Jag var på väg över till Johan och upptäckte att jag hade en burk dipsås från max i fickan. Kan verka underligt förstås, men ibland vet man aldrig vad man har i fickorna. Jag såg inte till någon sopkorg så jag bestämde mig för att utöva konst. Så jag ställde dipsåsen mitt på gångvägen. Tanken med konstutövandet är att någon skall se dipsåsen och undra vad den gör där, och varför den är uppställd så prydligt. Förhoppningsvis trampar ingen på den.
Om jag vore konstutövare skulle jag satsa på sådan konst som väcker grubblerier. Nu är det långtifrån säkert att dagens konstutövande får den avsedda effekten. Men jag har gjort ett försök i alla fall. Jag kanske borde börja utöva konst mera. Nu kom jag på ett roligt konstprojekt. Jag skall nog gå och förbereda det.
[...] Sådär, nu var det förberett. Jag skrev på en lapp "Darn! Nu har jag gjort det igen!!" där "igen!!" står med röd text och resten av texten med blå. Imorgon skall jag sätta upp konstverket på en anslagstavla. Det spritter lite i mig just nu eftersom jag tycker att skall bli så roligt. Jag kommer att få smyga och sätta upp lappen i allra största hemlighet och människor som ser lappen kommer att fundera vad personen i fråga har gjort. Vad personen i fråga har gjort flera gånger dessutom. Mmm.
Jag skall nog starta ett konstprojekt i bemärkelsen att det är en serie av konstverk. Jag har suttit och funderat lite på projektets namn och kommit fram till att "INGO" är ett bra namn. Mina föräldrar har en hund som heter Ingo (som Ingemar Johansson) jag brukar kalla honom för Bus-Ingg. "INGO" skulle också kunna vara en förkortning för incognito, dvs. okänd. Nu skrev jag till signaturen "INGO" på pappret, knappt läsbart.
Nåväl, idag har jag tittat en del på skidskytte. Damernas skidskytte var milt uttryckt spännande. Sen så har jag varit över till Johan, som sagt och hängt lite i allmänhet. När jag kom hem från Johan tittade jag på eminenta tv-serien Life on Mars.
Imorgon är det herrarnas Super-G. Jag befarar dock att jag kommer att missa en del av den eftersom jag går i skolan. Det är nog inte värt att strunta i föreläsningen på grund av herrarnas Super-G. Om den ens blir av vill säga.
Tiden går fort nu, skrämmande fort nästan.
söndag 4 februari 2007
lördag 3 februari 2007
Little miss sunshine
Jag har kikat på ovanstående film idag. Väldigt väldigt bra är den. Den handlar om en familj som åker till Kalifornien för att dottern i familjen skall deltaga i en skönhetstävling för barn. Med på resan är: Mamman som är ganska normal. Pappan som har utvecklat ett niostegsprogram för hur man skall bli en vinnare. Själv är han en loser som inte kommer någon vart med spridandet av programmet. Farfarn som är en porrkonsumerande snortare. Morbrorn som var en framstående expert på Proust men olika händelser ledde till att han har försökt ta sitt liv. Sonen, ~ 15 år, som har tagit ett tysthetslöfte som han avser hålla tills han blir antagen till stridspilotskolan. Och dottern, ~7 år, som vill bli little miss sunshine, dvs. vinnare av barnskönhetstävlingen.
Under resan sker en del strapatser som jag inte skall avslöja. Filmen består av ganska mörk humor med en smula samhällskritik. Den senare beståndsdelen kommer främst fram i barnskönhetstävlingen som gör att man mår lite illa. Det sjuka är ju att barnskönhetstävlingar faktiskt är som de framställs på filmen - appalling.
För övrigt spelas den melankoliske morbrorn av Steve Carell som tidigare har medverkat i den amerikanska versionen av the office. Jag gillar honom mer och mer för varje film jag ser med honom. Jag tittade exempelvis på 40 year old virgin häromsistens och hade väl inte allt för höga förväntningar, filmen var dock bra måste tillstås. Carell gör en riktigt bra insats i little miss sunshine.
