Gudomlig inspiration kontra lycka?

Tänk om jag var superkänd popstjärna och hade musiken som mitt levebröd. Då skulle jag inte kunna leva på musiken om jag var lycklig. Jag måste nämligen vara någorlunda olycklig för att skriva låtar. När jag var ihop med Jill och var lycklig skrev jag knappt något. Om jag skrev något så fanns det nästan alltid något olyckligt i det.

Hur mycket är lyckan, i form av kärlek, värd egentligen? Är det värt att inte kunna följa sin konstnärssjäl bara för att ha något så icke-sublimt och vardagligt som kärlek? När man istället kan vara ensam, olycklig och kreativ.

Enligt mig är lycka det enda med egenvärde, så länge man är lycklig så är allt okay. Jag är hedonist. På ytan skulle det därför verka som ett lätt val för mig (om jag skulle ställas inför valet i någon verklighetsfrämmande situation). Det är det dock inte, för det finns en annan sorts lycka i att skapa något. Det finns också en slags lycka i olyckan och självömkandet. Jag gillar dessutom mig själv när jag inte gillar mig själv. Det finns något fint och skört i att vara osjälvsäker.

På senaste har jag inte gjort så mycket mer än att gå i skolan på föreläsnignar av en skön tysk och hängt. Egentligen skulle jag ha besökt ett hinduiskt tempel ikväll men jag har haft lite ont "in the chest", alltså kistan, på förmiddagen så jag bestämde mig för att hoppa över det. Stefan kommer och plockar upp mig så jag kommer hem på min mors födelsedag trots allt. Mammsen fyller nämligen 51 år idag. Det kan man inte tro, men så är det.

Jag borde klippa mina naglar. Jag skall nog göra det när jag har skrivit klart det här. Appråpå naglar, finns det något här i världen som jag inte tycker om så är det nagelfilar. Jag tycker de är jätteläskiga. Jag ryser av bara tanken på dem.

Sno en kram av någon om du kommer åt!

3 önskningar

1. Jag önskar att jag alltid var lycklig (vilket implicerar evigt liv).
2. Jag önskar att alla andra också var lyckliga för evigt.
3. Jag önskar att det inte fanns något dåligt här i världen.

Jag misstänker att mina önskningar inte kommer att infrias på ett tag. Typiskt! Just typiskt de där omöjliga önskningarna att inte infrias. Jag sitter här och funderar på en realistisk lista. Jag kommer inte på något bra. Jag skulle vilja ha en flickvän som jag älskar och som älskar mig. Hon får gärna vara lika bra som Josefin Nordstierna. Men det skulle liksom inte...hmm. Jag sitter här och funderar på om jag idealiserar kärleken och tror att allting bara blir bra om jag bara finner den. Dessutom tangerar önskningen omöjlighetslistan, åtminstone känns det så ibland.

Jag skulle nog också vilja ha en ny dator. Men det är också orealistiskt på ett sätt, visst jag skulle kanske ha råd med en men alternativkostnaden skulle bli ganska dyr. Dessutom så klarar jag mig bra med den jag har. Jag skulle vilja ha en triangel. Då syftar jag på det fantastiska instrumentet. Det är en realistisk önskning. Jag skall köpa mig en triangel snart tror jag. Jag skulle också vilja ha en bra mikrofon. Det är också ganska realistiskt. Slutligen skulle jag vilja ha ett par röda lackskor i herrmodell och storlek 42-43. Det är tydligen en helt orealistisk önskning.

Var på föreläsning idag. Vi har en skön tysk som föreläsare. Alltid bra. Han har hittils föreläst om hinduism. Jag blir sugen på att åka till Indien. Faktum är att en sådan resa är en smula planerad av mig, Johan och Anders. Hoppas det blir av. Någon gång i sommar blir det i så fall.

Jag var över till Johan framåt kvällen, vi spelade lite tv-spel och sen tittade vi på fotboll. Sverige förlorade. Vi är sämst.

Nu skall jag nog gå och lägga mig. God natt världen, låt oss hoppas att morgondagen blir den där stora dagen som vi alla har väntat på!

Early morning are you working?

Fast det är ju inte så tidigt egentligen. Det fanns en tid då jag helt naturligt brukade gå upp en sisådär sju på morgonen. De glada dagarna är förbi. Nu är jag trött som attans klockan sju.

Igår gick jag ner på stan. Jag kunde inte förmå mig att köpa något. Jag gick runt och kikade och blev helt alienerad och sur. Jag vill ha ett par röda lackskor. Hur svårt kan det vara? Så fort man går in i en skobutik så fullkomligen dränks man av röda lackskor, men bara av megatjejmodell. Jag är lite för konservativ för att bära tjejskor. Om det ens finns i min storlek. Fast det finns det säkert. Ty det finns så ofantligt många röda lackskor av tjejmodell. Johan som är infödd stockholmare och därmed hittar bra (i Stockholm) skall försöka hjälpa mig. Nån gång. För i Uppsala verkar det inte finnas några röda lackskor för herrar.

En annan sak som jag skulle vilja ha är en randig tröja med ränderna på längden. Men de är också väldigt få. Bleh.

