...med Wendy McNeill är vanvettigt bra. Till stor del är det dragspelet som gör sitt. Jag måste öva lite mera på mitt dragspel. Jag upptäckte Wendy McNeill häromdagen och tycker att hon är sjukt bra. Such a common bird är den bästa låten av dom jag har hört av henne. Hon och such a common bird finns på myspace här!
Igår pluggade jag och blev sjuk. Sen spelade jag lite data också. På kvällen var jag över en sväng till Linus, det var då jag upptäckte att jag hade blivit sjuk. Ibland kan man vara sjuk fast man upptäcker det inte förrns man rör på sig.
Jag mår bättre idag. En smula åtminstone. Jag har varit i skolan idag. Efter föreläsning satt jag, Daniel och Stina och åt lite i matikum och pratade. Bra.
Sen kom jag hem och har spelat Icewin Dale.
måndag 7 maj 2007
lördag 5 maj 2007
The fallen leaves that jewel the ground, they know the art of dying
"October song" - The Incredible String Band. Fantastisk textrad. Det blir nog bättre i höst.
Jag tittade på SM-finalen i handboll idag, damernas åtminstone. Kallt kan jag konstatera att min och Johans analys av handbollstjejerns förträfflighet var riktig. Jag blev lite kär i en som sa "gutt!!!" i en segerintervju.
För att fortsätta med återanknytningen till tidigare inlägg så kom jag på att jag glömde bort en alldeles förträfflig "jag har blivit lämnad och är bitter"-låt. "Hats of to Larry" med Del Shannon. Den är hur apbra som helst.
Förutom att titta på handboll så har jag idag tittat på halva (andra halvan) av Freedom writers. Den tog sig lite mot slutet. Jag gillar Hilary Swank (som spelar i filmen) asmycket. Jag tycker att hon är så häftig. Till exempel finns det en bild på henne där hon efter att ha vunnit en av sina Oscars sitter på ett hamburgerhak och äter med Oscarn ståendes på bordet framför henne. Jag försökte googla reda på bilden lite snabbt men misslyckades.
Dessutom har jag kikat på det fantastiska Kaleido Star som går på barnkanalen. Det är typ som sailor moon. Fast sailor moon var nog snäppet bättre. "En liten tjej i jättelånga flätor", jag laddade just hem sailor moon-temat. Väldigt bra. Jag laddade hem det japanska temat också, för säkerhets skull.
Dessutom har pillat en massa med musik. Jag spelade in en låt som jag skrev för hundra år sedan. Jag har ett litet kluvet förhållande till den för den beskriver mig inte alls. Som tur är finns det en rad i slutet på låten som negerar resten av texten; "but luckily these words are only thought". Sen skrev jag en andra vers på låten HoMMIII och lade till en refrängbit. Undrar om det numera är en helt ny låt. I så fall skall den heta HoMM III II. Jag är väldigt nöjd med det namnet i vilket fall som helst så den får nog heta så från och med nu.
Jag gick just och hämtade ett stort glas mjölk. Jag dricker inte mjölk så ofta. Jag kanske är osams med korna, som farmor brukar säga när man inte vill ha mjölk i kaffet. Hon är en riktig gammal bondmora, farmor, och helt underbar.
Efter jag hade donat lite med HoMM III II råkade jag titta på lite Kate Bush grejor. Jag blev fick genast ångest över hur superbra Kate Bush är. Det värsta var att jag tittade på en Kate Bush-grej där hon sjöng live när hon var typ 19-20. Iofs är Kate Bush bäst i världen men man känner sig ändå ganska dålig när man ser Kate Bush in action.
Jag tycker att mina låtar är ganska bra ibland - tills sången kommer. Jag är, quite frankly, inte världens bästa sångare. Jag måste hitta en bra sångare eller sångerska, på samma våglängd, att starta band med. Annars så är Lo-Fi idealet rätt så skönt att klistra på sig så slipper man bli sur bara för att ett triangelslag är lite i otakt.
Nåväl. Snart är det höst...då blir livet hur bra som helst!
Jag tittade på SM-finalen i handboll idag, damernas åtminstone. Kallt kan jag konstatera att min och Johans analys av handbollstjejerns förträfflighet var riktig. Jag blev lite kär i en som sa "gutt!!!" i en segerintervju.
