Om kramar

Det finns en del regler för när man får kramas. Det finns i vardagssituationer två variabler att ta hänsyn till. Dessa är X, hur nära vänskapen är, och Y, hur långt avstånd i tid sen de kramande sågs. Nära vänner kan kramas nästan lite hursomhelst när de ser varann. När vänskapen är inte är lika nära krävs det mer tid för att få kramas.

Det finns dock tillfällen då dessa lagar nästan helt och hållet sätts ur spel. Det är när det är fest. Då kramas plötsligt de personer som känner varandra jättedåligt till höger och vänster. Jag antar att ni känner igen det. Detta behöver inte bara bero på alkoholen; folk kramas till höger och vänster även om de är nyktra. Det kan dock ha något att göra med närhet till alkohol.

Därför verkar det vara motiverat att införa en till variabel: Z, närhet till alkohol. Det kan vara svårt att sätta numeriska värden på sådana saker som vänskap och närhet till alkohol (alkoholnärhet är snarare en fråga om sinnestillstånd snarare än antal meter). Den mänskliga hjärnan är dock så fantastisk att den klarar av att göra den här beräkningen omedvetet.

Dock verkar det finnas tillfällen då två människor är oense om huruvida de skall kramas eller inte. Detta skulle kunna bero på att de helt enkelt är olika bra på kramarnas matematik.

Det finns undantag till detta system. Till exempel finns det vissa tillfällen då en kram kommer lättare, till exempel om någon är ledsen eller glad.

Det här är ytterst en fråga om normer och om man bryter mot dessa normer framstår man antingen som folkskygg eller, i andra änden av spektrat, som ehh...kåt.

Jag, Daniel och Kristina var och bowlade igår. Jag vann, trots att jag inte är särskilt bra på att bowla. Jag fick en grattis-kram av Kristina. Undrar hur hon tänkte där?

Idag har jag inte fått så många knop gjorda, tyvärr.

Om bussolyckan

Två bussar har kolliderat utanför Rasbo som i sin tur ligger ett par mil nordöst om Uppsala.

811:an är inblandad. 811:an har jag förmodligen och utan att överdriva åkt med kanske 5000 gånger i mitt liv. Naturligtvis så känner jag många som skulle kunna ha suttit på den bussen. Jag vet ännu inte om någon av dem gjorde det.

Jag funderar på att ringa några nummer och höra efter. Men jag kommer nog inte att göra det. Om personen inte var med på bussen så är det ju lugnt. Om personen var det...vad fan skall jag säga? Jag tror att människor uppskattar att man ringer och frågar om man var med. Jag gör det. Men om personen var med...

Jag försöker nog skydda mig själv. Jag har väldigt svårt för tragik. När media frossar i olycka så försöker jag till varje pris att undvika att höra om det. Jag mår för dåligt av det, så var det under till exempel tsunami-katastrofen och så är det nu. Jag undviker rapporteringar om krig och andra hemska saker helt enkelt för att jag inte orkar med det.

Jill skickade ett sms och frågade om jag var inblandad i olyckan. Jag svarade att jag inte var det men att jag inte visste om någon jag kände var det. Efter att jag hade skickat sms:et funderade jag några sekunder på om jag inte borde ha väntat typ en timme med att svara. Ganska snabbt kom jag fram till att jag hade varit ett riktigt as om jag hade gjort det. Tur att jag inte gjorde det. Jag känner mig ändå som ett as eftersom jag tänkte tanken.

Jag lärde mig spela munspel, jag fick tid över när du försvann

Titel från Säkert!:s "är du fortfarande arg"

Det var fredag:

På kvällen följde jag med Linus till en förfest hos André. Det skulle barkas mot en syntklubb på Uppenbar här i stan. Jag är inte direkt syntare men det kan ju alltid vara trevligt med ett studiebesök. När jag, Linus och några andra kom fram till André och förfesten visade det sig att min klasskamrat Daniel var där. Vilket sammanträffande! Så då hängde jag en hel del med Daniel under kvällen. Det var en helt okay kväll måste jag säga.

Det var lördag:

Jag var inte direkt bakfull, jag hade knappt druckit något under fredagen. På dagen gick jag och Johan till systemet och köpte öl. Sedan gick vi till Limpan. På vägen till Limpan gav Johan mig en väldigt utförlig förklaring till de olika ölsorterna; ale, lager osv. Johan och Limpan drog iväg på olika förfester pch jag gick hem till mig och väntade på att Stefan skulle komma. Stefan kom och efter ett tag drog vi till Norrlands nation. Stefan raggade som bara han kan, jag raggade ingenting. Jag var för feg. Jag träffade massor av människor jag kände. Till exempel Elin och Markus som är klasskamrater till mitt ex; Jill. Då fick jag ångest och gick hem.

Det var söndag:

Bakfull hela dagen. Stefan sov över hos mig trots sitt ihärdiga raggande och vi såg på little miss sunshine. Stefan höll med mig om att den var bra. Johan kom över en sväng och vi spelade lite dataspel.

