Idag har vi, två tredjedelar av bandet repat (Johan var upptagen och Anders ligger på sjukhuset). Det gick väldigt bra faktiskt. Pusselbitarna börjar falla på plats och låtarna börjar låta som jag vill att de skall låta, fast lite bättre.
Jag är nu hemkommen och sitter här ensam och trivs med livet. I'm feeling groovy. Min röst börjar komma tillbaka mer och mer, jag hoppas att jag inte sabbade den igen när vi repade. Imorgon är det Oktober och då skall jag lyssna på October Song med the incredible string band en massa. På Tisdag skall jag skriva tenta och sedan blir det tentafest, mums mums.
Jag stötte på låten "I love you (In with your arms)" av Loney, Dear igår. Den har förgyllt min tillvaro lite måste jag säga.
Allt är bra och allt blir bättre.
Och du...jag älskar dig...vem du än är.
söndag 30 september 2007
lördag 29 september 2007
Den tyste
Hej, jag har tappat rösten, typ. Jag har tappat halva rösten. Det är nämligen så att jag inte kan ta toner högre B3 (tror jag det är) ett B iaf, jag har kollat. Falsett går inte alls.
Är det någon som har koll på hur man får tillbaka den på lämpligaste sätt? Skall jag vara tyst så mycket som möjligt eller skall jag hålla igång rösten?
Jag har varit ute en massa. Förfest, fest och efterfest. Hela faderullan.
Är det någon som har koll på hur man får tillbaka den på lämpligaste sätt? Skall jag vara tyst så mycket som möjligt eller skall jag hålla igång rösten?
Jag har varit ute en massa. Förfest, fest och efterfest. Hela faderullan.
fredag 28 september 2007
Lista
Här är en lista som jag och en gammal goding, Adam, knepade ihop med hjälp facebook wall-to-wallande:
Lista på vardagslyx/vardagslycka/underbart:
1. Mjukt toapapper
2. Hitta pengar i gamla byxor
3. Hallonkräm med mjölk
4. God tandkräm
5. Köpa "finsnus", Tre Ankare
6. Hitta foton under städning, och sitta och bläddra igenom i timmar
7. Få igen pengar man glömt att man lånat ut
8. Ligga under täcket med kläderna på
9. Se något som är vackert som man inte tänkt på att det är vackert tidigare.
10. Snubbla över en underbar låt som man har glömt bort att den fanns.
11. Pizza från pizzerian runt hörnet.
12. Ica-pizza.
13. Gå runt i affärer och hitta någon liten sak som man inte visste att man ville ha. Och som är billig och man måste ha den.
14. Titta sig i spegeln och tycka att man är något snyggare än dagen innan.
15. Bläddra igenom de fem sidorna på internet som man alltid bläddrar igenom och upptäcka att det faktiskt har hänt något på en av dem.
16. Prata om något tidigare oupptäckt gemensamt intresse med kompisar. Som att man båda gillar en viss film, en viss artist eller ett visst dataspel etc.
17. Hitta gamla parfymer
18. Få sms
19. Ta på sig nya strumpor
20. Något klottrat på ett papper medans man talar i telefon, som efter samtalet visar sig vara snyggt och pumpar självförtroendet för att man tror man kan rita
21. Få en oväntad komplimang "ditt ansikte sjunger när du ler...", "du har skönt svalj...", etc.
22. Läsa nya tidningar på toan med öppen dörr
23. Klippa i tjockt ritpapper
24. Nya vita skor gör att man känner sig som en ängel, anklarna neråt
25. Vissla, och upptäcka att det smittat andra
26. Googla sig själv och få träffar
27. Ta på sig mjukisbyxor och en gammal utsliten t-shirt.
28. Gå till en tillställning där man träffar människor som man inte känner så bra men som man tycker om och är på väg att lära känna.
29. Sitta och trycka på en rolig berättelse(om något som har hänt eller dylikt) som man skall berätta för någon nästa gång man träffar den.
30. Ligga i sängen och läsa kurslitteratur och somna utan att det gör något för man har god tid på sig att läsa den.
31. Hitta på roliga top 3 listor.
32. Möta en vacker varelse på gatan och få ögonkontakt och inbilla sig själv att personen spanade in en.
33. Gå ut och dansa och hitta den rätta känslan när allting stämmer i dansen.
34. Sitta inmyst i en filt med sorgsen musik i bakgrunden och höra regnet smattra mot ett plåt- eller plasttak.
35. Lyssna på svängig musik och dansa runt i all ensamhet.
36. Gå runt naken.
yeah yiss. Jag skall gå och köpa öl nu.
Lista på vardagslyx/vardagslycka/underbart:
1. Mjukt toapapper
2. Hitta pengar i gamla byxor
3. Hallonkräm med mjölk
4. God tandkräm
5. Köpa "finsnus", Tre Ankare
6. Hitta foton under städning, och sitta och bläddra igenom i timmar
7. Få igen pengar man glömt att man lånat ut
8. Ligga under täcket med kläderna på
9. Se något som är vackert som man inte tänkt på att det är vackert tidigare.
10. Snubbla över en underbar låt som man har glömt bort att den fanns.
11. Pizza från pizzerian runt hörnet.
12. Ica-pizza.
13. Gå runt i affärer och hitta någon liten sak som man inte visste att man ville ha. Och som är billig och man måste ha den.
14. Titta sig i spegeln och tycka att man är något snyggare än dagen innan.
15. Bläddra igenom de fem sidorna på internet som man alltid bläddrar igenom och upptäcka att det faktiskt har hänt något på en av dem.
16. Prata om något tidigare oupptäckt gemensamt intresse med kompisar. Som att man båda gillar en viss film, en viss artist eller ett visst dataspel etc.
17. Hitta gamla parfymer
18. Få sms
19. Ta på sig nya strumpor
20. Något klottrat på ett papper medans man talar i telefon, som efter samtalet visar sig vara snyggt och pumpar självförtroendet för att man tror man kan rita
21. Få en oväntad komplimang "ditt ansikte sjunger när du ler...", "du har skönt svalj...", etc.
22. Läsa nya tidningar på toan med öppen dörr
23. Klippa i tjockt ritpapper
24. Nya vita skor gör att man känner sig som en ängel, anklarna neråt
25. Vissla, och upptäcka att det smittat andra
26. Googla sig själv och få träffar
27. Ta på sig mjukisbyxor och en gammal utsliten t-shirt.
28. Gå till en tillställning där man träffar människor som man inte känner så bra men som man tycker om och är på väg att lära känna.
29. Sitta och trycka på en rolig berättelse(om något som har hänt eller dylikt) som man skall berätta för någon nästa gång man träffar den.
30. Ligga i sängen och läsa kurslitteratur och somna utan att det gör något för man har god tid på sig att läsa den.
31. Hitta på roliga top 3 listor.
32. Möta en vacker varelse på gatan och få ögonkontakt och inbilla sig själv att personen spanade in en.
33. Gå ut och dansa och hitta den rätta känslan när allting stämmer i dansen.
34. Sitta inmyst i en filt med sorgsen musik i bakgrunden och höra regnet smattra mot ett plåt- eller plasttak.
35. Lyssna på svängig musik och dansa runt i all ensamhet.
36. Gå runt naken.
yeah yiss. Jag skall gå och köpa öl nu.
onsdag 26 september 2007
Songs I wish I had written
Jag har fortfarande ont i halsen.
Igår spelade jag Secret of Mana och skrev PM. En bra dag.
Jag var på väg till Johan, och på vägen dit började tänka på vad den utmärkta artisten Fireflies har för tagline på sin myspacesida; "Teach me all your favorite spells". Jag tycker att det kan vara de bästa ord som skrivits. Sen blev jag förbannad för att jag inte kom på dem själv. Skitförbannad. Sen resten av vägen till Johan gick jag och försökte komma på meningar som var lika bra. Jag lyckades inte så bra.
Nu när jag kom hem och kikade på fireflies sida visade det sig att det faktiskt stod "tell me all your secret spells". Fortfarande väldigt bra. Men kanske inte riktigt, riktigt lika bra. Hur som helst så kan jag inte använda "teach me your favorite spells" eftersom det är för nära, och det känns fortfarande som att det i väldigt stor utsträckning är fireflies ord.
De senaste dagarna har jag lyssnat oerhört mycket på Vit Päls' låt wu tang clan. Den önskar jag verkligen att jag hade skrivit. Den har en helt fantastisk text. Som tur är skulle jag inte ha kunnat skrivit låten eftersom jag aldrig direkt har lyssnat på wu tang clan. Så då slipper jag vara förbannad över att jag inte gjort det. Men jag önskar fortfarande.
En annan sak jag önskar att jag hade skrivit är raderna "and we saw things without names, so we gave them names". Att namnge saker utan namn måste ju vara bland det bästa man kan göra tillsammans med en annan människa.
Det är ju de här småsakerna man vill göra. Prata om de här små helt onödiga tingen och förstora upp dem. Brottas. Åka pulka. Fuldansa. Hitta på bus. Mmm.
Imorgon har jag seminarium, antingen kommer jag vara lysande eller skitdålig. Vi får se vilket det blir.
