Livsprojekt

Jag har kommit på ett livsprojekt. Bra va? Livsprojekt är fina, man håller på med dem hela livet eller åtminstone väldigt länge. Mitt projekt kommer nog ta en cirka 20-30 år tror jag. Men det kan också gå betydligt snabbare. Jag vet inte ännu. Allting beror väl på hur aktiv jag är med projektet.

Projektet går ut på att jag ska tonsätta och spela in Shakespeares sonetter. De är 154 stycken. Jag har lite tonsatt en av dem, men jag har inte spelat in. Sonetten som jag har tonsatt är sonett nummer 29. Det är min favorit blands Shakespeares sonetter, inte för att jag har läst alla. Jag googlade och kommer att klistra in den, så att ni slipper.

When in disgrace with fortune and men's eyes
I all alone beweep my outcast state,
And trouble deaf heaven with my bootless cries,
And look upon myself, and curse my fate,
Wishing me like to one more rich in hope,
Featur'd like him, like him with friends possess'd,
Desiring this man's art, and that man's scope,
With what I most enjoy contented least;
Yet in these thoughts my self almost despising,
Haply I think on thee,— and then my state,
Like to the lark at break of day arising
From sullen earth, sings hymns at heaven's gate,;
For thy sweet love remember'd such wealth brings
That then I scorn to change my state with kings.

Sådär. Den är bra den. I min version blir den lite Nick Cave:ig. Det här projektet ska jag syssla med typ när jag inte har något att göra och jag känner att jag vill tonsätta en sonett.

Annars är det lugnt. Lite stiltje här på bloggen såhär på sommaren. Men allt är bra. Ikväll ska jag hänga med Linnéa och Hedda. Det blir säkert bra. Imorgon ska jag se på fotboll, på något sätt. Det blir säkert bra.

Hare mest bäst i hela världen!

Hemligheten bakom pringlesupplevelsen

Min värld blev till en lite bättre plats att leva på. Tack Nicke. Vi gick dit tidigt, i lördags alltså, och kikade på all reklam och alla trailers innan Indiana Jones (se nedan). Vi hade köpt biosnacks i form av pringles. Vi köpte dem på det klassiska biogodisstället, ni vet det där stället mellan Carl-Philip och stora torget, med en stor bild på när kronprinsessan Victoria besökte affären, hängandes bakom disken. <- hopplös mening. Till saken, varför är min värld lite bättre sen i lördags? Jo, därför att Nicke berättade för mig att det bästa är att äta pringles med den konvexa sidan neråt mot tungan, den är mer kryddad på den sidan. Visste ni detta, eller blev er värld också lite bättre nu?



Hur går det med pluggandet skulle man kunna undra. Vi byter ämne.



Jag strängade nyss Lady Catherine, min röda gitarr. [Jag lade till den här bilden. Sen kom jag på att det kanske inte var världens bästa bild, på varken Catherine eller mig, eftersom det är så mycket motljus. Men tydligen så går det liksom inte att ta bort bilden. Mycket märkligt alltihopa.] Det är sånt man gör när man inte vill plugga. Till exempel.

Jag och Johan var ner på stan och åt idag. Jag åt enchiladas och Johan bjöd mig på dem. Hyvens. Vi pratade om OS och vilka roliga grenar vi ska se på (tillsammans med Chris Härenstam som ju alltid får hantera de mer obskyra grenarna). Sen pratade vi om doping och hade det väldigt trevligt. Efter det åt vi varsin chocalate-fudge-brownie-glass-grej som vi köpte på burger king. Den avnjöt vi nere vid åkanten.

Sen dess har jag fokuserat på att plugga så lite som möjligt. Jag blir så inspirerad av död åt gemene man bloggen (som finns länkad till här till vänster).

Det här vädret alltså, det är inte klokt. Det kan inte vara hälsosamt, man kommer ju helt ur balans. Det är därför folk är så galna och hetsiga. De "behöver en smäll på käften för att komma i rätt balans", som Håkan Hellström sjöng när jag gick på gymnasiet. Jag behöver verkligen en smäll på käften känner jag. För jag är inte i balans.

Ojdå [...] tur. Jag trodde jag behövde kila ner till folkes för att köpa snus men som tur är har den gode Johan glömt kvar en halvfull dosa här som jag kan sno från. Finders keepers. "Folkes stänger väl klockan tio?" tänker ni. Ja det har ni förstås rätt i men problemet är att klockan nio börjar Guds historia på kunskapskanalen. Det ska jag inte se nu. Men väl friidrotten på fyran. Guds historia spelar jag in och tittar på efteråt. Guds historia, det är fina grejer det. Nåt för en gammal religionshistoriker som jag.