Det är måndag:

Jag drömde om Jill imorse. Jag drömde att hon var tillbaka men att hon varit ihop med en kille som var typ psykopat och våldtäktsman. Bra dröm i början, sen väldigt väldigt dålig. Vaknade upp med blandade känslor.

Fick en del ångest under förmiddagen och bestämde mig för att gå ner på stan och köpa mig saker. Jag köpte kurslitteratur och något som är oändligt mycket roligare; ett munspel (eller trynorgel som Johans far, tydligen, brukar säga). Jag har med andra ord köpt mig ett litet stycke lycka. Både kortvarig och långvarig lycka. Fast kanske inte särskilt djup lycka.

Det blir tisdag:

Imorgon skall jag, Daniel, Kristina och Jonna kanske gå och bowla. Vi får se om det blir av.

Jag har mått ganska dåligt den senaste tiden, hoppas att det blir en kortvarig period.

it's been 7h and fifteen days

jag är full och olycklig. jag träffade och kramade hennes vänner. jag hatar henne. jag hatar mig själv. jag älskar henne. jag älskar mig själv, och därför behöver jag henne. Jag gjorde en halv låt för ett par dagar sen. jag var ledsen. första textraden säger nog en del: "I dont really feel like writing a song". eller så gör den inte det. den andra textraden förklarar att jag behöver skriva låten.

sofia talvik är hur bra som helst, men hon gör mig ledsen. Hon sätter ord på vad jag känner alltför ofta. jag gråter när jag spelar hennes musik, åtminstone när jag verkligen lyssnar på den.

en vis man, dr. sundell, sade en gång till mig: det tar nästan ett år att komma över henne, att gå igenom alla faser i ett år. Jag vill vara lycklig. jag vill inte vara beroende av henne. jag vill inte ha henne i mitt liv. ändå så måste jag tänka på henne varje dag.

visst, jag kan se åt andra tjejer och attraheras. men hur skall det gå om jag fångar någon. Kan en tjej hjälpa mig som i beach boys låten "help me rhonda". det kanske inte spelar någon roll, jag är ändå för feg för att fånga en ängel.

varför, varför, varför kan jag inte bara få vara lycklig.

Vad jobbar du med då? - melodramatik

Jag gillar melodramatiska och neurotiska saker. Jag gillar låttexter och filmer som är melodramatiska. Det finns något vackert med att lägga hjärtat på bordet och bara låta känslorna komma till uttryck.

Jag ger nog varken ett melodramatiskt eller neurotiskt intryck. Jag upplevs nog som tämligen sansad åtminstone när det gäller känslouttryck. Däremot så kan jag nog upplevas vara ganska lekfull. Kanske till och med, om betraktaren har rätt glasögon på sig, som mysbusig.

Josefin Nordstierna är ju mysbusig. Jag fick en kommentar på ett inlägg från en kompis till Josefin. Kompisen skrev att hon även i verkligheten var så mysbusig som hon upplevs vara i TV:n. Dessutom har Josefin en yngre syster. Om den yngre systern är en tiondel så mysbusig som Josefin vore det en människa så bra som någon. Precis en sån som jag skulle vilja ha som flickvän.

Hej du

Igår skrev jag tenta. Den handlade om religionshistoriska teorier, fornskandinavisk religion och samisk religion. Hur gick det då? Svaret måste bli; ingen aning. Ibland kan det vara svårt att veta om det har gått bra eller dåligt. Efter tentan gick jag, Daniel, Jonna och Kristina och åt mat. Vi åt mat i typ 3-4 timmar. Fast egentligen inte, vi åt tills vi var mätta och sen pratade vi om allehanda ämnen som "Vad skulle du göra om du fick 3 miljarder?", "excentricism", "våldtäkter och kastrering", "skola och lärare" och "utbildningens betydelse för löneskillnader". Sen gick vi till mio och tittade på saker. Sen gick vi till gallerix och tittade på saker. Efter det splittrades vi och gick hem.

Johan ringde och kom sedermera över. Vi spelade en del data.

Idag skall jag på GE-galan i globen för att avnjuta friidrott. Det skall bli roligt, det är med Linus och hans far Benny.

Det snöar ganska mycket nu...lite mysigt.

Oh the waste...

Vilket fantastiskt slöseri med resurser. Jag talar naturligtvis om mig själv. Tänk vad mycket glädje en enastående person som yours truly skulle kunna skänka en flicka.

Ett annat slöseri med resurser är melodifestivalen. Idén i sig är det väl inte så mycket fel på. Problemet är bara att alla dessa resurser spenderas på skitmusik.

Idag har jag pluggat och tittat på slalom. Det har gått bra att plugga. Slalomen var väl dock inte någon fantastisk succé för svenskt vidkommande.

Your smile is like a breath of spring

Dolly Partons Jolene är ju en fantastiskt bra låt måste man säga. För någon som har blivit lämnad för någon annan så betyder texten verkligen något. Jag har blivit lämnad för någon annan två gånger. Jag tror det är ganska vanligt att bli lämnad för någon annan. Det är väl det där med gräset som verkar vara grönare på andra sidan. Om det dessutom sammanfaller med en svacka i förhållandet ligger man minst sagt pyrt till.

