jag är full och olycklig. jag träffade och kramade hennes vänner. jag hatar henne. jag hatar mig själv. jag älskar henne. jag älskar mig själv, och därför behöver jag henne. Jag gjorde en halv låt för ett par dagar sen. jag var ledsen. första textraden säger nog en del: "I dont really feel like writing a song". eller så gör den inte det. den andra textraden förklarar att jag behöver skriva låten.
sofia talvik är hur bra som helst, men hon gör mig ledsen. Hon sätter ord på vad jag känner alltför ofta. jag gråter när jag spelar hennes musik, åtminstone när jag verkligen lyssnar på den.
en vis man, dr. sundell, sade en gång till mig: det tar nästan ett år att komma över henne, att gå igenom alla faser i ett år. Jag vill vara lycklig. jag vill inte vara beroende av henne. jag vill inte ha henne i mitt liv. ändå så måste jag tänka på henne varje dag.
visst, jag kan se åt andra tjejer och attraheras. men hur skall det gå om jag fångar någon. Kan en tjej hjälpa mig som i beach boys låten "help me rhonda". det kanske inte spelar någon roll, jag är ändå för feg för att fånga en ängel.
varför, varför, varför kan jag inte bara få vara lycklig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar