Kom kom

Jag lyssnar på "kom kom" med Mattias Alkberg BD. Refrängen är ungefär hur bra som helst. På samma skiva, "Ditt hjärta är en stjärna", finns låten "en tidsinställd bomb"; den är också ungefär hur bra som helst.

Igår såg jag en hel del på skidsport. Det gick bra för Järbyn och Anja kan man med ödmjukthet konstatera. Det gick väl sådär för skidskyttarna. Skidskytte-VM är nu tyvärr slut. Jag kommer nog sakna det lite. Längdskidåknings-VM drar inte igång förrns i början på mars. Kom kom.

Den här veckan går jag inte något alls i skolan. Däremot har jag tenta nästa måndag. Jag borde plugga mer. Det löser sig nog.

Jag har nyligen kommit hem till Uppsala efter en vistelse hos mina föräldrar i helgen. Det känns lite ensamt att vara ensam.

Ensamhet är en märklig filur. Den starkaste ensamheten infinner sig ibland när man har som flest människor runt sig. Jag tycker att stadsmiljön är väldigt ensamhetsfrämjande. Gesellschaft och gemeinschaft är ord som akademiker brukar svänga sig med. Man brukar säga att det i högre utsträckning råder gemeinschaft på landsbygden. Där har man en närmre relation till sina grannar som ofta är ganska få. I staden där gesellschaft råder har man många fler grannar men i stort sett ingen relation till dem. Gesellschaft är alltså ett tillstånd där människor på något sätt bryr sig mindre om varandra.

Det är ganska naturligt, om man skulle fråga hur det stod till med varje människa man mötte på stan skulle man ju framstå som dum i huvudet. Om man däremot inte skulle utbyta några artighetsfraser när man sprang på en granne på landsbygden skulle man framstå som otrevlig eller som en enstöring.

Kontentan av det hela är att man i stadsmiljön kan bli ensammare trots densiteten av människor.