Jag trodde den skulle bli det, men det har den inte" för att ungefärligen citera "En kärlekshistoria".
Idag har jag spelat Icewind Dale. Bra gjort. Jag har blivit lite inspirerad av D&D världen och kommer därför att presentera mina stats. Först en förklaring; en människa kan max ha 18 i de olika kategorierna om de inte har någon rustning, ring, vapen eller whatever som förhöjer någon av dessa stats.
Human/Bard
Neutral Good
Level 1.
exp: 153
Armor class: 10
Strength: 10
Dexterity: 11
Constitution: 9
Wisdom: 14
Intelligence: 14
Charisma: 16
Weapon profiencies:
Axe:*
Warhammer:*
Du vet, jag är ju så charmig, därför har jag 16 i charisma.
Jag har idag jobbat lite på min cowboylåt. Frågan är hur mycket cowboy det blir kvar av den i slutändan. Jag tror att den skall heta purple, föga cowboyaktigt.
Framåt kvällen samlades vi hemma hos Stina där vi avnjöt en kärlekshistoria. Sedan satt vi och pratade en massa om en massa saker. Vi hade en lång och djup diskussion om kränkningens natur. Vi diskuterade till exempel om Jesus kunde bli kränkt. Vid tolvtiden gav jag, Daniel och Jonna oss av hemåt.
Det var det det. Sa han.
torsdag 31 maj 2007
tisdag 29 maj 2007
Jorå s'att...
Fixade klart mitt PM idag. Hela 2,5 timmar innan deadline dessutom. Jag läste till och med igenom PM:et efter grammatiska och andra fel. Tusen är väl kvar och hela PM:et är väl ett enda stort fel kanske. Men jag är klar. Man kan bara få G på det så det spelar mindre roll vilken kvalité det håller.
Efter jag blev klar så visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Så jag städade. Det var bra gjort. Det är lite skönt att ha städat. Man tar liksom bort en ångestfaktor i sitt liv.
Jag och Stefan har tittat på Blades of Glory. Den var rolig.
Imorgon skall jag och några klassisar kanske se på en kärlekshistoria, alltså filmen. Det är den tredje bästa filmen som har gjorts. Av de jag har sett.
Jag skall nog läsa de andras PM imorgon. Hoppas det blir trevlig läsning.
Marit Fahlander skall skicka sin Demo till mig, i exklusiv extented version där hennes Sunset Beach låt finns med. Som jag påpekade för henne på myspace; det gör alldeles för få låtar om Sunset Beach nuförtiden.
Jag gör mest låtar om mig själv. Du vet, jag är så självcentrerad. Det finns några undantag, till exempel min superhäftiga Baldur's Gate låt: "Love on the Sword Coast" som jag tror att den heter. Den handlar om Khalid och Jaheira. Jag tror att de är kära i varandra, fast det framgår inte riktigt i spelet. Mer än att de blir väldigt ledsna när en av dom dör.
Jag har också gjort en låt om två Jedi Knights som är kära i varandra. Den är inte inspirerad av Star Wars III som man kanske skulle kunna tro utan en dagbok som man kan hitta i en grotta i spelet Knights of the Old Republic. Jag skrev den alltså före jag hade sett Star Wars III där lite samma tema tas upp. Jedis får inte älska varandra, passion leads to the dark side.
Jag skriver nästan bara om kärlek i olika former. Snart kommer mitt quadruppelalbum 92 love songs ut där jag bräcker magnetic fields med en hel skiva.
If music be the food of love, play on!
Efter jag blev klar så visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Så jag städade. Det var bra gjort. Det är lite skönt att ha städat. Man tar liksom bort en ångestfaktor i sitt liv.
Jag och Stefan har tittat på Blades of Glory. Den var rolig.
Imorgon skall jag och några klassisar kanske se på en kärlekshistoria, alltså filmen. Det är den tredje bästa filmen som har gjorts. Av de jag har sett.
Jag skall nog läsa de andras PM imorgon. Hoppas det blir trevlig läsning.
