Jag trodde den skulle bli det, men det har den inte" för att ungefärligen citera "En kärlekshistoria".
Idag har jag spelat Icewind Dale. Bra gjort. Jag har blivit lite inspirerad av D&D världen och kommer därför att presentera mina stats. Först en förklaring; en människa kan max ha 18 i de olika kategorierna om de inte har någon rustning, ring, vapen eller whatever som förhöjer någon av dessa stats.
Human/Bard
Neutral Good
Level 1.
exp: 153
Armor class: 10
Strength: 10
Dexterity: 11
Constitution: 9
Wisdom: 14
Intelligence: 14
Charisma: 16
Weapon profiencies:
Axe:*
Warhammer:*
Du vet, jag är ju så charmig, därför har jag 16 i charisma.
Jag har idag jobbat lite på min cowboylåt. Frågan är hur mycket cowboy det blir kvar av den i slutändan. Jag tror att den skall heta purple, föga cowboyaktigt.
Framåt kvällen samlades vi hemma hos Stina där vi avnjöt en kärlekshistoria. Sedan satt vi och pratade en massa om en massa saker. Vi hade en lång och djup diskussion om kränkningens natur. Vi diskuterade till exempel om Jesus kunde bli kränkt. Vid tolvtiden gav jag, Daniel och Jonna oss av hemåt.
Det var det det. Sa han.
torsdag 31 maj 2007
tisdag 29 maj 2007
Jorå s'att...
Fixade klart mitt PM idag. Hela 2,5 timmar innan deadline dessutom. Jag läste till och med igenom PM:et efter grammatiska och andra fel. Tusen är väl kvar och hela PM:et är väl ett enda stort fel kanske. Men jag är klar. Man kan bara få G på det så det spelar mindre roll vilken kvalité det håller.
Efter jag blev klar så visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Så jag städade. Det var bra gjort. Det är lite skönt att ha städat. Man tar liksom bort en ångestfaktor i sitt liv.
Jag och Stefan har tittat på Blades of Glory. Den var rolig.
Imorgon skall jag och några klassisar kanske se på en kärlekshistoria, alltså filmen. Det är den tredje bästa filmen som har gjorts. Av de jag har sett.
Jag skall nog läsa de andras PM imorgon. Hoppas det blir trevlig läsning.
Marit Fahlander skall skicka sin Demo till mig, i exklusiv extented version där hennes Sunset Beach låt finns med. Som jag påpekade för henne på myspace; det gör alldeles för få låtar om Sunset Beach nuförtiden.
Jag gör mest låtar om mig själv. Du vet, jag är så självcentrerad. Det finns några undantag, till exempel min superhäftiga Baldur's Gate låt: "Love on the Sword Coast" som jag tror att den heter. Den handlar om Khalid och Jaheira. Jag tror att de är kära i varandra, fast det framgår inte riktigt i spelet. Mer än att de blir väldigt ledsna när en av dom dör.
Jag har också gjort en låt om två Jedi Knights som är kära i varandra. Den är inte inspirerad av Star Wars III som man kanske skulle kunna tro utan en dagbok som man kan hitta i en grotta i spelet Knights of the Old Republic. Jag skrev den alltså före jag hade sett Star Wars III där lite samma tema tas upp. Jedis får inte älska varandra, passion leads to the dark side.
Jag skriver nästan bara om kärlek i olika former. Snart kommer mitt quadruppelalbum 92 love songs ut där jag bräcker magnetic fields med en hel skiva.
If music be the food of love, play on!
Efter jag blev klar så visste jag inte vad jag skulle ta mig till. Så jag städade. Det var bra gjort. Det är lite skönt att ha städat. Man tar liksom bort en ångestfaktor i sitt liv.
Jag och Stefan har tittat på Blades of Glory. Den var rolig.
Imorgon skall jag och några klassisar kanske se på en kärlekshistoria, alltså filmen. Det är den tredje bästa filmen som har gjorts. Av de jag har sett.
Jag skall nog läsa de andras PM imorgon. Hoppas det blir trevlig läsning.
Marit Fahlander skall skicka sin Demo till mig, i exklusiv extented version där hennes Sunset Beach låt finns med. Som jag påpekade för henne på myspace; det gör alldeles för få låtar om Sunset Beach nuförtiden.
Jag gör mest låtar om mig själv. Du vet, jag är så självcentrerad. Det finns några undantag, till exempel min superhäftiga Baldur's Gate låt: "Love on the Sword Coast" som jag tror att den heter. Den handlar om Khalid och Jaheira. Jag tror att de är kära i varandra, fast det framgår inte riktigt i spelet. Mer än att de blir väldigt ledsna när en av dom dör.
Jag har också gjort en låt om två Jedi Knights som är kära i varandra. Den är inte inspirerad av Star Wars III som man kanske skulle kunna tro utan en dagbok som man kan hitta i en grotta i spelet Knights of the Old Republic. Jag skrev den alltså före jag hade sett Star Wars III där lite samma tema tas upp. Jedis får inte älska varandra, passion leads to the dark side.
Jag skriver nästan bara om kärlek i olika former. Snart kommer mitt quadruppelalbum 92 love songs ut där jag bräcker magnetic fields med en hel skiva.
If music be the food of love, play on!
måndag 28 maj 2007
Can I have this dance?
Lyssnar på moto boys "blue motorbike", fy damn it vilken bra låt. Han sjunger till exempel textraden "Can I have this dance?". Det är väl inget speciellt med den egentligen. Förutom den fantastiska känslan.
Åh jag skulle så supergärna vilja ställa den frågan till någon. Och dansa den mest fantastiska dansen. Det skulle inte finnas någonting annat i hela världen förutom vi två och musiken. Vi skulle snurra runt som John Travolta och danstjejen gör i dansstudion i Saturday night fever. Vi skulle skratta, kramas och ömsom fuldansa, ömsom findansa. Vi skulle bli kära i varandra. Jag skulle göra "fånga henne i fallet"-manövern och kyssa henne en kort sekund. Med 0,5 centimeter tunga. Ögonen skulle vara fixerade vid varandra. Mitt hjärta skulle bulta. Jag skulle lukta en smula på henne i smyg. Kanske blåsa en liten vindpust i hennes nacke för att retas. Inga ord, bara känsla.
Sen skulle vi bli trötta i fötterna eller törstiga eller så. Då skulle vi gå av dansgolvet och prata med varandra och allt vore förstört. Vi kanske skulle bli ihop och jag kanske skulle bli lycklig men den där stunden...den skulle aldrig komma tillbaka.
Åh jag skulle så supergärna vilja ställa den frågan till någon. Och dansa den mest fantastiska dansen. Det skulle inte finnas någonting annat i hela världen förutom vi två och musiken. Vi skulle snurra runt som John Travolta och danstjejen gör i dansstudion i Saturday night fever. Vi skulle skratta, kramas och ömsom fuldansa, ömsom findansa. Vi skulle bli kära i varandra. Jag skulle göra "fånga henne i fallet"-manövern och kyssa henne en kort sekund. Med 0,5 centimeter tunga. Ögonen skulle vara fixerade vid varandra. Mitt hjärta skulle bulta. Jag skulle lukta en smula på henne i smyg. Kanske blåsa en liten vindpust i hennes nacke för att retas. Inga ord, bara känsla.
Sen skulle vi bli trötta i fötterna eller törstiga eller så. Då skulle vi gå av dansgolvet och prata med varandra och allt vore förstört. Vi kanske skulle bli ihop och jag kanske skulle bli lycklig men den där stunden...den skulle aldrig komma tillbaka.
söndag 27 maj 2007
Hesiodos kvinnoföraktaren
Jag skriver mitt PM om Hesiodos', den gamle greken, och hur han framställer berättelsen om Pandora, den första kvinnan. Enligt Hesiodos var Zeus fullkomligt rasande på människan (som enbart bestod av män). Detta var för att en kille hade snott elden(ja just det, elden!). Klart man blir lack. Vad gör då den mäktigaste av gudar för att verkligen ge igen på mänskligheten, ett straff så obarmhärtigt att bara en gud kan frambringa ett så hänsynslöst straff? Jo; han skapar kvinnan.
"and they all [männen] will cheer their hearts embracing this foul thing" (övers. av Sarah B. Pomeroy). This foul thing. Det är kvinnan det. Jag skulle kunna citera massor om hur ond, listig och allmänt otrevlig Pandora, och därmed kvinnosläktet är.
Hesiodos var en bitter herre kan man tänka sig. Jag kan inte låta bli att sympatisera en smula med Hesiodos, bitter gammal ungkarl som man är. Det kan bli svårt att ta sig ur det här PM:et och fortfarande framstå som den goda feministen man försöker vara. Fast iofs, bara för att man tycker att tjejer är elaka så kan man ju fortfarande inse att det finns en könsmaktsordning och att den borde avskaffas. Om det nu är någon slags definition av feminism.
Igår när jag skulle gå till v-dala kom det fram en 4-5:årig pojke till mig och gav mig en maskros. Jag tog emot den och sade "tack så mycket, det var snällt", och log åt hans föräldrar. Sen gick jag med den där maskrosen en bra bit innan jag placerade den lite fint på en mur. Det bar emot, jag ville ju inte gärna lämna ifrån mig den fina gåvan som jag hade fått. Maskrosen kanske inte var den finaste gåvan i sig som jag har fått men jag uppskattade verkligen gesten.
När jag gick där med maskrosen i hand så slog det mig. Undrar om den lilla pojken trodde att jag var en tjej. Jag har nämligen rakat av mig mitt maffiga skägg. Hur medveten om konventioner är man i den åldern egentligen? Han kanske hade fått en väldigt bra uppfostran där föräldrarna hade sagt att en kille visst kunde ge blommor till en annan kille. Den där lilla palten kanske stapplade runt där och var bög. Eller så såg jag ut som en tjej.
