Living in the gap between past and future

Titel från Kate Bush - Love and Anger. Hur vi än försöker så kan vi aldrig nå dået. På samma sätt kan vi aldrig se framtiden innan vi upplever den, och då är det inte längre framtiden. Vi lever i den lilla, lilla glipan mellan dåtiden och framtiden. Vad förfärligt begränsande.

Sensmoralen i detta är väl carpe diem. Fånga dagen, lev i nuet och passa på. En filosofi som ställer oerhörda krav på oss. Vem är jag att finnas, jag måste ta vara på min chans. I sak är det väl rätt. Men om man skall tänka såhär hela tiden blir man väl tokig. Ibland kan det väl vara rätt att låta tågen passera och tänka att det återstår tusen. Om man tänker på lång sikt. Sammanfattningsvis; du måste inte ta varje chans, men se till att ta några.

Idag har jag varit i skolan. Jag var en smula bakis. Efter skolan gick jag, Daniel, Jonna och Kristina och fikade på Ofvandahls. Jag föreslog att det skulle bli våran fredagstradition. Lyckligtvis fick jag bifall. Det var trevligt. Jag åt en hallonbakelse - bra gjort. Kristina berättade att hon som barn brukade tävla i vem som kunde äta den största stenen. Jag tyckte att det lät onyttigt.

När jag kom upptäckte jag att Linus (as opposed to Limpan) hade ringt. Han tyckte att vi skulle dra iväg till Ica Maxi och handla. Jag knallade över till honom och vi rökte vattenpipa och spelade World of Warcraft. Vi åkte aldrig iväg och handlade. Vilket kanske var lika bra för jag var aldrig så sugen på att göra det. Men jag var sugen på sällskapet och det fick jag ju. Linus och jag gick i samma gymnasieklass i ettan och dessutom har vi läst 40p praktisk filosofi tillsammans. En god vän, även om vi inte har hängt så mycket på senaste, detta trots att vi bor 30-40 meter ifrån varandra. Lite tråkigt det.

Runt sextiden gick jag iväg till Johan. Sen gick vi till tågstationen för att möta upp med Johans kompis Anders som jag aldrig hade träffat tidigare. Bra kille. Vi gick och åt indisk mat och Mårten anslöt. Jag drack lite öl och jag är en smula full nu (igen).

Jag är så fantastiskt nöjd med min skrivbordsbakgrund på datorn. Se här. Det är naturligtvis Kate Bush som figurerar på bilden. Men även om det inte hade varit Kate Bush så hade det varit en fantastiskt fin bild. Jag gillar den verkligen.

Det finns så mycket som vill ut.