Fredagskväll och sådär. Jag har spelat pingis och druckit öl. Jag har kastat dart och druckit öl. Jag är lite full men inte så väldans full. Alltså lite full. Jag tycker inte att det är så häftigt som man kan tro att jag tycker. Dock tycker jag inte att det är ohäftigt. Det är väl neutralt? Eller? Ibland ser jag på fulla människor och tycker de är lite sämre än mig. Moraliskt förträfflig som jag är. De är unga brukar jag tänka. Och visst måste man ge ungdomen lite spelrum. Och de som inte är unga är ju ungdomliga, vilket ju naturligtvis inte är dåligt. Men visst är de lite sämre än mig. Jag som alltid blir lite lagom full när jag dricker. Eller så blir jag trött. Inte blir jag som dem inte.

På vägen hem från Uplands nation beställde jag en pizza på johannesgrillen. Inte för att jag var jättehungrig. Märkligt alltihop. Kulturell betingning kanske. Jag har ätit halva. Nöjd.

Folk har varit som galna idag. Hetsat runt ute i sommarkläder och nya solbrännor. Har de inget bättre för sig? Det har de förstås inte, för vad skulle det vara?

Igår Picknickade jag, Carolina, Ingrid och Johan. I en park dessutom, som om det inte vore nog på excesserna. Efter picknickandet drog vi hem till Johan och tittade på en film som vi hade hyrt. Filmen var "punch-drunk love". Huvudrollerna innehas av Adam Sandler och Emily Watson. Det är en romantisk komedi. Adam Sandler spelar sin vanliga roll. Och jag gillar det. Jag gillar faktiskt Adam Sandler. Dessutom är det faktiskt en väldigt bra film. Ganska konstig och arty. De som normalt sett avskräcks av Adam Sandlers namn bör för sin egen skull inte låta sig avskräckas i just det här fallet. Jag kan identifiera mig lite med rollen han spelar i filmen; självföraktande, naiv och tafatt.

Det kan vara så att jag går till Johan och tittar på NHL-hockeyn. Den börjar typ två eller nåt. Men det är så lätt hänt att man bli lite trött. Till exempel är jag det nu.

Så trött att det här får bli näst sista meningen.

Hare helt bäst.

Sammanfattningsvis så...

I Onsdags var det dags. Jag talar naturligtvis om det grandiosa bonde söker fru. Programmet avnjöts hemma hos mig tillsammans med Carolina, Fanny och Ingrid. Vi var skitnöjda. I programmet visades bönderna som skall vara med i programmet upp. Det riktiga bonde börjar inte förrns i höst nångång. Jag kan tammefan inte bärga mig.

Torsdag. Var på föreläsning och blev ofantligt nöjd över att föreläsaren vid ett tillfälle använde uttrycket "pin kiv" och vid ett annat tillfälle använde uttrycket "full i fan". På eftermiddagen repade vi med johnny johnnys och på kvällen var jag hem till Linnéas kompis Carro och tittade på Eurovision semifinalen.

Fredag: hängde med Johan. På kvällen mys med Linnéa.

Lördag: Jag och Linnéa åkte hem till mina föräldrar och sa hej till djuren. På kvällen hem-hem (sic) till Carolina för att se på finalen. Skit. BH kom elva. Men vad som är värre är att Ryssland med en av tävlingens värsta låtar vann. Jag tycker att Björn Gustafsson var rolig. Skitsamma om folk ute i Europa förstår ironin eller inte, jag hoppas lite att de inte gör det.

Söndag: Jag och Linnéa tittade på den gravt psykadeliska disneyfilmen "Fantasia" (från 1940). Jag vet inte om den var så särskilt bra, men den var understundom lite rolig och fascinerande. Man bör nog ha sett den nån gång i sitt liv tycker jag. Jag såg dock inte riktigt hela eftersom jag somnade i mitten. På kvällen hängde jag med Nicke och vi såg Assault on precinct 13 remaken. Jag har inte sett orginalet, men tydligen skall den originalet vara bättre. Jag tyckte dock om remaken, den var riktigt spännande.