Tjipp och hej!
Igår spelade jag Secret of Mana och skrev PM. En bra dag.
Jag var på väg till Johan, och på vägen dit började tänka på vad den utmärkta artisten Fireflies har för tagline på sin myspacesida; "Teach me all your favorite spells". Jag tycker att det kan vara de bästa ord som skrivits. Sen blev jag förbannad för att jag inte kom på dem själv. Skitförbannad. Sen resten av vägen till Johan gick jag och försökte komma på meningar som var lika bra. Jag lyckades inte så bra.
Nu när jag kom hem och kikade på fireflies sida visade det sig att det faktiskt stod "tell me all your secret spells". Fortfarande väldigt bra. Men kanske inte riktigt, riktigt lika bra. Hur som helst så kan jag inte använda "teach me your favorite spells" eftersom det är för nära, och det känns fortfarande som att det i väldigt stor utsträckning är fireflies ord.
De senaste dagarna har jag lyssnat oerhört mycket på Vit Päls' låt wu tang clan. Den önskar jag verkligen att jag hade skrivit. Den har en helt fantastisk text. Som tur är skulle jag inte ha kunnat skrivit låten eftersom jag aldrig direkt har lyssnat på wu tang clan. Så då slipper jag vara förbannad över att jag inte gjort det. Men jag önskar fortfarande.
En annan sak jag önskar att jag hade skrivit är raderna "and we saw things without names, so we gave them names". Att namnge saker utan namn måste ju vara bland det bästa man kan göra tillsammans med en annan människa.
Det är ju de här småsakerna man vill göra. Prata om de här små helt onödiga tingen och förstora upp dem. Brottas. Åka pulka. Fuldansa. Hitta på bus. Mmm.
Imorgon har jag seminarium, antingen kommer jag vara lysande eller skitdålig. Vi får se vilket det blir.
Tjipp och hej!
måndag 24 september 2007
Halsont
Jag har ont i halsen. Det är typ helt värdelöst. Förutom att det gör ont när man sväljer så har man kanske svårt att prata. Sjunga är det inte tal om. Men det allra värsta är att när man snusar så späds halsontet på. Man vill ju snusa...vad vore livet utan snus? Inte så värst annorlunda kanske, men absolut en smula sämre.
Idag har jag pluggat lite granna. Dessutom har jag skrivit ut PM. Imorgon är det nämligen seminarium, det verkar som att vi blir fyra stycken på seminariet. Detta innebär att mitt hafsiga PM blir något mer granskat än jag kanske skulle önska.
Jag är ganska nyss hemkommen från Johan där jag har spelat tv-spel och tittat på fotboll. Och fått halsont.
I lördags träffade jag en gammal kursare som var på besök hemma i Sverige, hon bor nämligen i London. Hon var på väg att släppa en EP. Dessutom kunde man köpa hennes barnbok på akademibokhandeln. Jag berättade för Johan om henne och han frågade om jag slog ner henne. Jag svarade att jag inte gjorde det, för det gjorde jag inte. Han syftade naturligtvis på att hon var en så lyckad människa. En sån person som man hemskt gärna skulle vilja tycka illa om, för de ger en ångest över att man inte har åstadkommit någonting här i livet. Frustrerande nog så är hon trevlig, glad och charmig. Så jag kan inte annat än att tycka om henne.
Jag är nog inte en särskilt avundsjuk människa, däremot kan jag bli lite sur på mig själv för att jag är för lat för att åstadkomma något. Extrem egocentrism och missnöje över sig själv är kanske en dålig kombination. Ibland blir jag sur på mig själv för att jag är så egocentrisk. För att jag skriver bloggar om mig själv, för att jag skriver låtar om mig själv och för att jag ibland tar mer plats än vad nöden kräver.
Tänk om man vore häftigast i världen, då skulle man bara kunna luta sig tillbaka och vara tillfreds med sig själv. Fast det är nog svårt att balansera mellan självgodhet och självömkan. Det är svårt att veta hur man ser ut. Fast så länge någon i världen inte verkar hata en så är väl det gott nog. Men jag tror att man skall försöka ändra sina dålga sidor om man blir varse dem. Även om man gör det för de andras skull, för sin egen skull.
Jag bryr mig om dig världen, jag lovar.
Idag har jag pluggat lite granna. Dessutom har jag skrivit ut PM. Imorgon är det nämligen seminarium, det verkar som att vi blir fyra stycken på seminariet. Detta innebär att mitt hafsiga PM blir något mer granskat än jag kanske skulle önska.
Jag är ganska nyss hemkommen från Johan där jag har spelat tv-spel och tittat på fotboll. Och fått halsont.
I lördags träffade jag en gammal kursare som var på besök hemma i Sverige, hon bor nämligen i London. Hon var på väg att släppa en EP. Dessutom kunde man köpa hennes barnbok på akademibokhandeln. Jag berättade för Johan om henne och han frågade om jag slog ner henne. Jag svarade att jag inte gjorde det, för det gjorde jag inte. Han syftade naturligtvis på att hon var en så lyckad människa. En sån person som man hemskt gärna skulle vilja tycka illa om, för de ger en ångest över att man inte har åstadkommit någonting här i livet. Frustrerande nog så är hon trevlig, glad och charmig. Så jag kan inte annat än att tycka om henne.
Jag är nog inte en särskilt avundsjuk människa, däremot kan jag bli lite sur på mig själv för att jag är för lat för att åstadkomma något. Extrem egocentrism och missnöje över sig själv är kanske en dålig kombination. Ibland blir jag sur på mig själv för att jag är så egocentrisk. För att jag skriver bloggar om mig själv, för att jag skriver låtar om mig själv och för att jag ibland tar mer plats än vad nöden kräver.
Tänk om man vore häftigast i världen, då skulle man bara kunna luta sig tillbaka och vara tillfreds med sig själv. Fast det är nog svårt att balansera mellan självgodhet och självömkan. Det är svårt att veta hur man ser ut. Fast så länge någon i världen inte verkar hata en så är väl det gott nog. Men jag tror att man skall försöka ändra sina dålga sidor om man blir varse dem. Även om man gör det för de andras skull, för sin egen skull.
Jag bryr mig om dig världen, jag lovar.
söndag 23 september 2007
Att svänga sina höfter. Hit och dit.
Tätt mellan blogginläggen eh.
Jag gick och dansade på v-dala. Det var en riktigt bra kväll måste jag säga. Jag träffade en massa personer från dåtid och nutid. Dessutom dansade jag en massa.
Jag träffade Carl och Åsa (nutid). Gabrielle och Erik (dåtid). Johan (förhistoria). Dessutom träffade jag hon som jag har glömt namnet på men som går under aliaset "blå ögon". Förutom dessa träffade jag "tja polarn"-Martin och en annan av tredjedelarna som är tja polarn.
Det var en bra kväll måste jag säga. Dansen var bra. Jag blev lagom full. Det piper i mina öron dock. Jag var inte tillräckligt skicklig/noga men att använda öronproppar. Jag är ganska mån om att behålla min hörsel. Lite tinnitus är väl ingen fara men man blir ganska orolig när det piper högt i flera dagar. Jag har en del tinnitus annars också, oftast så märker jag inte av det men ibland tutar det lite högre, när jag är trött eller yr och sådär verkar det som.
Jag skrev i förra inlägget att jag hade lagt till munspel till en låt. Innan jag gick ut lade jag till ett piano-outro också. Låten är knappa tre minuter och outrot är typ 45 sekunder. Kanske lite väl tilltaget att ha ett outro som är en tredjedel av låten men jag vill nog inte ha det kortare. Och man vill ju inte göra låten längre. Korta låtar is the shit.
Listigt.
Jag gick och dansade på v-dala. Det var en riktigt bra kväll måste jag säga. Jag träffade en massa personer från dåtid och nutid. Dessutom dansade jag en massa.
Jag träffade Carl och Åsa (nutid). Gabrielle och Erik (dåtid). Johan (förhistoria). Dessutom träffade jag hon som jag har glömt namnet på men som går under aliaset "blå ögon". Förutom dessa träffade jag "tja polarn"-Martin och en annan av tredjedelarna som är tja polarn.
Det var en bra kväll måste jag säga. Dansen var bra. Jag blev lagom full. Det piper i mina öron dock. Jag var inte tillräckligt skicklig/noga men att använda öronproppar. Jag är ganska mån om att behålla min hörsel. Lite tinnitus är väl ingen fara men man blir ganska orolig när det piper högt i flera dagar. Jag har en del tinnitus annars också, oftast så märker jag inte av det men ibland tutar det lite högre, när jag är trött eller yr och sådär verkar det som.
Jag skrev i förra inlägget att jag hade lagt till munspel till en låt. Innan jag gick ut lade jag till ett piano-outro också. Låten är knappa tre minuter och outrot är typ 45 sekunder. Kanske lite väl tilltaget att ha ett outro som är en tredjedel av låten men jag vill nog inte ha det kortare. Och man vill ju inte göra låten längre. Korta låtar is the shit.