Det är valporgie på tv just nu (hundkoll). Valpar är ju söta, minst sagt.
Tjejer är också söta (elaka eller ej). Jag har tänkt på en sak. Det verkar som att man tenderar att tycka att tjejer som liknar tjejer som man känner är söta. Är det här bara jag eller är det ett utbrett fenomen? Är det likadant med killar?
Moto boy alltså, det kan ha varit den bästa spelningen jag har sett. Marit Fahlander alltså, är hon bäst i Sverige? Just precis nu är hon det i alla fall, för mig åtminstone. Ooo jag har upptäckt så mycket superbra musik på senaste.
Jag saknar mina bufflar (alltså hundar) lite nu när jag sitter och kollar på hundkoll.
Idag har jag skrivit en smula på mitt PM, som ni förstår. Dessutom har jag ätit pizza. En dag så god som någon...eller...jag vet inte. Jag är rätt glad i alla fall.
"and they all [männen] will cheer their hearts embracing this foul thing" (övers. av Sarah B. Pomeroy). This foul thing. Det är kvinnan det. Jag skulle kunna citera massor om hur ond, listig och allmänt otrevlig Pandora, och därmed kvinnosläktet är.
Hesiodos var en bitter herre kan man tänka sig. Jag kan inte låta bli att sympatisera en smula med Hesiodos, bitter gammal ungkarl som man är. Det kan bli svårt att ta sig ur det här PM:et och fortfarande framstå som den goda feministen man försöker vara. Fast iofs, bara för att man tycker att tjejer är elaka så kan man ju fortfarande inse att det finns en könsmaktsordning och att den borde avskaffas. Om det nu är någon slags definition av feminism.
Igår när jag skulle gå till v-dala kom det fram en 4-5:årig pojke till mig och gav mig en maskros. Jag tog emot den och sade "tack så mycket, det var snällt", och log åt hans föräldrar. Sen gick jag med den där maskrosen en bra bit innan jag placerade den lite fint på en mur. Det bar emot, jag ville ju inte gärna lämna ifrån mig den fina gåvan som jag hade fått. Maskrosen kanske inte var den finaste gåvan i sig som jag har fått men jag uppskattade verkligen gesten.
När jag gick där med maskrosen i hand så slog det mig. Undrar om den lilla pojken trodde att jag var en tjej. Jag har nämligen rakat av mig mitt maffiga skägg. Hur medveten om konventioner är man i den åldern egentligen? Han kanske hade fått en väldigt bra uppfostran där föräldrarna hade sagt att en kille visst kunde ge blommor till en annan kille. Den där lilla palten kanske stapplade runt där och var bög. Eller så såg jag ut som en tjej.
Det är valporgie på tv just nu (hundkoll). Valpar är ju söta, minst sagt.
Tjejer är också söta (elaka eller ej). Jag har tänkt på en sak. Det verkar som att man tenderar att tycka att tjejer som liknar tjejer som man känner är söta. Är det här bara jag eller är det ett utbrett fenomen? Är det likadant med killar?
Moto boy alltså, det kan ha varit den bästa spelningen jag har sett. Marit Fahlander alltså, är hon bäst i Sverige? Just precis nu är hon det i alla fall, för mig åtminstone. Ooo jag har upptäckt så mycket superbra musik på senaste.
Jag saknar mina bufflar (alltså hundar) lite nu när jag sitter och kollar på hundkoll.
Idag har jag skrivit en smula på mitt PM, som ni förstår. Dessutom har jag ätit pizza. En dag så god som någon...eller...jag vet inte. Jag är rätt glad i alla fall.
They are shut out from lonelyness
The fancy people alltså. Låtsas jag. Det är dom bergis inte. Jag har fixat ihop "take me in your arms" idag. Det är därifrån citatet kommer. Jag är väldigt nöjd med den textraden. Den ser positivt på ensamhet.
Idag har jag inte skrivit en endaste mening på mitt PM. Men jag har läst in mig en smula. Alltid något. Jag har spelat en del musik. Men inte en endaste sekund dataspel. Vilken fantastiskt annorlunda dag.
Jag har varit till v-dala. Ensam. Ingen som jag hörde av mig till kunde hänga på. Så jag chansade och drog dit ensam. Det gick rätt bra. Jag träffade några gamla kursare som jag kunde hänga med.
Spelade gjorde Moto boy. Det var helt makalöst bra. Moto boy består av en kille med en gitarr och en röst av guds nåde. Jag stod och rös hela tiden. Det var vanvettigt vackert. Vapnet spelade också. Det var också bra, men det visste jag ju sen förr. Men om du får chansen att se moto boy någon gång så ta den. Det är en upplevelse långt, långt bortom det normala.
Usch, jag börjar nästan bli lite trött.
Idag har jag inte skrivit en endaste mening på mitt PM. Men jag har läst in mig en smula. Alltid något. Jag har spelat en del musik. Men inte en endaste sekund dataspel. Vilken fantastiskt annorlunda dag.
Jag har varit till v-dala. Ensam. Ingen som jag hörde av mig till kunde hänga på. Så jag chansade och drog dit ensam. Det gick rätt bra. Jag träffade några gamla kursare som jag kunde hänga med.
Spelade gjorde Moto boy. Det var helt makalöst bra. Moto boy består av en kille med en gitarr och en röst av guds nåde. Jag stod och rös hela tiden. Det var vanvettigt vackert. Vapnet spelade också. Det var också bra, men det visste jag ju sen förr. Men om du får chansen att se moto boy någon gång så ta den. Det är en upplevelse långt, långt bortom det normala.
Usch, jag börjar nästan bli lite trött.
lördag 26 maj 2007
Åh nej, nu har jag gjort det igen: målat mig blå vid telefonen
Vit Päls låten "nya hav" har uppenbara kvalitéer. Förutom underbar text har den en westerntrumpet. Aldrig fel. Jag borde kunna spela trumpet. Men det kan jag inte. Jag får väl skaffa mig en trumpet och lära mig spela. Hur svårt kan det vara?
Efter senaste bloggandet spelade jag Icewind Dale en smula, jag ljög alltså inte. Sen filade jag på en låt en smula och det gick rätt bra faktiskt. Det kan nog bli något utav den.
Jag har varit och välkomnat hem Linn. Jag gav henne en påse kexchokladsnacks och ett paket HubbaBubba i välkommen hem-present. Det hade hon förtjänat, och mer därtill. Vi, en massa folk, var hemma hos Pillan och åt gott och hängde. Jag pratade en del med en sexualetiker med "le på foto"-fobi. Hon hade det inte lätt. Man vill ju kunna le på foton. Hon hävdade att hon såg ut som en padda när hon log på foton. Det har jag en smula svårt att tro, hon var väldigt vacker. Paddor är ganska sällan vackra. Grodor däremot. Speciellt såna där supergiftiga rackare. Grodor är som tjejer. Det är dom vackraste som är ohälsosammast.
Jill hade också "le på foto"-fobi. Det berodde på hennes vampyrtand, vampyris. Jag tror att jag kurerade hennes fobi dock med min fetischliknande förälskelse i vampyris. Faktum var att vampyris bidrog i stor utsträckning till hennes söthet. Eller bidrar, jag misstänker att hon har den kvar.
Mina tänder är okay. Tänderna i underkäken trängs en smula bara, men sånt är livet. Jag har slagit ut halva mina framtänder några gånger dessutom. De är av plast. Halva framtänderna alltså. Första gången var när jag gick i ettan (lågstadiet). Det var vinter och vi lekte på en hal bergshälle. Jag halkade och kvicktänkt som man är bestämde jag mig för att ta emot mig själv med framtänderna. Man vill ju inte riskera att få ont i ömma kroppsdelar som typ händer eller så. Andra gången jag slog ut mina framtänder var lite senare samma dag. Då fick jag Stefans hand på framtänderna när vi låtsasbråkade. Då fick jag kila ner till den gode dentisten igen.
För att berätta mer om vad jag har gjort sen sist så hängde vi där och pratade, lyssnade på musik och hade trevligt i allra största allmänhet. Sen drog vi till Kalmars nation. Det var okay. Vi dansade en smula. Det är ju alltid bra.
Sen gick jag hem. Och här är jag nu, typ.
Imorgon blir det PM-skrivande. Mumsfilibabba.
Efter senaste bloggandet spelade jag Icewind Dale en smula, jag ljög alltså inte. Sen filade jag på en låt en smula och det gick rätt bra faktiskt. Det kan nog bli något utav den.
Jag har varit och välkomnat hem Linn. Jag gav henne en påse kexchokladsnacks och ett paket HubbaBubba i välkommen hem-present. Det hade hon förtjänat, och mer därtill. Vi, en massa folk, var hemma hos Pillan och åt gott och hängde. Jag pratade en del med en sexualetiker med "le på foto"-fobi. Hon hade det inte lätt. Man vill ju kunna le på foton. Hon hävdade att hon såg ut som en padda när hon log på foton. Det har jag en smula svårt att tro, hon var väldigt vacker. Paddor är ganska sällan vackra. Grodor däremot. Speciellt såna där supergiftiga rackare. Grodor är som tjejer. Det är dom vackraste som är ohälsosammast.
Jill hade också "le på foto"-fobi. Det berodde på hennes vampyrtand, vampyris. Jag tror att jag kurerade hennes fobi dock med min fetischliknande förälskelse i vampyris. Faktum var att vampyris bidrog i stor utsträckning till hennes söthet. Eller bidrar, jag misstänker att hon har den kvar.
