Jens Lekman är inte så pissdålig ändå. Sitter här och lyssnar på nya skivan i allmänhet och "I remember every kiss" i synnerhet.
Jag får känslan. Klumpen i halsen, den lite stickande känslan högt upp i näsan och trycket i magen. Jag blir kär. Jag vet inte i vem, men någon.
Det är så bra. Det är just vad det är det, det är SÅ bra. Som Anders Gärderud skulle ha sagt.
Jag vill omfamna världen, luta mitt huvud mot den och svänga den runt i mina armar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar