Jag var otillfredsställd. Saker saknades. Jag spelade egna låtar som var dåliga för mig på gitarr vilket inte gjorde saken bättre. Det är lustigt det där. Om en man spelar en låt tillräckligt mycket så tappar den mening och blir något i sig själv, något som tappar ganska mycket av känslan. Jag har en låt på min repertoar som heter "Fine!". Det är nog den näst värsta låt jag har skrivit det senaste året. Den värsta heter Quasimodo och den vågar jag inte ta i med tång. Fine spelar jag dock väldigt ofta vilket har gjort den väldigt avdramatiserad. Dessutom har den evolverat väldigt mycket.
Jag ringde till Linus för att ta reda på när vi skulle gå till Spader. Han föreslog att vi skulle ta en Pizza. Jag var inte sen att acceptera. Vi åt Pizza och jag fick span på att Linus har en ny söt korridorare. Jag kanske skall börja semi-stalka henne och pressa Linus på information.
Vi gick till Spader men vi hade båda glömt bort var han bodde och han vägrade svara i telefon. Till slut fick vi fatt i Spader och kom in till honom. Vi tittade på Kallurs lopp från fredagens Golden league gala några gånger, Spader hade nämligen spelat in det. Vi försökte se loppet i slowmotion men vi förstod oss inte på Spaders high tech prylar. Vi tittade sedan på Finnkampen. Linus försökte få Spaders norska flickvän Marthe att hålla på Finland så att det skulle bli lite mer stämning. Han misslyckades.
På vägen till Spader visade det sig att Linus hoppar med höger ben, trots att han är högerhänt. Detta diskuterades livligt när vi var hos Spader. Linus tyckte minsann att det var bättre att hoppa med höger ben, vi tyckte att det var bättre med vänster.
Efter vi tittat på Friidrotten gick vi och handlade mat. Det blev tacos. Sedan gick vi hemåt. På vägen hem utmanade Linus mig i hopp. Spader agerade planka (han markerade övertrampslinjen med foten) samt domare. Jag sa att jag minsann skulle ta i och vara seriös. Därför valde jag att hoppa ut på en gräsmatta så att landningen skulle bli lite skonsammare. Jag tog sats och Linus sa "jag kommer direkt efter". Hoppet skedde med det korrekta vänsterbenet. Efter att jag hade hoppat orkade jag inte hålla emot landningen vilket fick följden att jag gjorde en längdhoppslandning och gräsade ner min tröja. Precis efter hoppet ropade Linus "NEJ! vad gör du!!" Inte för att jag hade fallit utan för att han tydligen hade utmanat mig på tresteg snarare än längdhopp. Detta hade jag inte uppfattat. Vi fortsatte hem till Spader. Linus hoppade aldrig.
Vi lagade till qourntacosgrejerna och åt. Sedan hängde vi tills fotbollsmatchen började. Jag gick därifrån efter 25 minuter av första halvlek och gick till UKKen som ligger väldigt nära. Där träffade jag Lorenzo och Martin från den eminenta bandet med det eminenta namnet "Tja Polarn" (Martin spelar i bandet alltså, inte Lorenzo). Vi avnjöt Those Dancing Days vilka spelade sönder både trummor och strängar. Men det var en bra spelning, den blev bättre och bättre ju längre tiden gick. Efter spelningen träffade jag min gamla klasskompis (högstadiet och gymnasiet) Lager. Trevligt. Sen kilade jag hem till Spader och såg slutet av fotbollsmatchen.
Sedan gick jag hem genom ett fullsmockat Uppsala (det är evenemanget kulturnatten). Jag träffade en kompis, Ehrning. Och här är jag nu, typ.
Lyssnar på Beirut, varför har ingen berättat om det bandet tidigare? Jag är ju helt lost alltså.
Jag har saknat mina nya och braiga klasskompisar idag. Jag tror det blir en bra termin det här.
lördag 8 september 2007
Bananer och salladshuvuden
Jag gjorde slag i saken. Med rikedomen som är csnpengar köpte jag en bananmarackas och en salladshuvudmarackas. Jag vill inte säga att det är världens häftigaste instrument men visst är de bra coola.
Vad har jag gjort idag?
