Jag, Stefan, Spader och Marte gjorde v-dala i lördags. Eller gjorde och gjorde. Jag vet inte om jag gjorde vedala egentligen. Det är svårt ibland. Du vet när man inte hittar den där känslan. Jag tror att jag inte kände mig tillräckligt snygg. Långhårig och utan skägg. Mitt hår är väldigt fint och sådär, dock skulle det nog, som det är nu, passa bättre på en tjej än vad det passar på mig.
Jag borde klippa mig men jag vet inte vad jag skall göra med mitt hår. Jag är lite sugen på att klippa mig med en sån där frisyr du vet där håret är olika långt på sidorna. Problemet är bara att den frisyren känns en smula 2005. Okay om man har haft den frisyren sen 2005, men det skulle inte kännas helt rätt att skaffa den nu.
Tramporgel är ett bra instrument tycker jag. På engelska heter tramporgel "harmonium" vilket ju är oändligt mycket finare än tramporgel. Harmonica tycker jag nog är ungefär lika fint som munspel. Jag gillar ord som har spel i dem. Ett ord som är mycket bättre på engelska än på svenska är wallflower/panelhöna. Wallflower råkar vara mitt favvisord på engelska. Jag tycker det är så fint att de som sitter där och inte har någon att dansa med är som fina blommor som pryder väggarna. Panelhöna är knappast mitt favoritord på svenska (vingesus är mitt favoritord).
Ett ord som jag tycker är fint i sig självt är livmoder. Livets moder liksom. Dock så är jag lite äcklad av associationerna som följer med ordet. Du vet, jag är ju så känslig och vek.
Imorgon kommer dagen. Den lilla dagen då jag börjar skolan igen. Jag kommer få en massa nya kursare. Vänner jag ännu inte mött. När man läser till lärare som jag gör går man ju inte i en riktig klass med klasskamrater som följer med en genom ens utbildning. Det är naturligtvis lite tråkigt men samtidigt så träffar man ju mycket nytt folk. Förhoppningsvis sparar man de bästa vännerna man skaffar även efter man skiljs åt ett halvår senare.
Det är lite spännande, det här med de nya kursarna. Man får ligga lite på offensiven och skaffa någon att hänga med den första tiden. Jag kanske skall vara offensiv imorgon. Äh, det brukar lösa sig i vilket fall som helst.
Undrar om jag känner mig snygg imorgon. Undrar om jag känner mig smart imorgon.
Jag gillar Fergies "big girls dont cry". Särskilt frasen "like a child misses their blanket". Synd att hon inte bara sjunger det en gång. En bra textrad blir alltid bättre om den sjungs bara en gång. Det är något jag försöker tänka på i mitt textförfattande. Jag misslyckas ibland. Det är så lätt att när man skapar en låt utifrån en textrad så blir den textraden refräng. Refränger borde bara sjungas en gång i låtar tycker jag. En vers och en refräng. Max 2 minuter.
Jag kanske avlägger en rapport om skolstarten imorgon. Inte minst alla foxiga span jag kommer ha sett.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar