Little miss sunshine

Jag har kikat på ovanstående film idag. Väldigt väldigt bra är den. Den handlar om en familj som åker till Kalifornien för att dottern i familjen skall deltaga i en skönhetstävling för barn. Med på resan är: Mamman som är ganska normal. Pappan som har utvecklat ett niostegsprogram för hur man skall bli en vinnare. Själv är han en loser som inte kommer någon vart med spridandet av programmet. Farfarn som är en porrkonsumerande snortare. Morbrorn som var en framstående expert på Proust men olika händelser ledde till att han har försökt ta sitt liv. Sonen, ~ 15 år, som har tagit ett tysthetslöfte som han avser hålla tills han blir antagen till stridspilotskolan. Och dottern, ~7 år, som vill bli little miss sunshine, dvs. vinnare av barnskönhetstävlingen.

Under resan sker en del strapatser som jag inte skall avslöja. Filmen består av ganska mörk humor med en smula samhällskritik. Den senare beståndsdelen kommer främst fram i barnskönhetstävlingen som gör att man mår lite illa. Det sjuka är ju att barnskönhetstävlingar faktiskt är som de framställs på filmen - appalling.

För övrigt spelas den melankoliske morbrorn av Steve Carell som tidigare har medverkat i den amerikanska versionen av the office. Jag gillar honom mer och mer för varje film jag ser med honom. Jag tittade exempelvis på 40 year old virgin häromsistens och hade väl inte allt för höga förväntningar, filmen var dock bra måste tillstås. Carell gör en riktigt bra insats i little miss sunshine.

Jag fixade lampkontakten. Så nu har jag en lampa i min lilla hall. Förr var jag tvungen att gå in och tända. Dessutom är jag ganska nöjd med lampan för den matchar resten av mitt rum på ett bra sätt med sin rödoranga (orangea?) färg. Jag har ganska mycket röda saker i mitt rum. Mina Gardiner är till exempel helt röda, min akustiska gitarr (Catherine) är kärleksröd, mitt överkast är rött, min pianostols klädsel är röd och sen har jag lite dittan och dattan som är rött. Catherine, gitarren, är döpt efter Kate Bush för övrigt.

Jag stannade hemma hela kvällen. Imorgon är en bra dag; skidskytte och alpint. Jag skulle vilja titta på skidskytte med Kristina i min klass. Men jag har inte hennes nummer, och även om jag hade det (eniro.se?) skulle det kännas lite väl framfusigt. Jag gillar att titta på sport med mamma, hon är engagerad. Under senaste vinter-OS så grät hon lite då och då när svenskarna tog guld. Det tyckte jag var vackert. Mormor är också rolig att titta på sport med, framförallt lagidrotter för då är hon jämt så arg på domaren.

Livet är rätt behagligt just nu. Jag ser ljust på framtiden och jag har en del att se fram emot.