tillsammans. Ni vet, tillsammans är man oftast mindre ensam.
The Johnny Johnny's. Jag är ju med i det bandet. Det kan vara stans bästa band. Just nu hålls det på och mixas och spelas in lite då och då. Vi har några nya hits på gång nämligen. Till exempel "Prime time" en låt som är stegstenen till världsdominans.
Vi spelade i musikens hus häromsistens och igår kom det fram en kille på min kvällskurs och sa att han hade sett oss och tyckt att det var bra, iofs var han ju tvungen att vara artig, men å andra sidan kunde han ha skitit i att kommit fram. Min roll i bandet är att spela orgel halvknackigt och att vara blond som jag sa till Emma. Det är en bra roll tycker jag.
Linnéa kom hem från London, där hon har varit. Så vi har inte träffats så mycket på senaste tiden. Vi ska välan försöka råda bot på det i helgen kan jag tänka. Till exempel ska vi nog till stockholm och kika på en folkhögsskola som har öppet hus. Linnéa funderar nämligen att söka dit. Det handlar om konst och sånt.
I helgen tänkte jag göra en cover på den bästa låten på Håkan Hellströms nya skiva. Jag talar naturligtvis om "kärlek är ett brev skickat tusen gånger". Jag tog ut ackorden och översatte hela texten till engelska. Sen började jag spela in och kom på att det gick ju inte alls. Jag kanske borde ha insett det i ett tidigare skede men...hybris kan ju vara bra ibland. Eller nåt, jag vet inte.
Jag har snickrat lite på en gammal låt som heter "She" istället. Jag har sjungit nytt och lagt på lite orgel och BV:s. Det ska nog bli folk av den låten också. Jag tycker redan att den är väldigt bra. En av mina bästa måste jag säga. Som ni märker så fortsätter jag min strålande solokarriär parallellt med Johnny Johnny's. Jag får ju utlopp för mina sångskrivarbehov i Johnny Johnny's på samma sätt.
Nu måste jag kila, men det var ju trevligt att talas vid. Hejdå!
Jag har en uppsamlingstermin. Vilket innebär att jag sitter hemma och har ångest över att jag inte gör någonting. Johan har också en uppsamlingstermin, vilket resulterar i att vi brukar sitta och spela dataspel och ha ångest tillsammans. Ni vet, tillsammans är man oftast mindre ensam.
The Johnny Johnny's. Jag är ju med i det bandet. Det kan vara stans bästa band. Just nu hålls det på och mixas och spelas in lite då och då. Vi har några nya hits på gång nämligen. Till exempel "Prime time" en låt som är stegstenen till världsdominans.
Vi spelade i musikens hus häromsistens och igår kom det fram en kille på min kvällskurs och sa att han hade sett oss och tyckt att det var bra, iofs var han ju tvungen att vara artig, men å andra sidan kunde han ha skitit i att kommit fram. Min roll i bandet är att spela orgel halvknackigt och att vara blond som jag sa till Emma. Det är en bra roll tycker jag.
Linnéa kom hem från London, där hon har varit. Så vi har inte träffats så mycket på senaste tiden. Vi ska välan försöka råda bot på det i helgen kan jag tänka. Till exempel ska vi nog till stockholm och kika på en folkhögsskola som har öppet hus. Linnéa funderar nämligen att söka dit. Det handlar om konst och sånt.
I helgen tänkte jag göra en cover på den bästa låten på Håkan Hellströms nya skiva. Jag talar naturligtvis om "kärlek är ett brev skickat tusen gånger". Jag tog ut ackorden och översatte hela texten till engelska. Sen började jag spela in och kom på att det gick ju inte alls. Jag kanske borde ha insett det i ett tidigare skede men...hybris kan ju vara bra ibland. Eller nåt, jag vet inte.
Jag har snickrat lite på en gammal låt som heter "She" istället. Jag har sjungit nytt och lagt på lite orgel och BV:s. Det ska nog bli folk av den låten också. Jag tycker redan att den är väldigt bra. En av mina bästa måste jag säga. Som ni märker så fortsätter jag min strålande solokarriär parallellt med Johnny Johnny's. Jag får ju utlopp för mina sångskrivarbehov i Johnny Johnny's på samma sätt.
Nu måste jag kila, men det var ju trevligt att talas vid. Hejdå!
lördag 22 mars 2008
Det bästa och sämsta från Ungern
Vi börjar med det sämsta och roligaste. Jag presenterar Speak, en rappare från Ungern. Han levererar ett fredsbudskap. Och sånt kan ju behövas i dessa tider.
http://www.youtube.com/watch?v=--Vaz9jW054
Notera det ganska blasfemiska att han "ber för Gud". Det är också tveksamt om hans "svarta bröder" Dre, Snoop med flera diggar hans stil.
Nu till det bästa från Ungern. Från typ ungerska idol eller något, en tjej som kan konsten att sjunga Janis Joplins cry baby. Jädrar.
http://www.youtube.com/watch?v=9O__wnwuan0
Jag brukar gråta en skvätt när jag tittar på klippet.
http://www.youtube.com/watch?v=--Vaz9jW054
Notera det ganska blasfemiska att han "ber för Gud". Det är också tveksamt om hans "svarta bröder" Dre, Snoop med flera diggar hans stil.