Nu ska jag nog stämma Catherine. [...] Hon hade hållt sig i stämning rätt så bra faktiskt. Fyra minuter kvar.

Hejdå, ni helt fantastiska människor!

Främlingar

Jag har en liten natthörna i mitt rum. För det första står det en säng i hörnan. Ovanför sängen sitter en lp-skiva med kate bush, "The Dreaming". Vid fotändan sitter ett akvatint tryck som Linnéa har gjort som avbildar en natt med måne och några av nattens djur. Och ovanför hänger ett foto på en sovandes Linnéa. En natthörna. Det har blivit det som något av en slump. Jag tänkte till exempel inte ens på det genialiska att hänga "The Dreaming" ovanför sängen när jag gjorde det. Nöjdis.

Jag lyssnar på Susanne Sundførs myspace. Det är skitbra misstänker jag. De kan de där norskorna.

Jag och Nicke gjorde en låt som heter "Alien rhapsody" idag. Den handlar om förhållandet mellan människor och aliens. Jag tänker inte elaborera. Den kanske dyker upp på the beams myspace...fast det dröjer nog ett tag innan den är inspelad och klar. Nicke och jag hyrde en film, de kostar 10 spänn på folkes under sommaren, som heter "Good luck Chuck". Den var helt okay stundtals.

Igår var jag och Nicke på bio. Vi såg Indana Jones. Den var faktiskt rätt bra. Den var väldigt spännande och sådär. Underhållande är väl ett ord som passar filmen. Appråpå främlingar.

Tenta på torsdag. Känns väl sådär va?

Det är 15 grader ute. Mitt i natten. Det kan inte vara hälsosamt.

Kanske bäst jag går och lägger mig innan det blir ljust.

Fredagskväll och sådär. Jag har spelat pingis och druckit öl. Jag har kastat dart och druckit öl. Jag är lite full men inte så väldans full. Alltså lite full. Jag tycker inte att det är så häftigt som man kan tro att jag tycker. Dock tycker jag inte att det är ohäftigt. Det är väl neutralt? Eller? Ibland ser jag på fulla människor och tycker de är lite sämre än mig. Moraliskt förträfflig som jag är. De är unga brukar jag tänka. Och visst måste man ge ungdomen lite spelrum. Och de som inte är unga är ju ungdomliga, vilket ju naturligtvis inte är dåligt. Men visst är de lite sämre än mig. Jag som alltid blir lite lagom full när jag dricker. Eller så blir jag trött. Inte blir jag som dem inte.

På vägen hem från Uplands nation beställde jag en pizza på johannesgrillen. Inte för att jag var jättehungrig. Märkligt alltihop. Kulturell betingning kanske. Jag har ätit halva. Nöjd.

Folk har varit som galna idag. Hetsat runt ute i sommarkläder och nya solbrännor. Har de inget bättre för sig? Det har de förstås inte, för vad skulle det vara?

Igår Picknickade jag, Carolina, Ingrid och Johan. I en park dessutom, som om det inte vore nog på excesserna. Efter picknickandet drog vi hem till Johan och tittade på en film som vi hade hyrt. Filmen var "punch-drunk love". Huvudrollerna innehas av Adam Sandler och Emily Watson. Det är en romantisk komedi. Adam Sandler spelar sin vanliga roll. Och jag gillar det. Jag gillar faktiskt Adam Sandler. Dessutom är det faktiskt en väldigt bra film. Ganska konstig och arty. De som normalt sett avskräcks av Adam Sandlers namn bör för sin egen skull inte låta sig avskräckas i just det här fallet. Jag kan identifiera mig lite med rollen han spelar i filmen; självföraktande, naiv och tafatt.

Det kan vara så att jag går till Johan och tittar på NHL-hockeyn. Den börjar typ två eller nåt. Men det är så lätt hänt att man bli lite trött. Till exempel är jag det nu.

Så trött att det här får bli näst sista meningen.

Hare helt bäst.

Sammanfattningsvis så...

I Onsdags var det dags. Jag talar naturligtvis om det grandiosa bonde söker fru. Programmet avnjöts hemma hos mig tillsammans med Carolina, Fanny och Ingrid. Vi var skitnöjda. I programmet visades bönderna som skall vara med i programmet upp. Det riktiga bonde börjar inte förrns i höst nångång. Jag kan tammefan inte bärga mig.

