The hangmans beautiful daughter

The incredible string band gjorde en skiva som heter "the hangmans beautiful daughter". Jag tror att det är det bästa namnet på en skiva som någonsin. Det finns en underbar motsättning i att bödelns dotter skulle vara vacker. I och med att hon omnämns kan man ana att hon är attraktiv, i bemärkelsen att man vill fånga henne. Man skulle kanske också kunna tolka det som att hon är attraktiv men har de kanske osympatiska sidorna hos en hangman. Jag föredrar dock den första tolkningen. Skivan gjordes 1968 för övrigt. På skivan finns "minotaur's song" vilken är en väldigt bra låt.

Jag håller på att förkovra mig i the incredible string band. De verkade framförallt mellan åren 66 och 74, dvs. under den tiden då i stort sett all musik var bra. Musiken har beskrivits som psychadelia-folk. Det varierar förstås från låt till låt, men ibland finns det vissa likheter med Nick Drake.

Idag har jag tittat på skidor. För att förtydliga: jag har alltså sett världscupstävlinga i längskidåkning på tv. På senaste tiden har jag fastnat mer och mer för skidåkning och inte minst för skidskytte. Jag gillar även att titta på alpint.

Efter skidorna gick jag tillsammans med min vän Johan ner på stan. Först gick vi till "Ink n' Art" där jag skrev ut lite skolgrejor som skulle ha lämnats in för ett tag sen. Det jobbade en väldigt söt tjej där. Dessutom var hon väldigt trevlig och hjälpsam när det strulade. Sedan gick jag och Johan till burger king och åt. Johans inneboende Mårten anslöt efter att vi hade suttit där ett tag. Jag träffade på burger king en elev som jag hade under min senaste praktikperiod. Carlos, med mamma. Carlos är en skön katt.

Johan påpekade att systemet skulle stänga om en halvtimme. Då lämnade jag Mårten (som inte hade ätit upp) och Johan för att kila och köpa öl. Jag träffade Erik och Karin (gamla kursare) på systemet. Jag köpte fyra stella åt mig själv fyra carlsberg sort guld åt Johan. Han bad mig köpa tre stycken men jag råkade ta fyra stycken utan att tänka på det. Han blev inte så värst olycklig.

Jag mötte upp med Johan och Mårten igen på tv- och dataspelsaffären game. Där köpte Johan och Mårten spelet canis canem edit (dog eat dog, om jag har förstått saken rätt). Sen drog vi hem till Johan och Mårten och spelade spelet i fråga, och drack öl. Spelet är som ett GTA i internatskolemiljö fast utan eldvapen. Det är lite likt ondskan-världen.

Efter vi hade spelat ett par timmar bar det av till kantorn (på andra sidan stan lite grann) dit vi tre var bjudna på fest. Mårten bangade dock. Festarrangörer var Lule-Daniel och hans flickvän Lina. Det var trevligt och det bjöds på en uppsjö av goda snacks. Dessutom arrangerades det lagbaserad frågesport av "på spåret"-karaktär. Man fick se bilder tagna någonstans i Uppsala och man skulle identifiera platsen. Om man inte kunde gavs det ledtrådar. Vårt lag kom tvåa, av fyra. Det gick dåligt för oss i starten men mot slutet gick det bättre.

Johan skall upp tidigt imorgon och jobba så han gick hem. Jag bestämde mig för att följa med. Jag kände inte så många så väldigt väl där och jag har inte tillräcklig social kompetens för att trivas i ett sällskap där det finns starka grupperingar och jag inte hör hemma i någon av grupperna.

Vi gick in på närliggande statoilmacken och köpte oss en varsin korv. Där jobbade en söt tjej som hette Ida. Jag sade "hej Ida" och frågade sedan om det kändes konstigt att jag sade hennes namn. Hon sade att vissa gör det (säger hennes namn) och att det ibland kan kännas lite konstigt, men att det inte gjorde det den här gången. Jag tror hon ljög. Eftersom jag flörtade lite med henne. Där jobbade också en gammal bekant, Tanne. Jag pratade lite med honom ("vad gör du nuförtiden"-grejen).

Bör man, till exempel när man handlar, tilltala personen i kassan vid namn? Det är en fråga som jag har funderat en del på. Johan gjorde det en gång tidigare idag. Det kan bli lite konstigt eftersom de flesta inte gör det. Samtidigt så tror jag att personen i kassan känner sig mer sedd och kanske uppskattad om man gör det. Jag tror att jag skall göra det mer regelbundet.

Jag vill nog också kommentera flörten lite. Jag tror att jag inte är så flörtig. Men ofta sker ju det där ganska omedvetet. Jag är nog för blyg för att flörta egentligen men ibland uppstår situationer då det bara kommer. Jag skulle nog ha svårt att flörta om jag innan flörten bestämde mig för att flörta. Jag är ingen kvinnokarl direkt.

Jag skulle vilja flörta med bolibompa tjejen. Hon ser ut som en jordekorre när hon ler. Jag berättade för Johan om min outtömliga kärlek till henne och hennes söthet. Johan sade att jordekorre-leendet var ett minus i hans bok. I min bok är det till stor del det som gör henne så supersöt. En faktor är också att hon är så mysbusig. I och för sig är hon barnprogramledare, det är liksom hennes jobb att vara mysbusig, hon kanske inte alls är det i verkligheten. Men man tycker att någon som anställs som barnprogramledare borde ha mysbuset i sitt sätt att vara, rent naturligt. Jag tror att hon är mysbusig även utanför rutan.

Som synes i mitt bloggande förekommer det en hel del parentetik och, kan tyckas, onödiga detaljer. Jag skall förklara varifrån det kommer. I was once adored too. Men för ett par månader sen lämnade min dåvarande flickvän, Jill, mig (jag kommer nog få anledning att återkomma till ämnet senare). Vi hade varit ihop i nästan tre år. Under den tiden brukade vi alltid redogöra för våra respektive dagar för varandra och berätta vad som hade hänt under dagen, ofta med ganska stor detaljrikedom. Detta är något som jag saknar väldigt mycket. Jag saknar att berätta om mina dagar för någon som är genuint intresserad. Så den här bloggen kan nog komma att bli ett slags utlopp för det tomrummet.

Nåväl, det börjar bli långt.