För att fortsätta med återanknytningen till tidigare inlägg så kom jag på att jag glömde bort en alldeles förträfflig "jag har blivit lämnad och är bitter"-låt. "Hats of to Larry" med Del Shannon. Den är hur apbra som helst.
Förutom att titta på handboll så har jag idag tittat på halva (andra halvan) av Freedom writers. Den tog sig lite mot slutet. Jag gillar Hilary Swank (som spelar i filmen) asmycket. Jag tycker att hon är så häftig. Till exempel finns det en bild på henne där hon efter att ha vunnit en av sina Oscars sitter på ett hamburgerhak och äter med Oscarn ståendes på bordet framför henne. Jag försökte googla reda på bilden lite snabbt men misslyckades.
Dessutom har jag kikat på det fantastiska Kaleido Star som går på barnkanalen. Det är typ som sailor moon. Fast sailor moon var nog snäppet bättre. "En liten tjej i jättelånga flätor", jag laddade just hem sailor moon-temat. Väldigt bra. Jag laddade hem det japanska temat också, för säkerhets skull.
Dessutom har pillat en massa med musik. Jag spelade in en låt som jag skrev för hundra år sedan. Jag har ett litet kluvet förhållande till den för den beskriver mig inte alls. Som tur är finns det en rad i slutet på låten som negerar resten av texten; "but luckily these words are only thought". Sen skrev jag en andra vers på låten HoMMIII och lade till en refrängbit. Undrar om det numera är en helt ny låt. I så fall skall den heta HoMM III II. Jag är väldigt nöjd med det namnet i vilket fall som helst så den får nog heta så från och med nu.
Jag gick just och hämtade ett stort glas mjölk. Jag dricker inte mjölk så ofta. Jag kanske är osams med korna, som farmor brukar säga när man inte vill ha mjölk i kaffet. Hon är en riktig gammal bondmora, farmor, och helt underbar.
Efter jag hade donat lite med HoMM III II råkade jag titta på lite Kate Bush grejor. Jag blev fick genast ångest över hur superbra Kate Bush är. Det värsta var att jag tittade på en Kate Bush-grej där hon sjöng live när hon var typ 19-20. Iofs är Kate Bush bäst i världen men man känner sig ändå ganska dålig när man ser Kate Bush in action.
Jag tycker att mina låtar är ganska bra ibland - tills sången kommer. Jag är, quite frankly, inte världens bästa sångare. Jag måste hitta en bra sångare eller sångerska, på samma våglängd, att starta band med. Annars så är Lo-Fi idealet rätt så skönt att klistra på sig så slipper man bli sur bara för att ett triangelslag är lite i otakt.
Nåväl. Snart är det höst...då blir livet hur bra som helst!
fredag 4 maj 2007
Bästa sporttjejerna
Stefan hade inte tid att komma över och kika på Napoleon Dynamite så vi sköt upp det en smula. Jag har istället varit hos Johan och spelat tv-spel och tittat på tv. Vi försökte klura ut vilka mest attraktiva sportjejerna var. Vi enades om ett beslut:
*trumvirvel* :
Handbollstjejerna.
Andra bra kandidater: Fotbollstjejerna, Innebandytjejerna och badmintontjejerna.
Däremot tyckte vi att beachvolleytjejerna, snowboardtjejerna och tennistjejerna hade för mycket attityd.
Jag har haft rätt tråkigt idag. Jag ville skriva en ny låt men jag visste inte vad jag skulle skriva om...och då är det inte lätt.
*trumvirvel* :
Handbollstjejerna.
Andra bra kandidater: Fotbollstjejerna, Innebandytjejerna och badmintontjejerna.
Däremot tyckte vi att beachvolleytjejerna, snowboardtjejerna och tennistjejerna hade för mycket attityd.
Jag har haft rätt tråkigt idag. Jag ville skriva en ny låt men jag visste inte vad jag skulle skriva om...och då är det inte lätt.
Förteckning över span
På förekommen anledning (kommentarer två inlägg ner) tänkte jag nu försöka sammanställa en lista över de span som jag har haft genom åren. Jag kommer förmodligen att missa minst 75% av spanen som jag har haft. Under detta arbete kommer jag lyssna på Sibiria, för inspiration.
Jag tänker börja med att stipulera en definition av vad ett "span" är: "Ett span är någon som man har betraktat, lite i hemlighet, och känt en viss åtrå inför. Denna åtrå är oftast mest baserad på objektets yttre kvalifikationer. För att spanet skall vara ett span krävs det också någon form av kontinuerlighet; man måste spana på personen minst två gånger för att spanet skall kunna klassas som ett span. Ett span är någon som man inte känner. Därmed diskvalificeras personer som klasskamrater och flickvänner."