Det var väl det.

Sammanfattningsvis så har jag haft det bra.

Idiotichock

Det måste helt enkelt ha varit så att de var så säkra på att Belgien och Ishtar skulle gå vidare, så de kunde rösta på sina andrahandsfavoriter. Så tänkte de; röstarna; idioterna. Som av en händelse så sabbade de finalen på så sätt att de bästa bidraget inte är med och tävlar där. Det blir helt enkelt inte en rättvist. Finalen kommer att gå ut på att kora eurovisionsschlagerfestivalens näst bästa låt. Alla vet det. Lite tråkigt.

Kanske borde leadsångartjejen i belgien haft den helröda klänningen på sig (som hon hade i de nationella tävlingarna) istället för den vitröda klänningen hon hade på sig.

Men! BH och Laka gick vidare med sin låt pokusaj, det var väl för väl. De hade tema "tvätt" i sitt framförande. De verkar variera sina framträdanden, vilket ju naturligtvis är roligt. Jag hoppas att de hittar på något nytt till finalen. Och de där kläderna han hade på sig. Bra kläder, riktigt bra.

Kristian Luuk var också bra.

För övrigt är jag ofantligt nöjd att vedervärdiga Irland inte gick vidare.

Hare Kaninkanon!

Titeln avslöjar allt

Jag fångades lite utav H&M-reklamen. Eller nja, låten i den. Tack gud för reklammusik.se. Det visade sig vara Keren Ann. Jag blev inte så förvånad. Jag har bara lyssnat på en Keren Ann skiva (not going anywhere) men den skivan är väldigt bra. Tydligen skall, åtminstone, hennes tidigare skivor vara ganska annorlunda. Men vad vet jag. Låten i reklamen heter iaf "lay your head down".

Den här veckan har jag mycket planerat. Mycket tv-tittande planerat till och med. Varav eurovision består av 3 fjärdedelar av det planerade. Den resterande fjärdedelen är bonde söker fru som finns tillgängligt för avnjutande på onsdag. Bonde söker fru alltså, man har ju saknat det. Fast det börjar ju inte på riktigt, riktigt än. Det blir väl i höst någon gång. Kan jag tänka.

"Lay your head down in my arms". Det är något med armar. De är förträffligt bra att ha när man skall krama på någon. Till exempel. På:et är för övrigt avsiktligt. Jag gillar att säga att jag vill krama lite på någon. Jag brukar till exempel säga det till Linnéa, när hon är närvarande och jag när jag vill det. Meningen får en lite annorlunda betydelse, det är som att ena parten är passiv. Ungefär som när ett litet barn kramar (och kanske gömmer sig lite bakom) en förälders ben. Skillnaden i själva handligen är att man enbart ger en kram. Fast alltsom oftast kan det väl tänkas bli så att man blir lite kramad tillbaks när man kramar på någon.

Jag har knappt spelat någon musik idag. Förutom när Jag, Ingrid och Carolina sjöng "fader Abraham". Då spelade jag gitarr. Johan var också närvarande men han gick och diskade när vi började sjunga. Inte too cool for school men väl too cool for "father Abraham".

Äh.

Hare kaninkanon!

Sviss, french and canadian

Jag glömde ju bort helt bort det franska bidraget som naturligtvis innehar tredjeplatsen på listan över de bästa eurovisionlåtarna (se nedan). Låten heter "Divine" och framförs av Sebastien Tellier. Ingen klassisk fransk ballad alltså. Jag tycker att det låter lite som sena beach boys. Väldigt bra låt anser jag. Lite utav en sommarhit.

Jag, Johan och Ingrid var hos Johan och åt marängsviss. Marängsviss är gott förstås. Vi hade nog en smula för mycket grädde i dock. Jag blev ganska tjock. Så även Johan och Ingrid. Vad är en sviss månntro?

