Sad-eyed lady of the lowlands

Jag sitter och lyssnar på sad-eyed lady of the lowlands med Bob Dylan. Jag har lyssnat på den låten några gånger de senaste dagarna. Den är 11:20 lång. Den är vacker. När munspelet kommer efter typ 10 minuter så blir jag tårögd. Jag vet inte riktigt varför. Jag blir nog tårögd för att den är vacker, men just när munspelet kommer. Jag tycker inte att munspel är världens vackraste intrument. Det är lite märkligt det där.

Jag vill ha en sad-eyed lady of the lowlands. Jag är nämligen ofrivillig singel. Dessutom finns det något fint med sorgsna ögon. Jag blir varm inombords när jag ser sorgsna ögon. Jag vill liksom bara krama och ta hand om. Min sorgsna-ögon-fetisch kanske har att göra med att sorgsenhet på något sätt är väldigt mänskligt. Kanske har det med faders- eller modersinstinkter att göra. Sorgsna ögon är inte vackra, men de är attraktiva. Så tycker i alla fall jag.

Idag har jag varit i skolan. Vi hade ett seminarium om religionshistoriska teorier. Eller vad man skall säga. Jag läser hursomhelst Religionshistoria B (vid Uppsala Universitet, men det kanske du förstod) den här terminen. Det var ett ganska trevligt seminarium.

Efter seminariet föreslog en tjej i min klass som heter Kristina (Christina?) att hon, en kille som heter Daniel och jag skulle gå och fika. Jag tyckte att det var ett alldeles utmärkt förslag. Fast det sa jag inte. Borde jag ha sagt det? Hursomhelst gick vi och fikade på anrika Ofvandahls (nu sitter jag här och blir osäker på stavningen). Kristina tog kaffe och en kanelbulle. Daniel tog en brie-salami baguette och något mer som jag inte kommer ihåg. Brie-salami baguetter är goda för övrigt. Själv tog jag en trocadero och en chokladboll. Trocadero kan var min favoritdricka.

Vi kom ganska snabbt in på politik och jag redogjorde för min politiska åsikt. Den kommer jag att redogöra för här i bloggen senare, men inte nu. Vi pratade (och fikade, inte minst) i 1,5 timme kanske. Det var väldigt trevligt. Det var kul att lära känna Daniel och Kristina lite bättre. Daniel var jag bekant (men inte mer) med sen tidigare, vi har varit kursare. Kristina kände jag dock inte alls när jag började den här kursen.

Kursen började i Onsdags och dagens seminarium var det tredje tillfället som jag träffade klassen. I klassen går också Jonna som jag har varit kursare med förut och en annan tjej som jag har glömt namnet på som jag också har varit kursare med. Jonna är väldigt trevlig. Vi lunchade i Onsdags och det var bra. Jonna är ganska tillbakadragen och blyg. Vi pratade om att hon funderade på att bli lärare och hennes (och min) scenskräck. Hon som jag har glömt bort namnet på är nog också trevlig. Jag har haft lite svårt för henne förut för hon är ganska pessimistisk. Men jag har lärt känna henne lite bättre och det brukar bota aversioner. Så även den här gången verkar det som.

Det känns bra att jag har fått lite kompisar såhär pass tidigt i kursen. men nu sitter jag kanske med det delikata problemet att jag kanske hamnar mittemellan två olika gäng. Jonna och hon där andra på ena sidan och Daniel och Kristina på den andra. Idag var det inget problem eftersom Jonna och hon andra var i den andra seminariegruppen. Vi får se hur det utvecklar sig. Förhoppningsvis kan jag kanske få ihop de två grupperingarna till en gruppering. Problemet är bara att grupperna är ganska olika varandra.

Det är inte lätt. Livet alltså.