Vad gör du nuförtiden?

Någon från en inte så jätteavlägsen dåtid bad mig berätta allt, detta blev mitt svar:

"Allt, eh? Jag bor och pluggar i Uppsala. Jag skall bli lärare när jag blir stor. Vilket är om cirkus ett år om gud vill och hängslena håller. Den här terminen läser jag utvecklingsstudier (formerly known as u-landskunskap). Jag började i måndags och jag tror nog att det hela ordnar sig.

Igår köpte jag två par fingercymbaler. Vilket naturligtvis var bra gjort.

Jag har inga som helst trubbel med kärleken eftersom den är som en närsynt mullvad som har gräft ner sig i marken under resterna av ett häxbål någonstans långt, långt, långt borta och självdött.

Jag sitter just nu och ser ut genom fönstret ut i den ödsliga natten. Mina gardiner harmonierar med trafikljuset 46 meter utanför mitt fönster. Stjärnorna blinkar stillsamt någonstans där uppe ovanför ljusföroreningen. Jag lyssnar på television personalities låt someone to share my life with vilken gör mig härligt deprimerad.

Men jag vill leva, jag sitter uppe för sent på nätterna och ställer väckarklockan på en tid tidigare än nödvändigt för att få någon extra timme av livet. Allt blir bättre. Framtiden bär på något fantastiskt och gott. Jag jagar den ständigt men precis när jag tror att jag har fått fatt i den har den reducerats till ett vanligt och tråkigt nu.

För att svara på din fråga om jag har blivit en karriärskvinna eller någon som bor på en bänk med en 75:a som bästa vän så ligger väl sanningen någonstans mittemellan. Jag har önskningar men ingen ambition. Jag är inslungad i verkligheten men jag har hopp. Min läpp svider av överdriven snuskonsumtion men jag bakar en snus. Jag har genom åren fjärmat mig från den jag är tillräckligt mycket för att uppskatta min berättelse.

Så allt är finfint med andra ord."