Marit Fahlander skall skicka sin Demo till mig, i exklusiv extented version där hennes Sunset Beach låt finns med. Som jag påpekade för henne på myspace; det gör alldeles för få låtar om Sunset Beach nuförtiden.
Jag gör mest låtar om mig själv. Du vet, jag är så självcentrerad. Det finns några undantag, till exempel min superhäftiga Baldur's Gate låt: "Love on the Sword Coast" som jag tror att den heter. Den handlar om Khalid och Jaheira. Jag tror att de är kära i varandra, fast det framgår inte riktigt i spelet. Mer än att de blir väldigt ledsna när en av dom dör.
Jag har också gjort en låt om två Jedi Knights som är kära i varandra. Den är inte inspirerad av Star Wars III som man kanske skulle kunna tro utan en dagbok som man kan hitta i en grotta i spelet Knights of the Old Republic. Jag skrev den alltså före jag hade sett Star Wars III där lite samma tema tas upp. Jedis får inte älska varandra, passion leads to the dark side.
Jag skriver nästan bara om kärlek i olika former. Snart kommer mitt quadruppelalbum 92 love songs ut där jag bräcker magnetic fields med en hel skiva.
If music be the food of love, play on!
måndag 28 maj 2007
Can I have this dance?
Lyssnar på moto boys "blue motorbike", fy damn it vilken bra låt. Han sjunger till exempel textraden "Can I have this dance?". Det är väl inget speciellt med den egentligen. Förutom den fantastiska känslan.
Åh jag skulle så supergärna vilja ställa den frågan till någon. Och dansa den mest fantastiska dansen. Det skulle inte finnas någonting annat i hela världen förutom vi två och musiken. Vi skulle snurra runt som John Travolta och danstjejen gör i dansstudion i Saturday night fever. Vi skulle skratta, kramas och ömsom fuldansa, ömsom findansa. Vi skulle bli kära i varandra. Jag skulle göra "fånga henne i fallet"-manövern och kyssa henne en kort sekund. Med 0,5 centimeter tunga. Ögonen skulle vara fixerade vid varandra. Mitt hjärta skulle bulta. Jag skulle lukta en smula på henne i smyg. Kanske blåsa en liten vindpust i hennes nacke för att retas. Inga ord, bara känsla.
Sen skulle vi bli trötta i fötterna eller törstiga eller så. Då skulle vi gå av dansgolvet och prata med varandra och allt vore förstört. Vi kanske skulle bli ihop och jag kanske skulle bli lycklig men den där stunden...den skulle aldrig komma tillbaka.
Åh jag skulle så supergärna vilja ställa den frågan till någon. Och dansa den mest fantastiska dansen. Det skulle inte finnas någonting annat i hela världen förutom vi två och musiken. Vi skulle snurra runt som John Travolta och danstjejen gör i dansstudion i Saturday night fever. Vi skulle skratta, kramas och ömsom fuldansa, ömsom findansa. Vi skulle bli kära i varandra. Jag skulle göra "fånga henne i fallet"-manövern och kyssa henne en kort sekund. Med 0,5 centimeter tunga. Ögonen skulle vara fixerade vid varandra. Mitt hjärta skulle bulta. Jag skulle lukta en smula på henne i smyg. Kanske blåsa en liten vindpust i hennes nacke för att retas. Inga ord, bara känsla.
Sen skulle vi bli trötta i fötterna eller törstiga eller så. Då skulle vi gå av dansgolvet och prata med varandra och allt vore förstört. Vi kanske skulle bli ihop och jag kanske skulle bli lycklig men den där stunden...den skulle aldrig komma tillbaka.
söndag 27 maj 2007
Hesiodos kvinnoföraktaren
Jag skriver mitt PM om Hesiodos', den gamle greken, och hur han framställer berättelsen om Pandora, den första kvinnan. Enligt Hesiodos var Zeus fullkomligt rasande på människan (som enbart bestod av män). Detta var för att en kille hade snott elden(ja just det, elden!). Klart man blir lack. Vad gör då den mäktigaste av gudar för att verkligen ge igen på mänskligheten, ett straff så obarmhärtigt att bara en gud kan frambringa ett så hänsynslöst straff? Jo; han skapar kvinnan.