1. Varit i skolan.
2. Köpt öl på systemet, två slottskällans pale ale och två stella artois.
3. Köpt ovanstående instrument.
4. Varit och käkat mat och druckit öl på o' connors med Gutte, Marre och Stefan. Blev full.
5. Varit på klassfest.
Det var en ytterst lyckad klassfest måste jag säga. Vi lekte fördomsprofilen, på mitt initiativ. Vi satt i en ring och de sex närmsta till vänster om "offret" skulle säga varsitt påstående om personen. Det föll ut väldigt bra måste jag säga. Fördomarna om mig var att jag hade en himmelssäng (stämmer inte), att jag gillade att åka snowboard (stämmer delvis), var vegan, (stämmer inte), att jag inte gillade rutigt (stämmer inte), att jag har fem syskon (stämmer inte) samt att jag var rocktrummis (stämmer inte).
Många av oss gick till ÖG. Det var lång kö och en in/en ut. Så vi stod i regnet och pratade. Jag träffade Jill (ex) för första gången sen den 26:e oktober 2006. Hon var söt och trevlig. Jag hade hoppats att hon var ful och bitchig. Men det var hon tyvärr inte. Det gick rätt bra dock. Jag har inte brutit ihop ännu i alla fall.
Kanske bäst att jag går och lägger mig innan jag gör det.
Vad har jag gjort idag?
1. Varit i skolan.
2. Köpt öl på systemet, två slottskällans pale ale och två stella artois.
3. Köpt ovanstående instrument.
4. Varit och käkat mat och druckit öl på o' connors med Gutte, Marre och Stefan. Blev full.
5. Varit på klassfest.
Det var en ytterst lyckad klassfest måste jag säga. Vi lekte fördomsprofilen, på mitt initiativ. Vi satt i en ring och de sex närmsta till vänster om "offret" skulle säga varsitt påstående om personen. Det föll ut väldigt bra måste jag säga. Fördomarna om mig var att jag hade en himmelssäng (stämmer inte), att jag gillade att åka snowboard (stämmer delvis), var vegan, (stämmer inte), att jag inte gillade rutigt (stämmer inte), att jag har fem syskon (stämmer inte) samt att jag var rocktrummis (stämmer inte).
Många av oss gick till ÖG. Det var lång kö och en in/en ut. Så vi stod i regnet och pratade. Jag träffade Jill (ex) för första gången sen den 26:e oktober 2006. Hon var söt och trevlig. Jag hade hoppats att hon var ful och bitchig. Men det var hon tyvärr inte. Det gick rätt bra dock. Jag har inte brutit ihop ännu i alla fall.
Kanske bäst att jag går och lägger mig innan jag gör det.
torsdag 6 september 2007
To die by your side
Lyssnar på Lucksmiths version av There is a light that never goes out. Den är typ lika som The Smiths versionen och med andra ord en av de bästa låtar som gjorts.
Dagen har försvunnit en smula utan att jag märkte det. Jag har varit i skolan, lånat ut böcker och spelat tv-spel hos Johan. Johan, Mårten och Jag gick sedan och tittade på en fotbollsmatch mellan Sirius och Häcken. Häcken vann. Jag brukar inte gå på fotboll, jag är sådär intresserad på sin höjd. Det blev lite utav en kulturkrock. Det är lite konstigt med vuxna människor som skriker ut sin frustration över, t.ex., domaren med långa haranger. Vissa sociala regler upphör för vissa människor när de går på fotboll. Det känns märkligt när man är ovan som jag.
Efter fotbollen gick vi till Upplands och drack öl. Jag drack en brooklyn east india pale ale. Det var gott, trots sina 6.8%. Det är inte så gott, tycker jag, med drycker som har hög alkoholhalt. Ghezzan var där och jag pratade lite med henne. Ghezzan är en kompis till mitt ex; Jill. Jag klarade mig rätt bra. Tacka fan för det. Det är på tiden.
Imorgon kan bli en bra dag. Jag skall till skolan på morgonen, sen skall jag, Gutte, Marre och Stefan ta en öl och käka lite på eftermiddagen. På kvällen skall jag på klassfest. Tänk om det blir kul. Tänk om det blir jättekul. Det vore kul.
Nu lyssnar jag på "Det här är vad dom säger" med "Säkert!". Det är första låten på hennes skiva. Jag minns att jag började gråta när jag hörde den första gången. Det är en fantastiskt fin låt, helt underbar text.
På lördag skall jag plugga, titta på finnkampen samt se på Those Dancing Days. Det kan bli en bra dag det med. På Söndag skall jag och mina compadres repa på riktigt för första gången, det blir spännande.
