söndag 14 oktober 2007

When will they ever learn?

Det var såhär att förra veckan skulle jag skriva ett PM som skulle inlämnas före klockan 14:00 på Söndagen. På grund av olika omständigheter hade jag ganska mycket (tre tjärdedelar) av PM:et kvar när det blev Söndag. Det gick dock rätt bra och jag fick in PM:et i tid (två timmar före). Det ordnade sig.

Detta var naturligtvis väldigt olyckligt. Jag skulle författa ett liknande PM den här veckan. Och eftersom det gick så bra förra veckan så sparde jag lika mycket, eller lite mer, tills idag. Man vaggas liksom in i en falsk trygghet när man klarar tentor och sådär fast man pluggar skitlite. Vilket får till följd att man tror att man är oövervinnlig.

Så jag passade på att gå ut och dansa igår kväll. Jag gick hem till min klassis Ingrid klockan halv nio. Hos Ingrid fanns hennes kompis Kristin. Vi lyssnade på musik och gjorde en gemensam topp 10 lista över de bästa låtarna genom tiderna. Det blir ganska mycket kompromissande eftersom alla inte har hört varandras förslag på låtar och sådär. Det var najs dock. Väldigt najs.

Sen drog vi och dansade på V-dala. Det blev en väldigt lyckad kväll måste jag säga. Kvällens höjdpunkt var när Brainpools bandstarter spelades. Vi hade nämligen diskuterat den låten en del samt satt den på vår tio i topp lista. Det var lite utav Ingrids låt, även om jag var beredd att hålla med om dess storhet och allt vad den representerar.

Jag kom hem 20-30 minuter över två och somnade vid tretiden.

Klockan ringde 8:30 och jag gick upp och donade med mitt PM. Det knallade på rätt bra fram tills tolvtiden då jag satt och läste och höll på att kollapsa av trötthet. Efter en stund repade jag mig dock och lyckades färdigställa PM:et, nästan en timme före utsatt tid. Men det var jobbigt och jag tror att jag skall försöka komma igång med PM:et lite tidigare nästa vecka. Jag hoppas det. Hoppas hoppas. Det är nämligen så att om man skriver alla PM och är med på seminariena så har man 25% av den kommande tentan. Vilket ju kan vara väldigt praktiskt. Plus att man lär sig en massa av skriva PM och vara med på seminarierna. En trevlig bieffekt.

Man studerar ju inte för att lära sig saker. Man studerar för att ha något att göra och för att träffa en massa människor. Man samlar sina poäng, i bästa fall, och plötsligt har man en utbildning. Sen är det slutlekt. Typiskt. Äh, jag kanske blir en god vuxen någon gång jag med. Men inte riktigt riktigt ännu.

Efter att jag hade skrivit klart PM:et gick jag till Johan och sov, i fosterställning, i hans soffa medans vi...han...spelade tv-spel.

Nu är jag hemma. Det är skönt. Jag skall nog lägga mig tidigt. Snart kanske.

Jag gillar att sjunga och sådär, trots att jag inte är särskilt skicklig. Idag när jag gick hem från Johan kom jag på att sång är så konstigt. Jag vet inte vad som är konstigt med det, jag bara kom på att det är konstigt. På något sätt. Jättekonstigt.

2 kommentarer:

LadyC. sa...

jaa.. kanske du kan förklara för mig varför jag sitter på Karin Boye och har nedräkning (i timantal) till inlämningen och fortfarande inte vet hur jag ska vinkla pm'et och fortfarande inte har hittat relevant litteratur. Förra veckan gick det ju på tre dagar, men nu tror jag tametusan jag har nått smärtgränsen. Ljuva studenttillvaro.

Anonym sa...

When will we ever learn? Det är helt makalöst att man gång på gång sitter där med skägget i brevlådan. Och våndas när allting kunde ha varit så mycket lättare om man bara hade smygbörjat lite granna i tid.