"and they all [männen] will cheer their hearts embracing this foul thing" (övers. av Sarah B. Pomeroy). This foul thing. Det är kvinnan det. Jag skulle kunna citera massor om hur ond, listig och allmänt otrevlig Pandora, och därmed kvinnosläktet är.
Hesiodos var en bitter herre kan man tänka sig. Jag kan inte låta bli att sympatisera en smula med Hesiodos, bitter gammal ungkarl som man är. Det kan bli svårt att ta sig ur det här PM:et och fortfarande framstå som den goda feministen man försöker vara. Fast iofs, bara för att man tycker att tjejer är elaka så kan man ju fortfarande inse att det finns en könsmaktsordning och att den borde avskaffas. Om det nu är någon slags definition av feminism.
Igår när jag skulle gå till v-dala kom det fram en 4-5:årig pojke till mig och gav mig en maskros. Jag tog emot den och sade "tack så mycket, det var snällt", och log åt hans föräldrar. Sen gick jag med den där maskrosen en bra bit innan jag placerade den lite fint på en mur. Det bar emot, jag ville ju inte gärna lämna ifrån mig den fina gåvan som jag hade fått. Maskrosen kanske inte var den finaste gåvan i sig som jag har fått men jag uppskattade verkligen gesten.
När jag gick där med maskrosen i hand så slog det mig. Undrar om den lilla pojken trodde att jag var en tjej. Jag har nämligen rakat av mig mitt maffiga skägg. Hur medveten om konventioner är man i den åldern egentligen? Han kanske hade fått en väldigt bra uppfostran där föräldrarna hade sagt att en kille visst kunde ge blommor till en annan kille. Den där lilla palten kanske stapplade runt där och var bög. Eller så såg jag ut som en tjej.
Det är valporgie på tv just nu (hundkoll). Valpar är ju söta, minst sagt.
Tjejer är också söta (elaka eller ej). Jag har tänkt på en sak. Det verkar som att man tenderar att tycka att tjejer som liknar tjejer som man känner är söta. Är det här bara jag eller är det ett utbrett fenomen? Är det likadant med killar?
Moto boy alltså, det kan ha varit den bästa spelningen jag har sett. Marit Fahlander alltså, är hon bäst i Sverige? Just precis nu är hon det i alla fall, för mig åtminstone. Ooo jag har upptäckt så mycket superbra musik på senaste.
Jag saknar mina bufflar (alltså hundar) lite nu när jag sitter och kollar på hundkoll.
Idag har jag skrivit en smula på mitt PM, som ni förstår. Dessutom har jag ätit pizza. En dag så god som någon...eller...jag vet inte. Jag är rätt glad i alla fall.
"and they all [männen] will cheer their hearts embracing this foul thing" (övers. av Sarah B. Pomeroy). This foul thing. Det är kvinnan det. Jag skulle kunna citera massor om hur ond, listig och allmänt otrevlig Pandora, och därmed kvinnosläktet är.
Hesiodos var en bitter herre kan man tänka sig. Jag kan inte låta bli att sympatisera en smula med Hesiodos, bitter gammal ungkarl som man är. Det kan bli svårt att ta sig ur det här PM:et och fortfarande framstå som den goda feministen man försöker vara. Fast iofs, bara för att man tycker att tjejer är elaka så kan man ju fortfarande inse att det finns en könsmaktsordning och att den borde avskaffas. Om det nu är någon slags definition av feminism.
