Bra sak 1: Ni har hört det; landet hyllar unisont bröderna Rongedals fantastiska uppvisning på "så ska det låta". Även jag stämmer in i hyllningskören. Vilka röster, vilken fantastisk bredd och vilka låtval! Det började med en fantastisk "disco inferno" som kan vara en av de bättre discodängorna, överträffad i och för sig av walter murphys a fifth of Beethoven. Från disco till highway to hell, Ted, Håkizzz...name it de var suveräna vad de än gjorde.
Bra sak 2: Bilar (Cars), dvs. den animerade filmen. Häpnadsväckande snygg, rolig och, faktiskt, rörande. Jag och Stefan (barndomsvän ehh...och vän) hyrde den idag. Vi var båda nöjda.
Bra sak3: Ikväll är det serien "Life on Mars" (21:20 på svt 2). Jag tycker att serien är väldigt bra. Det bästa är kanske att den inte glorifierar 70-talet utan visar att det trots allt verkligen inte var bättre förr. Det kan alla vi som gillar 70-talet (men inte upplevde det) behöva.
Idag vaknade jag klockan 11. Det är betydligt senare än vad jag brukar vakna. Men å andra sidan var jag uppe till efter 4 igår natt. Jag höll på att missa sprinten. Jag såg från damernas semifinaler och framåt. Sprint är roligt att titta på.
Jag har städat idag. Det behövdes...jag höll på att drunkna i dammråttor. Det kan inte vara särskilt hälsosamt. Stefan kom över efter han hade jobbat. Stefan jobbar på ett läkemedelsföretag. Han håller på att greja med en maskin på jobbet. Vi hyrde, som sagt bilar och tittade, föga överraskande, på den. Johan stannade förbi efter sitt jobb för att hämta lite grejor som låg här. Johan jobbar (extra) på swedish meats, dvs. han håller på med kött. Johan har varit vegetarian i typ sju år. Fast han är det inte längre.
Värst vad alla jobbar på söndagar, har de helt missat de tredje budordet? Okristna är vad de är! Fast det är i och för sig jag med. Frågan är om de hade varit bättre människor om de hade varit kristna, jag tror varken eller. Religionsfriheten är viktig för mig. Gränsen går dock när friheten går ut över relevanta rättigheter. Exempelvis om en religion innebär offer av levande så bör inte friheten att utöva religionen väga tyngre. Det är kanske ett väl övertydligt exempel, saker som hets mot folkgrupp tycker jag skall vara otillåtet trots religions- och yttrandefrihet.
Jag måste skaffa lite inspelningsgrejor så att jag kan sprida min musik. Jag tycker om att skapa musik och jag skulle vilja sprida den lite, inte minst till kompisar och sådär. Hmm...nu blev jag sugen på att spela lite piano.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Japp! Bröderna var helt klart bäst. Så typiskt att sådana skickliga musiker står i skuggan. Förhoppningsvis får vi väl se lite mer av dem nu=)
Förresten..
Självklart ska du sprida din musik! Du kan väl lägga ut ngt gött på bloggen så man får ett smakprov... eller? Var ligger ambitionsnivån?=)
Ambitionerna är någonstans bland dom där stjärnorna som är massor av ljusår bort.
jag skulle göra det men jag måste skaffa lite grunkor så att jag kan spela in.
Hmmm..
Det lär väl kosta en slant. Och som student kanske det inte är rrrriktigt rätt läge, eller?
Men komponera kan du alltid göra!
Och ööööva, så det går lätt att spela in sen.
Mina ambitioner är nog i någon helt annan galax. Har försökt komponera nån gång... men... naä. Tålamod, fantasi?? Vad är det?=)
ja, alltså jag vet inte om det är lika mycket en ekonomisk fråga som en "orka sätta sig in i"-fråga.
jag kan inte förstå hur man kan spela utan att hitta på eget. jag har alltid trott att alla som spelar även gör eget, åtminstone i hemlighet. du kanske kan motsäga mig på den här punkten.
Jo jag tror att alla som spelar gör sitt eget, på ett eller annat sätt.
Jag väljer att återuppliva gammla mästares verk.
Där gör jag MITT EGET. Min egen tolkning.
Ett nedskrivet stycke, sida på sida är liksom ett dött ting.. svarta prickar och figurer.
Det är upp till mig hur jag vill forma det, väcka det till liv.
Om jag ska komponera ngt, vill jag göra det inom den klassiska genren. Och prestationsinriktad som jag är , vill jag ha ett ap-bra resultat på en gång. Jag låser väl mig själv antar jag.
Okay, då är jag med lite. Vill man skriva inom den klassiska musiken så blir det ju genast på ett sätt svårare. Det finns ju krav på att stycket skall vara mer avancerat. Om det är instrumentalt så krävs det dessutom oerhört mycket av musiken för att det skall vara bra.
För mina låtar räcker det ibland med tre ackord och en enkel melodi. Känslan kan sitta i orden. Sen så begränsas jag av att jag inte är särskild duktig på att spela piano eller gitarr heller för den delen. Därmed så kommer en naturlig enkelhet, och det behöver nog inte alltid vara dåligt.
Jag som klassisk pianist och har spelat både enkla och svåra stycken säger som så att:
De enklaste låtarna och melodierna är svårast att spela. Att kunna ta vara på det lilla som finns och göra det bästa av det.
Samtidigt som det enklaste oftast blir skörast och vackrast, när msn väl behärskar det!
Mina favvostycken är inte alls svåra mastodontstycken.
Alltså. Enkelhet håller, absolut!
Men komponera pianomusik... fasen inte lätt alltså!
men är det så svårt egentligen? brukar du inte sitta och spela runt och bara ramla in i något som du tycker låter bra?
du kanske är bunden av alla musikaliska "regler"?
när jag gör låtar så går det oftast till såhär: jag kommer på typ en mening som jag tycker är bra. sen tänker jag att jag måste ha med den i nån låt. sen sätter jag mig och spelar och kommer på nån ackordföljd och melodi. sen fortsätter jag med text ackord och melodi sammanväct.
Skicka en kommentar