Tidigare under dagen var jag på föreläsning. Yeah.

Jag och Johan spelade en rollercoaster tycoon 3. Yeah.

Sen marängsviss, kortspel och hockey. Yeah and Semi-yeah. Det gick inte riktigt så bra som jag kanske hoppades (ända tills det var 5 sekunder kvar) på. Kanadickerna vann med 5-4. Inte helt och hållet orättvist. Så det känns okay.

Den där franska filmen såg jag aldrig klart. Mest på grund utav att jag somnade. Som tur är började jag spela in när jag märkte att ögonlocken blev tunga. Jag har kikat lite på den idag. Den är skitbra. Dialogen är fantastisk, helt onaturligt - men fantastisk. Varannan mening skulle kunna vara ett citat. Det är en bra film helt enkelt...vi får se hur den slutar. I filmen finns det en man som säger en mening om dagen. Och denna mening säger han klockan 10 på förmiddagen. Det har han tydligen gjort sen hans fru lämnade honom för 7 år sedan. När han inte talar så tänker han på vad han skall säga för mening. Bara en sån sak.

En bra grej med rytmägg är att det är små grejor i dem som rasslar. Dessa små grejor gör att det inte är alltför svårt att ställa ägget med den vassa ändan neråt. Mitt röda lilla rytmägg står med vassa ändan nedåt på min tv. Och det ser ju lite coolt ut.

Nu ska jag nog avnjuta den sista biten av mannen på tåget. Au revoir, som de säger i Schweiz, Frankrike och Kanada.

Jag har aldrig...

...varit så laddad som jag är nu inför eurovision song contest. Detta beror på två fantastiska låtar. Jag talar naturligtvis om Belgiens och Bosnien-Herzegovinas bidrag.

Belgiens bidrag heter Julissi Na Jalini och framförs av Ishtar. Det är min favvolåt. De sjunger på låtsasspråk. Väldigt skickligt utformat låtsasspråk kan tilläggas. De har dessutom en pilimarisk cellist. Jag får lite amelievibbar av leadsångerskan, det kan vara det röda på det gröna. Dessutom en fantastisk sättning med nylonsträngad gitarr, klarinett, flöjt och lite stråkar. Ingen perkussion. Ett helt fantastiskt bidrag och jag hoppas hoppas hoppas att de vinner.

Bosnien-Herzegovinas bidrag heter Pokusaj och framförs av Laka. Allting är så vackert. Jag får en del BD-Henrik Berggrenvibbar av sångaren. Tjejen som dansar och sjunger lite tycker jag dessutom också är väldigt bra. Jag gillar också den sköna dynamiken i låten med härliga vändningar. Låten finns på youtube även på engelska här. Jag vet inte riktigt vilken version som jag tycker bäst om. Antagligen framför väl de den på engelska i eurovision. Jag älskar textraden, i den engelska versionen, "I'm gonna try to kiss you - please act like you dont know why".

Jag håller Belgien som min favvis och BH som tvåa. Jag har inte hört riktigt alla låtar så jag vet inte vilken som är trea. Av de jag har hört lutar det mot att ingen är trea.

Ojdå, bara en kvart tills folkes stänger. Bäst jag går ner och köper snacks.

[...]

Det blev icas sourcream and onion. chipsen kommer att komma väl till pass när jag senare under denna kväll kommer att kika på en fransk film som går på tvåan. Filmen heter "Mannen på tåget" och jag tror att jag inte sett den förr. Svt alltså, de visar filmer som man annars kanske inte skulle komma i kontakt med.

Idag har jag spelat pingis med Johan till exempel. Jag har också varit och körat. Linda Bengtzing var på besök idag. Jag har alltid haft ett gott öga till Linda Bengtzing och efter idag så har det intrycket förstärkts. Hon är en väldigt skicklig artist och verkar vara en glad och härlig person, måste jag säga.

Fina fisken.

