snusbloggeri

Top 2 snus:

2. General (bak)
1. Göteborgs rapé (portion)

Jag gillar snus. Det är en last från mina vilda ungdomsår (okay, de var aldrig särskild vilda). Snus kan vara det bland det bästa som Gud har skänkt mänskligheten. Förutom att det är gott så är det också väldigt väldigt häftigt att snusa. Bra häftigt. Bautahäftigt! En annan fördel med snus är också att det är hälsovådligt. Så varje gång man snusar lever man lite farligt sådär. En stor del av världsbefolkning är berövad känslan att lägga in en snus efter maten. Stackarna (men det finns bot).

Jag slutade snusa en gång (sicka påhitt va?). Men dagen då Jill gjorde slut med mig började jag igen. Jag behövde min gamla vän och därmed började jag snusa igen. Dessutom hade det den lyckliga sidoeffekten att jag kunde hämnas ultimat på mitt nuvarande ex genom att ta mitt liv. Det är lite väl elakt att ta sitt liv bara sådär direkt. Nu hämnas jag genom att ta mitt liv - skitsakta.

Baksnus är det ultimata snuses, förstås. Det är häftigare och ger en härligare känsla när man lägger in det. Tyvärr är jag för mentalt svag för att nyttja baksnus, åtminstone offentligt. Jag har nämligen den lilla egenheten att jag bryr mig om vilket intryck jag ger människor. Om jag skulle baksnusa golfbollsstora snusar skulle människor som inte känner mig så väl få förutfattade meningar om vem jag är. Dessa förutfattade meningar skulle förmodligen inte stämma överens med vem jag faktiskt är. Jag är till exempel inte så häftig. Så om folk skulle se mig baka snus skulle de tro att jag var bautahäftig och sen skulle de bli besvikna när de märkte att jag inte är så häftig.

Idag har jag pluggat lite, spelat lite data och spelat lite musik.