Nu börjar snart slalomen. Tänk om jag hade en tjej som Nicole Hosp. Eller...allt jag vet om Nicole Hosp är att hon är bra och alpint och väldigt söt. Tänk om jag hade en tjej med de egenskaper jag projicerar på Nicole Hosp. Hon har för övrigt berikats med ett väldigt skönt namn.

Appropå namn så skall min dotter om jag någonsin får någon heta Ariadne. Så är det bara. Man är ju två om ett barn men jag skall banne mig tjata tills jag får min vilja igenom. Ariadne betyder, som om det inte vore nog på perfektheten, melodi. Om jag får en son skall han heta Primus. Fast när det gäller Primus är jag inte lika bestämd. Jag kan nöja mig med något annat också.

Igår såg jag en ståuppkomiker på tv. Han sa att killar är mycket mer romantiska än tjejer. Jag har funderat lite på det där och jag tror det stämmer faktiskt. Det är kanske inte vad man prima facie tror. Jag är nog ganska romantisk. Jag skulle så gärna vara romantisk just nu.

Bra tv-kväll; andra åket och sen efter det är det så skall det låta.

Idag har jag i stort sett bara pluggat, spelat gitarr och piano samt tittat på TV. Inte världens mest händelserika dag med andra ord.

Who needs a heart anyway?

Det var alla hjärtans dag. Jag fick inte en endaste kärleksförklaring. Jag förstår förvisso att tjejerna tycker att det är jobbigt att närma sig en superhunk som jag. Men alla de som avgudar mig kan väl åtminstone deklarera sin kärlek anonymt.

Mellan 12 och 20 så tentapluggade jag med Kristina, Jonna och Daniel. Effektiv och reell tentapluggtid av de åtta timmarna var kanske en halvtimme. Åh, jag trivs så bra med mina klasskamrater. Jag tror dessutom att de trivs med varandra och mig också. Vi retade Kristina för att hon var så bourgeoise (förmodligen omöjligt ord att stava rätt) att hon gillade att gå på opera och balett. Sammanfattningsvis så var gårdagen rätt okay.

Idag har jag pluggat en del och hängt i allra största allmänhet. Sen så var jag och mamsen och körade.

Imorgon finns det viss risk att jag ser på slalom.

Du - snart är det vår!

Snön faller under gatlyktorna och termometern står på -2. Det är vinter nu får man väl ändå lov att säga. Men snart är det vår. Jag tenderar att ta ut våren i förskott, bara för att jag liksom vill att det ska bli vår. Det kommer att ske i år igen.

Men snart är det faktiskt vår igen, och vilken vår det kommer att bli. Det kommer att bli en fantastisk vår. Jag kommer att vara skitsnygg hela våren och sommaren med för den delen. Jag kommer att hitta en helt underbar flickvän som älskar mig och tycker att mina fel är söta. Dessutom kommer jag bli tokförälskad i henne. Det kommer att drickas öl i parkerna med mina vänner. Som om det inte vore nog kommer jag dessutom att vinna miljoner på triss. Den moderata regeringen (det är ju en sådan) kommer att be om ursäkt för sin inkompetens och lämna över regeringsmakten till ett nystartat parti som gör allting precis rätt. Jag säger det igen: vilken vår det kommer att bli.

Idag har jag pluggat och drömt om en bättre tillvaro, typ. Imorgon skall jag tentaplugga med mina kära klassisar. Det skall bli roligt. Eller, det skall bli roligt att träffa mina klassisar iaf. Jag kan missta mig, men undrar om det inte är alla hjärtans dag imorgon. Vilken skitdag för såna som mig. Sådant där folk som lever utan någon kärlek i sina liv. Sånt folk som inte har någon att krama på. Kom, håll om mig - älska mig med fel och brister. Som Magnus Carlson (ett s) skulle ha sagt.

Nu är det andra åket. Jag tittar givetvis på storslalomen. Jag är lite osäker på om Anja fixar det här. Skall mitt tips hålla? Och hur skall det går för Maria PH och Anna Ottoson (Ottosson)?

Kom kom

Jag lyssnar på "kom kom" med Mattias Alkberg BD. Refrängen är ungefär hur bra som helst. På samma skiva, "Ditt hjärta är en stjärna", finns låten "en tidsinställd bomb"; den är också ungefär hur bra som helst.

Igår såg jag en hel del på skidsport. Det gick bra för Järbyn och Anja kan man med ödmjukthet konstatera. Det gick väl sådär för skidskyttarna. Skidskytte-VM är nu tyvärr slut. Jag kommer nog sakna det lite. Längdskidåknings-VM drar inte igång förrns i början på mars. Kom kom.

Den här veckan går jag inte något alls i skolan. Däremot har jag tenta nästa måndag. Jag borde plugga mer. Det löser sig nog.

Jag har nyligen kommit hem till Uppsala efter en vistelse hos mina föräldrar i helgen. Det känns lite ensamt att vara ensam.