Jag fixade lampkontakten. Så nu har jag en lampa i min lilla hall. Förr var jag tvungen att gå in och tända. Dessutom är jag ganska nöjd med lampan för den matchar resten av mitt rum på ett bra sätt med sin rödoranga (orangea?) färg. Jag har ganska mycket röda saker i mitt rum. Mina Gardiner är till exempel helt röda, min akustiska gitarr (Catherine) är kärleksröd, mitt överkast är rött, min pianostols klädsel är röd och sen har jag lite dittan och dattan som är rött. Catherine, gitarren, är döpt efter Kate Bush för övrigt.
Jag stannade hemma hela kvällen. Imorgon är en bra dag; skidskytte och alpint. Jag skulle vilja titta på skidskytte med Kristina i min klass. Men jag har inte hennes nummer, och även om jag hade det (eniro.se?) skulle det kännas lite väl framfusigt. Jag gillar att titta på sport med mamma, hon är engagerad. Under senaste vinter-OS så grät hon lite då och då när svenskarna tog guld. Det tyckte jag var vackert. Mormor är också rolig att titta på sport med, framförallt lagidrotter för då är hon jämt så arg på domaren.
Livet är rätt behagligt just nu. Jag ser ljust på framtiden och jag har en del att se fram emot.
Under resan sker en del strapatser som jag inte skall avslöja. Filmen består av ganska mörk humor med en smula samhällskritik. Den senare beståndsdelen kommer främst fram i barnskönhetstävlingen som gör att man mår lite illa. Det sjuka är ju att barnskönhetstävlingar faktiskt är som de framställs på filmen - appalling.
För övrigt spelas den melankoliske morbrorn av Steve Carell som tidigare har medverkat i den amerikanska versionen av the office. Jag gillar honom mer och mer för varje film jag ser med honom. Jag tittade exempelvis på 40 year old virgin häromsistens och hade väl inte allt för höga förväntningar, filmen var dock bra måste tillstås. Carell gör en riktigt bra insats i little miss sunshine.
Jag fixade lampkontakten. Så nu har jag en lampa i min lilla hall. Förr var jag tvungen att gå in och tända. Dessutom är jag ganska nöjd med lampan för den matchar resten av mitt rum på ett bra sätt med sin rödoranga (orangea?) färg. Jag har ganska mycket röda saker i mitt rum. Mina Gardiner är till exempel helt röda, min akustiska gitarr (Catherine) är kärleksröd, mitt överkast är rött, min pianostols klädsel är röd och sen har jag lite dittan och dattan som är rött. Catherine, gitarren, är döpt efter Kate Bush för övrigt.
Jag stannade hemma hela kvällen. Imorgon är en bra dag; skidskytte och alpint. Jag skulle vilja titta på skidskytte med Kristina i min klass. Men jag har inte hennes nummer, och även om jag hade det (eniro.se?) skulle det kännas lite väl framfusigt. Jag gillar att titta på sport med mamma, hon är engagerad. Under senaste vinter-OS så grät hon lite då och då när svenskarna tog guld. Det tyckte jag var vackert. Mormor är också rolig att titta på sport med, framförallt lagidrotter för då är hon jämt så arg på domaren.
Livet är rätt behagligt just nu. Jag ser ljust på framtiden och jag har en del att se fram emot.
I mixstafett, då är skyttet viktigt!
Jag har just avnjutit lite skidskytte (herrar, sprint). Det gick bra för svenskarna. Christer Ulfbåge kommenterade som vanligt med Kalle (jag vet inte vad han heter, men han kallas för Kalle). Christer Ulfbåge med den djupa rösten och, förmodat, håriga bröstet som kan lugna det mest otrygga lilla barnet när Tor dundrar fram med sitt åkdon. Han är härlig helt enkelt. Kalle är fantastisk med sitt Norrbottensmål, engagemang och härliga kommentarer. Hans standardfras är "Har man två/fyra nollor i protokollet då är man med där uppe". Han poängterar ofta hur viktigt skyttet är. Det roliga är att han gör det i varje gren. Idag fällde han en odödlig kommentar om att skyttet var viktigt i mixstafett. Mixstafett - varför är skyttet så viktigt i just mixstafett? Ofantligt roligt.
Kalles har en lika bra, och rolig, expertkommentatorkollega inom den alpina skidvärlden. Jag talar naturligtvis om den store Stig Strand. Han pratar alltid om långsvängen och hur viktig den är. Jag minns en gång då det inte fanns någon långsväng på banan. Stig Strand var ju fruktansvärt besviken och konstaterade att det på varje bana "bör finnas minst en långsväng". Det är också roligt när det är riktigt spännande och någon svensk håller på att vinna. Stig Strand upphör då att andas och för varje ord han säger (typ "upp...litenmissdär...ufff...") så har han mindre och mindre luft kvar i lungorna och får svårare och svårare att prata. Det är fantastiskt roligt.