Mina tänder är okay. Tänderna i underkäken trängs en smula bara, men sånt är livet. Jag har slagit ut halva mina framtänder några gånger dessutom. De är av plast. Halva framtänderna alltså. Första gången var när jag gick i ettan (lågstadiet). Det var vinter och vi lekte på en hal bergshälle. Jag halkade och kvicktänkt som man är bestämde jag mig för att ta emot mig själv med framtänderna. Man vill ju inte riskera att få ont i ömma kroppsdelar som typ händer eller så. Andra gången jag slog ut mina framtänder var lite senare samma dag. Då fick jag Stefans hand på framtänderna när vi låtsasbråkade. Då fick jag kila ner till den gode dentisten igen.
För att berätta mer om vad jag har gjort sen sist så hängde vi där och pratade, lyssnade på musik och hade trevligt i allra största allmänhet. Sen drog vi till Kalmars nation. Det var okay. Vi dansade en smula. Det är ju alltid bra.
Sen gick jag hem. Och här är jag nu, typ.
Imorgon blir det PM-skrivande. Mumsfilibabba.
fredag 25 maj 2007
Tenta skriven [v] (bock)
Jag har skrivit tenta idag. Den var lite lurig, vi får se hur det går med den. Efter tentan gick jag, Alex, Daniel, Jonna och Stina och åt. Sen satt vi och pratade i en smärre oändlighet. Vi pratade om religiösa rörelser, politik och så vidare. Dessutom talade vi positivt om USA. Vi hade som regel att man inte fick säga något negativt om USA, bara positivt. Det var roligt.
På vägen hem gick jag och Daniel förbi ett torg där det var någon slags marknad med anledning av Linné-grejen. Det fanns en Ponny med ett litet föl där. Jag som utpräglad stadsbo tyckte förstås att det var fantastiskt exotiskt att se en riktig häst och var tvungen att klappa den. Så jag kliade hästen lite bakom käkbenen. Hästens reaktion var föga. Daniel, inspirerad av min våghalsighet, klappade den en smula på halsen. Hästens reaktion var föga. Den kunde lika gärna vara uppstoppad. När man för en gångs skull får se en häst på riktigt så hade man kanske hoppats att den var lite roligare.
Vad är grejen med ponnysar egentligen? De är inte ens söta. Den där låten om att ponnysen är så fin och så vidare är ju helt åt helvete fel. En sak stämmer dock. Ponnysar pratar inte. De säger inte ens blubb blubb. En häst skall vara av normal storlek. Minst.
Ikväll skall jag nog välkomna hem Linn som har varit på Irland i ett halvår. Det blir säkert bra.
Jag tänker inte sätta igång med PM:et idag. Jag har ju skrivit tenta, då kan man inte hålla på med sådant. Jag har minsann gjort mitt för idag.
Nu skall jag nog spela lite IcewindDale tror jag.
Love / H
På vägen hem gick jag och Daniel förbi ett torg där det var någon slags marknad med anledning av Linné-grejen. Det fanns en Ponny med ett litet föl där. Jag som utpräglad stadsbo tyckte förstås att det var fantastiskt exotiskt att se en riktig häst och var tvungen att klappa den. Så jag kliade hästen lite bakom käkbenen. Hästens reaktion var föga. Daniel, inspirerad av min våghalsighet, klappade den en smula på halsen. Hästens reaktion var föga. Den kunde lika gärna vara uppstoppad. När man för en gångs skull får se en häst på riktigt så hade man kanske hoppats att den var lite roligare.
Vad är grejen med ponnysar egentligen? De är inte ens söta. Den där låten om att ponnysen är så fin och så vidare är ju helt åt helvete fel. En sak stämmer dock. Ponnysar pratar inte. De säger inte ens blubb blubb. En häst skall vara av normal storlek. Minst.
Ikväll skall jag nog välkomna hem Linn som har varit på Irland i ett halvår. Det blir säkert bra.
Jag tänker inte sätta igång med PM:et idag. Jag har ju skrivit tenta, då kan man inte hålla på med sådant. Jag har minsann gjort mitt för idag.
Nu skall jag nog spela lite IcewindDale tror jag.
Love / H
torsdag 24 maj 2007
"I am quite enchanted"
Jag har gått och blivit förtrollad, eller trollbunden kanske. Hon som har dragit av sin värsta enchantmentspell, utan att veta om det, är Marit Fahlander. Fantastisk musik. Lite som Regina Spektor fast typ bättre. Lyssna gärna på "in this refrain" och "nickar". De är mina favvisar.
Usch, jag kan knappt andas.
När man hör bra musik blir man ju ofta lite inspirerad sådär. Då tänker man att man också skall göra "bra" musik. Fast det går inte. Idag har det i varje fall inte gått alls. Jag vet inte vad jag skall skriva om och då fungerar det inte att göra musik heller. Dessutom jämför man sig själv med musiken man blir inspirerad av. Man blir alienerad, frustrerad och deprimerad.
Idag, och förbered er på att bli chockade, har jag pluggat, spelat musik och dataspel. Precis som alla andra dagar. Men det är bra. Även om det inte har gått så bra med pluggandet eller musiken.
Jag vill...hgmf. Jag vet inte vad jag vill men jag sitter här och är frustrerad för jag känner att jag vill något men jag vet varken vad det är eller ännu mindre hur jag skall göra det.
Kanske sitter jag bara här och känner för att bli älskad.
Usch, jag kan knappt andas.
När man hör bra musik blir man ju ofta lite inspirerad sådär. Då tänker man att man också skall göra "bra" musik. Fast det går inte. Idag har det i varje fall inte gått alls. Jag vet inte vad jag skall skriva om och då fungerar det inte att göra musik heller. Dessutom jämför man sig själv med musiken man blir inspirerad av. Man blir alienerad, frustrerad och deprimerad.
Idag, och förbered er på att bli chockade, har jag pluggat, spelat musik och dataspel. Precis som alla andra dagar. Men det är bra. Även om det inte har gått så bra med pluggandet eller musiken.
Jag vill...hgmf. Jag vet inte vad jag vill men jag sitter här och är frustrerad för jag känner att jag vill något men jag vet varken vad det är eller ännu mindre hur jag skall göra det.
Kanske sitter jag bara här och känner för att bli älskad.
onsdag 23 maj 2007
Gudinnor, horor, fruar och slavar
Kärt barn har många namn. Jag var poppis i bibblan idag och lånade en bok som heter "goddesses, whores, wives & slaves - women in classical antiquity" av Sarah Pomeroy. Jag brukar nog oftare benämna kvinnor som gudinnor än de andra alternativen. Mitt uppkommande PM skall handla om Hesiodos theogonin och hur kvinnor och män skildras. Typ. Eller nåt sånt. Jag vet inte. Jag har inte börjat.
Nåväl när jag ändå var i trakterna så gick jag till teologiska institutionen för att hämta min tenta och få reda på hur jag kunde klara av den. Jag fick ingen klarhet. Dock så noterades en väldigt skön kommentar på ett av mina svar på en fråga. Kommentaren löd: "Magert!". Han är härlig den galne tysken som vi hade som lärare. När jag blir lärare och rättar prov och uppsatser och sådant skall det bli min standardkommentar; magert! Det är en skön sågning.
En annan skön sågning, på högskoleverksamhet, är att benämna en uppsats, eller nåt, som "gymnasial". Det uttrycket skall jag nog använda när det blir dags för PM-ventilering. "Jag befarar att respondentens PM håller, i bästa fall, gymnasial klass".
Jag har pluggat en del idag. Och spelat Icewind Dale och spelat musik. En ganska vanlig dag. Jag lade mig för att plugga (jag ligger alltid i min säng och pluggar) runt en 18-tiden. Jag vaknade upp, väldigt svettig klockan 20. Då ringde jag Johan och hörde mig för lite. Sen drog jag över till Johan och kikade på champions league-finalen tillsammans med honom och Mange.
Vi åt godis, chips och drack cola. Till exempel åt vi ett väldigt gott godis som hette vinterkatter (eller dylikt). Det var som lakritskritor fast med typ gott och blandat-godis innanför kritytan. Väldigt gott. Godare än man kan tro kanske till och med. Dom kan dom där katterna.
Sen gick jag hem och det var det det. Så nu sitter jag här, med mina två naturliga armar.
Nåväl när jag ändå var i trakterna så gick jag till teologiska institutionen för att hämta min tenta och få reda på hur jag kunde klara av den. Jag fick ingen klarhet. Dock så noterades en väldigt skön kommentar på ett av mina svar på en fråga. Kommentaren löd: "Magert!". Han är härlig den galne tysken som vi hade som lärare. När jag blir lärare och rättar prov och uppsatser och sådant skall det bli min standardkommentar; magert! Det är en skön sågning.
En annan skön sågning, på högskoleverksamhet, är att benämna en uppsats, eller nåt, som "gymnasial". Det uttrycket skall jag nog använda när det blir dags för PM-ventilering. "Jag befarar att respondentens PM håller, i bästa fall, gymnasial klass".
Jag har pluggat en del idag. Och spelat Icewind Dale och spelat musik. En ganska vanlig dag. Jag lade mig för att plugga (jag ligger alltid i min säng och pluggar) runt en 18-tiden. Jag vaknade upp, väldigt svettig klockan 20. Då ringde jag Johan och hörde mig för lite. Sen drog jag över till Johan och kikade på champions league-finalen tillsammans med honom och Mange.
Vi åt godis, chips och drack cola. Till exempel åt vi ett väldigt gott godis som hette vinterkatter (eller dylikt). Det var som lakritskritor fast med typ gott och blandat-godis innanför kritytan. Väldigt gott. Godare än man kan tro kanske till och med. Dom kan dom där katterna.
Sen gick jag hem och det var det det. Så nu sitter jag här, med mina två naturliga armar.
