Om bussolyckan

Två bussar har kolliderat utanför Rasbo som i sin tur ligger ett par mil nordöst om Uppsala.

811:an är inblandad. 811:an har jag förmodligen och utan att överdriva åkt med kanske 5000 gånger i mitt liv. Naturligtvis så känner jag många som skulle kunna ha suttit på den bussen. Jag vet ännu inte om någon av dem gjorde det.

Jag funderar på att ringa några nummer och höra efter. Men jag kommer nog inte att göra det. Om personen inte var med på bussen så är det ju lugnt. Om personen var det...vad fan skall jag säga? Jag tror att människor uppskattar att man ringer och frågar om man var med. Jag gör det. Men om personen var med...

Jag försöker nog skydda mig själv. Jag har väldigt svårt för tragik. När media frossar i olycka så försöker jag till varje pris att undvika att höra om det. Jag mår för dåligt av det, så var det under till exempel tsunami-katastrofen och så är det nu. Jag undviker rapporteringar om krig och andra hemska saker helt enkelt för att jag inte orkar med det.

Jill skickade ett sms och frågade om jag var inblandad i olyckan. Jag svarade att jag inte var det men att jag inte visste om någon jag kände var det. Efter att jag hade skickat sms:et funderade jag några sekunder på om jag inte borde ha väntat typ en timme med att svara. Ganska snabbt kom jag fram till att jag hade varit ett riktigt as om jag hade gjort det. Tur att jag inte gjorde det. Jag känner mig ändå som ett as eftersom jag tänkte tanken.