Nu skall jag borsta tänderna med min dyra aquafresh tandkräm. Vardagslyx.
Dagen har försvunnit en smula utan att jag märkte det. Jag har varit i skolan, lånat ut böcker och spelat tv-spel hos Johan. Johan, Mårten och Jag gick sedan och tittade på en fotbollsmatch mellan Sirius och Häcken. Häcken vann. Jag brukar inte gå på fotboll, jag är sådär intresserad på sin höjd. Det blev lite utav en kulturkrock. Det är lite konstigt med vuxna människor som skriker ut sin frustration över, t.ex., domaren med långa haranger. Vissa sociala regler upphör för vissa människor när de går på fotboll. Det känns märkligt när man är ovan som jag.
Efter fotbollen gick vi till Upplands och drack öl. Jag drack en brooklyn east india pale ale. Det var gott, trots sina 6.8%. Det är inte så gott, tycker jag, med drycker som har hög alkoholhalt. Ghezzan var där och jag pratade lite med henne. Ghezzan är en kompis till mitt ex; Jill. Jag klarade mig rätt bra. Tacka fan för det. Det är på tiden.
Imorgon kan bli en bra dag. Jag skall till skolan på morgonen, sen skall jag, Gutte, Marre och Stefan ta en öl och käka lite på eftermiddagen. På kvällen skall jag på klassfest. Tänk om det blir kul. Tänk om det blir jättekul. Det vore kul.
Nu lyssnar jag på "Det här är vad dom säger" med "Säkert!". Det är första låten på hennes skiva. Jag minns att jag började gråta när jag hörde den första gången. Det är en fantastiskt fin låt, helt underbar text.
På lördag skall jag plugga, titta på finnkampen samt se på Those Dancing Days. Det kan bli en bra dag det med. På Söndag skall jag och mina compadres repa på riktigt för första gången, det blir spännande.
Nu skall jag borsta tänderna med min dyra aquafresh tandkräm. Vardagslyx.
onsdag 5 september 2007
Vad gör du nuförtiden?
Någon från en inte så jätteavlägsen dåtid bad mig berätta allt, detta blev mitt svar:
"Allt, eh? Jag bor och pluggar i Uppsala. Jag skall bli lärare när jag blir stor. Vilket är om cirkus ett år om gud vill och hängslena håller. Den här terminen läser jag utvecklingsstudier (formerly known as u-landskunskap). Jag började i måndags och jag tror nog att det hela ordnar sig.
Igår köpte jag två par fingercymbaler. Vilket naturligtvis var bra gjort.
Jag har inga som helst trubbel med kärleken eftersom den är som en närsynt mullvad som har gräft ner sig i marken under resterna av ett häxbål någonstans långt, långt, långt borta och självdött.
Jag sitter just nu och ser ut genom fönstret ut i den ödsliga natten. Mina gardiner harmonierar med trafikljuset 46 meter utanför mitt fönster. Stjärnorna blinkar stillsamt någonstans där uppe ovanför ljusföroreningen. Jag lyssnar på television personalities låt someone to share my life with vilken gör mig härligt deprimerad.
Men jag vill leva, jag sitter uppe för sent på nätterna och ställer väckarklockan på en tid tidigare än nödvändigt för att få någon extra timme av livet. Allt blir bättre. Framtiden bär på något fantastiskt och gott. Jag jagar den ständigt men precis när jag tror att jag har fått fatt i den har den reducerats till ett vanligt och tråkigt nu.
För att svara på din fråga om jag har blivit en karriärskvinna eller någon som bor på en bänk med en 75:a som bästa vän så ligger väl sanningen någonstans mittemellan. Jag har önskningar men ingen ambition. Jag är inslungad i verkligheten men jag har hopp. Min läpp svider av överdriven snuskonsumtion men jag bakar en snus. Jag har genom åren fjärmat mig från den jag är tillräckligt mycket för att uppskatta min berättelse.
Så allt är finfint med andra ord."
"Allt, eh? Jag bor och pluggar i Uppsala. Jag skall bli lärare när jag blir stor. Vilket är om cirkus ett år om gud vill och hängslena håller. Den här terminen läser jag utvecklingsstudier (formerly known as u-landskunskap). Jag började i måndags och jag tror nog att det hela ordnar sig.
Igår köpte jag två par fingercymbaler. Vilket naturligtvis var bra gjort.