Hon har ett sätt
Det är rätt bra att vara singel ändå. Till exempel främjas vänskap. Om man är singel kan man ta hem kompisar närsomhelst. Man behöver ta mycket mindre hänsyn.
Stockholms-Anders sa en gång att han tyckte om att spendera tid i Uppsala hos Johan för han levde ett annat liv. Ett liv som på något sätt är mer ursprungligt och naturligt. Som att vara barn. Man hänger med varandra. Pratar med varandra, man pratar med varandra på riktigt. Behöver inte ta hänsyn till några andra än vännerna. Nu är Anders flickvän hemma från Brasilien så han lär väl inte synas till på ett tag.
Par hör per definition ihop med varandra. Därför krävs det att två scheman skall vara öppna om interaktion skall kunna ske med paret eller en del av paret. Visst kan man hänga med en del av paret men den delen dras naturligt mot den andra delen av paret och därmed kan aldrig den delen man hänger med vara fri.
(Lyckliga as.)
Igår pluggade jag en smula. En gång trodde jag att jag trampade på en husmus men det visade sig vara mina byxor. Ett sms skickades till Johan i ett försök att locka över honom. Jag skrev att jag skulle bjuda honom på en bra pastasås samt att han hade öl här. Det nappade. Jag råkade dock portionera lite väl lite pasta. Johan är en rejäl karl som dessutom hade gymmat. Hungrig.
Vi drog till Snerkes och hängde. Vi träffade en massa folk. Däribland Anna, hon har pojkvän för övrigt. Jag och Johan hängde och pratade en massa. Till exempel stod vi som sfinxar. Jag är inte helt säker på vad det innebär att stå som en sfinx, men det gjorde vi.
Principer är bra att ha. En ny levnadsprincip formulerades igår. Såhär lyder den: "Man skall inte gå fram till tjejer". För det första är det omanligt och för det andra så är det opraktiskt. Om man går fram till någon åligger det en själv att säga något bra. Som tur är överensstämmer denna princip med våra ytterst timida personligheter. Så numera går jag inte fram till tjejer av princip snarare än feghet. Det måste ju vara bättre att vara principfast än feg. Yihoo!
Vi listade top 3 dåtid, nutid, framtid. Här är min lista:
3. Nutid
2. Dåtid
1. Framtid
Johans lista var likadan förutom att nutid och dåtid bytte plats.
Vi dansade en del också. Linda, hon som jag tror att hon tror att hon vill ha mig men som jag tror att hon inte vill egentligen, var där. Jag dansade en del med henne.
Sara, en kursare, trodde att jag skulle bli präst. Jag fick smeknamnet prästen av hennes otroligt fulla kompisar (hon var också väldigt full).
Jag och Johan gick till Johannesgrillen och skaffade pizza. Sen gick vi hem till mig och tittade på extramaterialet från plötsligt i vinslöv. Och skrattade ljudligt.
Jag vaknade och klev upp. Slog på datorn. Satte mig vid datorn. Efter ett tag upptäckte jag att klockan var 7:32. Aptidigt. Märkligt. Jag trodde kanske mer att klockan var typ 10. Nåväl.
Jag hittade en väldigt bra sida för ett tag sen: http://etymonline.com/ engelsk etymologi. Mycket bra. Problemet är bara att man kommer på ord som man skall kolla upp och sen glömmer man vilka de var. Nåväl.
Nåväl.
Stockholms-Anders sa en gång att han tyckte om att spendera tid i Uppsala hos Johan för han levde ett annat liv. Ett liv som på något sätt är mer ursprungligt och naturligt. Som att vara barn. Man hänger med varandra. Pratar med varandra, man pratar med varandra på riktigt. Behöver inte ta hänsyn till några andra än vännerna. Nu är Anders flickvän hemma från Brasilien så han lär väl inte synas till på ett tag.
Par hör per definition ihop med varandra. Därför krävs det att två scheman skall vara öppna om interaktion skall kunna ske med paret eller en del av paret. Visst kan man hänga med en del av paret men den delen dras naturligt mot den andra delen av paret och därmed kan aldrig den delen man hänger med vara fri.
(Lyckliga as.)
Igår pluggade jag en smula. En gång trodde jag att jag trampade på en husmus men det visade sig vara mina byxor. Ett sms skickades till Johan i ett försök att locka över honom. Jag skrev att jag skulle bjuda honom på en bra pastasås samt att han hade öl här. Det nappade. Jag råkade dock portionera lite väl lite pasta. Johan är en rejäl karl som dessutom hade gymmat. Hungrig.
Vi drog till Snerkes och hängde. Vi träffade en massa folk. Däribland Anna, hon har pojkvän för övrigt. Jag och Johan hängde och pratade en massa. Till exempel stod vi som sfinxar. Jag är inte helt säker på vad det innebär att stå som en sfinx, men det gjorde vi.
Principer är bra att ha. En ny levnadsprincip formulerades igår. Såhär lyder den: "Man skall inte gå fram till tjejer". För det första är det omanligt och för det andra så är det opraktiskt. Om man går fram till någon åligger det en själv att säga något bra. Som tur är överensstämmer denna princip med våra ytterst timida personligheter. Så numera går jag inte fram till tjejer av princip snarare än feghet. Det måste ju vara bättre att vara principfast än feg. Yihoo!
Vi listade top 3 dåtid, nutid, framtid. Här är min lista:
3. Nutid
2. Dåtid
1. Framtid
Johans lista var likadan förutom att nutid och dåtid bytte plats.
Vi dansade en del också. Linda, hon som jag tror att hon tror att hon vill ha mig men som jag tror att hon inte vill egentligen, var där. Jag dansade en del med henne.
Sara, en kursare, trodde att jag skulle bli präst. Jag fick smeknamnet prästen av hennes otroligt fulla kompisar (hon var också väldigt full).
Jag och Johan gick till Johannesgrillen och skaffade pizza. Sen gick vi hem till mig och tittade på extramaterialet från plötsligt i vinslöv. Och skrattade ljudligt.
Jag vaknade och klev upp. Slog på datorn. Satte mig vid datorn. Efter ett tag upptäckte jag att klockan var 7:32. Aptidigt. Märkligt. Jag trodde kanske mer att klockan var typ 10. Nåväl.
Jag hittade en väldigt bra sida för ett tag sen: http://etymonline.com/ engelsk etymologi. Mycket bra. Problemet är bara att man kommer på ord som man skall kolla upp och sen glömmer man vilka de var. Nåväl.
Nåväl.
måndag 21 maj 2007
jahaja! sade ms. Smith och fortsatte:
"Johan kom över efter jobbet. Klockan hade nog stilla slagit elva. Det kom inte helt som en överraskning. Men lite. Jag hade tidigare under kvällen försökt få tag på gossen i fråga. Han vägrade svara. Istället skickade han ett sms där det stod att han jobbade och att han skulle ringa när han slutade. Jag svarade med samma mynt, dvs. ett sms och där jag tyckte att han skulle kika över efter jobbet och kika på mitt dragspel som han inte har sett.
Plötsligt ringde det på här hemma. Snabb i tanken som man är kom jag fram till att det måste vara Johan. Inte utan hast gick jag och öppnade dörren in till korridoren. Där stod han mycket riktigt.
Vi pratade om recent events i våra liv. Jag visade mitt dragspel samt lite hur man spelar på det. Men jag ville inte vråla på alltför mycket med dragspelet klockan halv tolv på en söndagskväll. Det kan tänkas störa en del. Så jag spelade lite ödmjukt och snällt på det.
Vi tittade på ett Houseavsnitt som jag hade spelat in förra tisdagen. Johan somnade i min säng och jag somnade på en madrass som jag, strategiskt, placerat på golvet.
Strax efter ett vaknade vi upp och Johan ansåg att det vore lämpligt att gå hem. Handlingskraftig som han är, så gick han också hem. Jag gick och lade mig.
Väckarklockan i form utav min mobiltelefon ringde ovanligt kraftfullt tyckte jag. Jag gick upp snabbt som fan.
[Morgonritual]
Jag kom till skolan för seminarium. Vi skulle ha gruppdiskussioner. Min grupp bestod av Alex, Daniel och Jonna. Och mig själv såklart, annars vet jag inte om det hade varit min grupp. Vi ville så gärna sätta oss någonstans bra. Vi gick iväg och letade platser. Då såg jag henne. Anna. Jag vinkade och vi möttes i en varm kram. Mitt hjärta slog hårt.
Vi är gamla kursare. Jag har alltid känt en viss kontakt med Anna. Tydligen är jag kär i henne, att döma av mitt hjärtas reaktion. Jag tänker på henne ibland. Jag hade inte träffat henne på kanske 8-9 månader. Hon är bra Anna. Sötsnygg, väldigt glad och rolig. Busig. Godhjärtad. Hon skulle vara bra för mig. Undrar om hon är singel. Jag tror att hon körde en Amelie och frågade mig indirekt om jag hade någon flickvän. Jag hörde inte riktigt vad hon sa. Men i vilket fall som helst deklarerade jag tydligt att jag minsann inte hade någon flickvän.
Vi var båda tvungna att fortsätta med vårat. Hon undrade om jag skulle ut någonting, jag svarade att jag inte visste. Hon tyckte att jag skulle komma till premiären av bryggan på tisdag. På tisdag. Är det imorgon? Eller är det nästa tisdag? Jag borde kolla upp när bryggan har premiär och sedermera övertyga, typ Johan att vi skall gå dit.
Hursomhelst fortlöpte seminariet och efter det gick vi och kikade på resultaten till tentan om hinduer och buddhister och sådant. Den tentan som jag verkligen inte trodde att jag klarade. Det visade sig att jag faktiskt klarade den, helt oförtjänt. Efter det kändes det som att jag kunde klara allting här i världen. Vi gick och fikade; jag belönade mig själv med en bit blåbärsprinsesstårta. Rätt åt mig.