Mams och Papps skall komma hit. Vi skall gå och äta. Äta bör man, jag är rätt dålig på att äta. Jag skulle vilja ha framtidspiller där man bara kunde äta ett litet piller och få sig en hel måltid till godo. Förhoppningsvis har de en avbitartång med sig. Jag behöver en för att kunna byta kontakt på en lampa. När jag har bytt kontakt så kommer jag att känna mig skithandy trots att det egentligen är skitlätt. Ungefär som man känner sig efter man har fixat ihop ikeagrejer.
Min storebror är lastbilsmekaniker och aphandy. Han är typ den bästa lastbilsmekanikern i världen. Det är fascinerande att se när han håller på att greja med något, en riktigt snillrik problemlösare. Tyvärr är han också något utav en workaholic. Till exempel var han ett år ledig sammanlagt tre lördagar. Sen dess har han börjat åka Cross och håller på att tävla ibland. Men han jobbar fortfarande för mycket. Det är nog ganska få veckor han jobbar färre än 60 timmar. Jag är lite orolig för honom.
Ikväll kanske jag skall hänga med Johan, Mårten och Anders. Vi får se vad som händer.
Kalles har en lika bra, och rolig, expertkommentatorkollega inom den alpina skidvärlden. Jag talar naturligtvis om den store Stig Strand. Han pratar alltid om långsvängen och hur viktig den är. Jag minns en gång då det inte fanns någon långsväng på banan. Stig Strand var ju fruktansvärt besviken och konstaterade att det på varje bana "bör finnas minst en långsväng". Det är också roligt när det är riktigt spännande och någon svensk håller på att vinna. Stig Strand upphör då att andas och för varje ord han säger (typ "upp...litenmissdär...ufff...") så har han mindre och mindre luft kvar i lungorna och får svårare och svårare att prata. Det är fantastiskt roligt.
Mams och Papps skall komma hit. Vi skall gå och äta. Äta bör man, jag är rätt dålig på att äta. Jag skulle vilja ha framtidspiller där man bara kunde äta ett litet piller och få sig en hel måltid till godo. Förhoppningsvis har de en avbitartång med sig. Jag behöver en för att kunna byta kontakt på en lampa. När jag har bytt kontakt så kommer jag att känna mig skithandy trots att det egentligen är skitlätt. Ungefär som man känner sig efter man har fixat ihop ikeagrejer.
Min storebror är lastbilsmekaniker och aphandy. Han är typ den bästa lastbilsmekanikern i världen. Det är fascinerande att se när han håller på att greja med något, en riktigt snillrik problemlösare. Tyvärr är han också något utav en workaholic. Till exempel var han ett år ledig sammanlagt tre lördagar. Sen dess har han börjat åka Cross och håller på att tävla ibland. Men han jobbar fortfarande för mycket. Det är nog ganska få veckor han jobbar färre än 60 timmar. Jag är lite orolig för honom.
Ikväll kanske jag skall hänga med Johan, Mårten och Anders. Vi får se vad som händer.
fredag 2 februari 2007
Living in the gap between past and future
Titel från Kate Bush - Love and Anger. Hur vi än försöker så kan vi aldrig nå dået. På samma sätt kan vi aldrig se framtiden innan vi upplever den, och då är det inte längre framtiden. Vi lever i den lilla, lilla glipan mellan dåtiden och framtiden. Vad förfärligt begränsande.
Sensmoralen i detta är väl carpe diem. Fånga dagen, lev i nuet och passa på. En filosofi som ställer oerhörda krav på oss. Vem är jag att finnas, jag måste ta vara på min chans. I sak är det väl rätt. Men om man skall tänka såhär hela tiden blir man väl tokig. Ibland kan det väl vara rätt att låta tågen passera och tänka att det återstår tusen. Om man tänker på lång sikt. Sammanfattningsvis; du måste inte ta varje chans, men se till att ta några.
