Inledning

Inledning. Det kan ju vara passande att inleda något med en inledning. Vad är då en inledning? Vad är en inledning i det här sammanhanget? En inledning brukar innehålla svar på frågor som: Vad? Varför? Hur? Dessa frågor skall jag, lite kortfattat, försöka svara med avseende på den här bloggen.

Vad? Min blogg som handlar om mig och mina känslor. Den kommer också att handla om saker som jag funderar på, saker som jag finner intressanta. Ibland kommer det komma, vad jag hoppas är, tänkvärda inlägg. Andra gånger kommer det nog att komma lite konstiga och impulsiva inlägg.

Under den här rubriken (vad?) kan det nog vara på sin plats att förklara namnet på bloggen. Jag gjorde en gång en låt efter en misslyckad kväll ute på någon nation här i Uppsala. Dansen var inte bra. Jag hittade helt enkelt inte den rätta känslan. Jag var lite deppig och orden "Vem är jag att finnas?" dök upp. Egenkär som jag är blev jag väldigt förtjust i orden. I orden finns det något som säger att man lever oförtjänt. Lite som att man har den oerhörda fräckheten att finnas till. Det finns också nyanser av att inte vara till någon nytta. Att inte vara behövd. Det är just den senare aspekten av meningen som har gjort att orden har en liten renässans i mitt liv. Min livssituation (vad dramatiskt det låter; det är den inte) kommer att nystas fram pö om pö under mitt bloggskrivande. Så mer om det sen.

Varför? Jag behöver något att göra. Inte så mycket på grund av tristess som att jag tror att det är bra för mig. Jag behöver aktiveras lite och det här är en del av det hela helt enkelt.

Hur? Jag funderar lite på hur jag skall skriva. Vilken stil på skrivandet jag skall ha. Det lättaste är nog att låta stundens ingivelse styra. Det kan bli svårt och onödigt begränsande att försöka vara konsekvent och hålla en viss stil och ett visst språk. Därför kommer nog stilen och språket att variera i viss mån. Användandet av fina ord och formuleringar kan begränsa tillgängligheten. Det är något dåligt. Å andra sidan är det skönt att inte behöva tänka på att alla som läser detta inte hänger med riktigt. Det är också skönt att ha friheten att använda ord som man tycker passar in bättre än mer lättfattliga ord eller uttryck. Jag kommer nog inte att avhålla mig från att skriva ord som kan vara svåra. Men samtidigt skall jag försöka att avhålla mig från snobberi.

Nåväl, det var min inledning. Ganska innehållslös, men den är ett startskott för mitt bloggande och riktlinjerna är, förvisso vida men, satta.