Listigt.
lördag 22 september 2007
Svart och vitt
Jag lyssnar på Queen nu. Närmare bestämt på skivan "A day at the races". Den skivan är svart. Queen har även gjort en skiva som heter "A night at the opera". Den skivan är vit. Detta är förstås lite förvillande och det är nog tanken också. Man associerar ju nätter med svart och dagar med ljust. Skivorna är döpta efter bröderna Marx-filmer minsann. Som lite kuriosa.
Nej nu ljög jag. Jag lyssnade i själva verket på "A night at the opera" när jag skrev ovanstående. Ni ser, helt förvillande. Jag tänkte lyssna på "A day at the races" dock, den med millionaire waltz och good old fashioned lover boy. Det gör jag nu, jag bytte när jag insåg mitt misstag.
Freddie Mercury kunde skriva låtar han. Alla fyra i Queen skrev låtar men med några få undantag så är det Freddie Mercurys låtar som är bäst. Brian Mays låtar är ofta typ ballader eller gitarr låtar. Roger Taylors låtar är ofta ganska rockiga. John Deacons låtar är typ hittiga. Freddie Mercurys låtar är crazy.
Igår var jag på föreläsning med en skön indier. Aldrig fel. Efter föreläsningen var jag och fikade med några klasskamrater, närmare bestämt Ingrid, Camilla och hon vars namn jag inte kan. Trevligt. Jag gick hem och försökte få till stånd ett Secret of Mana spelande. Nicke kom och vi spelade lite musik. Efter idogt tjatande dök också Linus upp. Vi spelade lite och tittade sen på idol. Ingrid dök upp medan vi kikade på idol.
Det var nämligen så att jag, Ingrid och Camilla skulle gå ut och kika lite på Kalmar nation. Camilla bangade dock. Jag och Ingrid drog dock till Kalmars. Ingrid träffade en del som hon kände och jag träffade en del som jag kände. Vi träffade även två klassisar. Minsann.
Idag har jag tittat på filmen "Children of Men". Den var rätt bra. Väldigt spännande och ganska intressant. Sen har jag ätit pizza och pluggat en del. Jag har dessutom lagt till munspel på en låt. Jag tänkte även lägga ny sång men det gick inge bra och jag kände inte för att nöta. Här är jag nu. Jag tänkte spela lite Heroes of Might and Magic IV. Men jag upptäckte att jag inte hade det installerat (bara III:an) vilket fick till följden att jag avböjde.
Hmm. Vad skall han hitta på nu månntro? Katt'n (som Ingrid kallar mig).
Nej nu ljög jag. Jag lyssnade i själva verket på "A night at the opera" när jag skrev ovanstående. Ni ser, helt förvillande. Jag tänkte lyssna på "A day at the races" dock, den med millionaire waltz och good old fashioned lover boy. Det gör jag nu, jag bytte när jag insåg mitt misstag.
Freddie Mercury kunde skriva låtar han. Alla fyra i Queen skrev låtar men med några få undantag så är det Freddie Mercurys låtar som är bäst. Brian Mays låtar är ofta typ ballader eller gitarr låtar. Roger Taylors låtar är ofta ganska rockiga. John Deacons låtar är typ hittiga. Freddie Mercurys låtar är crazy.
Igår var jag på föreläsning med en skön indier. Aldrig fel. Efter föreläsningen var jag och fikade med några klasskamrater, närmare bestämt Ingrid, Camilla och hon vars namn jag inte kan. Trevligt. Jag gick hem och försökte få till stånd ett Secret of Mana spelande. Nicke kom och vi spelade lite musik. Efter idogt tjatande dök också Linus upp. Vi spelade lite och tittade sen på idol. Ingrid dök upp medan vi kikade på idol.
Det var nämligen så att jag, Ingrid och Camilla skulle gå ut och kika lite på Kalmar nation. Camilla bangade dock. Jag och Ingrid drog dock till Kalmars. Ingrid träffade en del som hon kände och jag träffade en del som jag kände. Vi träffade även två klassisar. Minsann.
Idag har jag tittat på filmen "Children of Men". Den var rätt bra. Väldigt spännande och ganska intressant. Sen har jag ätit pizza och pluggat en del. Jag har dessutom lagt till munspel på en låt. Jag tänkte även lägga ny sång men det gick inge bra och jag kände inte för att nöta. Här är jag nu. Jag tänkte spela lite Heroes of Might and Magic IV. Men jag upptäckte att jag inte hade det installerat (bara III:an) vilket fick till följden att jag avböjde.
Hmm. Vad skall han hitta på nu månntro? Katt'n (som Ingrid kallar mig).
torsdag 20 september 2007
Vem är jag att finnas?
LadyC (se kommentarer nedanstående inlägg) frågade mig vem jag var att finnas. En ytterst relevant fråga. Dessutom en ganska farlig fråga att ställa till någon med viss förkärlek för utilitarism. Tänk om jag skulle komma fram till att det vore bättre om jag var död? Då skulle jag vara moraliskt betvingad att avsluta mitt liv. Men så illa (eller bra?) skall det väl inte gå.
Mitt uppdrag här är att svara på frågan, svaret blir ett slags rättfärdigande av min existens. Jag skall försöka rättfärdiga min existens ur olika perspektiv. Dock kommer utilitarismen vara den genomgående etiska principen ur vilket jag argumenterar för min oerhörda fräckhet att existera. Jag är inte så förtjust i rättighetsetik (som den mänskliga rättigheten till liv) och kommer därmed inte argumentera ur någon sådan synvinkel.
Samhällsekonomi:
Jag är en parasit. Det är något som jag är väl medveten om. Jag får, i form av bidrag och liknande, mycket mer än jag ger. På så sätt vore det kanske bäst för alla om jag upphörde att existera. Dock finns det en viss chans att jag under min livstid kommer att betala tillbaka de pengar som har blivit investerade i mig. Det är åtminstone min förhoppning. Men vi skall inte utesluta möjligheten att jag dör av misstag innan världen har hunnit gå plus på mig. Det är därför lite vanskligt av samhället att investera en massa i mig, men det är uppenbarligen en risk som samhället är villigt att ta. Sammanfattningsvis: Det är dåligt att jag existerar nu, men om jag lever tillräckligt länge och är tillräckligt givmild kommer mitt liv ändå ha varit till nytta i slutändan.
Tjänsteperspektivet:
Det här handlar först och främst om min framtida roll som lärare. Prima facie kan man förstås tycka att man som lärare gör en samhällstjänst. Det är dock inte säkert. Jag skulle ju vilja bli gymnasielärare i samhällskunskap och religion. Det är ämnen där det inte direkt råder någon brist på lärare. Om det hade gjort det skulle jag i min framtida yrkesutövning göra samhället en tjänst. Nu är det inte riktigt säkert. Jag gör samhället en tjänst om och endast om jag får en tjänst och utövar mitt lärararbete bättre än alla de som skulle ha utfört mitt arbete bättre men som inte gör det någon annanstans. Jag hoppas förstås på att bli en bra lärare och vissa i min närhet tror att jag kommer att bli en bra lärare, men med mitt resonemang ställer det ganska höga krav på mig. Sammanfattningsvis: Jag kommer förmodligen inte kunna rättfärdiga min existens genom min tjänsteutövning.
Sociala aspekter:
Jag har en del släkt, vänner och bekanta som förmodligen blir en smula ledsna om jag skulle gå bort. Det är min tro och förhoppning att deras ledsenhet skulle vara större än mina fienders lycka om jag dog på ett eller annat sätt. Jag tror att jag inte har särskilt många fiender, åtminstone inte i bemärkelsen att de skulle känna någon djupare tillfredsställelse om jag dog. Därmed skulle jag kunna rättfärdiga mitt liv med att det skapar mer olycka om jag dör än om jag lever vidare. Detta gäller dock endast om jag inte är ett as som frekvent skapar tillräckligt mycket olycka för andra så att denna av mig skapade olycka uppväger den latenta olycka som min död skulle innebär. Det är såklart svårt att veta hur andra människor ser på en men jag hoppas att jag till och med sprider mer lycka än vad jag skapar olycka med mitt leverne. Om det är så är det till och med bättre att jag lever än om jag aldrig någonsin fötts (jag har ju fötts, så en sådan tankegång är ju kontrafaktisk, men ändå). Jag skulle vilja rädda någon annans liv men jag har ännu inte fått tillfälle att göra det (trots att jag alltid har första förband med mig i väskan). Om jag skulle rädda någon god människas liv skulle mitt liv genast öka i värde. Men det är ju bra att jag inte har fått tilfälle, för det krävs ju att saker och ting går snett för att jag skall kunna få tillfälle att rädda någon. Sammanfattningsvis: Jag har goda skäl att tro att det faktum att jag är vid liv skapar mer lycka än om jag skulle dö.
Själviska skäl:
Jag vill leva. Det är klart att jag har varit olycklig under vissa delar av mitt liv men jag har aldrig seriöst övervägt självmord. Dock har jag ju såklart funderat på vad som skulle hända om jag tog mitt liv. Jag tenderar att vara optimistisk när det gäller min framtid vilket får mig att fortsätta livet och hoppas på bättre dagar. Andra själviska skäl som jag har för att leva är att jag inte vill göra de som skulle bli ledsna om jag dog ledsna. Dessutom tycker jag om mig själv. Åtminstone har jag en väldigt nära relation med mig själv. Jag vet förmodligen mer om mig själv än vad alla andra vet om mig själv. Denna relation, som nästan alla andra relationer, är något fint som förtjänar att bevaras. Sammanfattningsvis: Jag vill leva.