Jag har inga som helst trubbel med kärleken eftersom den är som en närsynt mullvad som har gräft ner sig i marken under resterna av ett häxbål någonstans långt, långt, långt borta och självdött.
Jag sitter just nu och ser ut genom fönstret ut i den ödsliga natten. Mina gardiner harmonierar med trafikljuset 46 meter utanför mitt fönster. Stjärnorna blinkar stillsamt någonstans där uppe ovanför ljusföroreningen. Jag lyssnar på television personalities låt someone to share my life with vilken gör mig härligt deprimerad.
Men jag vill leva, jag sitter uppe för sent på nätterna och ställer väckarklockan på en tid tidigare än nödvändigt för att få någon extra timme av livet. Allt blir bättre. Framtiden bär på något fantastiskt och gott. Jag jagar den ständigt men precis när jag tror att jag har fått fatt i den har den reducerats till ett vanligt och tråkigt nu.
För att svara på din fråga om jag har blivit en karriärskvinna eller någon som bor på en bänk med en 75:a som bästa vän så ligger väl sanningen någonstans mittemellan. Jag har önskningar men ingen ambition. Jag är inslungad i verkligheten men jag har hopp. Min läpp svider av överdriven snuskonsumtion men jag bakar en snus. Jag har genom åren fjärmat mig från den jag är tillräckligt mycket för att uppskatta min berättelse.
Så allt är finfint med andra ord."
tisdag 4 september 2007
Tema: häng
Jag skall berätta om min, för att vara mig, ganska händelserika dag. Inte för att det har hänt något. Men jag har gjort en del roliga saker.
Men först vill jag dela med mig om min themesong för den kurs jag läser(utvecklingsstudier A). Themesongen är A New England med Billy Bragg.
Nåväl, jag väcktes av Johan som ringde (ca 9:15). Vi bestämde att han skulle komma över en sväng om en timme eller så. Mycket riktigt så kom han och vi hängde lite i allmänhet och lyssnade på musik och sådär. Vi inväntade att regnet skulle sluta falla från skyn. När det blev ett uppehåll tog vi min cykel (som Johan lånar) och gick till världens häftigaste cykelreparatör, vi kallar honom omväxlande THE boss och Quasimodo. Vi älskar honom darn it.
Vi lämnade in cykeln som hade en del skavanker och begav oss till ILU där Johan skulle fixa lite skolgrejor. Efter att vi vart på ILU drog vi till en Ethiopisk restaurant och åt. Det var jättegott och jag undrade om jag skulle bli lika snabb som Bekele av maten. Förmodligen.
Efter att ha ätit och återigen suttit och väntat ut regnet drog vi ner på stan. Där gick vi runt och tittade på tv-/dataspel och skaffade oss efter ganska mycket om och men ett. Vi var dessutom till utmärkta Ramus musik där jag skaffade ett fantastiskt bra instrument, nämligen fingercymbaler.
Jag och Johan funderade hur det lät när den som var bäst i världen spelade fingercymbaler. Vi är lite sugna på att arrangera ett VM enbart för att få uppleva de stora mästarna. Ukken (Uppsala Konsert och Kongress, musikens hus) kan nog vara en lämplig lokal. På Ramus såg jag dessutom två andra häftiga instrument, nämligen en banan och ett salladshuvud. Jag kan bli tvungen att gå dit efter skolan imorgon och beröva Ramus från intrumenten innan någon annan hinner före.
Efter våra äventyr på stan gick vi hem till Johan och spelade tv-spel samt tittade på Idol och House. Killen som sjöng unchained melody i Idol var onekligen bra. Enda invändningen är väl att han härmade righteous brothers lite väääl mycket istället för att göra en egen version. Men han kunde ju sjunga karln.
När jag kom hem ringde jag och pratade allvar med Gutte och Gunnar. Gunnar var dock på Orvars (Norrlands nation) och rätt så full vilket medförde att jag var tvungen att skjuta upp allvaret tills imorgon.
Och här är jag nu. Typ.
Det blir roligt med skola imorgon tror jag.
Men först vill jag dela med mig om min themesong för den kurs jag läser(utvecklingsstudier A). Themesongen är A New England med Billy Bragg.
Nåväl, jag väcktes av Johan som ringde (ca 9:15). Vi bestämde att han skulle komma över en sväng om en timme eller så. Mycket riktigt så kom han och vi hängde lite i allmänhet och lyssnade på musik och sådär. Vi inväntade att regnet skulle sluta falla från skyn. När det blev ett uppehåll tog vi min cykel (som Johan lånar) och gick till världens häftigaste cykelreparatör, vi kallar honom omväxlande THE boss och Quasimodo. Vi älskar honom darn it.