Vi satt och pratade och spelade kort. Vi började med en omgång "finns i sjön". Jonna var så överlägset skicklig så vi ville inte spela mer sedan hon utklassat oss. Sedan spelade vi neger och president som vi döpte om till nisse och tomte eftersom vi var så politiskt korrekta.
Sedan gick vi till akademibokhandeln där jag tänkte skaffa en bok om gudinnor och horor och grejer. Jag hittade den inte men jag impulsköpte "plötsligt i vinslöv" dvd:n som jag sneglat en smula på.
Sen gick jag hem och lade på ett dragspel på en låt som heter stop looking at me. Det blev inge bra. Problemet är att pianospelet inte är något bra, det innehåller pauser som inte är i takt. Från början tänkte jag bara spela in lite och prova hur det blev. Sen råkar man spela in något som man är nöjd med och då vill man inte ta bort det ursprungliga för då blir takten och sådär helt fuckad. I och för sig kanske man kan klippa och klistra lite men...äh.
Nu sitter jag här och icke-pluggar. Men jag var ju så sugen på att blogga eftersom det hade hänt lite i mitt liv idag (Anna, tentan)."
Mr. Adams förstod ingenting av vad ms. Smith hade sagt, men tog det hela med god ro. Han visste innerst inne att hon fortfarande älskade honom. Galen eller ej.
Plötsligt ringde det på här hemma. Snabb i tanken som man är kom jag fram till att det måste vara Johan. Inte utan hast gick jag och öppnade dörren in till korridoren. Där stod han mycket riktigt.
Vi pratade om recent events i våra liv. Jag visade mitt dragspel samt lite hur man spelar på det. Men jag ville inte vråla på alltför mycket med dragspelet klockan halv tolv på en söndagskväll. Det kan tänkas störa en del. Så jag spelade lite ödmjukt och snällt på det.
Vi tittade på ett Houseavsnitt som jag hade spelat in förra tisdagen. Johan somnade i min säng och jag somnade på en madrass som jag, strategiskt, placerat på golvet.
Strax efter ett vaknade vi upp och Johan ansåg att det vore lämpligt att gå hem. Handlingskraftig som han är, så gick han också hem. Jag gick och lade mig.
Väckarklockan i form utav min mobiltelefon ringde ovanligt kraftfullt tyckte jag. Jag gick upp snabbt som fan.
[Morgonritual]
Jag kom till skolan för seminarium. Vi skulle ha gruppdiskussioner. Min grupp bestod av Alex, Daniel och Jonna. Och mig själv såklart, annars vet jag inte om det hade varit min grupp. Vi ville så gärna sätta oss någonstans bra. Vi gick iväg och letade platser. Då såg jag henne. Anna. Jag vinkade och vi möttes i en varm kram. Mitt hjärta slog hårt.
Vi är gamla kursare. Jag har alltid känt en viss kontakt med Anna. Tydligen är jag kär i henne, att döma av mitt hjärtas reaktion. Jag tänker på henne ibland. Jag hade inte träffat henne på kanske 8-9 månader. Hon är bra Anna. Sötsnygg, väldigt glad och rolig. Busig. Godhjärtad. Hon skulle vara bra för mig. Undrar om hon är singel. Jag tror att hon körde en Amelie och frågade mig indirekt om jag hade någon flickvän. Jag hörde inte riktigt vad hon sa. Men i vilket fall som helst deklarerade jag tydligt att jag minsann inte hade någon flickvän.
Vi var båda tvungna att fortsätta med vårat. Hon undrade om jag skulle ut någonting, jag svarade att jag inte visste. Hon tyckte att jag skulle komma till premiären av bryggan på tisdag. På tisdag. Är det imorgon? Eller är det nästa tisdag? Jag borde kolla upp när bryggan har premiär och sedermera övertyga, typ Johan att vi skall gå dit.
Hursomhelst fortlöpte seminariet och efter det gick vi och kikade på resultaten till tentan om hinduer och buddhister och sådant. Den tentan som jag verkligen inte trodde att jag klarade. Det visade sig att jag faktiskt klarade den, helt oförtjänt. Efter det kändes det som att jag kunde klara allting här i världen. Vi gick och fikade; jag belönade mig själv med en bit blåbärsprinsesstårta. Rätt åt mig.
Vi satt och pratade och spelade kort. Vi började med en omgång "finns i sjön". Jonna var så överlägset skicklig så vi ville inte spela mer sedan hon utklassat oss. Sedan spelade vi neger och president som vi döpte om till nisse och tomte eftersom vi var så politiskt korrekta.
Sedan gick vi till akademibokhandeln där jag tänkte skaffa en bok om gudinnor och horor och grejer. Jag hittade den inte men jag impulsköpte "plötsligt i vinslöv" dvd:n som jag sneglat en smula på.
Sen gick jag hem och lade på ett dragspel på en låt som heter stop looking at me. Det blev inge bra. Problemet är att pianospelet inte är något bra, det innehåller pauser som inte är i takt. Från början tänkte jag bara spela in lite och prova hur det blev. Sen råkar man spela in något som man är nöjd med och då vill man inte ta bort det ursprungliga för då blir takten och sådär helt fuckad. I och för sig kanske man kan klippa och klistra lite men...äh.
Nu sitter jag här och icke-pluggar. Men jag var ju så sugen på att blogga eftersom det hade hänt lite i mitt liv idag (Anna, tentan)."
Mr. Adams förstod ingenting av vad ms. Smith hade sagt, men tog det hela med god ro. Han visste innerst inne att hon fortfarande älskade honom. Galen eller ej.
söndag 20 maj 2007
Hej KP!
Jag fortsätter från förra inlägget. Vi hittade inga hawaiiskjortor, men vi skaffade lite hawaiiga kläder.
Sen drog vi hem till mig och tittade på animen the cat returns medans vi väntade på att min storebror behagade sluta jobba. Vilket blev i niotiden. Han jobbade alltså från sju till nio den dagen. Det vill säga en helt vanlig arbetsdag i min workaholica storebrors liv.
Sen har jag varit hemma och pluggat och hängt en del i allmänhet. Jag var över till Stefan nån kväll och spelade tv-spel. Sen minns jag inte riktigt vad jag gjorde i övrigt. Det kanske inte var så händelserika dagar. Så vi hoppar raskt till:
Lördagen. Dagen då vi skulle till Hawaii. Fast på förmiddagen drog jag, Stefan och min storebror till Vendel där Stefan och storebror skulle köra enduro. Jag skulle agera serviceman, något som jag är ganska dålig på. Det var Stefans första motorcykeltävling och han skötte sig bra tyckte jag. Stefan kom 29:a av 37 stycken. Fredrik skötte sig också bra och kom tia.
Efter vi var klara där svängde vi på vägen hem till lyktan där vi åt mat. Sen åkte vi hem och piffade. Jag hade ett par beiga shorts på mig och en gul och brun surft-shirt samt en uppknäppt vit skjorta. Sen hade jag min ukulélé också som accesoar. Oh och mina flashiga glasögonclips också.
Vi tog bussen till Alunda för vi skulle över till Fredriks kompis Johan och förfesta en smula. Där var det lite folk osså hängde vi där och jag drack ett par öl.
Efter ett tag gick vi ner till Alundas busstation (nåja) där vi siktade och äntrade transportmedlet som skulle ta oss till hulahulaland. Det var en buss alltså. Sen bar det iväg till hawaii och jag underhöll en smula med magnifikt ukulelespel i bussen, till allas trevnad och, kanske i större grad, njutning.
Vi kom fram till Hawaii, alltså Ekeby bygdegård i hulahulakläder. Alla var glada och snart ganska fulla. Det var 80-90 personer på tillställningen. Jag kände kanske 60-70% av de som var där. Överlag var det väldigt trevligt och roligt måste jag säga. Jag dansade som attans, förstås. Fyra tjejer kommenterade mitt hår. Mitt hår är lite utav min grej. Det är det som gör att jag står ut lite bland mängden.
Jag blev lite kär i två tjejer, fast de var ju såklart upptagna märkte jag sen.
Idag har jag varit en smula bakfull. Det är tråkigt att vara bakis.
Så min fråga till er är naturligtvis; är jag bög?
Sen drog vi hem till mig och tittade på animen the cat returns medans vi väntade på att min storebror behagade sluta jobba. Vilket blev i niotiden. Han jobbade alltså från sju till nio den dagen. Det vill säga en helt vanlig arbetsdag i min workaholica storebrors liv.
Sen har jag varit hemma och pluggat och hängt en del i allmänhet. Jag var över till Stefan nån kväll och spelade tv-spel. Sen minns jag inte riktigt vad jag gjorde i övrigt. Det kanske inte var så händelserika dagar. Så vi hoppar raskt till:
Lördagen. Dagen då vi skulle till Hawaii. Fast på förmiddagen drog jag, Stefan och min storebror till Vendel där Stefan och storebror skulle köra enduro. Jag skulle agera serviceman, något som jag är ganska dålig på. Det var Stefans första motorcykeltävling och han skötte sig bra tyckte jag. Stefan kom 29:a av 37 stycken. Fredrik skötte sig också bra och kom tia.
Efter vi var klara där svängde vi på vägen hem till lyktan där vi åt mat. Sen åkte vi hem och piffade. Jag hade ett par beiga shorts på mig och en gul och brun surft-shirt samt en uppknäppt vit skjorta. Sen hade jag min ukulélé också som accesoar. Oh och mina flashiga glasögonclips också.
Vi tog bussen till Alunda för vi skulle över till Fredriks kompis Johan och förfesta en smula. Där var det lite folk osså hängde vi där och jag drack ett par öl.
