lördag 3 februari 2007

I mixstafett, då är skyttet viktigt!

Jag har just avnjutit lite skidskytte (herrar, sprint). Det gick bra för svenskarna. Christer Ulfbåge kommenterade som vanligt med Kalle (jag vet inte vad han heter, men han kallas för Kalle). Christer Ulfbåge med den djupa rösten och, förmodat, håriga bröstet som kan lugna det mest otrygga lilla barnet när Tor dundrar fram med sitt åkdon. Han är härlig helt enkelt. Kalle är fantastisk med sitt Norrbottensmål, engagemang och härliga kommentarer. Hans standardfras är "Har man två/fyra nollor i protokollet då är man med där uppe". Han poängterar ofta hur viktigt skyttet är. Det roliga är att han gör det i varje gren. Idag fällde han en odödlig kommentar om att skyttet var viktigt i mixstafett. Mixstafett - varför är skyttet så viktigt i just mixstafett? Ofantligt roligt.

Kalles har en lika bra, och rolig, expertkommentatorkollega inom den alpina skidvärlden. Jag talar naturligtvis om den store Stig Strand. Han pratar alltid om långsvängen och hur viktig den är. Jag minns en gång då det inte fanns någon långsväng på banan. Stig Strand var ju fruktansvärt besviken och konstaterade att det på varje bana "bör finnas minst en långsväng". Det är också roligt när det är riktigt spännande och någon svensk håller på att vinna. Stig Strand upphör då att andas och för varje ord han säger (typ "upp...litenmissdär...ufff...") så har han mindre och mindre luft kvar i lungorna och får svårare och svårare att prata. Det är fantastiskt roligt.

Mams och Papps skall komma hit. Vi skall gå och äta. Äta bör man, jag är rätt dålig på att äta. Jag skulle vilja ha framtidspiller där man bara kunde äta ett litet piller och få sig en hel måltid till godo. Förhoppningsvis har de en avbitartång med sig. Jag behöver en för att kunna byta kontakt på en lampa. När jag har bytt kontakt så kommer jag att känna mig skithandy trots att det egentligen är skitlätt. Ungefär som man känner sig efter man har fixat ihop ikeagrejer.

Min storebror är lastbilsmekaniker och aphandy. Han är typ den bästa lastbilsmekanikern i världen. Det är fascinerande att se när han håller på att greja med något, en riktigt snillrik problemlösare. Tyvärr är han också något utav en workaholic. Till exempel var han ett år ledig sammanlagt tre lördagar. Sen dess har han börjat åka Cross och håller på att tävla ibland. Men han jobbar fortfarande för mycket. Det är nog ganska få veckor han jobbar färre än 60 timmar. Jag är lite orolig för honom.

Ikväll kanske jag skall hänga med Johan, Mårten och Anders. Vi får se vad som händer.

2 kommentarer:

Mia sa...

Övning ger färdighet... det är väl därför brorsan är så grym på mek, tror du inte.

Christer Ulfbåge... den store, odödlige mannen, med den gråa kaluffsen.. Om krille fanns som gosedjur skulle jag köpa han, dirrrekt=)

blirger sa...

Vistt skulle man! Oh shit...en Ulfbågenalle. Om man hade en sån skulle man inte behöva någonting annat alls här i världen=)