Ensamhet är en märklig filur. Den starkaste ensamheten infinner sig ibland när man har som flest människor runt sig. Jag tycker att stadsmiljön är väldigt ensamhetsfrämjande. Gesellschaft och gemeinschaft är ord som akademiker brukar svänga sig med. Man brukar säga att det i högre utsträckning råder gemeinschaft på landsbygden. Där har man en närmre relation till sina grannar som ofta är ganska få. I staden där gesellschaft råder har man många fler grannar men i stort sett ingen relation till dem. Gesellschaft är alltså ett tillstånd där människor på något sätt bryr sig mindre om varandra.

Det är ganska naturligt, om man skulle fråga hur det stod till med varje människa man mötte på stan skulle man ju framstå som dum i huvudet. Om man däremot inte skulle utbyta några artighetsfraser när man sprang på en granne på landsbygden skulle man framstå som otrevlig eller som en enstöring.

Kontentan av det hela är att man i stadsmiljön kan bli ensammare trots densiteten av människor.

Sen sist...

Var i skolan i fredags, gick sen och fikade med Daniel, Jonna och Kristina - bra. Kom hem fick ett telefonsamtal från Linus, undrade om vi skulle se kombinationsslalomen. Linus kom över med allehanda frukter. Vi gjorde en fruktsallad. Åt och kollade på slalom, super-Anja vann, mitt tips (fem guld) håller än.

Stefan kom över, åkte med honom hem hem (dvs. till mina föräldrar). Såg så skall det låta.

Idag har jag tittat på skidskytte och hängt.

Jag är lite kär i Helena Jonsson, skidskytten, och har varit det ett tag nu.

Säkert! s/t är den bästa skivan jag har hört på superlänge. Jag började gråta lite en minut in på skivans första lyssning, ett betyg gott som något.

Et voilà - en snabb rapport.

Glojärn och skjutjärn

Nu har jag fått mina nya glasögon. Jag är nöjd. Silverfärgade bågar, det är det man skall ha. Jag ser lite elak (på ett bra sätt) ut i dem. Jag och mamma har varit och körat. Det var kul.

Sverige tog VM-guld i mixtstafett, det var en fantastisk tävling. Sverige vann trots att Sverige fick lov att använda sig av 9 fler extraskott (om man bommar någon gång så får man använda tre skott till, om det inte hjälper så får man åka en extrarunda på 150m) än tvåan Frankrike. Trea var Norge vilka använde två färre extraskott än Sverige. Så Sverige vann trots sämre skytte än tvåan och trean, det säger en del om insatsen i en gren (mixstafett) där skyttet är så viktigt.

Det gick inte så bra för svenskarna i kombinationen (alpint). Men imorgon är det super-Anja. Anja har vunnit ett VM-guld, jag tror, helt seriöst, hon vinner tre eller fyra till. Anja är sjukt bra just nu tror jag.

Imorgon är det föreläsning med påföljande fredagsfika. Fredagsfikan konfliktar med damkombinationsstörtloppet. Jag kanske kan få sällskapet att ta en liten detour hem till mig och kika på det alpina för att sedan gå och fika. Vi får se.

Jag skall nog hem till mamma och pappa och hänga i helgen. Det skulle vara trevligt att träffa bufflarna (dvs. hundarna). Mamma och pappa har inte mindre än tre hundar: Molly (Molly-boll-boll), Felicia (Felicibus) och Ingo (busingg). Molly är en border collie och felici och ingo är pulis. Mina föräldrar är mjölkbönder, vilket får till följd att jag är en bondson. Jag vet inte hur det har format mig. Det kan nog förklara min djupa respekt för människor som ägnar sig åt hårt fysiskt arbete.

Jimmy Jansson skall tydligen vara med i schlagergrejen. Ibland känns det som att Jimmy Jansson försöker vara så tuff och resultatet blir väldigt otufft. Pojkspolingen är ju inte Lemmy direkt. Pojkspolingen...så gammal trodde jag aldrig att jag skulle bli att jag använde det ordet. Och jag menade det dessutom.

So young and so wise, they won't live long (eller hur det nu är från Richard III / Shakespeare)

Wait till we're somewhere closer to the sea, then we can jump and pretend we disagree

Keren Ann - Right Now & Right Here. Mycket bra låt. Följdaktligen rekommenderas lyssning på den starkt.

Det är kallt nu. Jag är lite skäggig nu och när jag gick till skolan, som ligger 200m bort, imorse förfrös jag skägget. Det vill säga, det bildades is i det. Skolan var okay. Kristina och jag försökte få Daniel att inse tjusningen med sport. Vi lyckades nog inte så bra.

Jag är inte en sportkille. Åtminstone betraktar jag mig inte som en sportkille. Jag sitter här och funderar på om jag är en sportkille men en atypisk sådan. Men det känns som ett avståndstagande och sådana saker har jag växt ifrån. Jag är intresserad av sport, särskilt skididrott och friidrott. Jag vet inte om det är sporten så mycket i sig som det är spänningen. Om det är en sport utan svenska deltagare så brukar jag inte tycka att det är så intressant. Jag måste nog hålla på någon och bli lite engagerad för att det skall vara roligt. Kanske.