Jag kom inte på något att köpa till mamma heller. Jag köpte inte ens kurslitteratur till kursen som börjar idag. Helt misslyckat. Jag är inte så förtjust i att gå runt och kika på saker utan att slå till. Hittar jag något jag gillar så slår jag till. Att gå som katten runt het gröt ligger inte för mig.

Igår kväll var jag till Johan och Mårten och hängde. Bra det.

En fri man

Det är vad jag är. Efter intensivt pluggande den senaste tiden skrev jag klockan 09:00 en tenta i Lördags. Det är lite onaturligt att skriva tentor på Lördagar kan man tycka. Men för mig spelar det inte så stor roll, det är ingen direkt skillnad på helg- och vardag i mitt liv. Hur fasen gick det då? Jo, det skall jag berätta: Det gick bra tyckte jag. Det blir nog ingen omtenta iaf.

Jag gick ifrån tentan samtidigt som en dansk i vår klass. Vi gick och snackade med varandra på vägen hem (vi bor, tydligen, inte så långt ifrån varann). Han var trevlig, danskjäveln. Jag har inte snackt med honom förr direkt. Jag är för övrigt en fjärdedels dansk minsann.

När jag kom hem spelade jag lite dataspel utan dåligt samvete. Sen drog jag till Johan och spelade lite tv-spel, även det utan dåligt samvete. Det visade sig att Johans kompis Anders, från Stockholm, skulle komma och hälsa på. Vi gick ner till stationen för att möta honom, men innan dess svängde vi förbi systemet för att köpa öl. Jag lät Johan och Mårten, som följde med, bestämma vad jag skulle ha för öl. Johan och Mårten kan det där med öl. Mårten går till exempel en bryggarutbildning och kan brygga gott öl. Det är en häftig skill. Vi snackade lite om skapelsemyter på vägen ner till stan och Johan konstaterade att det är en häftig skill att kunna skapa världen. Jag höll med.

Väl nere vid stationen skymtades snart den långe Anders med sitt burriga hår. Han är väldigt lång Anders, eller åtminstone tillräckligt lång för att få mina 182 cm att kännas väldigt kort. Jag hade bara träffat Anders en gång tidigare och det var inte under en så lång stund. Igår tillbringade jag mer tid med Anders och han bara växte och växte, inte på längden dock...eller...det vette fan. Anders är hur bra som helst och vi connectade en del, jag skulle nog kunna kalla Anders för kompis vid det här laget. Det kan ha med alkohol att göra, men när vi träffades igår så var det med en handskakning och när vi idag skiljdes åt så var det med en rejäl kram.

Efter att vi hade mött upp med Anders så gick vi fyra och tog en kaffe. Anders berättade om sin vecka i Rio de Janeiro som han hade varit iväg på sen sist Johan, Mårten och jag hade träffat honom. Anders är väldigt bra på att berätta om saker. Sen gick vi hem till Johan och hängde, drack öl och spelade tv-spel. Bra gjort.

Runt en halvsju-tiden drog vi vidare till Lule-Daniel där det var en liten sammankomst. Vi åt tacos och Anders och en kille som heter John berättade historier. John berättade om sina äventyr som hockeyspelare. Han har spelat hockey i Nordamerika och typ hälften av Europas länder. John är en väldigt bra kille, väldigt schysst, generös och smart. När man först träffar honom så tror man instinktivt att han typ är en korkad actionhjälte, men väldigt snart försvinner den bilden. Anders berättade om sina äventyr som reklamfilmsmakare. Han jobbade nämligen som det i fyra år, fast nu jobbar han på Stockholms filmfestival.

Efter vi varit hos Lule-Daniel ett tag drog vi till Saluhallen för att partaja. Vid det här laget hade jag ganska ont i huvudet. Så jag drog hem lite före de andra, runt kvart över 1.

När jag kom hem så donade jag lite med Lunar Wars. Jag har blivit vald till ledare för en cirkel. En cirkel i det här fallet är en del av den allians som jag är med i; Paradoxia. Cirklarna finns till för att människor skall lära känna varandra, snarare än att man försöker lära känna alla 130 medlemmar på en gång. Dessutom skall de fungera som ett haven för nybörjare där de kan ställa frågor och så vidare till de som är mer erfarna. Jag håller på att försöka få min cirkel att bli mer aktiv så att den verkligen fungerar som det är tänkt att den skall fungera. Hittils så har det faktiskt fungerat ganska bra sen min insats igår natt. Nu gäller det bara att hålla igång så att cirkeln förblir aktiv. Jag gick och lade mig vid en 6-tiden (sommartid). Jag började titta på anime-filmen "Porco Rosso" och somnade ganska snart, den verkar rätt bra dock.

Jag vaknade runt en 11-tiden och snart ringde Johan och tyckte att jag skulle komma över och spela tv-spel med honom, Mårten och Anders. Så jag drog över till Johan (efter att jag hade satt på videon för att spela in skidstafetterna). Sen dess har jag varit hos Johan och spelat tv-spel och ätit pizza. Bra gjort.