Nu till det bästa från Ungern. Från typ ungerska idol eller något, en tjej som kan konsten att sjunga Janis Joplins cry baby. Jädrar.
http://www.youtube.com/watch?v=9O__wnwuan0
Jag brukar gråta en skvätt när jag tittar på klippet.
tisdag 19 februari 2008
Put another nickel in, in the nickelodeon
Jag youtubar Peter Sarstedts enastående "Where do you go to (my lovely)". Det kan vara en topp 20 låt. Jag är särskilt förtjust i sista versen med "so look into my face Marie-Claire" och allt det där. Schysst mustasch också.
Föregående helg:
I fredags var det 2 x på spåret. först avnjöts tv-programmet hemma hos Johan och sedan spelade vi brädspelet. På spåret alltså. Tv-underhållning när den är på topp.
Lördag: Inspelningsarbete med The Johnny Johnny's som jag spelar orgel i.
Söndag: Fortsatt inspelningsarbete. Jag kom hem strax efter fyra på natten. Men det var väldigt roligt och när allt är mixat och sådär så blir det nog väldigt bra. När jag kom hem låg Linnéa hemma hos mig och var vaken. Lite olyckligt eftersom hon skulle upp och jobba mindre än två timmar senare.
I Måndags när jag gick upp, vilket var när Linnéa gick till jobbet så upptäckte jag en mp3-fil på skrivbordet med namnet "till min sweetie". Jag satte på låten och ur mina högtalare strömmade en fantastisk version av min låt "I will never (I am kind)" som Linnéa hade spelat in till mig.
Texten var ändrad och helt fantastisk. Till exempel i min låt sjunger jag(delvis citerat från "napoleon dynamite"):
"but I dont have any good any good skills,
like nunchuck skills
or bowhunting skills,
or computer hacking skills,
I dont even have world creator skills"
Linnéa räknar upp de skills jag har, till exempel; "making me happy skills", "holding my hand skills" och "giving me thrills skills". Hur bra som helst. Dessutom sjunger Linnéa väldigt bra. Eftersom jag är så egocentrisk så var det ett genidrag av henne att covra en av mina låtar. Massor av pluspoäng till Linnéa.
Idag har jag och Johan gjort lite ärenden. Men misslyckats med det mesta. Till exempel tänkte jag fixa passerkort men jag fick inte tag i personen som kunde hjälpa mig med det. Sånt är livet.
Så är det. Jag har spelat in klass 9a, eftersom det krockade med House. Om man skulle kika på det nu kanske.
c ya!
Föregående helg:
I fredags var det 2 x på spåret. först avnjöts tv-programmet hemma hos Johan och sedan spelade vi brädspelet. På spåret alltså. Tv-underhållning när den är på topp.
Lördag: Inspelningsarbete med The Johnny Johnny's som jag spelar orgel i.
Söndag: Fortsatt inspelningsarbete. Jag kom hem strax efter fyra på natten. Men det var väldigt roligt och när allt är mixat och sådär så blir det nog väldigt bra. När jag kom hem låg Linnéa hemma hos mig och var vaken. Lite olyckligt eftersom hon skulle upp och jobba mindre än två timmar senare.
I Måndags när jag gick upp, vilket var när Linnéa gick till jobbet så upptäckte jag en mp3-fil på skrivbordet med namnet "till min sweetie". Jag satte på låten och ur mina högtalare strömmade en fantastisk version av min låt "I will never (I am kind)" som Linnéa hade spelat in till mig.
Texten var ändrad och helt fantastisk. Till exempel i min låt sjunger jag(delvis citerat från "napoleon dynamite"):
"but I dont have any good any good skills,
like nunchuck skills
or bowhunting skills,
or computer hacking skills,
I dont even have world creator skills"
Linnéa räknar upp de skills jag har, till exempel; "making me happy skills", "holding my hand skills" och "giving me thrills skills". Hur bra som helst. Dessutom sjunger Linnéa väldigt bra. Eftersom jag är så egocentrisk så var det ett genidrag av henne att covra en av mina låtar. Massor av pluspoäng till Linnéa.
Idag har jag och Johan gjort lite ärenden. Men misslyckats med det mesta. Till exempel tänkte jag fixa passerkort men jag fick inte tag i personen som kunde hjälpa mig med det. Sånt är livet.
Så är det. Jag har spelat in klass 9a, eftersom det krockade med House. Om man skulle kika på det nu kanske.
c ya!
tisdag 12 februari 2008
uppdatering
Okay, det råder en hel del stiltje här på min blogg. Vilket naturligtvis är tråkigt.
Charlotte Kalla vann tour de ski. Och jag blev mer än bara nöjd.
Kallur (vilken man skulle kunna tro är den isländska, eller schweiziska, släktingen till Kalla) har slagit världsrekord. Och jag blev mer än bara nöjd.
Charlotte Kalla vann tour de ski. Och jag blev mer än bara nöjd.
Kallur (vilken man skulle kunna tro är den isländska, eller schweiziska, släktingen till Kalla) har slagit världsrekord. Och jag blev mer än bara nöjd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)