Jag tänker inte skriva ut namnen på personerna, istället skriver jag begynnelsebokstaven i deras förnamn. Om jag inte vet, eller har glömt bort namnet skriver jag X. Ibland använder jag ett kodnamn som inte är spanets riktiga namn. Jag tänker lista spanen i någorlunda kronologisk ordning efter epoker i mitt liv, nu kör vi:
Högstadiet
J - Två år äldre än mig, hon gick i nian när jag gick i sjuan. Vi var i samma elevråd. Kan ha haft de bästa ögonen som jag någonsin har sett. Jag försökte googla henne häromsistens för att se hur hon såg ut nuförtiden men misslyckades. Hon har ett vanligt namn och bildsökningen gav inga resultat. Jag har inte sett henne sen hon gick i nian, så jag var lite nyfiken.
T - Halvspan kanske, gick i paralellklass.
I - Ett år yngre än mig. En uppenbarelse, fantastiskt vacker. Jag misstänker att alla straighta pojkar och lesbianer på skolan var kära i henne. Jag satt framför henne på en buss en gång när hon talade i telefon. Hon svor som en borstbindare. Det var lite oattraktivt, men men.
H - Ett år yngre än mig. Söt. Cool tjej.
X1 - Två år yngre än mig, jag borde verkligen komma ihåg namnet. Jag har till och med talat med henne flera gånger.
X2 - Två år yngre än mig, var i samma elevråd. Hon var konstig och flamsig men jag tyckte om henne ändå.
Gymnasiet
M - Ett år yngre än mig. Toksöt liten sak. Hon läser till lärare nu. Hennes elever kommer bergis få apsvårt att koncentrera sig.
X3 - Två år yngre än mig. Läste natur, en häftig katt. Söt därtill.
X4 - Två år yngre än mig. En söt tjej.
E - Läste franska med mig. Superbra tjej. Vi dansade en massa en gång. Det var bra det. Söt också.
Lumpen
X5 - Det fanns en tjej i en parallellpluton som vi pojkar brukade prata om. Söt som katten.
Universitetet (före Jill)
J - Kursare, filosofi. Supersöt...hade/har en superhäftig pojkvän. Typiskt.
H - Kursare, filosofi. Dansflicka, var ett span, blev en vän.
Klara - Den tjej som har påverkat mitt liv mest utan att jag har talat med personen i fråga. The ultimate span. Vi gick och dansade på Kalmars klubb Stones och där var hon alltsomoftast. Hon såg mig och våra ögon möttes typ hela tiden men jag vågade aldrig. Nån gång ställde hon sig och dansade bredvid mig och då frös jag. Jag kunde inte röra mig elle göra nånting. Jag har nog skrivit typ 20 låtar om henne. Jag ångrar dagligen att jag inte pratade med henne. Speciellt dagar som dessa. Hon hette inte Klara egentligen, det var dock det kodnamnet som jag och Linus gav henne. Linus fiskade reda på att hon hette Johanna genom en gemensam bekant, men mer än så vet jag inte så jag kan liksom inte kolla upp henne. AARRRGGHHHHH!!!
(Sen kom Jill med vilket spaningsverksamheten lades ned i stor utsträckning)
Universitet (efter Jill)
Hon med nacken - Jag satt i nyfiket på ILU och lade märke till en jättefin nacke dekorerad med blont hår. Sen när jag såg hennes ansikte tyckte jag att hon var jättesöt. Så då blev hon mitt span. (Hon resulterade i låten She, vilken kan höras på min myspacesida.)
Hon med det perfekta kleopatrahåret - Jag har sett henne ett par gånger på v-dala. Hur bra hår som helst och ett sött ansikte.
Körspanet - Söt tjej. Bra fräknar och fint leende.
The End
Det var det det. Som sagt är det här bara några av de som jag har spanat på. I vissa fall är det tveksamt om personer är span eller om man känner dem för bra. Det är svårt det här, sen kommer man ju inte ihåg alla heller.
Undrar vad jag skall göra idag.