Vi lämnade in cykeln som hade en del skavanker och begav oss till ILU där Johan skulle fixa lite skolgrejor. Efter att vi vart på ILU drog vi till en Ethiopisk restaurant och åt. Det var jättegott och jag undrade om jag skulle bli lika snabb som Bekele av maten. Förmodligen.
Efter att ha ätit och återigen suttit och väntat ut regnet drog vi ner på stan. Där gick vi runt och tittade på tv-/dataspel och skaffade oss efter ganska mycket om och men ett. Vi var dessutom till utmärkta Ramus musik där jag skaffade ett fantastiskt bra instrument, nämligen fingercymbaler.
Jag och Johan funderade hur det lät när den som var bäst i världen spelade fingercymbaler. Vi är lite sugna på att arrangera ett VM enbart för att få uppleva de stora mästarna. Ukken (Uppsala Konsert och Kongress, musikens hus) kan nog vara en lämplig lokal. På Ramus såg jag dessutom två andra häftiga instrument, nämligen en banan och ett salladshuvud. Jag kan bli tvungen att gå dit efter skolan imorgon och beröva Ramus från intrumenten innan någon annan hinner före.
Efter våra äventyr på stan gick vi hem till Johan och spelade tv-spel samt tittade på Idol och House. Killen som sjöng unchained melody i Idol var onekligen bra. Enda invändningen är väl att han härmade righteous brothers lite väääl mycket istället för att göra en egen version. Men han kunde ju sjunga karln.
När jag kom hem ringde jag och pratade allvar med Gutte och Gunnar. Gunnar var dock på Orvars (Norrlands nation) och rätt så full vilket medförde att jag var tvungen att skjuta upp allvaret tills imorgon.
Och här är jag nu. Typ.
Det blir roligt med skola imorgon tror jag.
måndag 3 september 2007
Tema: skolstart
Jag har börjat skolan. Det var naturligtvis väldigt spännande. De vilsna själarna samlades som packade makriller på vissa utvalda platser. Före klockan 08:00 så kommer man inte in till statsvetenskapliga institutionen om man inte har något form av kort. Så några själar som var tidiga samlades där innan det elektroniska låset öppnades.
Utanför brusewitzsalen samlades sedan den stora massan. De flesta satt eller stod ensamna (ensamma? vad heter det?) och tittade lite försiktigt på sina nya spännande kursare. Vissa kände igen folk från förr och stod och pratade och skrattade, lättade över att slippa vilse-ångesten som annars lätt infaller när man inte känner någon.
Läraren kom och öppnade den olåsta dörren till klassrummet, som ingen hade vågat gå fram och känna på. Utvecklingsstudiestudenterna vällde in genom dörren. Jag satt mig ytterst strategiskt längst bort på en tom rad. På det sättet slapp jag sätta mig bredvid någon, istället var det upp till de andra att sätta sig bredvid mig. En tjej satte sig bredvid mig. Eller...hon lämnade en tom plats mellan oss. Vilket var helt okay eftersom det fanns ganska gott om platser.
Det skickades runt papper. Dock räckte det bara till typ hälften. Då gick ingen mindre än jag fram till läraren och frågade om det fanns fler papper. Vilket det fanns. Då kändes det som jag var lite modig och rutinerad. Inte rädd för något faktiskt.
I pausen satte jag mig på en bänk. En kille satte sig också på bänken, så långt bort ifrån mig som det gick. Efter ett tag kom det fram två tjejer och läste på anslagstavlan som befann sig bakom bänken. Ena tjejen satte sig ner mellan oss två killar och frågade mig hur det kändes. Jag svarade att det kändes bra och att det nog skulle ordna sig. Jag frågade henne inte hur det kändes för henne men hon svarade. Sen var det tyst i typ fem minuter. Efter de fem minutrarna konstaterade jag att det var en lite trevande stämning såhär första dagen. Då kom en konversation igång mellan de fyra närmast närvarande. Standardfrågorna; är det första terminen, nehej vad har du läst innan osv osv.
Jag försökte räkna ut ration lite snabbt. Klassen består förmodligen av cirka 80-85% tjejer. Lite som på ILU (institutionen för lärarutbildning) alltså. Bra ratio om man är singelkille. Inte för att det hjälper, men ändå.