Varm saft och sval honung

Okay, innan jag börjar blogga på allvar ska jag blanda saft och sätta den på värmning.

[...]

Nu har jag satt på saften. Undrar hur långt jag hinner skriva innan det är dags att hämta den. Jag lyssnar lite tyst på honey is cool. Tänk om man vore lika cool som honey is cool.

Jag spelade baby jane på gitarr två gånger tidigare idag. Jag gjorde den nog inte lika bra som honey is cool. Även om jag naturligtvis imbillade mig det. Tur att jag inte spelade in mig själv och lyssnade efter. Det är alltid lika deprimerande.

Jag har spelat in sång på min blivande hit. Det är alltid lika deprimerande. Men jag tror jag är något på spåren. Nu finns det orgel, hitarr, ukulele och sång på den. Det kanske räcker så. Bergis inte. För det blir så konstigt i mitten. Hur tänkte jag där? Det kanske går att fixa. Jag har lagt till två ord till texten dessutom. Båda orden har jag stulit från håkans kärlek är ett brev skickat tusen gånger. Fast jag har översatt orden. Jag tror att de kommer att göra en hel del.

Undrar om min varma saft är varm. [...] Det var den inte. Den var het. Så pass het att den kokade. Varm saft påminner mig om lumpen när vi var ute i skogen och mös. Jag ska dricka icas blandsaft med svartvinbärssmak. Det är en bra saft det.

Jag gick i skolan idag. Vi hade två (!) föreläsningar. På samma dag. Man skulle nästan kunna tro att jag läser vid en institution som har försetts med ekonomiska resurser. Men så är väl inte fallet antar jag. Vi har ingenting imorgon till exempel. Fast å andra sidan ska vi ut och åka buss på onsdag. Jag har gjort det förr. Men jag frågade idag om jag fick följa med ändå. Det är ju trevligt att åka buss. Och dessutom ha en lärare som berättar saker medans man gör det.

Saften är fortfarande helt odrickbart het.

Jag är lite ensam idag. Som tur är har jag, som sagt haft två föreläsningar idag. Undrar hur det ska gå imorgon. Johan är i Malmö, Nicke jobbar och Linnéa jobbar ju också förstås. Linnéa kom aldrig och hälsade på mig idag, fast hon hade goda skäl. Så det är okay.

Det är skönt att vara ensam ett tag. Men när man har ledsnat på att spela musik och "heroes of might and magic III" så är det lätt hänt att man får lite ångest och blir lite depp.

Undrar vad Ingrid gör imorgon, man kanske ska chansa och ringa na. Na är helt överlägset att säga istället för henne. En stavelse och en stavelse med lite schvung i därtill. Måste man tillstå.

Fortfarande het. Det är jobbigt att bränna sig på tungan tycker jag. Den blir liksom så sträv och så tappar man smaken.

Nu brände jag mig lite på tungan. Vad klantigt. Precis när jag har skrivit att jag tycker det är jobbigt.

Såg på de tre sista avsnitten av klass 9a igår kväll. Påmindes om två anledningar till att bli lärare: kontakt och tårar. De är sammanlänkade. Jag vill gråta när mina elever går ut gymnasiet. Jag vill dessutom att de gråter. Men då måste man vara bra. Det vill jag vara, men just precis nu känner jag mig inte alls förberedd.

Det är drickbart men väldigt varmt. Jag satte lite i halsen också.

Nej, jag vill inte gå och lägga mig. Och varför skulle jag? Jag har ingen tid att passa imorgon.

Jag skulle vilja ha en hund i mitt lilla korridorsrum. Men inte en liten meshund. En mellanstor lagomhund. Det vore mysigt tider som dessa. Jag skulle kunna lägga mig och titta på tv medans den ligger vid mina knäveck och myser. Det vore nåt det.

Jag har fortfarande kvar av saften, och två låtar kvar på honey is cool playlisten. Men nu får det banne mig räcka. För den här gången.

Du är bäst, utifall du hade glömt det.