Sammanfattning: Ur flera olika aspekter finns det skäl för min existens. Så jag tror att jag skall fortsätta leva. Tills jag har gjort lite nytta åtminstone.
Jag hoppas, Lady C, att svaret var någorlunda tillfredsställande.
Mitt uppdrag här är att svara på frågan, svaret blir ett slags rättfärdigande av min existens. Jag skall försöka rättfärdiga min existens ur olika perspektiv. Dock kommer utilitarismen vara den genomgående etiska principen ur vilket jag argumenterar för min oerhörda fräckhet att existera. Jag är inte så förtjust i rättighetsetik (som den mänskliga rättigheten till liv) och kommer därmed inte argumentera ur någon sådan synvinkel.
Samhällsekonomi:
Jag är en parasit. Det är något som jag är väl medveten om. Jag får, i form av bidrag och liknande, mycket mer än jag ger. På så sätt vore det kanske bäst för alla om jag upphörde att existera. Dock finns det en viss chans att jag under min livstid kommer att betala tillbaka de pengar som har blivit investerade i mig. Det är åtminstone min förhoppning. Men vi skall inte utesluta möjligheten att jag dör av misstag innan världen har hunnit gå plus på mig. Det är därför lite vanskligt av samhället att investera en massa i mig, men det är uppenbarligen en risk som samhället är villigt att ta. Sammanfattningsvis: Det är dåligt att jag existerar nu, men om jag lever tillräckligt länge och är tillräckligt givmild kommer mitt liv ändå ha varit till nytta i slutändan.
Tjänsteperspektivet:
Det här handlar först och främst om min framtida roll som lärare. Prima facie kan man förstås tycka att man som lärare gör en samhällstjänst. Det är dock inte säkert. Jag skulle ju vilja bli gymnasielärare i samhällskunskap och religion. Det är ämnen där det inte direkt råder någon brist på lärare. Om det hade gjort det skulle jag i min framtida yrkesutövning göra samhället en tjänst. Nu är det inte riktigt säkert. Jag gör samhället en tjänst om och endast om jag får en tjänst och utövar mitt lärararbete bättre än alla de som skulle ha utfört mitt arbete bättre men som inte gör det någon annanstans. Jag hoppas förstås på att bli en bra lärare och vissa i min närhet tror att jag kommer att bli en bra lärare, men med mitt resonemang ställer det ganska höga krav på mig. Sammanfattningsvis: Jag kommer förmodligen inte kunna rättfärdiga min existens genom min tjänsteutövning.
Sociala aspekter:
Jag har en del släkt, vänner och bekanta som förmodligen blir en smula ledsna om jag skulle gå bort. Det är min tro och förhoppning att deras ledsenhet skulle vara större än mina fienders lycka om jag dog på ett eller annat sätt. Jag tror att jag inte har särskilt många fiender, åtminstone inte i bemärkelsen att de skulle känna någon djupare tillfredsställelse om jag dog. Därmed skulle jag kunna rättfärdiga mitt liv med att det skapar mer olycka om jag dör än om jag lever vidare. Detta gäller dock endast om jag inte är ett as som frekvent skapar tillräckligt mycket olycka för andra så att denna av mig skapade olycka uppväger den latenta olycka som min död skulle innebär. Det är såklart svårt att veta hur andra människor ser på en men jag hoppas att jag till och med sprider mer lycka än vad jag skapar olycka med mitt leverne. Om det är så är det till och med bättre att jag lever än om jag aldrig någonsin fötts (jag har ju fötts, så en sådan tankegång är ju kontrafaktisk, men ändå). Jag skulle vilja rädda någon annans liv men jag har ännu inte fått tillfälle att göra det (trots att jag alltid har första förband med mig i väskan). Om jag skulle rädda någon god människas liv skulle mitt liv genast öka i värde. Men det är ju bra att jag inte har fått tilfälle, för det krävs ju att saker och ting går snett för att jag skall kunna få tillfälle att rädda någon. Sammanfattningsvis: Jag har goda skäl att tro att det faktum att jag är vid liv skapar mer lycka än om jag skulle dö.
Själviska skäl:
Jag vill leva. Det är klart att jag har varit olycklig under vissa delar av mitt liv men jag har aldrig seriöst övervägt självmord. Dock har jag ju såklart funderat på vad som skulle hända om jag tog mitt liv. Jag tenderar att vara optimistisk när det gäller min framtid vilket får mig att fortsätta livet och hoppas på bättre dagar. Andra själviska skäl som jag har för att leva är att jag inte vill göra de som skulle bli ledsna om jag dog ledsna. Dessutom tycker jag om mig själv. Åtminstone har jag en väldigt nära relation med mig själv. Jag vet förmodligen mer om mig själv än vad alla andra vet om mig själv. Denna relation, som nästan alla andra relationer, är något fint som förtjänar att bevaras. Sammanfattningsvis: Jag vill leva.
Sammanfattning: Ur flera olika aspekter finns det skäl för min existens. Så jag tror att jag skall fortsätta leva. Tills jag har gjort lite nytta åtminstone.
Jag hoppas, Lady C, att svaret var någorlunda tillfredsställande.
lördag 15 september 2007
Doft och mooglar
Vi repade för första gången med i stort sett fullt band. Den enda som saknades var Anders vars roll i bandet är perkussion och dans. En bra roll. Gunnar på gitarr och BV:s, Nicke på gitarr och BV:s, den andra Anders på klaviatur och BV:s, Gutte på trummor och sist men inte minst Johan på bas. Ja, osså jag då på falsksång och ditt och datt. Stans bästa band, om man bortser från yours truly. Ingen falsk ödmjukhet från min sida, jag förtjänar inte grabbarna.
Nåväl, vi kom hem från repandet och jag och Nicke började spela det eminenta SNES-spelet Secret of Mana. Linus anslöt efter han hade bevistat systemet. Låt oss uppehålla oss lite vid Secret of Mana. Spelet innehåller ju mooglar för bövelen! Mooglar ser ungefär ut som teddybjörnar och är förstås väldigt söta. De har ett språk som "låter" ungefär såhär: "Kupo kipoppo kopa kippo". Mooglar återfinns även i de lite mer kända Final Fantasy spelen. De är hur häftiga som helst, såklart.
Efter en stadig dos av Secret of Mana gick Linus hem för att partaja. Niklas och jag hyrde en film. Valet föll på "Parfymen". Den handlar om ett sicko som är väldigt förtjust i dofter och hemskt gärna vill skapa den ultimata parfymen. Det finns något magiskt med dofter ändå. Ta till exempel doften hos någon man älskar; kraften i den doften kan göra en fullständigt galen. Dofter kan leda oss tillbaka till minnen som vi kanske trodde vi hade förlorat. Doften från en blomma kan få en att känna sig pigg och kry, kanske kan den till och med få en att känna sig fri. Det finns något vackert och ibland erotiskt med dofter.
Här är några av de dofter som jag är förtjust i:
*Doften av hö.
*Doften av varmt gummi från bildäck den första riktigt varma sommardagen.
*Doften som möter en i dörren när man kommer in i mitt studentrum. Jag vet inte var den kommer ifrån, men den är ganska slående och den representerar nog att komma hem för mig.
Hej!
Nåväl, vi kom hem från repandet och jag och Nicke började spela det eminenta SNES-spelet Secret of Mana. Linus anslöt efter han hade bevistat systemet. Låt oss uppehålla oss lite vid Secret of Mana. Spelet innehåller ju mooglar för bövelen! Mooglar ser ungefär ut som teddybjörnar och är förstås väldigt söta. De har ett språk som "låter" ungefär såhär: "Kupo kipoppo kopa kippo". Mooglar återfinns även i de lite mer kända Final Fantasy spelen. De är hur häftiga som helst, såklart.
Efter en stadig dos av Secret of Mana gick Linus hem för att partaja. Niklas och jag hyrde en film. Valet föll på "Parfymen". Den handlar om ett sicko som är väldigt förtjust i dofter och hemskt gärna vill skapa den ultimata parfymen. Det finns något magiskt med dofter ändå. Ta till exempel doften hos någon man älskar; kraften i den doften kan göra en fullständigt galen. Dofter kan leda oss tillbaka till minnen som vi kanske trodde vi hade förlorat. Doften från en blomma kan få en att känna sig pigg och kry, kanske kan den till och med få en att känna sig fri. Det finns något vackert och ibland erotiskt med dofter.
Här är några av de dofter som jag är förtjust i:
*Doften av hö.
*Doften av varmt gummi från bildäck den första riktigt varma sommardagen.
*Doften som möter en i dörren när man kommer in i mitt studentrum. Jag vet inte var den kommer ifrån, men den är ganska slående och den representerar nog att komma hem för mig.
