Doft och mooglar

Vi repade för första gången med i stort sett fullt band. Den enda som saknades var Anders vars roll i bandet är perkussion och dans. En bra roll. Gunnar på gitarr och BV:s, Nicke på gitarr och BV:s, den andra Anders på klaviatur och BV:s, Gutte på trummor och sist men inte minst Johan på bas. Ja, osså jag då på falsksång och ditt och datt. Stans bästa band, om man bortser från yours truly. Ingen falsk ödmjukhet från min sida, jag förtjänar inte grabbarna.

Nåväl, vi kom hem från repandet och jag och Nicke började spela det eminenta SNES-spelet Secret of Mana. Linus anslöt efter han hade bevistat systemet. Låt oss uppehålla oss lite vid Secret of Mana. Spelet innehåller ju mooglar för bövelen! Mooglar ser ungefär ut som teddybjörnar och är förstås väldigt söta. De har ett språk som "låter" ungefär såhär: "Kupo kipoppo kopa kippo". Mooglar återfinns även i de lite mer kända Final Fantasy spelen. De är hur häftiga som helst, såklart.

Efter en stadig dos av Secret of Mana gick Linus hem för att partaja. Niklas och jag hyrde en film. Valet föll på "Parfymen". Den handlar om ett sicko som är väldigt förtjust i dofter och hemskt gärna vill skapa den ultimata parfymen. Det finns något magiskt med dofter ändå. Ta till exempel doften hos någon man älskar; kraften i den doften kan göra en fullständigt galen. Dofter kan leda oss tillbaka till minnen som vi kanske trodde vi hade förlorat. Doften från en blomma kan få en att känna sig pigg och kry, kanske kan den till och med få en att känna sig fri. Det finns något vackert och ibland erotiskt med dofter.

Här är några av de dofter som jag är förtjust i:
*Doften av hö.
*Doften av varmt gummi från bildäck den första riktigt varma sommardagen.
*Doften som möter en i dörren när man kommer in i mitt studentrum. Jag vet inte var den kommer ifrån, men den är ganska slående och den representerar nog att komma hem för mig.

Hej!