Jag tänker börja med att stipulera en definition av vad ett "span" är: "Ett span är någon som man har betraktat, lite i hemlighet, och känt en viss åtrå inför. Denna åtrå är oftast mest baserad på objektets yttre kvalifikationer. För att spanet skall vara ett span krävs det också någon form av kontinuerlighet; man måste spana på personen minst två gånger för att spanet skall kunna klassas som ett span. Ett span är någon som man inte känner. Därmed diskvalificeras personer som klasskamrater och flickvänner."
Jag tänker inte skriva ut namnen på personerna, istället skriver jag begynnelsebokstaven i deras förnamn. Om jag inte vet, eller har glömt bort namnet skriver jag X. Ibland använder jag ett kodnamn som inte är spanets riktiga namn. Jag tänker lista spanen i någorlunda kronologisk ordning efter epoker i mitt liv, nu kör vi:
Högstadiet
J - Två år äldre än mig, hon gick i nian när jag gick i sjuan. Vi var i samma elevråd. Kan ha haft de bästa ögonen som jag någonsin har sett. Jag försökte googla henne häromsistens för att se hur hon såg ut nuförtiden men misslyckades. Hon har ett vanligt namn och bildsökningen gav inga resultat. Jag har inte sett henne sen hon gick i nian, så jag var lite nyfiken.
T - Halvspan kanske, gick i paralellklass.
I - Ett år yngre än mig. En uppenbarelse, fantastiskt vacker. Jag misstänker att alla straighta pojkar och lesbianer på skolan var kära i henne. Jag satt framför henne på en buss en gång när hon talade i telefon. Hon svor som en borstbindare. Det var lite oattraktivt, men men.
H - Ett år yngre än mig. Söt. Cool tjej.
X1 - Två år yngre än mig, jag borde verkligen komma ihåg namnet. Jag har till och med talat med henne flera gånger.
X2 - Två år yngre än mig, var i samma elevråd. Hon var konstig och flamsig men jag tyckte om henne ändå.
Gymnasiet
M - Ett år yngre än mig. Toksöt liten sak. Hon läser till lärare nu. Hennes elever kommer bergis få apsvårt att koncentrera sig.
X3 - Två år yngre än mig. Läste natur, en häftig katt. Söt därtill.
X4 - Två år yngre än mig. En söt tjej.
E - Läste franska med mig. Superbra tjej. Vi dansade en massa en gång. Det var bra det. Söt också.
Lumpen
X5 - Det fanns en tjej i en parallellpluton som vi pojkar brukade prata om. Söt som katten.
Universitetet (före Jill)
J - Kursare, filosofi. Supersöt...hade/har en superhäftig pojkvän. Typiskt.
H - Kursare, filosofi. Dansflicka, var ett span, blev en vän.
Klara - Den tjej som har påverkat mitt liv mest utan att jag har talat med personen i fråga. The ultimate span. Vi gick och dansade på Kalmars klubb Stones och där var hon alltsomoftast. Hon såg mig och våra ögon möttes typ hela tiden men jag vågade aldrig. Nån gång ställde hon sig och dansade bredvid mig och då frös jag. Jag kunde inte röra mig elle göra nånting. Jag har nog skrivit typ 20 låtar om henne. Jag ångrar dagligen att jag inte pratade med henne. Speciellt dagar som dessa. Hon hette inte Klara egentligen, det var dock det kodnamnet som jag och Linus gav henne. Linus fiskade reda på att hon hette Johanna genom en gemensam bekant, men mer än så vet jag inte så jag kan liksom inte kolla upp henne. AARRRGGHHHHH!!!
(Sen kom Jill med vilket spaningsverksamheten lades ned i stor utsträckning)
Universitet (efter Jill)
Hon med nacken - Jag satt i nyfiket på ILU och lade märke till en jättefin nacke dekorerad med blont hår. Sen när jag såg hennes ansikte tyckte jag att hon var jättesöt. Så då blev hon mitt span. (Hon resulterade i låten She, vilken kan höras på min myspacesida.)
Hon med det perfekta kleopatrahåret - Jag har sett henne ett par gånger på v-dala. Hur bra hår som helst och ett sött ansikte.
Körspanet - Söt tjej. Bra fräknar och fint leende.
The End
Det var det det. Som sagt är det här bara några av de som jag har spanat på. I vissa fall är det tveksamt om personer är span eller om man känner dem för bra. Det är svårt det här, sen kommer man ju inte ihåg alla heller.
Undrar vad jag skall göra idag.
torsdag 3 maj 2007
Oh, and the word of the day is...