Igår när jag skulle gå till v-dala kom det fram en 4-5:årig pojke till mig och gav mig en maskros. Jag tog emot den och sade "tack så mycket, det var snällt", och log åt hans föräldrar. Sen gick jag med den där maskrosen en bra bit innan jag placerade den lite fint på en mur. Det bar emot, jag ville ju inte gärna lämna ifrån mig den fina gåvan som jag hade fått. Maskrosen kanske inte var den finaste gåvan i sig som jag har fått men jag uppskattade verkligen gesten.
När jag gick där med maskrosen i hand så slog det mig. Undrar om den lilla pojken trodde att jag var en tjej. Jag har nämligen rakat av mig mitt maffiga skägg. Hur medveten om konventioner är man i den åldern egentligen? Han kanske hade fått en väldigt bra uppfostran där föräldrarna hade sagt att en kille visst kunde ge blommor till en annan kille. Den där lilla palten kanske stapplade runt där och var bög. Eller så såg jag ut som en tjej.
Det är valporgie på tv just nu (hundkoll). Valpar är ju söta, minst sagt.
Tjejer är också söta (elaka eller ej). Jag har tänkt på en sak. Det verkar som att man tenderar att tycka att tjejer som liknar tjejer som man känner är söta. Är det här bara jag eller är det ett utbrett fenomen? Är det likadant med killar?
Moto boy alltså, det kan ha varit den bästa spelningen jag har sett. Marit Fahlander alltså, är hon bäst i Sverige? Just precis nu är hon det i alla fall, för mig åtminstone. Ooo jag har upptäckt så mycket superbra musik på senaste.
Jag saknar mina bufflar (alltså hundar) lite nu när jag sitter och kollar på hundkoll.
Idag har jag skrivit en smula på mitt PM, som ni förstår. Dessutom har jag ätit pizza. En dag så god som någon...eller...jag vet inte. Jag är rätt glad i alla fall.
They are shut out from lonelyness
The fancy people alltså. Låtsas jag. Det är dom bergis inte. Jag har fixat ihop "take me in your arms" idag. Det är därifrån citatet kommer. Jag är väldigt nöjd med den textraden. Den ser positivt på ensamhet.
Idag har jag inte skrivit en endaste mening på mitt PM. Men jag har läst in mig en smula. Alltid något. Jag har spelat en del musik. Men inte en endaste sekund dataspel. Vilken fantastiskt annorlunda dag.
Jag har varit till v-dala. Ensam. Ingen som jag hörde av mig till kunde hänga på. Så jag chansade och drog dit ensam. Det gick rätt bra. Jag träffade några gamla kursare som jag kunde hänga med.
Spelade gjorde Moto boy. Det var helt makalöst bra. Moto boy består av en kille med en gitarr och en röst av guds nåde. Jag stod och rös hela tiden. Det var vanvettigt vackert. Vapnet spelade också. Det var också bra, men det visste jag ju sen förr. Men om du får chansen att se moto boy någon gång så ta den. Det är en upplevelse långt, långt bortom det normala.
Usch, jag börjar nästan bli lite trött.
Idag har jag inte skrivit en endaste mening på mitt PM. Men jag har läst in mig en smula. Alltid något. Jag har spelat en del musik. Men inte en endaste sekund dataspel. Vilken fantastiskt annorlunda dag.
Jag har varit till v-dala. Ensam. Ingen som jag hörde av mig till kunde hänga på. Så jag chansade och drog dit ensam. Det gick rätt bra. Jag träffade några gamla kursare som jag kunde hänga med.
Spelade gjorde Moto boy. Det var helt makalöst bra. Moto boy består av en kille med en gitarr och en röst av guds nåde. Jag stod och rös hela tiden. Det var vanvettigt vackert. Vapnet spelade också. Det var också bra, men det visste jag ju sen förr. Men om du får chansen att se moto boy någon gång så ta den. Det är en upplevelse långt, långt bortom det normala.
Usch, jag börjar nästan bli lite trött.
lördag 26 maj 2007
Åh nej, nu har jag gjort det igen: målat mig blå vid telefonen
Vit Päls låten "nya hav" har uppenbara kvalitéer. Förutom underbar text har den en westerntrumpet. Aldrig fel. Jag borde kunna spela trumpet. Men det kan jag inte. Jag får väl skaffa mig en trumpet och lära mig spela. Hur svårt kan det vara?