Efter jag hade varit i skolan tittade jag på skidskytte - såklart. ACO gjorde en Ferry och bommade lite väl mycket i sista stående skyttet. Senare framåt kvällen gick jag till Johan där vi varavde Canem Canis Edit. Vi gick aldrig till quizen. Sånt är livet.

Imorgon är det Alpint, herrar kombination och skidskytte, mixstafett (där skyttet, som bekant, är viktigt). Det blir bra det. Hoppas att det inte är alltför kallt imorgon så att jag vågar mig utanför dörren och syssla lite med konst. Jag talar inte så mycket om INGO och det är därför att det är lite hysch hysch. Intresserade av INGO hänvisas till INGO-bloggen som finns som länk här på bloggen.

Må rosenblad spridas framför dina fötter.

Kontaktannons!

Finnes: Pojke, 25 år, med oordnad ekonomi. Blond, 182cm och 70kg. Inte världens snyggaste. Är på många sätt tråkig, på andra sätt inte. Studerar till gymnasielärare. Intressen: musik, att lyssna på och att spela (dåligt). Se skididrott och friidrott på tv. Politik.

Sökes: Mysbusig och charmant tjej som har nära till skratt. Du får gärna vara söt snarare än snygg. Du bör inte vara pretentiös. Du bör var intelligent, det gör inget om du är vardagskorkad så länge du inte är genomkorkad. Du bör gilla att kramas och vara lite utav en romantiker. Det vore roligt om du hade ett visst musikintresse. Det är bra om du är blond, av parentetiska skäl, men absolut inget krav. Minus i boken om du röstar höger.

Så skulle kanske min kontaktannons se ut. I just want someone to share my life with. Förr så trodde jag att "dela livet med någon" betydde att man var tillsammans med avseende på framtiden. Liksom att om man delar livet med någon betyder det att man delar det framtida livet med varandra, där livet är ur någon slags biologisk mening. Sen Jill lämnade mig har jag förstått att det betyder något helt annat. Att dela livet med någon betyder att man delar glädje och sorg med varandra i nuet.

"Kör i vind" är ett bra uttryck.

Idag har jag sett på alpint. Herrarnas och damernas Super-G. Anja vann. Hon var hur bra som helst. Efter att Anja hade vunnit och gråtit i kameran så ringde jag till mamma. Hon sa att hon hade grinat, jag sa att jag inte hade varit långt borta från tårarna heller. Jag ljög lite, för ett par tårar kom nog. Tårarna berodde på att Anja var så glad och vetskapen om att hon har haft en tuff säsong. Nu kom det här och det var fantastiskt.

Idag har jag sett på skidskytte. Det gick bra för Björn Ferry, 3/4 av loppet. Han ledde inför Sista skjutningen och jag höll på att förgås av spänning. Jag hade bokstavligen andningsproblem. "Stig Strand-syndromet" kanske är ett bra namn på åkomman. Sen bommade Ferry 3 stycken på sista och han var borta från toppstriden. Dagens skönaste kommentar kom faktiskt från Björn Ferry. Han höll på och bli intervjuad och reportern berättade att Björndalen (möjligen en av världens bästa idrottsmän) hade bommat två skott vid en skjutning. Ferrys kommentar var "Ja, han är ju mentalt svag alltså".

Efter jag hade tittat på skidskyttet gav jag mig ut på rövarstråt och konsträder. Jag gick ner till stan och köpte lite konstgrejor, en kortärmad skjorta, ett par byxor och linsvätska.

Ja, jag är faktiskt både närsynt och astigmatisk. Jag kanske borde ha nämnt det i kontaktannonsen så att den som svarar inte tror att hon skall möta någon som är befriad från glojärn.

Imorgon är det quiz, yihoo!

Puff

Jag är mätt, har precis ätit en pizza. Den införskaffades från pizzerian Lilla Huset ungefär 150m härifrån. Jag åt ur pizzakartongen med en tidning under. Pizzorna därifrån är nämligen ofantligt flottiga. Säkert föga hälsosamma men darn, de är goda. Pizzan jag köpte heter nobel.

När jag hade beställt pizzan gick jag till Folkes och köpte snus (kommentar om snus kommer nedan). Där träffade jag filosofi-Anna som jag känner sen tiden då jag läste praktisk filosofi. Egentligen så är hon inte så mycket filosofi-Anna nuförtiden eftersom hon pluggar till läkare. Hon är jättemysig och jag tycker mycket om henne.

När jag kom tillbaka frågade pizzabagaren "nobel?". Jag sa "japp" och han gav mig pizzan och sade "här har du ditt pris nobel". Undrar om han hade tänkt på den länge. Det är i alla fall trevligt när folk försöker liva upp vardagen lite. A for the effort.

Det var tänkt att jag och Linus skulle börja på en kamsport som jag inte minns namnet på idag kl. 20:00. Linus skulle dock supa med nån gammal kursare så han bangade ur. Så idag börjar vi inte i alla fall. Vi får se om det blir av i huvudtaget.