Hej!
onsdag 12 september 2007
"Both my partners act like actors"
Jag har lyssnat på "There goes a tenner" med världens bästa Kate Bush. Det är en fantastisk låt. Som i så många andra Kate Bush-låtar är det en liten historia som berättas. Låten handlar om någon som skall göra ett inbrott på typ en bank och spränga ett kassaskåp. Det är fantastiskt ompa ompa-blås i låten dessutom. Hör den, eller kika på videon på youtube.
Idag har jag uträttat lite saker må jag säga. Jag har städat ur mina köksskåp ordentligt. Jag har varit och skrivit ut PM till seminariet som jag har på fredag. Dessutom har jag varit och hämtat ut boken som jag bokade på akademibokhandeln häromsistens.
Jag har sedan jag kom hem från de små äventyren pysslat lite med en låt som jag har gjort. Den heter "If you ever hear this song". Den handlar om att jag är kär i någon men jag vågar inte berätta det och om personen i fråga hör låten så kanske personen kan tänka "det kanske är jag" och det kanske det är.
Sedan lyssnade jag på Jens Lekman samtidigt som jag låg i sängen, kramade en kudde och självdog en smula. Det var härligt.
Idag har jag uträttat lite saker må jag säga. Jag har städat ur mina köksskåp ordentligt. Jag har varit och skrivit ut PM till seminariet som jag har på fredag. Dessutom har jag varit och hämtat ut boken som jag bokade på akademibokhandeln häromsistens.
Jag har sedan jag kom hem från de små äventyren pysslat lite med en låt som jag har gjort. Den heter "If you ever hear this song". Den handlar om att jag är kär i någon men jag vågar inte berätta det och om personen i fråga hör låten så kanske personen kan tänka "det kanske är jag" och det kanske det är.
Sedan lyssnade jag på Jens Lekman samtidigt som jag låg i sängen, kramade en kudde och självdog en smula. Det var härligt.
måndag 10 september 2007
Jesse
Jens Lekman är inte så pissdålig ändå. Sitter här och lyssnar på nya skivan i allmänhet och "I remember every kiss" i synnerhet.
Jag får känslan. Klumpen i halsen, den lite stickande känslan högt upp i näsan och trycket i magen. Jag blir kär. Jag vet inte i vem, men någon.
Det är så bra. Det är just vad det är det, det är SÅ bra. Som Anders Gärderud skulle ha sagt.
Jag vill omfamna världen, luta mitt huvud mot den och svänga den runt i mina armar.
Jag får känslan. Klumpen i halsen, den lite stickande känslan högt upp i näsan och trycket i magen. Jag blir kär. Jag vet inte i vem, men någon.
Det är så bra. Det är just vad det är det, det är SÅ bra. Som Anders Gärderud skulle ha sagt.
Jag vill omfamna världen, luta mitt huvud mot den och svänga den runt i mina armar.
lördag 8 september 2007
Vänster eller höger ben?
Jag var otillfredsställd. Saker saknades. Jag spelade egna låtar som var dåliga för mig på gitarr vilket inte gjorde saken bättre. Det är lustigt det där. Om en man spelar en låt tillräckligt mycket så tappar den mening och blir något i sig själv, något som tappar ganska mycket av känslan. Jag har en låt på min repertoar som heter "Fine!". Det är nog den näst värsta låt jag har skrivit det senaste året. Den värsta heter Quasimodo och den vågar jag inte ta i med tång. Fine spelar jag dock väldigt ofta vilket har gjort den väldigt avdramatiserad. Dessutom har den evolverat väldigt mycket.
Jag ringde till Linus för att ta reda på när vi skulle gå till Spader. Han föreslog att vi skulle ta en Pizza. Jag var inte sen att acceptera. Vi åt Pizza och jag fick span på att Linus har en ny söt korridorare. Jag kanske skall börja semi-stalka henne och pressa Linus på information.
Vi gick till Spader men vi hade båda glömt bort var han bodde och han vägrade svara i telefon. Till slut fick vi fatt i Spader och kom in till honom. Vi tittade på Kallurs lopp från fredagens Golden league gala några gånger, Spader hade nämligen spelat in det. Vi försökte se loppet i slowmotion men vi förstod oss inte på Spaders high tech prylar. Vi tittade sedan på Finnkampen. Linus försökte få Spaders norska flickvän Marthe att hålla på Finland så att det skulle bli lite mer stämning. Han misslyckades.
På vägen till Spader visade det sig att Linus hoppar med höger ben, trots att han är högerhänt. Detta diskuterades livligt när vi var hos Spader. Linus tyckte minsann att det var bättre att hoppa med höger ben, vi tyckte att det var bättre med vänster.
Efter vi tittat på Friidrotten gick vi och handlade mat. Det blev tacos. Sedan gick vi hemåt. På vägen hem utmanade Linus mig i hopp. Spader agerade planka (han markerade övertrampslinjen med foten) samt domare. Jag sa att jag minsann skulle ta i och vara seriös. Därför valde jag att hoppa ut på en gräsmatta så att landningen skulle bli lite skonsammare. Jag tog sats och Linus sa "jag kommer direkt efter". Hoppet skedde med det korrekta vänsterbenet. Efter att jag hade hoppat orkade jag inte hålla emot landningen vilket fick följden att jag gjorde en längdhoppslandning och gräsade ner min tröja. Precis efter hoppet ropade Linus "NEJ! vad gör du!!" Inte för att jag hade fallit utan för att han tydligen hade utmanat mig på tresteg snarare än längdhopp. Detta hade jag inte uppfattat. Vi fortsatte hem till Spader. Linus hoppade aldrig.
Vi lagade till qourntacosgrejerna och åt. Sedan hängde vi tills fotbollsmatchen började. Jag gick därifrån efter 25 minuter av första halvlek och gick till UKKen som ligger väldigt nära. Där träffade jag Lorenzo och Martin från den eminenta bandet med det eminenta namnet "Tja Polarn" (Martin spelar i bandet alltså, inte Lorenzo). Vi avnjöt Those Dancing Days vilka spelade sönder både trummor och strängar. Men det var en bra spelning, den blev bättre och bättre ju längre tiden gick. Efter spelningen träffade jag min gamla klasskompis (högstadiet och gymnasiet) Lager. Trevligt. Sen kilade jag hem till Spader och såg slutet av fotbollsmatchen.
Sedan gick jag hem genom ett fullsmockat Uppsala (det är evenemanget kulturnatten). Jag träffade en kompis, Ehrning. Och här är jag nu, typ.
Lyssnar på Beirut, varför har ingen berättat om det bandet tidigare? Jag är ju helt lost alltså.
Jag har saknat mina nya och braiga klasskompisar idag. Jag tror det blir en bra termin det här.
Jag ringde till Linus för att ta reda på när vi skulle gå till Spader. Han föreslog att vi skulle ta en Pizza. Jag var inte sen att acceptera. Vi åt Pizza och jag fick span på att Linus har en ny söt korridorare. Jag kanske skall börja semi-stalka henne och pressa Linus på information.
Vi gick till Spader men vi hade båda glömt bort var han bodde och han vägrade svara i telefon. Till slut fick vi fatt i Spader och kom in till honom. Vi tittade på Kallurs lopp från fredagens Golden league gala några gånger, Spader hade nämligen spelat in det. Vi försökte se loppet i slowmotion men vi förstod oss inte på Spaders high tech prylar. Vi tittade sedan på Finnkampen. Linus försökte få Spaders norska flickvän Marthe att hålla på Finland så att det skulle bli lite mer stämning. Han misslyckades.
På vägen till Spader visade det sig att Linus hoppar med höger ben, trots att han är högerhänt. Detta diskuterades livligt när vi var hos Spader. Linus tyckte minsann att det var bättre att hoppa med höger ben, vi tyckte att det var bättre med vänster.
Efter vi tittat på Friidrotten gick vi och handlade mat. Det blev tacos. Sedan gick vi hemåt. På vägen hem utmanade Linus mig i hopp. Spader agerade planka (han markerade övertrampslinjen med foten) samt domare. Jag sa att jag minsann skulle ta i och vara seriös. Därför valde jag att hoppa ut på en gräsmatta så att landningen skulle bli lite skonsammare. Jag tog sats och Linus sa "jag kommer direkt efter". Hoppet skedde med det korrekta vänsterbenet. Efter att jag hade hoppat orkade jag inte hålla emot landningen vilket fick följden att jag gjorde en längdhoppslandning och gräsade ner min tröja. Precis efter hoppet ropade Linus "NEJ! vad gör du!!" Inte för att jag hade fallit utan för att han tydligen hade utmanat mig på tresteg snarare än längdhopp. Detta hade jag inte uppfattat. Vi fortsatte hem till Spader. Linus hoppade aldrig.
Vi lagade till qourntacosgrejerna och åt. Sedan hängde vi tills fotbollsmatchen började. Jag gick därifrån efter 25 minuter av första halvlek och gick till UKKen som ligger väldigt nära. Där träffade jag Lorenzo och Martin från den eminenta bandet med det eminenta namnet "Tja Polarn" (Martin spelar i bandet alltså, inte Lorenzo). Vi avnjöt Those Dancing Days vilka spelade sönder både trummor och strängar. Men det var en bra spelning, den blev bättre och bättre ju längre tiden gick. Efter spelningen träffade jag min gamla klasskompis (högstadiet och gymnasiet) Lager. Trevligt. Sen kilade jag hem till Spader och såg slutet av fotbollsmatchen.