Efter senaste bloggandet spelade jag Icewind Dale en smula, jag ljög alltså inte. Sen filade jag på en låt en smula och det gick rätt bra faktiskt. Det kan nog bli något utav den.
Jag har varit och välkomnat hem Linn. Jag gav henne en påse kexchokladsnacks och ett paket HubbaBubba i välkommen hem-present. Det hade hon förtjänat, och mer därtill. Vi, en massa folk, var hemma hos Pillan och åt gott och hängde. Jag pratade en del med en sexualetiker med "le på foto"-fobi. Hon hade det inte lätt. Man vill ju kunna le på foton. Hon hävdade att hon såg ut som en padda när hon log på foton. Det har jag en smula svårt att tro, hon var väldigt vacker. Paddor är ganska sällan vackra. Grodor däremot. Speciellt såna där supergiftiga rackare. Grodor är som tjejer. Det är dom vackraste som är ohälsosammast.
Jill hade också "le på foto"-fobi. Det berodde på hennes vampyrtand, vampyris. Jag tror att jag kurerade hennes fobi dock med min fetischliknande förälskelse i vampyris. Faktum var att vampyris bidrog i stor utsträckning till hennes söthet. Eller bidrar, jag misstänker att hon har den kvar.
Mina tänder är okay. Tänderna i underkäken trängs en smula bara, men sånt är livet. Jag har slagit ut halva mina framtänder några gånger dessutom. De är av plast. Halva framtänderna alltså. Första gången var när jag gick i ettan (lågstadiet). Det var vinter och vi lekte på en hal bergshälle. Jag halkade och kvicktänkt som man är bestämde jag mig för att ta emot mig själv med framtänderna. Man vill ju inte riskera att få ont i ömma kroppsdelar som typ händer eller så. Andra gången jag slog ut mina framtänder var lite senare samma dag. Då fick jag Stefans hand på framtänderna när vi låtsasbråkade. Då fick jag kila ner till den gode dentisten igen.
För att berätta mer om vad jag har gjort sen sist så hängde vi där och pratade, lyssnade på musik och hade trevligt i allra största allmänhet. Sen drog vi till Kalmars nation. Det var okay. Vi dansade en smula. Det är ju alltid bra.
Sen gick jag hem. Och här är jag nu, typ.
Imorgon blir det PM-skrivande. Mumsfilibabba.
Efter senaste bloggandet spelade jag Icewind Dale en smula, jag ljög alltså inte. Sen filade jag på en låt en smula och det gick rätt bra faktiskt. Det kan nog bli något utav den.
Jag har varit och välkomnat hem Linn. Jag gav henne en påse kexchokladsnacks och ett paket HubbaBubba i välkommen hem-present. Det hade hon förtjänat, och mer därtill. Vi, en massa folk, var hemma hos Pillan och åt gott och hängde. Jag pratade en del med en sexualetiker med "le på foto"-fobi. Hon hade det inte lätt. Man vill ju kunna le på foton. Hon hävdade att hon såg ut som en padda när hon log på foton. Det har jag en smula svårt att tro, hon var väldigt vacker. Paddor är ganska sällan vackra. Grodor däremot. Speciellt såna där supergiftiga rackare. Grodor är som tjejer. Det är dom vackraste som är ohälsosammast.
Jill hade också "le på foto"-fobi. Det berodde på hennes vampyrtand, vampyris. Jag tror att jag kurerade hennes fobi dock med min fetischliknande förälskelse i vampyris. Faktum var att vampyris bidrog i stor utsträckning till hennes söthet. Eller bidrar, jag misstänker att hon har den kvar.