När föreläsningen var slut hastade jag behärskat till akademibokhandeln för att införskaffa kurslitteratur. Som vanligt samlades det ganska snabbt ett gäng utvecklingsstudiestudenter vid statsvet. hyllan. Vi hjälptes åt en smula att hitta böckerna. Alla hittades förutom en. Jag frågade och böckerna var beställda så jag bokade en.
Nu har jag kommit hem och spelat en smula piano. Vad skall man hitta på med sitt liv nu då? och vad skall jag äta för något?
Utanför brusewitzsalen samlades sedan den stora massan. De flesta satt eller stod ensamna (ensamma? vad heter det?) och tittade lite försiktigt på sina nya spännande kursare. Vissa kände igen folk från förr och stod och pratade och skrattade, lättade över att slippa vilse-ångesten som annars lätt infaller när man inte känner någon.
Läraren kom och öppnade den olåsta dörren till klassrummet, som ingen hade vågat gå fram och känna på. Utvecklingsstudiestudenterna vällde in genom dörren. Jag satt mig ytterst strategiskt längst bort på en tom rad. På det sättet slapp jag sätta mig bredvid någon, istället var det upp till de andra att sätta sig bredvid mig. En tjej satte sig bredvid mig. Eller...hon lämnade en tom plats mellan oss. Vilket var helt okay eftersom det fanns ganska gott om platser.
Det skickades runt papper. Dock räckte det bara till typ hälften. Då gick ingen mindre än jag fram till läraren och frågade om det fanns fler papper. Vilket det fanns. Då kändes det som jag var lite modig och rutinerad. Inte rädd för något faktiskt.
I pausen satte jag mig på en bänk. En kille satte sig också på bänken, så långt bort ifrån mig som det gick. Efter ett tag kom det fram två tjejer och läste på anslagstavlan som befann sig bakom bänken. Ena tjejen satte sig ner mellan oss två killar och frågade mig hur det kändes. Jag svarade att det kändes bra och att det nog skulle ordna sig. Jag frågade henne inte hur det kändes för henne men hon svarade. Sen var det tyst i typ fem minuter. Efter de fem minutrarna konstaterade jag att det var en lite trevande stämning såhär första dagen. Då kom en konversation igång mellan de fyra närmast närvarande. Standardfrågorna; är det första terminen, nehej vad har du läst innan osv osv.
Jag försökte räkna ut ration lite snabbt. Klassen består förmodligen av cirka 80-85% tjejer. Lite som på ILU (institutionen för lärarutbildning) alltså. Bra ratio om man är singelkille. Inte för att det hjälper, men ändå.
När föreläsningen var slut hastade jag behärskat till akademibokhandeln för att införskaffa kurslitteratur. Som vanligt samlades det ganska snabbt ett gäng utvecklingsstudiestudenter vid statsvet. hyllan. Vi hjälptes åt en smula att hitta böckerna. Alla hittades förutom en. Jag frågade och böckerna var beställda så jag bokade en.
Nu har jag kommit hem och spelat en smula piano. Vad skall man hitta på med sitt liv nu då? och vad skall jag äta för något?
söndag 2 september 2007
Vänner jag inte ännu har träffat
Jag, Stefan, Spader och Marte gjorde v-dala i lördags. Eller gjorde och gjorde. Jag vet inte om jag gjorde vedala egentligen. Det är svårt ibland. Du vet när man inte hittar den där känslan. Jag tror att jag inte kände mig tillräckligt snygg. Långhårig och utan skägg. Mitt hår är väldigt fint och sådär, dock skulle det nog, som det är nu, passa bättre på en tjej än vad det passar på mig.
Jag borde klippa mig men jag vet inte vad jag skall göra med mitt hår. Jag är lite sugen på att klippa mig med en sån där frisyr du vet där håret är olika långt på sidorna. Problemet är bara att den frisyren känns en smula 2005. Okay om man har haft den frisyren sen 2005, men det skulle inte kännas helt rätt att skaffa den nu.
Tramporgel är ett bra instrument tycker jag. På engelska heter tramporgel "harmonium" vilket ju är oändligt mycket finare än tramporgel. Harmonica tycker jag nog är ungefär lika fint som munspel. Jag gillar ord som har spel i dem. Ett ord som är mycket bättre på engelska än på svenska är wallflower/panelhöna. Wallflower råkar vara mitt favvisord på engelska. Jag tycker det är så fint att de som sitter där och inte har någon att dansa med är som fina blommor som pryder väggarna. Panelhöna är knappast mitt favoritord på svenska (vingesus är mitt favoritord).