...Phil Collins-fill. Phil Collins var/är tydligen en ganska inflytelserik trummis. Så inflytelserik att det finns något som heter Phil Collins-fill. Jag vet inte hur vedertaget begreppet är. Jag vet inte heller hur ett Phil Collins-fill låter, men det måste ju vara ett väldigt bra fill.
Phil Collins-fill...mMm...ligger bra i munnen.
Phil Collins-fill...mMm...ligger bra i munnen.
Broken heart again today
Johan sa något hur dumma tjejer var. Dumma som i elaka snarare än ointelligenta. Vi brukar köra med den jargongen för att vi är bittra ungkarlar. "Tjejer är bara skit och trubbel"-grejen. Då passade jag på att sno åt mig hans gitarr och spela en bit för honom. Det är en låt av The Ataris och innehåller textradsgodbitar som "broken heart again today", "just when I opened up my heart" och "why can I never seem to learn that love is wrong and girls are fucking evil". Sen berättade jag att låten har den underbara titeln "The last song I'll ever write about a girl".
Vi konstaterade att killen som skrev låten måste ha varit jävligt missnöjd. Och bitter. Låten i sig själv är väldigt bra tycker jag, framförallt texten. Låten har dock en sisådär förpackning; amerikansk "punkrock" eller americana eller vad det nu är.
Exempel på andra bra "jag har blivit lämnad och är bitter"-låtar är "I never really loved you anyway" med The Corrs och "You oughta know" med Alanis Morizette. Den absolut bästa är dock naturligtvis "Broken promise land" med Weeping Willows.
Jag var till skolan idag. Föreläsning. Efter föreläsning var jag, Alex, Daniel, Jonna, Linda och Stina till akademibokhandeln och köpte kurslitteratur. Sen gick vi till en sushi/thairestaurang och åt.
När jag kom satte jag igång och spelade in en låt som jag skrev för några månader sen. Den handlar om ett span som jag upptäckte i slutet av förra terminen. Det första jag lade märke till var hennes nacke. Jag är nog lite nackfetischist. Det är mysigt att kyssa nackar, och det brukar också ha någon slags effekt på den man kysser. Jag ser henne aldrig nuförtiden.
Mamma och jag var iväg och körade. Jag stod en meter framför mitt körspan. Jag har ett sånt nämligen. Hon har mörkt, lockigt hår och är magnifikt söt. Hon kan spela i en annan division än jag...men jag är inte riktigt säker. Jag kommer i vilket fall som helst aldrig att få henne eller ens prata med henne. Men det är ju trevligt att ha ett span i alla fall, så att man har något att drömma om. "Dreams, inconsistent angel things" som Sixpence none the richer sjunger.
Mamma skjutsade mig till Johan och vi spelade en smula tv-spel, sen gick jag hem och här är jag nu.
Imorgon kanske Stefan skall komma över och kika på Napoleon Dynamite, han har nämligen inte sett den, stackarn.
Passa på att vara bittra när ni är ofrivilliga singlar, för när ni minst anar det kommer den där kärleken. Fast det gäller inte mig förstås (eller anar jag det som minst nu?).
Vi konstaterade att killen som skrev låten måste ha varit jävligt missnöjd. Och bitter. Låten i sig själv är väldigt bra tycker jag, framförallt texten. Låten har dock en sisådär förpackning; amerikansk "punkrock" eller americana eller vad det nu är.
Exempel på andra bra "jag har blivit lämnad och är bitter"-låtar är "I never really loved you anyway" med The Corrs och "You oughta know" med Alanis Morizette. Den absolut bästa är dock naturligtvis "Broken promise land" med Weeping Willows.
Jag var till skolan idag. Föreläsning. Efter föreläsning var jag, Alex, Daniel, Jonna, Linda och Stina till akademibokhandeln och köpte kurslitteratur. Sen gick vi till en sushi/thairestaurang och åt.
När jag kom satte jag igång och spelade in en låt som jag skrev för några månader sen. Den handlar om ett span som jag upptäckte i slutet av förra terminen. Det första jag lade märke till var hennes nacke. Jag är nog lite nackfetischist. Det är mysigt att kyssa nackar, och det brukar också ha någon slags effekt på den man kysser. Jag ser henne aldrig nuförtiden.