Idag har jag varit i skolan. Jag var en smula bakis. Efter skolan gick jag, Daniel, Jonna och Kristina och fikade på Ofvandahls. Jag föreslog att det skulle bli våran fredagstradition. Lyckligtvis fick jag bifall. Det var trevligt. Jag åt en hallonbakelse - bra gjort. Kristina berättade att hon som barn brukade tävla i vem som kunde äta den största stenen. Jag tyckte att det lät onyttigt.
När jag kom upptäckte jag att Linus (as opposed to Limpan) hade ringt. Han tyckte att vi skulle dra iväg till Ica Maxi och handla. Jag knallade över till honom och vi rökte vattenpipa och spelade World of Warcraft. Vi åkte aldrig iväg och handlade. Vilket kanske var lika bra för jag var aldrig så sugen på att göra det. Men jag var sugen på sällskapet och det fick jag ju. Linus och jag gick i samma gymnasieklass i ettan och dessutom har vi läst 40p praktisk filosofi tillsammans. En god vän, även om vi inte har hängt så mycket på senaste, detta trots att vi bor 30-40 meter ifrån varandra. Lite tråkigt det.
Runt sextiden gick jag iväg till Johan. Sen gick vi till tågstationen för att möta upp med Johans kompis Anders som jag aldrig hade träffat tidigare. Bra kille. Vi gick och åt indisk mat och Mårten anslöt. Jag drack lite öl och jag är en smula full nu (igen).
Jag är så fantastiskt nöjd med min skrivbordsbakgrund på datorn. Se här. Det är naturligtvis Kate Bush som figurerar på bilden. Men även om det inte hade varit Kate Bush så hade det varit en fantastiskt fin bild. Jag gillar den verkligen.
Det finns så mycket som vill ut.
Sensmoralen i detta är väl carpe diem. Fånga dagen, lev i nuet och passa på. En filosofi som ställer oerhörda krav på oss. Vem är jag att finnas, jag måste ta vara på min chans. I sak är det väl rätt. Men om man skall tänka såhär hela tiden blir man väl tokig. Ibland kan det väl vara rätt att låta tågen passera och tänka att det återstår tusen. Om man tänker på lång sikt. Sammanfattningsvis; du måste inte ta varje chans, men se till att ta några.
Idag har jag varit i skolan. Jag var en smula bakis. Efter skolan gick jag, Daniel, Jonna och Kristina och fikade på Ofvandahls. Jag föreslog att det skulle bli våran fredagstradition. Lyckligtvis fick jag bifall. Det var trevligt. Jag åt en hallonbakelse - bra gjort. Kristina berättade att hon som barn brukade tävla i vem som kunde äta den största stenen. Jag tyckte att det lät onyttigt.
När jag kom upptäckte jag att Linus (as opposed to Limpan) hade ringt. Han tyckte att vi skulle dra iväg till Ica Maxi och handla. Jag knallade över till honom och vi rökte vattenpipa och spelade World of Warcraft. Vi åkte aldrig iväg och handlade. Vilket kanske var lika bra för jag var aldrig så sugen på att göra det. Men jag var sugen på sällskapet och det fick jag ju. Linus och jag gick i samma gymnasieklass i ettan och dessutom har vi läst 40p praktisk filosofi tillsammans. En god vän, även om vi inte har hängt så mycket på senaste, detta trots att vi bor 30-40 meter ifrån varandra. Lite tråkigt det.
Runt sextiden gick jag iväg till Johan. Sen gick vi till tågstationen för att möta upp med Johans kompis Anders som jag aldrig hade träffat tidigare. Bra kille. Vi gick och åt indisk mat och Mårten anslöt. Jag drack lite öl och jag är en smula full nu (igen).
Jag är så fantastiskt nöjd med min skrivbordsbakgrund på datorn. Se här. Det är naturligtvis Kate Bush som figurerar på bilden. Men även om det inte hade varit Kate Bush så hade det varit en fantastiskt fin bild. Jag gillar den verkligen.
Det finns så mycket som vill ut.
torsdag 1 februari 2007
Kör, Shadow of the colossus, Ukkis
Sen sist har jag pluggat lite, alltför lite, naturligtvis. Jag har varit på kör med mamsen. Jag och mamma har nämligen anslutit oss till "alla kan sjunga"-kören i ledning av Caroline af Ugglas. Det är roligt. Dessutom är det nyttigt, jag kan behöva lite träning i att sjunga. Jag är inte världens bästa sångare.