Idag såg jag inte på herrarnas Super-G eftersom det blev inställt. Men efter att jag inte hade sett på Super-G:n så gick jag till skolan. Jag planterade mitt konstverk som producerades igår. Vi hade en ny föreläsare. Det var en äldre, supermysig man. Han berättade historier om sig själv och andra och var jättebra tyckte jag.

Jag skall kommentera mitt snuskonsumerande. Jag har snusat sen mellanstadiet nångång. Regelbundet sen i nian. Dock så slutade jag förra året. Det var mest som en gåva till Jill (min dåvarande flickvän) även om jag inte direkt tyckte att de hälsosamma bieffekterna var dåliga. Efter hon lämnade mig började jag snusa igen.

En del av det var som en tröst, att återanknyta till en gammal vän. Den andra delen var att det var en hämnd. En elak grej man kan göra, men som jag inte rekommenderar, när man blir lämnad är att ta sitt liv. Jag valde ett något mindre dramatiskt alternativ; att ta mitt liv väldigt, väldigt långsamt genom snuset. Om jag hittar någon som vill vara med mig och som vill att jag slutar så gör jag det igen, slutar alltså.

Jag skall se Pride and Prejudice-filmen (den med Keira Knightley som Lizzy nu).

Jag är lite uppfylld av INGO.

I got to play the fool, but I guess it's just another kind of art.

Jag var på väg över till Johan och upptäckte att jag hade en burk dipsås från max i fickan. Kan verka underligt förstås, men ibland vet man aldrig vad man har i fickorna. Jag såg inte till någon sopkorg så jag bestämde mig för att utöva konst. Så jag ställde dipsåsen mitt på gångvägen. Tanken med konstutövandet är att någon skall se dipsåsen och undra vad den gör där, och varför den är uppställd så prydligt. Förhoppningsvis trampar ingen på den.

Om jag vore konstutövare skulle jag satsa på sådan konst som väcker grubblerier. Nu är det långtifrån säkert att dagens konstutövande får den avsedda effekten. Men jag har gjort ett försök i alla fall. Jag kanske borde börja utöva konst mera. Nu kom jag på ett roligt konstprojekt. Jag skall nog gå och förbereda det.

[...] Sådär, nu var det förberett. Jag skrev på en lapp "Darn! Nu har jag gjort det igen!!" där "igen!!" står med röd text och resten av texten med blå. Imorgon skall jag sätta upp konstverket på en anslagstavla. Det spritter lite i mig just nu eftersom jag tycker att skall bli så roligt. Jag kommer att få smyga och sätta upp lappen i allra största hemlighet och människor som ser lappen kommer att fundera vad personen i fråga har gjort. Vad personen i fråga har gjort flera gånger dessutom. Mmm.

Jag skall nog starta ett konstprojekt i bemärkelsen att det är en serie av konstverk. Jag har suttit och funderat lite på projektets namn och kommit fram till att "INGO" är ett bra namn. Mina föräldrar har en hund som heter Ingo (som Ingemar Johansson) jag brukar kalla honom för Bus-Ingg. "INGO" skulle också kunna vara en förkortning för incognito, dvs. okänd. Nu skrev jag till signaturen "INGO" på pappret, knappt läsbart.

Nåväl, idag har jag tittat en del på skidskytte. Damernas skidskytte var milt uttryckt spännande. Sen så har jag varit över till Johan, som sagt och hängt lite i allmänhet. När jag kom hem från Johan tittade jag på eminenta tv-serien Life on Mars.

Imorgon är det herrarnas Super-G. Jag befarar dock att jag kommer att missa en del av den eftersom jag går i skolan. Det är nog inte värt att strunta i föreläsningen på grund av herrarnas Super-G. Om den ens blir av vill säga.

Tiden går fort nu, skrämmande fort nästan.

Little miss sunshine

Jag har kikat på ovanstående film idag. Väldigt väldigt bra är den. Den handlar om en familj som åker till Kalifornien för att dottern i familjen skall deltaga i en skönhetstävling för barn. Med på resan är: Mamman som är ganska normal. Pappan som har utvecklat ett niostegsprogram för hur man skall bli en vinnare. Själv är han en loser som inte kommer någon vart med spridandet av programmet. Farfarn som är en porrkonsumerande snortare. Morbrorn som var en framstående expert på Proust men olika händelser ledde till att han har försökt ta sitt liv. Sonen, ~ 15 år, som har tagit ett tysthetslöfte som han avser hålla tills han blir antagen till stridspilotskolan. Och dottern, ~7 år, som vill bli little miss sunshine, dvs. vinnare av barnskönhetstävlingen.

Under resan sker en del strapatser som jag inte skall avslöja. Filmen består av ganska mörk humor med en smula samhällskritik. Den senare beståndsdelen kommer främst fram i barnskönhetstävlingen som gör att man mår lite illa. Det sjuka är ju att barnskönhetstävlingar faktiskt är som de framställs på filmen - appalling.

