Dr. Wily är den onda doktorn i Mega Manspelen. Han ser ut som Einstein. Han är förmodligen ganska smart också. Men han är ond, mycket ond.
Igår besökte jag en läkare. Mamma (jag har varit hem till mor och far ett par dagar) tvingade mig lite eftersom mitt öga var superrött och obra. Jag var lite reluktant. Jag har inte läkarskräck, däremot är jag lite rädd för att framstå som hypokondrisk. Läkarna har säkert bättre saker för sig än att kolla på mitt röda, variga öga. Jag menar det var ju faktiskt bara ena ögat så om jag skulle bli blind så skulle jag fortfarande ha ett kvar.
Läkaren frågade vad problemet var och jag sa att det var ögat och körde en disclaimer om att "jag kanske var hypokondrisk men när det gäller ögonen så...". Läkaren småpratade lite och jag berättade att jag studerade till lärare. Han sa att många lärare är hypokondriker. När det gäller ögat var det bakterier, sa den trevlige läkaren. Osså fixade han ett recept på en ögonsalva som jag skall droppa i ögat morgon och kväll. Efter vi hade avhandlat mitt öga frågade han om jag hade några övriga frågor. Jag ville återigen inte verka hypokondrisk så jag frågade inte om mitt dåliga knä eller min tinnitus som har varit särskilt aktiv den senaste tiden.
Jag känner ett par läkarstudenter, som jag aldrig träffar, men om jag skulle träffa dem skulle jag ändå inte fråga dem om jag hade någon slags åkomma. Anledningen till det är att som läkare eller läkarstudent består, antagligen, hela ens fritid av att besvara frågor om diverse sjukdomar och onda kroppsdelar. Följden borde obönhörligen bli att man blir fruktansvärt trött på att ständigt besvara dessa frågor. (herrnixon kanske kan bistå med ett svar om jag har rätt i det här antagandet att alla läkare och läkarstudenter är vanvettigt trötta på att ständigt vara "läkaren")
I övrigt har jag inte gjort så mycket på senaste förutom att plugga. Mitt öga är mycket bättre nu för övrigt. Bra det.
Imorgon skall jag skriva tenta. Det blir nåt det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh, Mega Man! Nostalgichock.
Åh, Nostalgichock! Bra ord.
Kära blirger. Jag vet inte vad jag ska svara. Jag funderar på att vara lite förmäten och svara å alla läkarstudenters vägnar på en gång. Även förmätenheten har sin charm, tänker jag då (felaktigt).
Så här tänker jag/alla läkarstudenter:
Det är kul att få lite frågor då och då, om man kan svara på dem. Tyvärr kan jag alltför sällan det. Då är det inte lika kul. (Ställ gärna enkla frågor typ "var sitter näsan?" "hur många armar har man egentligen?" "kan man dö av skabb?")
Fast egentligen är det inte så jobbigt, om det inte blir jättemånga frågor. Då kan det bli lite tjatigt.
Jag kan tänka mig att färdiga läkare, som får ännumassafler frågor och inte har samma behov av att stajla inte gillar inte gillar det alls dock...
Men passa dig. Snart ställer jag nog en lärarfråga ska du se.
oh, jag hatar lärar/religions/samhällsvetenskapsfrågor, åtminstone om jag inte kan svara på dem...vänta...få se nu...jag kan kanske räkna med att få några sådana frågor under mitt yrkesliv.
Tack för ditt svar, det var nog lite som jag misstänke.
förresten: kan man dö av skabb?
Det är svårt att dö av skabb.
Man måste liksom anstränga sig lite. Exempelvis kan det ju vara så att det kliar så mycket att man ramlar ned från ett högt ställe (där man stod när det började klia). Men jag ser det som ett tämligen osannolikt scenario. (Så trevligt att du frågade...)
Märk väl avsaknaden av frågor ang. samhället, gud(ar) och pedagogik.
Skicka en kommentar