Ett ord som jag tycker är fint i sig självt är livmoder. Livets moder liksom. Dock så är jag lite äcklad av associationerna som följer med ordet. Du vet, jag är ju så känslig och vek.
Imorgon kommer dagen. Den lilla dagen då jag börjar skolan igen. Jag kommer få en massa nya kursare. Vänner jag ännu inte mött. När man läser till lärare som jag gör går man ju inte i en riktig klass med klasskamrater som följer med en genom ens utbildning. Det är naturligtvis lite tråkigt men samtidigt så träffar man ju mycket nytt folk. Förhoppningsvis sparar man de bästa vännerna man skaffar även efter man skiljs åt ett halvår senare.
Det är lite spännande, det här med de nya kursarna. Man får ligga lite på offensiven och skaffa någon att hänga med den första tiden. Jag kanske skall vara offensiv imorgon. Äh, det brukar lösa sig i vilket fall som helst.
Undrar om jag känner mig snygg imorgon. Undrar om jag känner mig smart imorgon.
Jag gillar Fergies "big girls dont cry". Särskilt frasen "like a child misses their blanket". Synd att hon inte bara sjunger det en gång. En bra textrad blir alltid bättre om den sjungs bara en gång. Det är något jag försöker tänka på i mitt textförfattande. Jag misslyckas ibland. Det är så lätt att när man skapar en låt utifrån en textrad så blir den textraden refräng. Refränger borde bara sjungas en gång i låtar tycker jag. En vers och en refräng. Max 2 minuter.
Jag kanske avlägger en rapport om skolstarten imorgon. Inte minst alla foxiga span jag kommer ha sett.
Jag borde klippa mig men jag vet inte vad jag skall göra med mitt hår. Jag är lite sugen på att klippa mig med en sån där frisyr du vet där håret är olika långt på sidorna. Problemet är bara att den frisyren känns en smula 2005. Okay om man har haft den frisyren sen 2005, men det skulle inte kännas helt rätt att skaffa den nu.
Tramporgel är ett bra instrument tycker jag. På engelska heter tramporgel "harmonium" vilket ju är oändligt mycket finare än tramporgel. Harmonica tycker jag nog är ungefär lika fint som munspel. Jag gillar ord som har spel i dem. Ett ord som är mycket bättre på engelska än på svenska är wallflower/panelhöna. Wallflower råkar vara mitt favvisord på engelska. Jag tycker det är så fint att de som sitter där och inte har någon att dansa med är som fina blommor som pryder väggarna. Panelhöna är knappast mitt favoritord på svenska (vingesus är mitt favoritord).
Ett ord som jag tycker är fint i sig självt är livmoder. Livets moder liksom. Dock så är jag lite äcklad av associationerna som följer med ordet. Du vet, jag är ju så känslig och vek.
Imorgon kommer dagen. Den lilla dagen då jag börjar skolan igen. Jag kommer få en massa nya kursare. Vänner jag ännu inte mött. När man läser till lärare som jag gör går man ju inte i en riktig klass med klasskamrater som följer med en genom ens utbildning. Det är naturligtvis lite tråkigt men samtidigt så träffar man ju mycket nytt folk. Förhoppningsvis sparar man de bästa vännerna man skaffar även efter man skiljs åt ett halvår senare.
Det är lite spännande, det här med de nya kursarna. Man får ligga lite på offensiven och skaffa någon att hänga med den första tiden. Jag kanske skall vara offensiv imorgon. Äh, det brukar lösa sig i vilket fall som helst.
Undrar om jag känner mig snygg imorgon. Undrar om jag känner mig smart imorgon.
Jag gillar Fergies "big girls dont cry". Särskilt frasen "like a child misses their blanket". Synd att hon inte bara sjunger det en gång. En bra textrad blir alltid bättre om den sjungs bara en gång. Det är något jag försöker tänka på i mitt textförfattande. Jag misslyckas ibland. Det är så lätt att när man skapar en låt utifrån en textrad så blir den textraden refräng. Refränger borde bara sjungas en gång i låtar tycker jag. En vers och en refräng. Max 2 minuter.
Jag kanske avlägger en rapport om skolstarten imorgon. Inte minst alla foxiga span jag kommer ha sett.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)