Efter ett tag gick vi ner till Alundas busstation (nåja) där vi siktade och äntrade transportmedlet som skulle ta oss till hulahulaland. Det var en buss alltså. Sen bar det iväg till hawaii och jag underhöll en smula med magnifikt ukulelespel i bussen, till allas trevnad och, kanske i större grad, njutning.
Vi kom fram till Hawaii, alltså Ekeby bygdegård i hulahulakläder. Alla var glada och snart ganska fulla. Det var 80-90 personer på tillställningen. Jag kände kanske 60-70% av de som var där. Överlag var det väldigt trevligt och roligt måste jag säga. Jag dansade som attans, förstås. Fyra tjejer kommenterade mitt hår. Mitt hår är lite utav min grej. Det är det som gör att jag står ut lite bland mängden.
Jag blev lite kär i två tjejer, fast de var ju såklart upptagna märkte jag sen.
Idag har jag varit en smula bakfull. Det är tråkigt att vara bakis.
Så min fråga till er är naturligtvis; är jag bög?
måndag 14 maj 2007
I dont believe love will last forever - love me now!
Only numbers med fries and stereotypes. Linus lillebror spelar gitarr i det bandet, de är väldigt bra tycker jag.
Idag var jag på föreläsning. Hmm. Sen gick jag hem och gjorde det jag brukar göra om dagarna. Spela dataspel och musik. Inte så dåligt ändå.
Jag tycker om att spela dataspel. Det är väldigt rogivande. Jag kommer nog spela dataspel i hela mitt liv, även om jag skulle råka bli vuxen hipp som happ.
Jag tycker om att syssla med musik. Även om jag kanske inte är så särskilt skicklig så skänker det mig mening. Jag får skriva av mig, precis som på den här bloggen. Men det är en liten annan sak att skriva låttexter. De blir liksom mer komprimerade, kärnfullare. De kan förmedla en känsla på ett helt annat sätt. Sen kanske jag inte alltid lyckas förmedla känslan men det är roligt att pröva. Det är också roligt att spela in musik. Det är roligt att småpilla och fundera över vad man kan lägga till för instrument och hur man skall spela på det.
Idag har jag pillat lite med två låtar, båda är runt fyra år gamla. Den ena heter, nog, take me in your arms och har en väldigt bra refräng tycker jag. Texten lyder "take me in your arms, I look better that way". Den andra handlar om att tro att man inte förtjänar någons kärlek. Den heter stop looking at me.
Jag måste se till att ta med dragspelet hem-hemifrån när jag kommer tillbaka till Uppsala. Jag skall nämligen hem en sväng imorgon. Förmodligen stannar jag till söndag. På lördag skall jag till Hawaii. Det kommer förhoppningsvis bli superkul. Imorgon skall jag och Stefan (han skall också till Hawaii) försöka få tag i Hawaiiskjortor.
Jag tänker alltid att jag inte har något att säga när jag börjar skriva ett blogginlägg men det blir alltid lite text ändå.
Ta mig till kärlek, ta mig till dans.
Idag var jag på föreläsning. Hmm. Sen gick jag hem och gjorde det jag brukar göra om dagarna. Spela dataspel och musik. Inte så dåligt ändå.
Jag tycker om att spela dataspel. Det är väldigt rogivande. Jag kommer nog spela dataspel i hela mitt liv, även om jag skulle råka bli vuxen hipp som happ.
Jag tycker om att syssla med musik. Även om jag kanske inte är så särskilt skicklig så skänker det mig mening. Jag får skriva av mig, precis som på den här bloggen. Men det är en liten annan sak att skriva låttexter. De blir liksom mer komprimerade, kärnfullare. De kan förmedla en känsla på ett helt annat sätt. Sen kanske jag inte alltid lyckas förmedla känslan men det är roligt att pröva. Det är också roligt att spela in musik. Det är roligt att småpilla och fundera över vad man kan lägga till för instrument och hur man skall spela på det.
Idag har jag pillat lite med två låtar, båda är runt fyra år gamla. Den ena heter, nog, take me in your arms och har en väldigt bra refräng tycker jag. Texten lyder "take me in your arms, I look better that way". Den andra handlar om att tro att man inte förtjänar någons kärlek. Den heter stop looking at me.
Jag måste se till att ta med dragspelet hem-hemifrån när jag kommer tillbaka till Uppsala. Jag skall nämligen hem en sväng imorgon. Förmodligen stannar jag till söndag. På lördag skall jag till Hawaii. Det kommer förhoppningsvis bli superkul. Imorgon skall jag och Stefan (han skall också till Hawaii) försöka få tag i Hawaiiskjortor.
Jag tänker alltid att jag inte har något att säga när jag börjar skriva ett blogginlägg men det blir alltid lite text ändå.
Ta mig till kärlek, ta mig till dans.
söndag 13 maj 2007
They give no fuck!
All u can eat med Ben Folds är onekligen en bra låt. Kolla här bara!
Det är ljust till typ klockan tio nuförtiden upptäckte jag idag. Sommaren upphör aldrig att förvåna.
Idag har jag färdigställt HoMMIII II, den blev ganska baktung, hoppas de som lyssnar på den orkar till slutet på den, det är där det händer. Undrar vad nästa projekt blir? Jag är lite sugen på att göra en cowboylåt. Another one bites the dust med Queen var från början tänkt att vara en cowboylåt. Synd att den inte blev det. En cowboylåt signerad Freddie Mercury skulle kunna vara hur bra som helst. Nu är den väl sådär, knappast någon av Queens bästa stunder.
Förutom att pyssla med musik har jag pluggat lite. Hmm...den här dagen har verkligen försvunnit utan att jag förstod var den tog vägen. Hursomhelst var jag över till Johan en sväng nu på kvällen. Vi hängde och tittade en smula på TV.
Johan sover alltid på rygg berättade han. Jag sover alltid på sida, eller snarare, jag somnar alltid på sida, men det kanske ändrar sig i sömnen. En bra sak som jag gör i sömnen är att jag inte snarkar. Jag snarkar ingenting, inte ens lite. Om jag inte är förkyld förstås, då kanske jag snarkar.
En annan bra sak med mina sovvanor är att jag inte störs av folk som snarkar, tvärtom tycker jag att det är rätt behagligt och sövande. Jag kanske är rätt bra på att sova.
Jag brukar, ungefär tio gånger om dagen yttra orden "Det är inte lätt att va snygg". Idag yttrade jag orden "Det är inte lätt att va snygg och inte veta om det". Jag tycker att det förra uttrycket är väldigt bra. Det andra är mindre bra som uttryck men är väldigt innehållsrikt på det sättet att det beskriver mig ganska bra.
Men egentligen är det inte där skon klämmer riktigt. Även om jag inte är den totala superhunken så är jag väl inte helt anskrämlig till det yttre [går till en spegel för att titta efter, mycket riktigt, inte helt anskrämlig]. Mitt dåliga självförtroende sitter nog i den jag är. Jag är vanvettigt tråkig och ohäftig. Jag kan inte leva upp till häftighetsidealet som finns där ute. Jag är mest snäll. "And girls dont want boys who are kind".
Äh.
Det är ljust till typ klockan tio nuförtiden upptäckte jag idag. Sommaren upphör aldrig att förvåna.
Idag har jag färdigställt HoMMIII II, den blev ganska baktung, hoppas de som lyssnar på den orkar till slutet på den, det är där det händer. Undrar vad nästa projekt blir? Jag är lite sugen på att göra en cowboylåt. Another one bites the dust med Queen var från början tänkt att vara en cowboylåt. Synd att den inte blev det. En cowboylåt signerad Freddie Mercury skulle kunna vara hur bra som helst. Nu är den väl sådär, knappast någon av Queens bästa stunder.
Förutom att pyssla med musik har jag pluggat lite. Hmm...den här dagen har verkligen försvunnit utan att jag förstod var den tog vägen. Hursomhelst var jag över till Johan en sväng nu på kvällen. Vi hängde och tittade en smula på TV.
Johan sover alltid på rygg berättade han. Jag sover alltid på sida, eller snarare, jag somnar alltid på sida, men det kanske ändrar sig i sömnen. En bra sak som jag gör i sömnen är att jag inte snarkar. Jag snarkar ingenting, inte ens lite. Om jag inte är förkyld förstås, då kanske jag snarkar.
En annan bra sak med mina sovvanor är att jag inte störs av folk som snarkar, tvärtom tycker jag att det är rätt behagligt och sövande. Jag kanske är rätt bra på att sova.
Jag brukar, ungefär tio gånger om dagen yttra orden "Det är inte lätt att va snygg". Idag yttrade jag orden "Det är inte lätt att va snygg och inte veta om det". Jag tycker att det förra uttrycket är väldigt bra. Det andra är mindre bra som uttryck men är väldigt innehållsrikt på det sättet att det beskriver mig ganska bra.
Men egentligen är det inte där skon klämmer riktigt. Även om jag inte är den totala superhunken så är jag väl inte helt anskrämlig till det yttre [går till en spegel för att titta efter, mycket riktigt, inte helt anskrämlig]. Mitt dåliga självförtroende sitter nog i den jag är. Jag är vanvettigt tråkig och ohäftig. Jag kan inte leva upp till häftighetsidealet som finns där ute. Jag är mest snäll. "And girls dont want boys who are kind".
Äh.
Objektifiering och ytlighet
Jag var och kikade på när min storebror körde enduro idag. Det fanns en söt endurotjej där som jag kikade lite på. En endurotjej kanske vore något. Jag är en smula sugen på att börja köra kross. Det verkar ganska roligt. Dock så är det ganska lätt att skada sig när man kör motorcykel. Det är skitsamma om jag bryter ett ben eller så men jag är lite orolig för om jag skulle skada mina händer permanent så att jag inte kunde spela piano eller gitarr och sådär.