Imorgon är det Måndag. Undrar vad jag skall göra då? Jag kanske skall gå ner på stan och köpa en födelsedagspresent till mamma som fyller år på Fredag. Jag kanske borde köpa något nytt klädesplagg åt mig själv. Jag skulle kanske vilja ha ett par nya skor. Någon schysst t-shirt eller dylikt också, med den antågande våren i åtanke.

På tisdag är det skola igen. Hoppas nästa delkurs är rolig. Eller åtminstone intressant.

Just precis nu känns det ganska bra, livet alltså. Och vi vet ju att: allt blir bättre!

Fine, dont love me then!

Idag har jag varit på seminarium. Det var okay. Det slutade klockan 12. Sen dess har jag nästan uteslutande pluggat.

Jag har gjort en början till en låt också. Magnifikt deppig och martyrisk, precis som jag, ibland. Den bör dessutom sjungas nasalt. Tror jag. Det är vad jag har gjort hittils. Jag kanske borde tona ner det nasala lite.

Till ovan nämnda seminarium hade vi till uppgift att läsa bland annat Sokrates försvarstal. I och med att jag har läst Sokrates försvarstal är jag nog inte lika rädd för döden längre. Vilket gör mig rädd. Jag är lite rädd för att inte vara rädd för döden.

Oh Lord!

Jag var på dop idag. Det var min fd. bonuskusins och en kompis till min storebrors barn som skulle döpas. Agnes heter barnet. Helt okay namn, men det är ju inte Ariadne.

Idag har jag plockat tre stycken fästingar från bus-Ing. Ett vårtecken så gott som något. Jag är inte så förtjust i fästingar. Det får antas att väldigt få människor är det.

Igår var jag (och Stefan) hem till våra kompisar Gutte och Marre som precis har flyttat. Det såg väldigt fint ut i huset. Inredningen var väldigt genomtänkt med färger och sådär. Jag misstänker att Marre har haft tämligen mycket inflytande. Jag gillar inte stereotyper särskilt mycket men Marre är en tjej-tjej och Gutte är en he-man. Gutte har ett stort och jättehäftigt svärd som han har köpt i Spanien. Jag frågade Gutte om det möjligtvis var det bästa han hade köpt någon gång. Han svarade att det förmodligen var så.

Jag är lite avundsjuk på Gutte och Marre som har varandra. Jag vill också ha någon som jag kan kyssa i nacken närhelst jag vill. Dessutom vill jag ha någon som jag kan skaffa barn med. Jag vill inte ha barn idag men någon gång i framtiden. Jag vill ha någon som jag kan jobba på att övertyga att om det blir en flicka så måste barnet heta Ariadne.

Söt-Helena Jonsson tog sin första världscupseger i skidskytte idag. Rätt åt henne.

Söt-Nicole Hosp vann den totala världscupen i alpint idag. Det var nog rätt åt henne.

Är det ytligt att favorisera idrottsutövare som är söta? Eller är det mänskligt? Det har blivit lite en del yta på senaste i den här bloggen. Jag är kanske hur ytlig som helst. Fast jag tror att jag ofta medvetet eller omedvetet väger in insidan i mina omdömen om personers utseende, åtminstone till en viss gräns. Lite som mrs. Bennet i "stolthet och fördom". Förutom att jag inte brukar premiera rikedom när det gäller mina åsikter om vem som är söt.

Jag föredrar söta människor före snygga människor. Det är en viss skillnad mellan de båda kategorierna. Vissa kan dock vara söt-snygga och det är nog det mest attraktiva. Jag tror att många snygga människor skulle kunna vara söt-snygga om de bara höll igen på snyggheten. Fast det är kanske inte så lätt för jag tror nog att många faktiskt vill vara snygga.

Jag vill inte vara snygg. Åtminstone inte snygg-snygg. Jag försöker hålla mig till ful-snygg. Det verkar säkrast.

Mest bästast i hela världen

Tänk om man vore mest bästast i hela världen. Vad bra man skulle vara då. Undra vilka egenskaper man skall ha för att vara mest bästast i hela världen? Vem är egentligen mest bästast i hela världen? Vem vet, det kanske är jag. Vid närmre eftertanke...det ÄR nog jag. Hmm.

Jag var och fikade idag, med Daniel och Kristina, och vi diskuterade bland annat vilka som var snyggast i världen, här är mitt bidrag:

Kvinna: Jennifer Connelly

Man: Nick Cave

Snyggast i Sverige är för övrigt Josefin Nordstierna. Snyggaste mannen i Sverige vet jag inte.

Daniels bidrag var Audrey Tatou och Buffy(vampyrjägarn). Mycket bra bidrag.

Stinas bidrag var, enligt mitt tycke, mer kontroversiella:

Män: Drogba, Per Moberg och Mikael Persbrandt för att nämna några.
Kvinnor: Catherine Zeta-Jones och Julia Roberts.

Jag har gått och blivit en nattuggla. Traditionellt sett så har jag i mitt liv gått upp ganska tidigt och därmed somnat ganska tidigt också. På senaste tiden har jag dock vänt på dygnet en smula.