Om kramar

Det finns en del regler för när man får kramas. Det finns i vardagssituationer två variabler att ta hänsyn till. Dessa är X, hur nära vänskapen är, och Y, hur långt avstånd i tid sen de kramande sågs. Nära vänner kan kramas nästan lite hursomhelst när de ser varann. När vänskapen är inte är lika nära krävs det mer tid för att få kramas.

Det finns dock tillfällen då dessa lagar nästan helt och hållet sätts ur spel. Det är när det är fest. Då kramas plötsligt de personer som känner varandra jättedåligt till höger och vänster. Jag antar att ni känner igen det. Detta behöver inte bara bero på alkoholen; folk kramas till höger och vänster även om de är nyktra. Det kan dock ha något att göra med närhet till alkohol.

Därför verkar det vara motiverat att införa en till variabel: Z, närhet till alkohol. Det kan vara svårt att sätta numeriska värden på sådana saker som vänskap och närhet till alkohol (alkoholnärhet är snarare en fråga om sinnestillstånd snarare än antal meter). Den mänskliga hjärnan är dock så fantastisk att den klarar av att göra den här beräkningen omedvetet.

Dock verkar det finnas tillfällen då två människor är oense om huruvida de skall kramas eller inte. Detta skulle kunna bero på att de helt enkelt är olika bra på kramarnas matematik.

Det finns undantag till detta system. Till exempel finns det vissa tillfällen då en kram kommer lättare, till exempel om någon är ledsen eller glad.

Det här är ytterst en fråga om normer och om man bryter mot dessa normer framstår man antingen som folkskygg eller, i andra änden av spektrat, som ehh...kåt.

Jag, Daniel och Kristina var och bowlade igår. Jag vann, trots att jag inte är särskilt bra på att bowla. Jag fick en grattis-kram av Kristina. Undrar hur hon tänkte där?

Idag har jag inte fått så många knop gjorda, tyvärr.

Om bussolyckan

Två bussar har kolliderat utanför Rasbo som i sin tur ligger ett par mil nordöst om Uppsala.

811:an är inblandad. 811:an har jag förmodligen och utan att överdriva åkt med kanske 5000 gånger i mitt liv. Naturligtvis så känner jag många som skulle kunna ha suttit på den bussen. Jag vet ännu inte om någon av dem gjorde det.

Jag funderar på att ringa några nummer och höra efter. Men jag kommer nog inte att göra det. Om personen inte var med på bussen så är det ju lugnt. Om personen var det...vad fan skall jag säga? Jag tror att människor uppskattar att man ringer och frågar om man var med. Jag gör det. Men om personen var med...

Jag försöker nog skydda mig själv. Jag har väldigt svårt för tragik. När media frossar i olycka så försöker jag till varje pris att undvika att höra om det. Jag mår för dåligt av det, så var det under till exempel tsunami-katastrofen och så är det nu. Jag undviker rapporteringar om krig och andra hemska saker helt enkelt för att jag inte orkar med det.

Jill skickade ett sms och frågade om jag var inblandad i olyckan. Jag svarade att jag inte var det men att jag inte visste om någon jag kände var det. Efter att jag hade skickat sms:et funderade jag några sekunder på om jag inte borde ha väntat typ en timme med att svara. Ganska snabbt kom jag fram till att jag hade varit ett riktigt as om jag hade gjort det. Tur att jag inte gjorde det. Jag känner mig ändå som ett as eftersom jag tänkte tanken.

Jag lärde mig spela munspel, jag fick tid över när du försvann

Titel från Säkert!:s "är du fortfarande arg"

Det var fredag:

På kvällen följde jag med Linus till en förfest hos André. Det skulle barkas mot en syntklubb på Uppenbar här i stan. Jag är inte direkt syntare men det kan ju alltid vara trevligt med ett studiebesök. När jag, Linus och några andra kom fram till André och förfesten visade det sig att min klasskamrat Daniel var där. Vilket sammanträffande! Så då hängde jag en hel del med Daniel under kvällen. Det var en helt okay kväll måste jag säga.

Det var lördag:

Jag var inte direkt bakfull, jag hade knappt druckit något under fredagen. På dagen gick jag och Johan till systemet och köpte öl. Sedan gick vi till Limpan. På vägen till Limpan gav Johan mig en väldigt utförlig förklaring till de olika ölsorterna; ale, lager osv. Johan och Limpan drog iväg på olika förfester pch jag gick hem till mig och väntade på att Stefan skulle komma. Stefan kom och efter ett tag drog vi till Norrlands nation. Stefan raggade som bara han kan, jag raggade ingenting. Jag var för feg. Jag träffade massor av människor jag kände. Till exempel Elin och Markus som är klasskamrater till mitt ex; Jill. Då fick jag ångest och gick hem.