Sedan gick jag hem genom ett fullsmockat Uppsala (det är evenemanget kulturnatten). Jag träffade en kompis, Ehrning. Och här är jag nu, typ.
Lyssnar på Beirut, varför har ingen berättat om det bandet tidigare? Jag är ju helt lost alltså.
Jag har saknat mina nya och braiga klasskompisar idag. Jag tror det blir en bra termin det här.
Bananer och salladshuvuden
Jag gjorde slag i saken. Med rikedomen som är csnpengar köpte jag en bananmarackas och en salladshuvudmarackas. Jag vill inte säga att det är världens häftigaste instrument men visst är de bra coola.
Vad har jag gjort idag?
1. Varit i skolan.
2. Köpt öl på systemet, två slottskällans pale ale och två stella artois.
3. Köpt ovanstående instrument.
4. Varit och käkat mat och druckit öl på o' connors med Gutte, Marre och Stefan. Blev full.
5. Varit på klassfest.
Det var en ytterst lyckad klassfest måste jag säga. Vi lekte fördomsprofilen, på mitt initiativ. Vi satt i en ring och de sex närmsta till vänster om "offret" skulle säga varsitt påstående om personen. Det föll ut väldigt bra måste jag säga. Fördomarna om mig var att jag hade en himmelssäng (stämmer inte), att jag gillade att åka snowboard (stämmer delvis), var vegan, (stämmer inte), att jag inte gillade rutigt (stämmer inte), att jag har fem syskon (stämmer inte) samt att jag var rocktrummis (stämmer inte).
Många av oss gick till ÖG. Det var lång kö och en in/en ut. Så vi stod i regnet och pratade. Jag träffade Jill (ex) för första gången sen den 26:e oktober 2006. Hon var söt och trevlig. Jag hade hoppats att hon var ful och bitchig. Men det var hon tyvärr inte. Det gick rätt bra dock. Jag har inte brutit ihop ännu i alla fall.
Kanske bäst att jag går och lägger mig innan jag gör det.
Vad har jag gjort idag?
1. Varit i skolan.
2. Köpt öl på systemet, två slottskällans pale ale och två stella artois.
3. Köpt ovanstående instrument.
4. Varit och käkat mat och druckit öl på o' connors med Gutte, Marre och Stefan. Blev full.
5. Varit på klassfest.
Det var en ytterst lyckad klassfest måste jag säga. Vi lekte fördomsprofilen, på mitt initiativ. Vi satt i en ring och de sex närmsta till vänster om "offret" skulle säga varsitt påstående om personen. Det föll ut väldigt bra måste jag säga. Fördomarna om mig var att jag hade en himmelssäng (stämmer inte), att jag gillade att åka snowboard (stämmer delvis), var vegan, (stämmer inte), att jag inte gillade rutigt (stämmer inte), att jag har fem syskon (stämmer inte) samt att jag var rocktrummis (stämmer inte).
Många av oss gick till ÖG. Det var lång kö och en in/en ut. Så vi stod i regnet och pratade. Jag träffade Jill (ex) för första gången sen den 26:e oktober 2006. Hon var söt och trevlig. Jag hade hoppats att hon var ful och bitchig. Men det var hon tyvärr inte. Det gick rätt bra dock. Jag har inte brutit ihop ännu i alla fall.
Kanske bäst att jag går och lägger mig innan jag gör det.
torsdag 6 september 2007
To die by your side
Lyssnar på Lucksmiths version av There is a light that never goes out. Den är typ lika som The Smiths versionen och med andra ord en av de bästa låtar som gjorts.
Dagen har försvunnit en smula utan att jag märkte det. Jag har varit i skolan, lånat ut böcker och spelat tv-spel hos Johan. Johan, Mårten och Jag gick sedan och tittade på en fotbollsmatch mellan Sirius och Häcken. Häcken vann. Jag brukar inte gå på fotboll, jag är sådär intresserad på sin höjd. Det blev lite utav en kulturkrock. Det är lite konstigt med vuxna människor som skriker ut sin frustration över, t.ex., domaren med långa haranger. Vissa sociala regler upphör för vissa människor när de går på fotboll. Det känns märkligt när man är ovan som jag.
Efter fotbollen gick vi till Upplands och drack öl. Jag drack en brooklyn east india pale ale. Det var gott, trots sina 6.8%. Det är inte så gott, tycker jag, med drycker som har hög alkoholhalt. Ghezzan var där och jag pratade lite med henne. Ghezzan är en kompis till mitt ex; Jill. Jag klarade mig rätt bra. Tacka fan för det. Det är på tiden.
Imorgon kan bli en bra dag. Jag skall till skolan på morgonen, sen skall jag, Gutte, Marre och Stefan ta en öl och käka lite på eftermiddagen. På kvällen skall jag på klassfest. Tänk om det blir kul. Tänk om det blir jättekul. Det vore kul.
Nu lyssnar jag på "Det här är vad dom säger" med "Säkert!". Det är första låten på hennes skiva. Jag minns att jag började gråta när jag hörde den första gången. Det är en fantastiskt fin låt, helt underbar text.
På lördag skall jag plugga, titta på finnkampen samt se på Those Dancing Days. Det kan bli en bra dag det med. På Söndag skall jag och mina compadres repa på riktigt för första gången, det blir spännande.
Nu skall jag borsta tänderna med min dyra aquafresh tandkräm. Vardagslyx.
Dagen har försvunnit en smula utan att jag märkte det. Jag har varit i skolan, lånat ut böcker och spelat tv-spel hos Johan. Johan, Mårten och Jag gick sedan och tittade på en fotbollsmatch mellan Sirius och Häcken. Häcken vann. Jag brukar inte gå på fotboll, jag är sådär intresserad på sin höjd. Det blev lite utav en kulturkrock. Det är lite konstigt med vuxna människor som skriker ut sin frustration över, t.ex., domaren med långa haranger. Vissa sociala regler upphör för vissa människor när de går på fotboll. Det känns märkligt när man är ovan som jag.
Efter fotbollen gick vi till Upplands och drack öl. Jag drack en brooklyn east india pale ale. Det var gott, trots sina 6.8%. Det är inte så gott, tycker jag, med drycker som har hög alkoholhalt. Ghezzan var där och jag pratade lite med henne. Ghezzan är en kompis till mitt ex; Jill. Jag klarade mig rätt bra. Tacka fan för det. Det är på tiden.
Imorgon kan bli en bra dag. Jag skall till skolan på morgonen, sen skall jag, Gutte, Marre och Stefan ta en öl och käka lite på eftermiddagen. På kvällen skall jag på klassfest. Tänk om det blir kul. Tänk om det blir jättekul. Det vore kul.
Nu lyssnar jag på "Det här är vad dom säger" med "Säkert!". Det är första låten på hennes skiva. Jag minns att jag började gråta när jag hörde den första gången. Det är en fantastiskt fin låt, helt underbar text.
På lördag skall jag plugga, titta på finnkampen samt se på Those Dancing Days. Det kan bli en bra dag det med. På Söndag skall jag och mina compadres repa på riktigt för första gången, det blir spännande.
Nu skall jag borsta tänderna med min dyra aquafresh tandkräm. Vardagslyx.
onsdag 5 september 2007
Vad gör du nuförtiden?
Någon från en inte så jätteavlägsen dåtid bad mig berätta allt, detta blev mitt svar:
"Allt, eh? Jag bor och pluggar i Uppsala. Jag skall bli lärare när jag blir stor. Vilket är om cirkus ett år om gud vill och hängslena håller. Den här terminen läser jag utvecklingsstudier (formerly known as u-landskunskap). Jag började i måndags och jag tror nog att det hela ordnar sig.
Igår köpte jag två par fingercymbaler. Vilket naturligtvis var bra gjort.
Jag har inga som helst trubbel med kärleken eftersom den är som en närsynt mullvad som har gräft ner sig i marken under resterna av ett häxbål någonstans långt, långt, långt borta och självdött.
Jag sitter just nu och ser ut genom fönstret ut i den ödsliga natten. Mina gardiner harmonierar med trafikljuset 46 meter utanför mitt fönster. Stjärnorna blinkar stillsamt någonstans där uppe ovanför ljusföroreningen. Jag lyssnar på television personalities låt someone to share my life with vilken gör mig härligt deprimerad.
Men jag vill leva, jag sitter uppe för sent på nätterna och ställer väckarklockan på en tid tidigare än nödvändigt för att få någon extra timme av livet. Allt blir bättre. Framtiden bär på något fantastiskt och gott. Jag jagar den ständigt men precis när jag tror att jag har fått fatt i den har den reducerats till ett vanligt och tråkigt nu.