För övrigt spelas den melankoliske morbrorn av Steve Carell som tidigare har medverkat i den amerikanska versionen av the office. Jag gillar honom mer och mer för varje film jag ser med honom. Jag tittade exempelvis på 40 year old virgin häromsistens och hade väl inte allt för höga förväntningar, filmen var dock bra måste tillstås. Carell gör en riktigt bra insats i little miss sunshine.

Jag fixade lampkontakten. Så nu har jag en lampa i min lilla hall. Förr var jag tvungen att gå in och tända. Dessutom är jag ganska nöjd med lampan för den matchar resten av mitt rum på ett bra sätt med sin rödoranga (orangea?) färg. Jag har ganska mycket röda saker i mitt rum. Mina Gardiner är till exempel helt röda, min akustiska gitarr (Catherine) är kärleksröd, mitt överkast är rött, min pianostols klädsel är röd och sen har jag lite dittan och dattan som är rött. Catherine, gitarren, är döpt efter Kate Bush för övrigt.

Jag stannade hemma hela kvällen. Imorgon är en bra dag; skidskytte och alpint. Jag skulle vilja titta på skidskytte med Kristina i min klass. Men jag har inte hennes nummer, och även om jag hade det (eniro.se?) skulle det kännas lite väl framfusigt. Jag gillar att titta på sport med mamma, hon är engagerad. Under senaste vinter-OS så grät hon lite då och då när svenskarna tog guld. Det tyckte jag var vackert. Mormor är också rolig att titta på sport med, framförallt lagidrotter för då är hon jämt så arg på domaren.

Livet är rätt behagligt just nu. Jag ser ljust på framtiden och jag har en del att se fram emot.

I mixstafett, då är skyttet viktigt!

Jag har just avnjutit lite skidskytte (herrar, sprint). Det gick bra för svenskarna. Christer Ulfbåge kommenterade som vanligt med Kalle (jag vet inte vad han heter, men han kallas för Kalle). Christer Ulfbåge med den djupa rösten och, förmodat, håriga bröstet som kan lugna det mest otrygga lilla barnet när Tor dundrar fram med sitt åkdon. Han är härlig helt enkelt. Kalle är fantastisk med sitt Norrbottensmål, engagemang och härliga kommentarer. Hans standardfras är "Har man två/fyra nollor i protokollet då är man med där uppe". Han poängterar ofta hur viktigt skyttet är. Det roliga är att han gör det i varje gren. Idag fällde han en odödlig kommentar om att skyttet var viktigt i mixstafett. Mixstafett - varför är skyttet så viktigt i just mixstafett? Ofantligt roligt.

Kalles har en lika bra, och rolig, expertkommentatorkollega inom den alpina skidvärlden. Jag talar naturligtvis om den store Stig Strand. Han pratar alltid om långsvängen och hur viktig den är. Jag minns en gång då det inte fanns någon långsväng på banan. Stig Strand var ju fruktansvärt besviken och konstaterade att det på varje bana "bör finnas minst en långsväng". Det är också roligt när det är riktigt spännande och någon svensk håller på att vinna. Stig Strand upphör då att andas och för varje ord han säger (typ "upp...litenmissdär...ufff...") så har han mindre och mindre luft kvar i lungorna och får svårare och svårare att prata. Det är fantastiskt roligt.

Mams och Papps skall komma hit. Vi skall gå och äta. Äta bör man, jag är rätt dålig på att äta. Jag skulle vilja ha framtidspiller där man bara kunde äta ett litet piller och få sig en hel måltid till godo. Förhoppningsvis har de en avbitartång med sig. Jag behöver en för att kunna byta kontakt på en lampa. När jag har bytt kontakt så kommer jag att känna mig skithandy trots att det egentligen är skitlätt. Ungefär som man känner sig efter man har fixat ihop ikeagrejer.

Min storebror är lastbilsmekaniker och aphandy. Han är typ den bästa lastbilsmekanikern i världen. Det är fascinerande att se när han håller på att greja med något, en riktigt snillrik problemlösare. Tyvärr är han också något utav en workaholic. Till exempel var han ett år ledig sammanlagt tre lördagar. Sen dess har han börjat åka Cross och håller på att tävla ibland. Men han jobbar fortfarande för mycket. Det är nog ganska få veckor han jobbar färre än 60 timmar. Jag är lite orolig för honom.

Ikväll kanske jag skall hänga med Johan, Mårten och Anders. Vi får se vad som händer.

Living in the gap between past and future

Titel från Kate Bush - Love and Anger. Hur vi än försöker så kan vi aldrig nå dået. På samma sätt kan vi aldrig se framtiden innan vi upplever den, och då är det inte längre framtiden. Vi lever i den lilla, lilla glipan mellan dåtiden och framtiden. Vad förfärligt begränsande.

