Vit Päls låten "nya hav" har uppenbara kvalitéer. Förutom underbar text har den en westerntrumpet. Aldrig fel. Jag borde kunna spela trumpet. Men det kan jag inte. Jag får väl skaffa mig en trumpet och lära mig spela. Hur svårt kan det vara?
Efter senaste bloggandet spelade jag Icewind Dale en smula, jag ljög alltså inte. Sen filade jag på en låt en smula och det gick rätt bra faktiskt. Det kan nog bli något utav den.
Jag har varit och välkomnat hem Linn. Jag gav henne en påse kexchokladsnacks och ett paket HubbaBubba i välkommen hem-present. Det hade hon förtjänat, och mer därtill. Vi, en massa folk, var hemma hos Pillan och åt gott och hängde. Jag pratade en del med en sexualetiker med "le på foto"-fobi. Hon hade det inte lätt. Man vill ju kunna le på foton. Hon hävdade att hon såg ut som en padda när hon log på foton. Det har jag en smula svårt att tro, hon var väldigt vacker. Paddor är ganska sällan vackra. Grodor däremot. Speciellt såna där supergiftiga rackare. Grodor är som tjejer. Det är dom vackraste som är ohälsosammast.
Jill hade också "le på foto"-fobi. Det berodde på hennes vampyrtand, vampyris. Jag tror att jag kurerade hennes fobi dock med min fetischliknande förälskelse i vampyris. Faktum var att vampyris bidrog i stor utsträckning till hennes söthet. Eller bidrar, jag misstänker att hon har den kvar.
Mina tänder är okay. Tänderna i underkäken trängs en smula bara, men sånt är livet. Jag har slagit ut halva mina framtänder några gånger dessutom. De är av plast. Halva framtänderna alltså. Första gången var när jag gick i ettan (lågstadiet). Det var vinter och vi lekte på en hal bergshälle. Jag halkade och kvicktänkt som man är bestämde jag mig för att ta emot mig själv med framtänderna. Man vill ju inte riskera att få ont i ömma kroppsdelar som typ händer eller så. Andra gången jag slog ut mina framtänder var lite senare samma dag. Då fick jag Stefans hand på framtänderna när vi låtsasbråkade. Då fick jag kila ner till den gode dentisten igen.
För att berätta mer om vad jag har gjort sen sist så hängde vi där och pratade, lyssnade på musik och hade trevligt i allra största allmänhet. Sen drog vi till Kalmars nation. Det var okay. Vi dansade en smula. Det är ju alltid bra.
Sen gick jag hem. Och här är jag nu, typ.
Imorgon blir det PM-skrivande. Mumsfilibabba.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
TACK käraste Henrik för att du kom på mitt baluns. Jag är tuggat hubbabubba hela dagen, jag är trött i käken nu. Jag är också trött i huvudet - därför ska jag sova! Kramkram!
Åhå, vad bra att hubbabubban har kommit till användning, synd att du blev trött av den bara=)
Kramar tillbaks!
Skicka en kommentar