För att svara på din fråga om jag har blivit en karriärskvinna eller någon som bor på en bänk med en 75:a som bästa vän så ligger väl sanningen någonstans mittemellan. Jag har önskningar men ingen ambition. Jag är inslungad i verkligheten men jag har hopp. Min läpp svider av överdriven snuskonsumtion men jag bakar en snus. Jag har genom åren fjärmat mig från den jag är tillräckligt mycket för att uppskatta min berättelse.
Så allt är finfint med andra ord."
"Allt, eh? Jag bor och pluggar i Uppsala. Jag skall bli lärare när jag blir stor. Vilket är om cirkus ett år om gud vill och hängslena håller. Den här terminen läser jag utvecklingsstudier (formerly known as u-landskunskap). Jag började i måndags och jag tror nog att det hela ordnar sig.
Igår köpte jag två par fingercymbaler. Vilket naturligtvis var bra gjort.
Jag har inga som helst trubbel med kärleken eftersom den är som en närsynt mullvad som har gräft ner sig i marken under resterna av ett häxbål någonstans långt, långt, långt borta och självdött.
Jag sitter just nu och ser ut genom fönstret ut i den ödsliga natten. Mina gardiner harmonierar med trafikljuset 46 meter utanför mitt fönster. Stjärnorna blinkar stillsamt någonstans där uppe ovanför ljusföroreningen. Jag lyssnar på television personalities låt someone to share my life with vilken gör mig härligt deprimerad.
Men jag vill leva, jag sitter uppe för sent på nätterna och ställer väckarklockan på en tid tidigare än nödvändigt för att få någon extra timme av livet. Allt blir bättre. Framtiden bär på något fantastiskt och gott. Jag jagar den ständigt men precis när jag tror att jag har fått fatt i den har den reducerats till ett vanligt och tråkigt nu.
För att svara på din fråga om jag har blivit en karriärskvinna eller någon som bor på en bänk med en 75:a som bästa vän så ligger väl sanningen någonstans mittemellan. Jag har önskningar men ingen ambition. Jag är inslungad i verkligheten men jag har hopp. Min läpp svider av överdriven snuskonsumtion men jag bakar en snus. Jag har genom åren fjärmat mig från den jag är tillräckligt mycket för att uppskatta min berättelse.
Så allt är finfint med andra ord."
tisdag 4 september 2007
Tema: häng
Jag skall berätta om min, för att vara mig, ganska händelserika dag. Inte för att det har hänt något. Men jag har gjort en del roliga saker.
Men först vill jag dela med mig om min themesong för den kurs jag läser(utvecklingsstudier A). Themesongen är A New England med Billy Bragg.
Nåväl, jag väcktes av Johan som ringde (ca 9:15). Vi bestämde att han skulle komma över en sväng om en timme eller så. Mycket riktigt så kom han och vi hängde lite i allmänhet och lyssnade på musik och sådär. Vi inväntade att regnet skulle sluta falla från skyn. När det blev ett uppehåll tog vi min cykel (som Johan lånar) och gick till världens häftigaste cykelreparatör, vi kallar honom omväxlande THE boss och Quasimodo. Vi älskar honom darn it.
Vi lämnade in cykeln som hade en del skavanker och begav oss till ILU där Johan skulle fixa lite skolgrejor. Efter att vi vart på ILU drog vi till en Ethiopisk restaurant och åt. Det var jättegott och jag undrade om jag skulle bli lika snabb som Bekele av maten. Förmodligen.
Efter att ha ätit och återigen suttit och väntat ut regnet drog vi ner på stan. Där gick vi runt och tittade på tv-/dataspel och skaffade oss efter ganska mycket om och men ett. Vi var dessutom till utmärkta Ramus musik där jag skaffade ett fantastiskt bra instrument, nämligen fingercymbaler.
Jag och Johan funderade hur det lät när den som var bäst i världen spelade fingercymbaler. Vi är lite sugna på att arrangera ett VM enbart för att få uppleva de stora mästarna. Ukken (Uppsala Konsert och Kongress, musikens hus) kan nog vara en lämplig lokal. På Ramus såg jag dessutom två andra häftiga instrument, nämligen en banan och ett salladshuvud. Jag kan bli tvungen att gå dit efter skolan imorgon och beröva Ramus från intrumenten innan någon annan hinner före.
Efter våra äventyr på stan gick vi hem till Johan och spelade tv-spel samt tittade på Idol och House. Killen som sjöng unchained melody i Idol var onekligen bra. Enda invändningen är väl att han härmade righteous brothers lite väääl mycket istället för att göra en egen version. Men han kunde ju sjunga karln.
När jag kom hem ringde jag och pratade allvar med Gutte och Gunnar. Gunnar var dock på Orvars (Norrlands nation) och rätt så full vilket medförde att jag var tvungen att skjuta upp allvaret tills imorgon.
Och här är jag nu. Typ.
Det blir roligt med skola imorgon tror jag.
Men först vill jag dela med mig om min themesong för den kurs jag läser(utvecklingsstudier A). Themesongen är A New England med Billy Bragg.
Nåväl, jag väcktes av Johan som ringde (ca 9:15). Vi bestämde att han skulle komma över en sväng om en timme eller så. Mycket riktigt så kom han och vi hängde lite i allmänhet och lyssnade på musik och sådär. Vi inväntade att regnet skulle sluta falla från skyn. När det blev ett uppehåll tog vi min cykel (som Johan lånar) och gick till världens häftigaste cykelreparatör, vi kallar honom omväxlande THE boss och Quasimodo. Vi älskar honom darn it.
Vi lämnade in cykeln som hade en del skavanker och begav oss till ILU där Johan skulle fixa lite skolgrejor. Efter att vi vart på ILU drog vi till en Ethiopisk restaurant och åt. Det var jättegott och jag undrade om jag skulle bli lika snabb som Bekele av maten. Förmodligen.
Efter att ha ätit och återigen suttit och väntat ut regnet drog vi ner på stan. Där gick vi runt och tittade på tv-/dataspel och skaffade oss efter ganska mycket om och men ett. Vi var dessutom till utmärkta Ramus musik där jag skaffade ett fantastiskt bra instrument, nämligen fingercymbaler.
Jag och Johan funderade hur det lät när den som var bäst i världen spelade fingercymbaler. Vi är lite sugna på att arrangera ett VM enbart för att få uppleva de stora mästarna. Ukken (Uppsala Konsert och Kongress, musikens hus) kan nog vara en lämplig lokal. På Ramus såg jag dessutom två andra häftiga instrument, nämligen en banan och ett salladshuvud. Jag kan bli tvungen att gå dit efter skolan imorgon och beröva Ramus från intrumenten innan någon annan hinner före.
Efter våra äventyr på stan gick vi hem till Johan och spelade tv-spel samt tittade på Idol och House. Killen som sjöng unchained melody i Idol var onekligen bra. Enda invändningen är väl att han härmade righteous brothers lite väääl mycket istället för att göra en egen version. Men han kunde ju sjunga karln.
När jag kom hem ringde jag och pratade allvar med Gutte och Gunnar. Gunnar var dock på Orvars (Norrlands nation) och rätt så full vilket medförde att jag var tvungen att skjuta upp allvaret tills imorgon.
Och här är jag nu. Typ.
Det blir roligt med skola imorgon tror jag.
måndag 3 september 2007
Tema: skolstart
Jag har börjat skolan. Det var naturligtvis väldigt spännande. De vilsna själarna samlades som packade makriller på vissa utvalda platser. Före klockan 08:00 så kommer man inte in till statsvetenskapliga institutionen om man inte har något form av kort. Så några själar som var tidiga samlades där innan det elektroniska låset öppnades.
Utanför brusewitzsalen samlades sedan den stora massan. De flesta satt eller stod ensamna (ensamma? vad heter det?) och tittade lite försiktigt på sina nya spännande kursare. Vissa kände igen folk från förr och stod och pratade och skrattade, lättade över att slippa vilse-ångesten som annars lätt infaller när man inte känner någon.
Läraren kom och öppnade den olåsta dörren till klassrummet, som ingen hade vågat gå fram och känna på. Utvecklingsstudiestudenterna vällde in genom dörren. Jag satt mig ytterst strategiskt längst bort på en tom rad. På det sättet slapp jag sätta mig bredvid någon, istället var det upp till de andra att sätta sig bredvid mig. En tjej satte sig bredvid mig. Eller...hon lämnade en tom plats mellan oss. Vilket var helt okay eftersom det fanns ganska gott om platser.
Det skickades runt papper. Dock räckte det bara till typ hälften. Då gick ingen mindre än jag fram till läraren och frågade om det fanns fler papper. Vilket det fanns. Då kändes det som jag var lite modig och rutinerad. Inte rädd för något faktiskt.
I pausen satte jag mig på en bänk. En kille satte sig också på bänken, så långt bort ifrån mig som det gick. Efter ett tag kom det fram två tjejer och läste på anslagstavlan som befann sig bakom bänken. Ena tjejen satte sig ner mellan oss två killar och frågade mig hur det kändes. Jag svarade att det kändes bra och att det nog skulle ordna sig. Jag frågade henne inte hur det kändes för henne men hon svarade. Sen var det tyst i typ fem minuter. Efter de fem minutrarna konstaterade jag att det var en lite trevande stämning såhär första dagen. Då kom en konversation igång mellan de fyra närmast närvarande. Standardfrågorna; är det första terminen, nehej vad har du läst innan osv osv.