Sensmoralen i detta är väl carpe diem. Fånga dagen, lev i nuet och passa på. En filosofi som ställer oerhörda krav på oss. Vem är jag att finnas, jag måste ta vara på min chans. I sak är det väl rätt. Men om man skall tänka såhär hela tiden blir man väl tokig. Ibland kan det väl vara rätt att låta tågen passera och tänka att det återstår tusen. Om man tänker på lång sikt. Sammanfattningsvis; du måste inte ta varje chans, men se till att ta några.

Idag har jag varit i skolan. Jag var en smula bakis. Efter skolan gick jag, Daniel, Jonna och Kristina och fikade på Ofvandahls. Jag föreslog att det skulle bli våran fredagstradition. Lyckligtvis fick jag bifall. Det var trevligt. Jag åt en hallonbakelse - bra gjort. Kristina berättade att hon som barn brukade tävla i vem som kunde äta den största stenen. Jag tyckte att det lät onyttigt.

När jag kom upptäckte jag att Linus (as opposed to Limpan) hade ringt. Han tyckte att vi skulle dra iväg till Ica Maxi och handla. Jag knallade över till honom och vi rökte vattenpipa och spelade World of Warcraft. Vi åkte aldrig iväg och handlade. Vilket kanske var lika bra för jag var aldrig så sugen på att göra det. Men jag var sugen på sällskapet och det fick jag ju. Linus och jag gick i samma gymnasieklass i ettan och dessutom har vi läst 40p praktisk filosofi tillsammans. En god vän, även om vi inte har hängt så mycket på senaste, detta trots att vi bor 30-40 meter ifrån varandra. Lite tråkigt det.

Runt sextiden gick jag iväg till Johan. Sen gick vi till tågstationen för att möta upp med Johans kompis Anders som jag aldrig hade träffat tidigare. Bra kille. Vi gick och åt indisk mat och Mårten anslöt. Jag drack lite öl och jag är en smula full nu (igen).

Jag är så fantastiskt nöjd med min skrivbordsbakgrund på datorn. Se här. Det är naturligtvis Kate Bush som figurerar på bilden. Men även om det inte hade varit Kate Bush så hade det varit en fantastiskt fin bild. Jag gillar den verkligen.

Det finns så mycket som vill ut.

Kör, Shadow of the colossus, Ukkis

Sen sist har jag pluggat lite, alltför lite, naturligtvis. Jag har varit på kör med mamsen. Jag och mamma har nämligen anslutit oss till "alla kan sjunga"-kören i ledning av Caroline af Ugglas. Det är roligt. Dessutom är det nyttigt, jag kan behöva lite träning i att sjunga. Jag är inte världens bästa sångare.

Efter körövningen bar det av till Norrlands (nation) och Orvars. Där väntade Johan, Pillan och Karin samt några fler. Två saker spikades (förhoppningsvis). En Shadow of the Colossus helg, det är ett tv-spel. Samt en ukkis dag. Pillan håller på att lära sig spela ukkis och jag som (o)van ukkis spelare skall hjälpa henne på traven. Karin skall vara med och spela tamburin och sjunga, enligt egen utsago, dåligt, samt baka en mjuk kaka. Johan skall vara med och spela gitarr. Jag hoppas att det hela blir av.

Jag drack lite öl och jag är lite full nu. Jag blir full väldigt lätt. Det är inte så att jag ofta blir helt totalapad, jag är ganska bra på att sluta när jag börjar bli full. Men det krävs inte så mycket alkohol för att jag skall bli lite smålurig. Tur att jag inte har en högstadiementalitet där man måste hävda att man drack en platta starköl samt en sjuttis och blev ganska full.

Skola imorgon, det är bra det.

Grizzly Man

Jag har kikat på filmen Grizzly Man idag. Det är en dokumentär om en person som gillade att spendera sin ute bland Grizzlybjörnar och rävar. Han var ganska galen. Till slut blev han och hans stackars flickvän uppäten av en grizzlybjörn, väldigt tragiskt. Men grejen med filmen var att han älskade verkligen de där björna och rävarna. Man blev alldeles varm inombords när man fick se honom leka med rävarna. Han utstrålade en genuin kärlek till djuren och han var så vårdande och omtänksam. Men, som sagt, galen.

Det verkar som att min mobil har upphört att fungera, folk hör inte när jag talar till dem genom mobilen. Hmm, vad tråkigt. Jag kan bli tvungen att skaffa en ny. Om den inte helar sig illa kvickt vill säga.

Impression to last?

Jag såg aldrig timmarna. Jag råkade kolla runt på lite bloggar och fastnade. När jag gick och lade mig så tänkte jag på tjejen som stod bakom mig i kön på folkes livs, hon som log så sött (se tidigare post).

Jag kunde ha sagt såhär till henne "Du, jag står här och blir lite blixtförälskad i dig...kan vi inte hitta på något?" Det skulle ha funkat. Vi kunde kanske ha gått på bio och sen suttit och diskuterat filmen och berättat om oss själva och blivit kära i varandra. Men jag gör inte sånt. Jag är alldeles för blyg, även om jag känner på mig att jag är "hemma". Om jag ser henne igen skall jag säga så (förmodligen inte).

Jag skulle så gärna vilja ha en kram nu. Det var så länge sen.