Mina tänder är okay. Tänderna i underkäken trängs en smula bara, men sånt är livet. Jag har slagit ut halva mina framtänder några gånger dessutom. De är av plast. Halva framtänderna alltså. Första gången var när jag gick i ettan (lågstadiet). Det var vinter och vi lekte på en hal bergshälle. Jag halkade och kvicktänkt som man är bestämde jag mig för att ta emot mig själv med framtänderna. Man vill ju inte riskera att få ont i ömma kroppsdelar som typ händer eller så. Andra gången jag slog ut mina framtänder var lite senare samma dag. Då fick jag Stefans hand på framtänderna när vi låtsasbråkade. Då fick jag kila ner till den gode dentisten igen.
För att berätta mer om vad jag har gjort sen sist så hängde vi där och pratade, lyssnade på musik och hade trevligt i allra största allmänhet. Sen drog vi till Kalmars nation. Det var okay. Vi dansade en smula. Det är ju alltid bra.
Sen gick jag hem. Och här är jag nu, typ.
Imorgon blir det PM-skrivande. Mumsfilibabba.
fredag 25 maj 2007
Tenta skriven [v] (bock)
Jag har skrivit tenta idag. Den var lite lurig, vi får se hur det går med den. Efter tentan gick jag, Alex, Daniel, Jonna och Stina och åt. Sen satt vi och pratade i en smärre oändlighet. Vi pratade om religiösa rörelser, politik och så vidare. Dessutom talade vi positivt om USA. Vi hade som regel att man inte fick säga något negativt om USA, bara positivt. Det var roligt.
På vägen hem gick jag och Daniel förbi ett torg där det var någon slags marknad med anledning av Linné-grejen. Det fanns en Ponny med ett litet föl där. Jag som utpräglad stadsbo tyckte förstås att det var fantastiskt exotiskt att se en riktig häst och var tvungen att klappa den. Så jag kliade hästen lite bakom käkbenen. Hästens reaktion var föga. Daniel, inspirerad av min våghalsighet, klappade den en smula på halsen. Hästens reaktion var föga. Den kunde lika gärna vara uppstoppad. När man för en gångs skull får se en häst på riktigt så hade man kanske hoppats att den var lite roligare.
Vad är grejen med ponnysar egentligen? De är inte ens söta. Den där låten om att ponnysen är så fin och så vidare är ju helt åt helvete fel. En sak stämmer dock. Ponnysar pratar inte. De säger inte ens blubb blubb. En häst skall vara av normal storlek. Minst.
Ikväll skall jag nog välkomna hem Linn som har varit på Irland i ett halvår. Det blir säkert bra.
Jag tänker inte sätta igång med PM:et idag. Jag har ju skrivit tenta, då kan man inte hålla på med sådant. Jag har minsann gjort mitt för idag.
Nu skall jag nog spela lite IcewindDale tror jag.
Love / H
På vägen hem gick jag och Daniel förbi ett torg där det var någon slags marknad med anledning av Linné-grejen. Det fanns en Ponny med ett litet föl där. Jag som utpräglad stadsbo tyckte förstås att det var fantastiskt exotiskt att se en riktig häst och var tvungen att klappa den. Så jag kliade hästen lite bakom käkbenen. Hästens reaktion var föga. Daniel, inspirerad av min våghalsighet, klappade den en smula på halsen. Hästens reaktion var föga. Den kunde lika gärna vara uppstoppad. När man för en gångs skull får se en häst på riktigt så hade man kanske hoppats att den var lite roligare.
Vad är grejen med ponnysar egentligen? De är inte ens söta. Den där låten om att ponnysen är så fin och så vidare är ju helt åt helvete fel. En sak stämmer dock. Ponnysar pratar inte. De säger inte ens blubb blubb. En häst skall vara av normal storlek. Minst.
Ikväll skall jag nog välkomna hem Linn som har varit på Irland i ett halvår. Det blir säkert bra.
Jag tänker inte sätta igång med PM:et idag. Jag har ju skrivit tenta, då kan man inte hålla på med sådant. Jag har minsann gjort mitt för idag.
Nu skall jag nog spela lite IcewindDale tror jag.
Love / H
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)