On the vow of silence

Idag har jag pluggat och läst bland annat om hindu-asketer. Som asket kan man hitta på olika saker för att visa att man menar allvar, till exempel alltid ha armen rakt upp i typ 14 år. Men det häftigaste man kan göra enligt asketerna själva, och mig, är att ta ett tysthetslöfte. Okay det låter inte så svårt kanske. Det finns dock ett krux. Man får inte tala och man får inte tala inre tal, dvs. tänka ord (i några år). Bautahårt!

Det krävs nog en del disciplin för att klara av en sån sak - försök själv. Jag antar att man får tänka i bilder och sådär, men det lär ju vara ganska svårt när man har levt i typ 50 år och språket har konstituerat ens verklighet. Man lär bli galen om man inte var det före.

Idag har jag gjort en låt som i stort sett tar upp samma saker som föregående blogginlägg. Från början lät den ganska precis (nåja) som Andrew Birds "measuring cups", sen kom jag på att jag kände igen det från någonstans. Så då fick jag ändra.

Jag har haft lite ångest idag. Demonerna.

Nu på kvällen fick jag 500kr av Linus. Iofs var han skyldig mig pengarna men eftersom jag hade glömt bort det så är det 500kr rena bonuspengar.

Jag bryr mig inte särskilt mycket om pengar sådär, jag är inte snål men på något mirakulöst sätt lyckas jag ändå inte göra av med de pengar jag får från csn. Jag är heller inte, som synes, särskilt noga med pengar som folk lånar av mig och sådär. Fast 500kr börjar bli på gränsen där det kanske är ohälsosamt att glömma bort det. Men i vilket fall som helst skulle jag aldri bli sur på någon för att den har glömt bort att betala tillbaka en tjuga eller nåt sånt absurt.

Åh, jag saknar tågtjejen en del. Tänk att pesten tar en så snabbt.