Jag såg aldrig timmarna. Jag råkade kolla runt på lite bloggar och fastnade. När jag gick och lade mig så tänkte jag på tjejen som stod bakom mig i kön på folkes livs, hon som log så sött (se tidigare post).
Jag kunde ha sagt såhär till henne "Du, jag står här och blir lite blixtförälskad i dig...kan vi inte hitta på något?" Det skulle ha funkat. Vi kunde kanske ha gått på bio och sen suttit och diskuterat filmen och berättat om oss själva och blivit kära i varandra. Men jag gör inte sånt. Jag är alldeles för blyg, även om jag känner på mig att jag är "hemma". Om jag ser henne igen skall jag säga så (förmodligen inte).
Jag skulle så gärna vilja ha en kram nu. Det var så länge sen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du. blyg, eller inte.. så tror jag att få skulle våga säga så till tjejen i kön.
Men varför inte egentligen!!?
Om någon frågade mig skulle jag bli oerhört glad och smickrad!
Det är väl inte många som skulle snäsa och slänga ur sig någon otrevlig kommentar? Isf kanske det säger mer om den personen..
Hmm.... vi är för fega!
Fråga nästa gång=) Jag lovar. Du dör inte
Det är svårt det där. Det kändes som att vi connectade, så jag skulle nog ha fått ett ja eller åtminstone inte en snäsning.
Fegheten har nog hindrat mig från många lyckliga dar.
Jag har blivit liiite modigare senaste året...
Våga våga..
Imorgon kan det vara försent!
Att förlita sig på morgondagen - ljuva räddning. Imorgon är aldrig för sent=)
Skicka en kommentar