Mamma och jag var iväg och körade. Jag stod en meter framför mitt körspan. Jag har ett sånt nämligen. Hon har mörkt, lockigt hår och är magnifikt söt. Hon kan spela i en annan division än jag...men jag är inte riktigt säker. Jag kommer i vilket fall som helst aldrig att få henne eller ens prata med henne. Men det är ju trevligt att ha ett span i alla fall, så att man har något att drömma om. "Dreams, inconsistent angel things" som Sixpence none the richer sjunger.
Mamma skjutsade mig till Johan och vi spelade en smula tv-spel, sen gick jag hem och här är jag nu.
Imorgon kanske Stefan skall komma över och kika på Napoleon Dynamite, han har nämligen inte sett den, stackarn.
Passa på att vara bittra när ni är ofrivilliga singlar, för när ni minst anar det kommer den där kärleken. Fast det gäller inte mig förstås (eller anar jag det som minst nu?).
onsdag 2 maj 2007
Sista April och sen
Fortsättning på föregående inlägg:
Jag gick och la mig ~05, Spader ringde och väckte mig 8:08. Efter en stund ringde Linus. Runt 8:30 hade Linus, Linus lillebror Niklas och Spader kommit. Jag var rätt trött. Vi satte igång och jammade, som fan. Vi spelade bra hårt. Helt plötsligt öppnades dörren till mig av en jättetrött man i kalsonger som jag inte kände igen. Jag ville inte skapa en massa osämja så jag avbröt jamprojektet.
Lite senare kom det fram att mannen i kalsongerna var en kompis till min korridorare Daniel. Han hade vaknat upp och trott att han befann sig i någon hemsk mardröm och han visste inte var ifrån allt ljud kom ifrån. Inga hard feelings dock. Lustig episod.
Sen drog vi till Linus gamla kursare Gian och hängde. Efter ett tag drog jag hem till mig och vilade lite.
Mitt på dagen någon gång gick jag och resten av gänget till ekonomikumparken och hängde. det var okay. Jag träffade inte så mycket folk som jag kände, men det var mycket folk där.
Runt fyratiden drog jag hem - hem. På vägen dit träffade jag Markus som är klasskamrat och kompis till Jill, mitt ex. Han var rätt full och efter att ha pratat ett tag med honom gick jag till bussen, full av ångest. Denna ångest har hängt ändå tills nu.
Jag kom hem och det kom en massa kompisar till mina föräldrar, Stefan kom också. Egentligen skulle jag och Stefan åka till Gutte på kvällen men han hade blivit sjuk så det blev inget av med det.
Sen dess har jag hängt hemma i Norrgärde mest och hjälpt mina föräldrar en smula.
Nu är jag hemma igen och skall till skolan imorgon. Det blir kul tror jag.
Jag gick och la mig ~05, Spader ringde och väckte mig 8:08. Efter en stund ringde Linus. Runt 8:30 hade Linus, Linus lillebror Niklas och Spader kommit. Jag var rätt trött. Vi satte igång och jammade, som fan. Vi spelade bra hårt. Helt plötsligt öppnades dörren till mig av en jättetrött man i kalsonger som jag inte kände igen. Jag ville inte skapa en massa osämja så jag avbröt jamprojektet.
Lite senare kom det fram att mannen i kalsongerna var en kompis till min korridorare Daniel. Han hade vaknat upp och trott att han befann sig i någon hemsk mardröm och han visste inte var ifrån allt ljud kom ifrån. Inga hard feelings dock. Lustig episod.
Sen drog vi till Linus gamla kursare Gian och hängde. Efter ett tag drog jag hem till mig och vilade lite.
Mitt på dagen någon gång gick jag och resten av gänget till ekonomikumparken och hängde. det var okay. Jag träffade inte så mycket folk som jag kände, men det var mycket folk där.
Runt fyratiden drog jag hem - hem. På vägen dit träffade jag Markus som är klasskamrat och kompis till Jill, mitt ex. Han var rätt full och efter att ha pratat ett tag med honom gick jag till bussen, full av ångest. Denna ångest har hängt ändå tills nu.
Jag kom hem och det kom en massa kompisar till mina föräldrar, Stefan kom också. Egentligen skulle jag och Stefan åka till Gutte på kvällen men han hade blivit sjuk så det blev inget av med det.
Sen dess har jag hängt hemma i Norrgärde mest och hjälpt mina föräldrar en smula.
Nu är jag hemma igen och skall till skolan imorgon. Det blir kul tror jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)