torsdag 8 februari 2007

Glojärn och skjutjärn

Nu har jag fått mina nya glasögon. Jag är nöjd. Silverfärgade bågar, det är det man skall ha. Jag ser lite elak (på ett bra sätt) ut i dem. Jag och mamma har varit och körat. Det var kul.

Sverige tog VM-guld i mixtstafett, det var en fantastisk tävling. Sverige vann trots att Sverige fick lov att använda sig av 9 fler extraskott (om man bommar någon gång så får man använda tre skott till, om det inte hjälper så får man åka en extrarunda på 150m) än tvåan Frankrike. Trea var Norge vilka använde två färre extraskott än Sverige. Så Sverige vann trots sämre skytte än tvåan och trean, det säger en del om insatsen i en gren (mixstafett) där skyttet är viktigt.

Det gick inte så bra för svenskarna i kombinationen (alpint). Men imorgon är det super-Anja. Anja har vunnit ett VM-guld, jag tror, helt seriöst, hon vinner tre eller fyra till. Anja är sjukt bra just nu tror jag.

Imorgon är det föreläsning med påföljande fredagsfika. Fredagsfikan konfliktar med damkombinationsstörtloppet. Jag kanske kan få sällskapet att ta en liten detour hem till mig och kika på det alpina för att sedan gå och fika. Vi får se.

Jag skall nog hem till mamma och pappa och hänga i helgen. Det skulle vara trevligt att träffa bufflarna (dvs. hundarna). Mamma och pappa har inte mindre än tre hundar: Molly (Molly-boll-boll), Felicia (Felicibus) och Ingo (busingg). Molly är en border collie och felici och ingo är pulis. Mina föräldrar är mjölkbönder, vilket får till följd att jag är en bondson. Jag vet inte hur det har format mig. Det kan nog förklara min djupa respekt för människor som ägnar sig åt hårt fysiskt arbete.

Jimmy Jansson skall tydligen vara med i schlagergrejen. Ibland känns det som att Jimmy Jansson försöker vara så tuff och resultatet blir väldigt otufft. Pojkspolingen är ju inte Lemmy direkt. Pojkspolingen...så gammal trodde jag aldrig att jag skulle bli att jag använde det ordet. Och jag menade det dessutom.

So young and so wise, they won't live long (eller hur det nu är från Richard III / Shakespeare)

4 kommentarer:

Mia sa...

Så du är bondson du.....
Hihi..
jag råkar vara bonddotter jag.
Inte helt fel. Det är något speciellt med att ha den uppväxten bakom sig. Den präglas ju av mycket ansvar och "veta-hut:ande".
Pengar=arbete. Frihet=ansvar. Det tar man sig en bit på.

Glasögon ska ha lite karaktär och vara lite "sträva". Man ska ju se respektingivande ut=)

Och slutligen skidskyttet. Ja, vi vann väl tack vare skidåkningen. Hmmm.. är det inte så att -misslyckade skidåkare som inte räcker till i "den riktiga längdvärlden", byter inriktning och ägnar sig åt skidskytte. De svenska skidskyttarna kanske är en hög med misslyckade längdskidåkare=) Tråkigt sätt att se på det kanske.

blirger sa...

åhå, då har vi båda upplevt livet på landet. Ju äldre jag har blivit (fan, vad gammal jag låter) desto mer uppskattar jag naturen.

Mina glasögon har väldigt mycket karaktär, de är ganska indiskreta(odiskreta?). Jag tror att jag ser just mer respektingivande ut i dem.

Till en viss del så är det ju så att skidskyttarna är ett gäng medelmåttiga skidåkare. Anna Carin Olofsson bytte till skidskytte när hon var närmare 30. Men innan dess så hade hon till exemepl varit 30:e på OS i längd. Det är ju rätt okay måste man säga. Men i den form som hon är i nu under VM så skulle hon kanske kunna matcha längdåkarna. Björndalen, den norske skidskytten vann ju till exempel den första längdvärldscupstävlingen i år.

Mia sa...

Det var en kompis till mig som sa det där om skidskyttarna. Och han är en riktig skidåkare och brrrinner verkligen för det.
Han fick skyttarna att framstå som lite B tillomed. "skidskyttar är ju bara en hop med misslyckade skidåkare", sa han lite bittert en gång. Höjde dem inte till skyarna direkt=)
Men,men.. det är väl ett smart drag att satsa på skidskytte och bli jävligt bra på det. Istället för att slita ihjäl sig som längdåkare och aldrig komma i närheten av toppen.

blirger sa...

det är klart att skidskyttar generellt sett inte kan mäta sig mot längdspecialisterna, och det är ju inte tanken heller. Men de allra snabbaste skidkyttarna kan nog vara med och fightas bland längåkarna utan att göra bort sig.

man hör också att skidskytte är en lite konstig och konstruerad gren, och det är ju sant.

men what it all comes down to är att skidskytte är väldigt spännande och på många sätt krävande, inte minst psykologiskt.