Efter körövningen bar det av till Norrlands (nation) och Orvars. Där väntade Johan, Pillan och Karin samt några fler. Två saker spikades (förhoppningsvis). En Shadow of the Colossus helg, det är ett tv-spel. Samt en ukkis dag. Pillan håller på att lära sig spela ukkis och jag som (o)van ukkis spelare skall hjälpa henne på traven. Karin skall vara med och spela tamburin och sjunga, enligt egen utsago, dåligt, samt baka en mjuk kaka. Johan skall vara med och spela gitarr. Jag hoppas att det hela blir av.
Jag drack lite öl och jag är lite full nu. Jag blir full väldigt lätt. Det är inte så att jag ofta blir helt totalapad, jag är ganska bra på att sluta när jag börjar bli full. Men det krävs inte så mycket alkohol för att jag skall bli lite smålurig. Tur att jag inte har en högstadiementalitet där man måste hävda att man drack en platta starköl samt en sjuttis och blev ganska full.
Skola imorgon, det är bra det.
Efter körövningen bar det av till Norrlands (nation) och Orvars. Där väntade Johan, Pillan och Karin samt några fler. Två saker spikades (förhoppningsvis). En Shadow of the Colossus helg, det är ett tv-spel. Samt en ukkis dag. Pillan håller på att lära sig spela ukkis och jag som (o)van ukkis spelare skall hjälpa henne på traven. Karin skall vara med och spela tamburin och sjunga, enligt egen utsago, dåligt, samt baka en mjuk kaka. Johan skall vara med och spela gitarr. Jag hoppas att det hela blir av.
Jag drack lite öl och jag är lite full nu. Jag blir full väldigt lätt. Det är inte så att jag ofta blir helt totalapad, jag är ganska bra på att sluta när jag börjar bli full. Men det krävs inte så mycket alkohol för att jag skall bli lite smålurig. Tur att jag inte har en högstadiementalitet där man måste hävda att man drack en platta starköl samt en sjuttis och blev ganska full.
Skola imorgon, det är bra det.
Grizzly Man
Jag har kikat på filmen Grizzly Man idag. Det är en dokumentär om en person som gillade att spendera sin ute bland Grizzlybjörnar och rävar. Han var ganska galen. Till slut blev han och hans stackars flickvän uppäten av en grizzlybjörn, väldigt tragiskt. Men grejen med filmen var att han älskade verkligen de där björna och rävarna. Man blev alldeles varm inombords när man fick se honom leka med rävarna. Han utstrålade en genuin kärlek till djuren och han var så vårdande och omtänksam. Men, som sagt, galen.
Det verkar som att min mobil har upphört att fungera, folk hör inte när jag talar till dem genom mobilen. Hmm, vad tråkigt. Jag kan bli tvungen att skaffa en ny. Om den inte helar sig illa kvickt vill säga.
Det verkar som att min mobil har upphört att fungera, folk hör inte när jag talar till dem genom mobilen. Hmm, vad tråkigt. Jag kan bli tvungen att skaffa en ny. Om den inte helar sig illa kvickt vill säga.
Impression to last?
Jag såg aldrig timmarna. Jag råkade kolla runt på lite bloggar och fastnade. När jag gick och lade mig så tänkte jag på tjejen som stod bakom mig i kön på folkes livs, hon som log så sött (se tidigare post).
Jag kunde ha sagt såhär till henne "Du, jag står här och blir lite blixtförälskad i dig...kan vi inte hitta på något?" Det skulle ha funkat. Vi kunde kanske ha gått på bio och sen suttit och diskuterat filmen och berättat om oss själva och blivit kära i varandra. Men jag gör inte sånt. Jag är alldeles för blyg, även om jag känner på mig att jag är "hemma". Om jag ser henne igen skall jag säga så (förmodligen inte).
Jag skulle så gärna vilja ha en kram nu. Det var så länge sen.
Jag kunde ha sagt såhär till henne "Du, jag står här och blir lite blixtförälskad i dig...kan vi inte hitta på något?" Det skulle ha funkat. Vi kunde kanske ha gått på bio och sen suttit och diskuterat filmen och berättat om oss själva och blivit kära i varandra. Men jag gör inte sånt. Jag är alldeles för blyg, även om jag känner på mig att jag är "hemma". Om jag ser henne igen skall jag säga så (förmodligen inte).
Jag skulle så gärna vilja ha en kram nu. Det var så länge sen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)