Såhär i pluggtider när jag bara ligger i min säng och läser kan hela dagar gå utan att någon direkt mänsklig kontakt. Man går ner till affären, säger hej till kassören/kassörskan, får ett hej tillbaks, Hon/han berättar vad det kostar och man nickar. Eventuellt stöter man på någon korridorare och man byter några ord.
Jag bor i en liten korridor, vi är bara fyra stycken. "Åhå, du bor i korridor...hur många är ni i korridoren? [...] Okay, ni är bara fyra stycken, vad skönt!" Idealet är förstås att bo i lägenhet så att man slipper stöta på någon när man står och lagar mat. Problemet är bara att jag är lite konstig; jag gillar nämligen människor (!) och tycker att det är en smula tråkigt att det bara är fyra stycken i korridoren.
Jag uppskattar naturligtvis ensamhet, jag tror att vi alla behöver en del tid för oss själva. Men i för stora mängder blir det lite tråkigt och deppigt.
När man är sådär ensam skulle man vilja ha någon som man kan skicka söta och omotiverade sms till. Tågtjejen till exempel. Jag har tänkt lite på henne idag.
Idag har jag pluggat en smula, varit till Johan och spelat tv-spel samt varit till Limpan och spelat dataspel.
Imorse när jag vaknade upp var mitt vänsteröga konstigt. Torrt, grumligt och kliigt. Det är fortfarande inte helt bra. Lite störande.
Hare bäst!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar