Fine, dont love me then!

Idag har jag varit på seminarium. Det var okay. Det slutade klockan 12. Sen dess har jag nästan uteslutande pluggat.

Jag har gjort en början till en låt också. Magnifikt deppig och martyrisk, precis som jag, ibland. Den bör dessutom sjungas nasalt. Tror jag. Det är vad jag har gjort hittils. Jag kanske borde tona ner det nasala lite.

Till ovan nämnda seminarium hade vi till uppgift att läsa bland annat Sokrates försvarstal. I och med att jag har läst Sokrates försvarstal är jag nog inte lika rädd för döden längre. Vilket gör mig rädd. Jag är lite rädd för att inte vara rädd för döden.