Det var söndag:

Bakfull hela dagen. Stefan sov över hos mig trots sitt ihärdiga raggande och vi såg på little miss sunshine. Stefan höll med mig om att den var bra. Johan kom över en sväng och vi spelade lite dataspel.

Det är måndag:

Jag drömde om Jill imorse. Jag drömde att hon var tillbaka men att hon varit ihop med en kille som var typ psykopat och våldtäktsman. Bra dröm i början, sen väldigt väldigt dålig. Vaknade upp med blandade känslor.

Fick en del ångest under förmiddagen och bestämde mig för att gå ner på stan och köpa mig saker. Jag köpte kurslitteratur och något som är oändligt mycket roligare; ett munspel (eller trynorgel som Johans far, tydligen, brukar säga). Jag har med andra ord köpt mig ett litet stycke lycka. Både kortvarig och långvarig lycka. Fast kanske inte särskilt djup lycka.

Det blir tisdag:

Imorgon skall jag, Daniel, Kristina och Jonna kanske gå och bowla. Vi får se om det blir av.

Jag har mått ganska dåligt den senaste tiden, hoppas att det blir en kortvarig period.

it's been 7h and fifteen days

jag är full och olycklig. jag träffade och kramade hennes vänner. jag hatar henne. jag hatar mig själv. jag älskar henne. jag älskar mig själv, och därför behöver jag henne. Jag gjorde en halv låt för ett par dagar sen. jag var ledsen. första textraden säger nog en del: "I dont really feel like writing a song". eller så gör den inte det. den andra textraden förklarar att jag behöver skriva låten.

sofia talvik är hur bra som helst, men hon gör mig ledsen. Hon sätter ord på vad jag känner alltför ofta. jag gråter när jag spelar hennes musik, åtminstone när jag verkligen lyssnar på den.

en vis man, dr. sundell, sade en gång till mig: det tar nästan ett år att komma över henne, att gå igenom alla faser i ett år. Jag vill vara lycklig. jag vill inte vara beroende av henne. jag vill inte ha henne i mitt liv. ändå så måste jag tänka på henne varje dag.

visst, jag kan se åt andra tjejer och attraheras. men hur skall det gå om jag fångar någon. Kan en tjej hjälpa mig som i beach boys låten "help me rhonda". det kanske inte spelar någon roll, jag är ändå för feg för att fånga en ängel.

varför, varför, varför kan jag inte bara få vara lycklig.

Vad jobbar du med då? - melodramatik

Jag gillar melodramatiska och neurotiska saker. Jag gillar låttexter och filmer som är melodramatiska. Det finns något vackert med att lägga hjärtat på bordet och bara låta känslorna komma till uttryck.

Jag ger nog varken ett melodramatiskt eller neurotiskt intryck. Jag upplevs nog som tämligen sansad åtminstone när det gäller känslouttryck. Däremot så kan jag nog upplevas vara ganska lekfull. Kanske till och med, om betraktaren har rätt glasögon på sig, som mysbusig.

Josefin Nordstierna är ju mysbusig. Jag fick en kommentar på ett inlägg från en kompis till Josefin. Kompisen skrev att hon även i verkligheten var så mysbusig som hon upplevs vara i TV:n. Dessutom har Josefin en yngre syster. Om den yngre systern är en tiondel så mysbusig som Josefin vore det en människa så bra som någon. Precis en sån som jag skulle vilja ha som flickvän.

Hej du

Igår skrev jag tenta. Den handlade om religionshistoriska teorier, fornskandinavisk religion och samisk religion. Hur gick det då? Svaret måste bli; ingen aning. Ibland kan det vara svårt att veta om det har gått bra eller dåligt. Efter tentan gick jag, Daniel, Jonna och Kristina och åt mat. Vi åt mat i typ 3-4 timmar. Fast egentligen inte, vi åt tills vi var mätta och sen pratade vi om allehanda ämnen som "Vad skulle du göra om du fick 3 miljarder?", "excentricism", "våldtäkter och kastrering", "skola och lärare" och "utbildningens betydelse för löneskillnader". Sen gick vi till mio och tittade på saker. Sen gick vi till gallerix och tittade på saker. Efter det splittrades vi och gick hem.

Johan ringde och kom sedermera över. Vi spelade en del data.

Idag skall jag på GE-galan i globen för att avnjuta friidrott. Det skall bli roligt, det är med Linus och hans far Benny.

Det snöar ganska mycket nu...lite mysigt.

Oh the waste...

Vilket fantastiskt slöseri med resurser. Jag talar naturligtvis om mig själv. Tänk vad mycket glädje en enastående person som yours truly skulle kunna skänka en flicka.

Ett annat slöseri med resurser är melodifestivalen. Idén i sig är det väl inte så mycket fel på. Problemet är bara att alla dessa resurser spenderas på skitmusik.

Idag har jag pluggat och tittat på slalom. Det har gått bra att plugga. Slalomen var väl dock inte någon fantastisk succé för svenskt vidkommande.