Torsdag. Var på föreläsning och blev ofantligt nöjd över att föreläsaren vid ett tillfälle använde uttrycket "pin kiv" och vid ett annat tillfälle använde uttrycket "full i fan". På eftermiddagen repade vi med johnny johnnys och på kvällen var jag hem till Linnéas kompis Carro och tittade på Eurovision semifinalen.

Fredag: hängde med Johan. På kvällen mys med Linnéa.

Lördag: Jag och Linnéa åkte hem till mina föräldrar och sa hej till djuren. På kvällen hem-hem (sic) till Carolina för att se på finalen. Skit. BH kom elva. Men vad som är värre är att Ryssland med en av tävlingens värsta låtar vann. Jag tycker att Björn Gustafsson var rolig. Skitsamma om folk ute i Europa förstår ironin eller inte, jag hoppas lite att de inte gör det.

Söndag: Jag och Linnéa tittade på den gravt psykadeliska disneyfilmen "Fantasia" (från 1940). Jag vet inte om den var så särskilt bra, men den var understundom lite rolig och fascinerande. Man bör nog ha sett den nån gång i sitt liv tycker jag. Jag såg dock inte riktigt hela eftersom jag somnade i mitten. På kvällen hängde jag med Nicke och vi såg Assault on precinct 13 remaken. Jag har inte sett orginalet, men tydligen skall den originalet vara bättre. Jag tyckte dock om remaken, den var riktigt spännande.

Det var väl det.

Sammanfattningsvis så har jag haft det bra.

Idiotichock

Det måste helt enkelt ha varit så att de var så säkra på att Belgien och Ishtar skulle gå vidare, så de kunde rösta på sina andrahandsfavoriter. Så tänkte de; röstarna; idioterna. Som av en händelse så sabbade de finalen på så sätt att de bästa bidraget inte är med och tävlar där. Det blir helt enkelt inte en rättvist. Finalen kommer att gå ut på att kora eurovisionsschlagerfestivalens näst bästa låt. Alla vet det. Lite tråkigt.

Kanske borde leadsångartjejen i belgien haft den helröda klänningen på sig (som hon hade i de nationella tävlingarna) istället för den vitröda klänningen hon hade på sig.

Men! BH och Laka gick vidare med sin låt pokusaj, det var väl för väl. De hade tema "tvätt" i sitt framförande. De verkar variera sina framträdanden, vilket ju naturligtvis är roligt. Jag hoppas att de hittar på något nytt till finalen. Och de där kläderna han hade på sig. Bra kläder, riktigt bra.

Kristian Luuk var också bra.

För övrigt är jag ofantligt nöjd att vedervärdiga Irland inte gick vidare.

Hare Kaninkanon!

Titeln avslöjar allt

Jag fångades lite utav H&M-reklamen. Eller nja, låten i den. Tack gud för reklammusik.se. Det visade sig vara Keren Ann. Jag blev inte så förvånad. Jag har bara lyssnat på en Keren Ann skiva (not going anywhere) men den skivan är väldigt bra. Tydligen skall, åtminstone, hennes tidigare skivor vara ganska annorlunda. Men vad vet jag. Låten i reklamen heter iaf "lay your head down".

Den här veckan har jag mycket planerat. Mycket tv-tittande planerat till och med. Varav eurovision består av 3 fjärdedelar av det planerade. Den resterande fjärdedelen är bonde söker fru som finns tillgängligt för avnjutande på onsdag. Bonde söker fru alltså, man har ju saknat det. Fast det börjar ju inte på riktigt, riktigt än. Det blir väl i höst någon gång. Kan jag tänka.

"Lay your head down in my arms". Det är något med armar. De är förträffligt bra att ha när man skall krama på någon. Till exempel. På:et är för övrigt avsiktligt. Jag gillar att säga att jag vill krama lite på någon. Jag brukar till exempel säga det till Linnéa, när hon är närvarande och jag när jag vill det. Meningen får en lite annorlunda betydelse, det är som att ena parten är passiv. Ungefär som när ett litet barn kramar (och kanske gömmer sig lite bakom) en förälders ben. Skillnaden i själva handligen är att man enbart ger en kram. Fast alltsom oftast kan det väl tänkas bli så att man blir lite kramad tillbaks när man kramar på någon.

Jag har knappt spelat någon musik idag. Förutom när Jag, Ingrid och Carolina sjöng "fader Abraham". Då spelade jag gitarr. Johan var också närvarande men han gick och diskade när vi började sjunga. Inte too cool for school men väl too cool for "father Abraham".

Äh.

Hare kaninkanon!