Det känns som en kommentar angående min behandling av tjejer i den här bloggen vore på sin plats. Jag är medveten om att jag objektifierar tjejer när jag skriver om dem på det sätt som jag gör. Nästan uteslutande kommenterar jag deras utseende. Ytligt så det förslår. Problemet är att jag aldrig kommer tillräckligt nära för att objekten skall kunna bli subjekt. Jag vet ingenting om tjejer, hur de fungerar eller vilka de är. Därför förblir de objekt utifrån min synvinkel. Tjejerna i fråga är naturligtvis subjekt, rent objektivt, men det vet jag ingenting om, så det enda jag kan göra är att beskriva dem som objekt.
Jag kom hem från enduron och hängde. Jag spelade in lite på HoMMIII II, jag tror den har 14 spår nu. Vissa av spåren är dock korrigeringar och sådär. Det är iaf den mest avancerade låt jag har gjort, om man mäter avancerat i form av spår. Jag har (minst) två saker kvar att göra dock; lägga på en gitarr i den andra refrängen och lägga på en bra sång. Jag kanske lägger på nån falsett eller så också, vi får se.
Stefan kom och plockade upp mig och vi drog till Spader en sväng. Sen drog vi till v-dala. Jag träffade en gammal kursare. Hon och jag satt och pratade så till den milda grad att vi missade att kika på bandet those dancing days. Jag blev ganska missnöjd när jag upptäckte att de redan hade spelat.
I vilket fall som helst tror jag att min gamla kursare ville ha mig. Hon är vacker och bra. Det finns dock ett problem. Jag tror att hon tror att hon vill ha mig. Egentligen vill hon nog inte det. Hon känner mig nog inte tillräckligt bra. Men å andra sidan kanske inte jag känner henne tillräckligt bra och i själva verket kanske hon vill ha mig på riktigt och jag har bara missbedömt henne. Nåväl vi kanske träffas igen om ett halvår eller nåt och då kanske saken kan bli utredd.
Jag träffade Gabriel danspojke. Världens bästa dansör. De bästa dagarna i mitt liv var när dansgänget gick på Stones(Kalmars nation) och dansade som attans. Det var de två första terminerna som jag gick på universitetet. Gabriel danspojke var en ytterst väsentlig del av dansgänget. Lorre, han som håller i och dj:ar på velvet (v-dala klubben), spelade Håkan Hellströms gullbergskaj paradis - nostalgichock! (Tack Saom för det uttrycket). Vi dansade naturligtvis som attans.
I kön till garderoben pratade jag en del med en tjej som hette Maja (tror jag). Hon var skön. När jag hade fått min jacka smet jag därifrån ganska snabbt. Vad jag kanske borde ha gjort vore att stanna kvar i hennes närhet och fortsätta prata med henne. Sen kunde jag föreslagit att vi skulle gå hem till någon av oss för att prata och lyssna på musik hela natten (precis som det scenario jag har målat upp i en låt, jag kanske spelar in den nån gång). Jag skulle ha sagt det med helt ärligt uppsåt. Men det skulle inte Maja ha vetat så då skulle hon bara tro att jag ville ha ett one night stand. Fast det vet jag ju inte. Jag smet i vilket fall som helst. Som vanligt.
Jag är inte så förtjust i one night stands. Tror jag. Jag har aldrig haft något. Jag har inga moraliska problem med det konceptet. Det är bara att jag tror att jag skulle ha svårt att ha ett one night stand utan att bli kär. För jag skulle inte vilja ha ett one night stand med någon som jag inte skulle kunna bli kär i och skulle jag ha det med någon som jag skulle kunna bli kär i så skulle jag säkerligen bli kär i den. Det blir väldigt jobbigt att bli kär i någon för vilken man är ett one night stand. Man blir så sårbar helt enkelt. Jag vill inte bli sårad. Ändå går jag som en hermelin runt het potatismos. Där potatismoset är källan till såren; tjejerna.
Godnatt bloggen.
Det känns som en kommentar angående min behandling av tjejer i den här bloggen vore på sin plats. Jag är medveten om att jag objektifierar tjejer när jag skriver om dem på det sätt som jag gör. Nästan uteslutande kommenterar jag deras utseende. Ytligt så det förslår. Problemet är att jag aldrig kommer tillräckligt nära för att objekten skall kunna bli subjekt. Jag vet ingenting om tjejer, hur de fungerar eller vilka de är. Därför förblir de objekt utifrån min synvinkel. Tjejerna i fråga är naturligtvis subjekt, rent objektivt, men det vet jag ingenting om, så det enda jag kan göra är att beskriva dem som objekt.
Jag kom hem från enduron och hängde. Jag spelade in lite på HoMMIII II, jag tror den har 14 spår nu. Vissa av spåren är dock korrigeringar och sådär. Det är iaf den mest avancerade låt jag har gjort, om man mäter avancerat i form av spår. Jag har (minst) två saker kvar att göra dock; lägga på en gitarr i den andra refrängen och lägga på en bra sång. Jag kanske lägger på nån falsett eller så också, vi får se.
Stefan kom och plockade upp mig och vi drog till Spader en sväng. Sen drog vi till v-dala. Jag träffade en gammal kursare. Hon och jag satt och pratade så till den milda grad att vi missade att kika på bandet those dancing days. Jag blev ganska missnöjd när jag upptäckte att de redan hade spelat.
I vilket fall som helst tror jag att min gamla kursare ville ha mig. Hon är vacker och bra. Det finns dock ett problem. Jag tror att hon tror att hon vill ha mig. Egentligen vill hon nog inte det. Hon känner mig nog inte tillräckligt bra. Men å andra sidan kanske inte jag känner henne tillräckligt bra och i själva verket kanske hon vill ha mig på riktigt och jag har bara missbedömt henne. Nåväl vi kanske träffas igen om ett halvår eller nåt och då kanske saken kan bli utredd.
Jag träffade Gabriel danspojke. Världens bästa dansör. De bästa dagarna i mitt liv var när dansgänget gick på Stones(Kalmars nation) och dansade som attans. Det var de två första terminerna som jag gick på universitetet. Gabriel danspojke var en ytterst väsentlig del av dansgänget. Lorre, han som håller i och dj:ar på velvet (v-dala klubben), spelade Håkan Hellströms gullbergskaj paradis - nostalgichock! (Tack Saom för det uttrycket). Vi dansade naturligtvis som attans.
I kön till garderoben pratade jag en del med en tjej som hette Maja (tror jag). Hon var skön. När jag hade fått min jacka smet jag därifrån ganska snabbt. Vad jag kanske borde ha gjort vore att stanna kvar i hennes närhet och fortsätta prata med henne. Sen kunde jag föreslagit att vi skulle gå hem till någon av oss för att prata och lyssna på musik hela natten (precis som det scenario jag har målat upp i en låt, jag kanske spelar in den nån gång). Jag skulle ha sagt det med helt ärligt uppsåt. Men det skulle inte Maja ha vetat så då skulle hon bara tro att jag ville ha ett one night stand. Fast det vet jag ju inte. Jag smet i vilket fall som helst. Som vanligt.
Jag är inte så förtjust i one night stands. Tror jag. Jag har aldrig haft något. Jag har inga moraliska problem med det konceptet. Det är bara att jag tror att jag skulle ha svårt att ha ett one night stand utan att bli kär. För jag skulle inte vilja ha ett one night stand med någon som jag inte skulle kunna bli kär i och skulle jag ha det med någon som jag skulle kunna bli kär i så skulle jag säkerligen bli kär i den. Det blir väldigt jobbigt att bli kär i någon för vilken man är ett one night stand. Man blir så sårbar helt enkelt. Jag vill inte bli sårad. Ändå går jag som en hermelin runt het potatismos. Där potatismoset är källan till såren; tjejerna.
Godnatt bloggen.
fredag 11 maj 2007
Dagens uttryck m.m.
Dagens uttryck: själslig slaskhink. Johan hade agerat själslig slaskhink åt en kille i hans klass igår. Dvs. killen hade talat ut med Johan, och Johan hade lyssnat på honom. Själsliga slaskhinkar är bra. Det är också ett bra uttryck.
Jag var på föreläsning idag. Det var naturligtvis lika fantastiskt som vanligt. Efter det gick vi och fredagsfikade. Det var trevligt. Jag berättade om min kärlek till Alaina. Stina sa att hon såg ut som något slags djur. Jag tycker minsann att hon ser ut som en människa. En väldigt söt människa som om det inte vore nog.
Jag kilade hem och grejade en smula med HoMMIII II (när skall jag bli klar med den låten?). Efter ett tag drog jag över till Johan. Där varvade vi FFXII. Sen kom Hockey-Micke, Mange och Limpan och vi spelade poker och drack öl.
Efter det drog vi till någon korridorsfest. När resten av gossarna skulle dra till värmlands drog jag hem. Jag skall ut och dansa imorgon och jag hade ingen lust att gå till köttmarknadsvärmland direkt.
Så nu sitter jag här. Jag kanske skall åka och titta på när min storebror kör kross imorgon. Vi får se.
Jag var på föreläsning idag. Det var naturligtvis lika fantastiskt som vanligt. Efter det gick vi och fredagsfikade. Det var trevligt. Jag berättade om min kärlek till Alaina. Stina sa att hon såg ut som något slags djur. Jag tycker minsann att hon ser ut som en människa. En väldigt söt människa som om det inte vore nog.
Jag kilade hem och grejade en smula med HoMMIII II (när skall jag bli klar med den låten?). Efter ett tag drog jag över till Johan. Där varvade vi FFXII. Sen kom Hockey-Micke, Mange och Limpan och vi spelade poker och drack öl.
