The Beams och sånt

Igår var det sista April. För ett par timmar sen. Nu är det alltså första Maj. Någonstans i huset spelar dom those dancing days, utanför huligansjunger ett par pojkar "VIK - världens bästa lag". Jag gick förbi dem på vägen hem. För en halvtimme sen kanske. De sjöng då också. Jag kom på att jag borde ha fällt kommentaren: "Är inte det ni sjunger en smula kontrafaktiskt?". Lätt att va efterklok som de säger.

Sista April är en väldigt stor happening här i Uppsala. Folk är som galna och super en massa.

Halv nio kom den gode Spader över. Vi pratade lite och efter ett tag kom Niklas, Linus och Johan över. Vi hängde och Lazer Beam (jag), Plasma Beam (Johan) och Star Beam (Niklas) körde igenom våra sex låtar en sista gång. Det var nämligen så att det fantastiska bandet The Beams skulle hålla konsert.

Konserten ägde rum framför en entusiastisk publik på kyrkogårdsmuren mittemot Johannesgrillen. Tiden var klockan 11. Star Beam spelade gitarr, kazoo och sjöng. Plasma Beam slog på stora trumman och triangeln samt spelade kazoo. Lazer Beam (that would be myself) spelade gitarr, melodika, Banan-shaker, triangel, fingercymbaler och sjöng. Det var runt 25 personer i publiken, kanske 30 och vi blev inklappade tre gånger. Det starkaste intrycket från konserten var gossen som utbrast "Det här är den bästa spelning jag vart på!". Och det måste det ju rimligtvis ha varit, skönt med någon som sätter orden på allas läppar. Han borde dock kanske ha sagt "Det här är den bästa spelningen jag vart på och någonsin kommer att vara på!".

Scenen alltså, det är där jag hör hemma. Egocentrisk som jag är. Det är det man vill göra, stå på en scen och bli en smula älskad. Jag tror dessutom att jag kan vara ganska bra på scen, jag har inte så mycket hämningar och sådär. Jag är knappast en skicklig musiker, vilket jag tvingas kompensera med att försöka ha någon slags utstrålning och energi på scen. Och i ett liveframträdande så är faktiskt det som händer på scenen väldigt viktigt, vill man ha ett magnifikt musikaliskt framträdande så kan man ofta finna det vid inspelningar (blirgers inspelningar allt som oftast undantagna).

Efter konserten drog vi hem till mig och hängde ett tag.
Sen drog vi till ekonomikumparken och hängde.
Sen drog vi till Norrbyhus och dansade.
Sen sprang jag och mötte upp Linnéa och hennes kompisar från Umeå.
Sen gick vi till ekonomikumparken.
Sen gick vi hem till mig.
Sen mötte jag upp några vänner.
Sen grillade vi.
Sen drog vi hem till mig.
Sen drog vi till en privat fest i svartbäcken.
Sen drog vi hem till Johan.
Sen drog jag hem hit.
Sen är vi framme i nutid.

Sammanfattning: en rätt bra sista April ändå.

Känns bra. Undrar var och när nästa Beams konsert blir. En kompis till Johan spelade tillsammans med en annan inne på en resebyrå. De satte upp lite affischer dagen innan och gick helt sonika in och genomförde en spelning, utan att säga något till resebyrån. Hur bra som helst. Nåt sånt vore ju väldigt roligt. Men det blir ju lite antiklimax om man blir utkörd.

Jag skulle vilja blogga oftare. Men jag kommer mig liksom inte för.