Jag försökte räkna ut ration lite snabbt. Klassen består förmodligen av cirka 80-85% tjejer. Lite som på ILU (institutionen för lärarutbildning) alltså. Bra ratio om man är singelkille. Inte för att det hjälper, men ändå.
När föreläsningen var slut hastade jag behärskat till akademibokhandeln för att införskaffa kurslitteratur. Som vanligt samlades det ganska snabbt ett gäng utvecklingsstudiestudenter vid statsvet. hyllan. Vi hjälptes åt en smula att hitta böckerna. Alla hittades förutom en. Jag frågade och böckerna var beställda så jag bokade en.
Nu har jag kommit hem och spelat en smula piano. Vad skall man hitta på med sitt liv nu då? och vad skall jag äta för något?
Utanför brusewitzsalen samlades sedan den stora massan. De flesta satt eller stod ensamna (ensamma? vad heter det?) och tittade lite försiktigt på sina nya spännande kursare. Vissa kände igen folk från förr och stod och pratade och skrattade, lättade över att slippa vilse-ångesten som annars lätt infaller när man inte känner någon.
Läraren kom och öppnade den olåsta dörren till klassrummet, som ingen hade vågat gå fram och känna på. Utvecklingsstudiestudenterna vällde in genom dörren. Jag satt mig ytterst strategiskt längst bort på en tom rad. På det sättet slapp jag sätta mig bredvid någon, istället var det upp till de andra att sätta sig bredvid mig. En tjej satte sig bredvid mig. Eller...hon lämnade en tom plats mellan oss. Vilket var helt okay eftersom det fanns ganska gott om platser.
Det skickades runt papper. Dock räckte det bara till typ hälften. Då gick ingen mindre än jag fram till läraren och frågade om det fanns fler papper. Vilket det fanns. Då kändes det som jag var lite modig och rutinerad. Inte rädd för något faktiskt.
I pausen satte jag mig på en bänk. En kille satte sig också på bänken, så långt bort ifrån mig som det gick. Efter ett tag kom det fram två tjejer och läste på anslagstavlan som befann sig bakom bänken. Ena tjejen satte sig ner mellan oss två killar och frågade mig hur det kändes. Jag svarade att det kändes bra och att det nog skulle ordna sig. Jag frågade henne inte hur det kändes för henne men hon svarade. Sen var det tyst i typ fem minuter. Efter de fem minutrarna konstaterade jag att det var en lite trevande stämning såhär första dagen. Då kom en konversation igång mellan de fyra närmast närvarande. Standardfrågorna; är det första terminen, nehej vad har du läst innan osv osv.
Jag försökte räkna ut ration lite snabbt. Klassen består förmodligen av cirka 80-85% tjejer. Lite som på ILU (institutionen för lärarutbildning) alltså. Bra ratio om man är singelkille. Inte för att det hjälper, men ändå.
När föreläsningen var slut hastade jag behärskat till akademibokhandeln för att införskaffa kurslitteratur. Som vanligt samlades det ganska snabbt ett gäng utvecklingsstudiestudenter vid statsvet. hyllan. Vi hjälptes åt en smula att hitta böckerna. Alla hittades förutom en. Jag frågade och böckerna var beställda så jag bokade en.
Nu har jag kommit hem och spelat en smula piano. Vad skall man hitta på med sitt liv nu då? och vad skall jag äta för något?
söndag 2 september 2007
Vänner jag inte ännu har träffat
Jag, Stefan, Spader och Marte gjorde v-dala i lördags. Eller gjorde och gjorde. Jag vet inte om jag gjorde vedala egentligen. Det är svårt ibland. Du vet när man inte hittar den där känslan. Jag tror att jag inte kände mig tillräckligt snygg. Långhårig och utan skägg. Mitt hår är väldigt fint och sådär, dock skulle det nog, som det är nu, passa bättre på en tjej än vad det passar på mig.
Jag borde klippa mig men jag vet inte vad jag skall göra med mitt hår. Jag är lite sugen på att klippa mig med en sån där frisyr du vet där håret är olika långt på sidorna. Problemet är bara att den frisyren känns en smula 2005. Okay om man har haft den frisyren sen 2005, men det skulle inte kännas helt rätt att skaffa den nu.
Tramporgel är ett bra instrument tycker jag. På engelska heter tramporgel "harmonium" vilket ju är oändligt mycket finare än tramporgel. Harmonica tycker jag nog är ungefär lika fint som munspel. Jag gillar ord som har spel i dem. Ett ord som är mycket bättre på engelska än på svenska är wallflower/panelhöna. Wallflower råkar vara mitt favvisord på engelska. Jag tycker det är så fint att de som sitter där och inte har någon att dansa med är som fina blommor som pryder väggarna. Panelhöna är knappast mitt favoritord på svenska (vingesus är mitt favoritord).
Ett ord som jag tycker är fint i sig självt är livmoder. Livets moder liksom. Dock så är jag lite äcklad av associationerna som följer med ordet. Du vet, jag är ju så känslig och vek.
Imorgon kommer dagen. Den lilla dagen då jag börjar skolan igen. Jag kommer få en massa nya kursare. Vänner jag ännu inte mött. När man läser till lärare som jag gör går man ju inte i en riktig klass med klasskamrater som följer med en genom ens utbildning. Det är naturligtvis lite tråkigt men samtidigt så träffar man ju mycket nytt folk. Förhoppningsvis sparar man de bästa vännerna man skaffar även efter man skiljs åt ett halvår senare.
Det är lite spännande, det här med de nya kursarna. Man får ligga lite på offensiven och skaffa någon att hänga med den första tiden. Jag kanske skall vara offensiv imorgon. Äh, det brukar lösa sig i vilket fall som helst.
Undrar om jag känner mig snygg imorgon. Undrar om jag känner mig smart imorgon.
Jag gillar Fergies "big girls dont cry". Särskilt frasen "like a child misses their blanket". Synd att hon inte bara sjunger det en gång. En bra textrad blir alltid bättre om den sjungs bara en gång. Det är något jag försöker tänka på i mitt textförfattande. Jag misslyckas ibland. Det är så lätt att när man skapar en låt utifrån en textrad så blir den textraden refräng. Refränger borde bara sjungas en gång i låtar tycker jag. En vers och en refräng. Max 2 minuter.
Jag kanske avlägger en rapport om skolstarten imorgon. Inte minst alla foxiga span jag kommer ha sett.
Jag borde klippa mig men jag vet inte vad jag skall göra med mitt hår. Jag är lite sugen på att klippa mig med en sån där frisyr du vet där håret är olika långt på sidorna. Problemet är bara att den frisyren känns en smula 2005. Okay om man har haft den frisyren sen 2005, men det skulle inte kännas helt rätt att skaffa den nu.
Tramporgel är ett bra instrument tycker jag. På engelska heter tramporgel "harmonium" vilket ju är oändligt mycket finare än tramporgel. Harmonica tycker jag nog är ungefär lika fint som munspel. Jag gillar ord som har spel i dem. Ett ord som är mycket bättre på engelska än på svenska är wallflower/panelhöna. Wallflower råkar vara mitt favvisord på engelska. Jag tycker det är så fint att de som sitter där och inte har någon att dansa med är som fina blommor som pryder väggarna. Panelhöna är knappast mitt favoritord på svenska (vingesus är mitt favoritord).
Ett ord som jag tycker är fint i sig självt är livmoder. Livets moder liksom. Dock så är jag lite äcklad av associationerna som följer med ordet. Du vet, jag är ju så känslig och vek.
Imorgon kommer dagen. Den lilla dagen då jag börjar skolan igen. Jag kommer få en massa nya kursare. Vänner jag ännu inte mött. När man läser till lärare som jag gör går man ju inte i en riktig klass med klasskamrater som följer med en genom ens utbildning. Det är naturligtvis lite tråkigt men samtidigt så träffar man ju mycket nytt folk. Förhoppningsvis sparar man de bästa vännerna man skaffar även efter man skiljs åt ett halvår senare.
Det är lite spännande, det här med de nya kursarna. Man får ligga lite på offensiven och skaffa någon att hänga med den första tiden. Jag kanske skall vara offensiv imorgon. Äh, det brukar lösa sig i vilket fall som helst.
Undrar om jag känner mig snygg imorgon. Undrar om jag känner mig smart imorgon.
Jag gillar Fergies "big girls dont cry". Särskilt frasen "like a child misses their blanket". Synd att hon inte bara sjunger det en gång. En bra textrad blir alltid bättre om den sjungs bara en gång. Det är något jag försöker tänka på i mitt textförfattande. Jag misslyckas ibland. Det är så lätt att när man skapar en låt utifrån en textrad så blir den textraden refräng. Refränger borde bara sjungas en gång i låtar tycker jag. En vers och en refräng. Max 2 minuter.
Jag kanske avlägger en rapport om skolstarten imorgon. Inte minst alla foxiga span jag kommer ha sett.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)