Efter det drog vi till någon korridorsfest. När resten av gossarna skulle dra till värmlands drog jag hem. Jag skall ut och dansa imorgon och jag hade ingen lust att gå till köttmarknadsvärmland direkt.
Så nu sitter jag här. Jag kanske skall åka och titta på när min storebror kör kross imorgon. Vi får se.
torsdag 10 maj 2007
Alaina, stackars mitt hjärta
Jag såg på American Idol igår. Alaina m.fl. åkte ut. Jag var lite kär i Alaina. Hon var väldigt söt osså grät hon hela tiden. Jag gillar tjejer som kan gråta. Mannen med det coola namnet och sisådäriga skägget, Sundance Head, grät också en massa igår.
Jag tycker om att gråta och grät pyttelite idag när vi körade och sjöng "Om du var här" (Kent-låten ni vet). Jag tycker inte om att böla, och jag tycker inte om tjejer som bölar heller. När man var liten var det alltid dumma killar som fick en att böla, när man har blivit stor är det dumma tjejer som får en att böla. Jag bölar inte så ofta som tur är.
Jag kanske borde leverera en distinktion mellan gråta och böla. När man bölar låter man en massa, när man gråter kommer det inte så mycket ljud mer än möjligtvis någon snörvling.
Det jag gillar med att gråta är förmodligen att jag känner mig befriad från machoideal när jag gråter. Det känns som mig att gråta. Oavsett om det är "manligt" eller "kvinnligt".
Igår somnade jag efter fyra någon gång.
Idag vaknade jag runt tio och passade på att gå upp. Jag spelade Icewind dale. Sen försökte jag få tag på Johan för jag ville gå ner på stan och det vore trevligt med sällskap. Jag fick tag på honom strax efter klockan 12, Han meddelade att han hade föreläsningar och sånt hela dagen. Då fick jag gå ner på stan själv.
Först gick jag till apoteket och köpte skitproffsiga öronproppar. Sen gick jag till musikbörsen och köpte en mick. Efter det passade jag på att äta på burger king.
När jag kom hem musikgrejade jag lite sen tittade jag på filmen "Capote". Den var rätt bra tyckte jag nog. Det går en dokumentär om Truman Capote (också bra namn) på tvåan ikväll, 23:15. Det är samtidigt som slutet av eurovisionssemifinalen. Jag kanske får lov att spela in capote dokumentären.
Det är DJ Bobo nu. Han sjunger nästan lika dåligt som jag. Jag och Johan listade top 1 DJ:s för ett tag sen. Jag bidrog med DJ Bobo och fick medhåll. Märkligt att han fortfarande kan hålla sig aktuell med sådan typisk 90-tals musik.
Ang. eurovisiongrejen så är nog Kristian Luuk en väldigt skön kommentator. Även om jag också gillade Pekka Heino och hans sköna sarkasmer.
Det var en tjej som spanade lite på mig på körgrejen idag. Så jag spanade tillbaka lite.
Snipp Snapp snut, så var sagan slut. För den här gången.
Jag tycker om att gråta och grät pyttelite idag när vi körade och sjöng "Om du var här" (Kent-låten ni vet). Jag tycker inte om att böla, och jag tycker inte om tjejer som bölar heller. När man var liten var det alltid dumma killar som fick en att böla, när man har blivit stor är det dumma tjejer som får en att böla. Jag bölar inte så ofta som tur är.
Jag kanske borde leverera en distinktion mellan gråta och böla. När man bölar låter man en massa, när man gråter kommer det inte så mycket ljud mer än möjligtvis någon snörvling.
Det jag gillar med att gråta är förmodligen att jag känner mig befriad från machoideal när jag gråter. Det känns som mig att gråta. Oavsett om det är "manligt" eller "kvinnligt".
Igår somnade jag efter fyra någon gång.
Idag vaknade jag runt tio och passade på att gå upp. Jag spelade Icewind dale. Sen försökte jag få tag på Johan för jag ville gå ner på stan och det vore trevligt med sällskap. Jag fick tag på honom strax efter klockan 12, Han meddelade att han hade föreläsningar och sånt hela dagen. Då fick jag gå ner på stan själv.
Först gick jag till apoteket och köpte skitproffsiga öronproppar. Sen gick jag till musikbörsen och köpte en mick. Efter det passade jag på att äta på burger king.
När jag kom hem musikgrejade jag lite sen tittade jag på filmen "Capote". Den var rätt bra tyckte jag nog. Det går en dokumentär om Truman Capote (också bra namn) på tvåan ikväll, 23:15. Det är samtidigt som slutet av eurovisionssemifinalen. Jag kanske får lov att spela in capote dokumentären.
Det är DJ Bobo nu. Han sjunger nästan lika dåligt som jag. Jag och Johan listade top 1 DJ:s för ett tag sen. Jag bidrog med DJ Bobo och fick medhåll. Märkligt att han fortfarande kan hålla sig aktuell med sådan typisk 90-tals musik.
Ang. eurovisiongrejen så är nog Kristian Luuk en väldigt skön kommentator. Även om jag också gillade Pekka Heino och hans sköna sarkasmer.
Det var en tjej som spanade lite på mig på körgrejen idag. Så jag spanade tillbaka lite.
Snipp Snapp snut, så var sagan slut. För den här gången.
onsdag 9 maj 2007
There isnt such a girl
Idag har jag ägnat mig åt HoMMIII II (låten). Jag visste inte vad jag skulle göra av den så då frågade jag Linus lillebror Niklas (som kan sånt). Han föreslog en gitarrslinga som jag snodde, delvis.
Förutom det har jag varit på seminarium. Jag var rätt dålig. Inte ett av mina främsta seminarium (seminaria?). Mitt bästa seminarium någonsin var min b-uppsatsventilation i tros- och livsåskådning B. Jag minns det som igår, jag var het då. Min opponering på den b-uppsats som jag skulle opponera på var hur bra som helst. Inte för att jag hittade så många fel eller dylikt; det är ju inte därför man är där, utan för att upplägget och formuleringarna gick så bra.
Stefan har varit här idag. Vi åt en massa chips och tittade på Napoleon Dynamite.
Jag misstänker att instrumentet triangel är väldigt väldigt tinnitusframkallande. Det är ett av de mer kraftfulla musikaliska vapnen som finns, det skall man inte glömma bort. Jag tror att jag borde skaffa mig ett par bra öronproppar som jag kan ha när jag skall spela triangel. Undrar hur Doris klarar sig.
Förutom det har jag varit på seminarium. Jag var rätt dålig. Inte ett av mina främsta seminarium (seminaria?). Mitt bästa seminarium någonsin var min b-uppsatsventilation i tros- och livsåskådning B. Jag minns det som igår, jag var het då. Min opponering på den b-uppsats som jag skulle opponera på var hur bra som helst. Inte för att jag hittade så många fel eller dylikt; det är ju inte därför man är där, utan för att upplägget och formuleringarna gick så bra.
Stefan har varit här idag. Vi åt en massa chips och tittade på Napoleon Dynamite.
Jag misstänker att instrumentet triangel är väldigt väldigt tinnitusframkallande. Det är ett av de mer kraftfulla musikaliska vapnen som finns, det skall man inte glömma bort. Jag tror att jag borde skaffa mig ett par bra öronproppar som jag kan ha när jag skall spela triangel. Undrar hur Doris klarar sig.
tisdag 8 maj 2007
Plastic pre flight seats
Jag råkade just ta ut Plastic pre flight seats av den magnifike Windmill. Det var inte så svårt; C, Am, G, F genom hela låten (I stort sett). Problemet med att ta ut låtar eller kolla upp dem på internet kan vara att magin försvinner lite. Låtarna blir helt enkelt inte lika fantastiska när man kan spela dom själv. Men förhoppningsvis glömmer man bort att man kan spela dom efter ett tag och då blir de fantastiska igen.
yeah yisss! det är ju american idol nu.
yeah yisss! det är ju american idol nu.
Stimuli
Ibland vill man skriva något. Nu vill jag till exempel skriva ett blogginlägg. Ibland vill jag skriva en låt. Men ibland går det inte så bra. Detta beror på att man inte har fått tillräckligt med stimuli. Idag till exempel har jag inte gjort så särskilt mycket. Jag har Spelat Icewind Dale, pluggat lite och spelat lite musik. Det räcker inte. Det går inte att skriva något när det inte finns något utifrån som inspirerar en.
Om man inte skriver om hur svårt det är att skriva när man inte har något att skriva om det vill säga.
Stefan skulle egentligen ha kommit över och kikat på Napoleon Dynamite ikväll men han kunde inte så vi fick skjuta det på framtiden en smula. Nåväl, jag får väl nöja mig med att se på eminenta House på tv4 ikväll. Jag kanske skall se klart på Capote också.
När man lyssnar på Wendy McNeill blir man så sugen på att spela dragspel. Problemet är bara att mitt dragspel inte är här utan hemma hos mina föräldrar. Mmm dragspel. Det är skitsvårt att spela men härligt.
Om man inte skriver om hur svårt det är att skriva när man inte har något att skriva om det vill säga.
Stefan skulle egentligen ha kommit över och kikat på Napoleon Dynamite ikväll men han kunde inte så vi fick skjuta det på framtiden en smula. Nåväl, jag får väl nöja mig med att se på eminenta House på tv4 ikväll. Jag kanske skall se klart på Capote också.
När man lyssnar på Wendy McNeill blir man så sugen på att spela dragspel. Problemet är bara att mitt dragspel inte är här utan hemma hos mina föräldrar. Mmm dragspel. Det är skitsvårt att spela men härligt.
måndag 7 maj 2007
Om kärlek
Jag har varit hos Johan, vi har spelat tv-spel, tittat på snooker och, inte minst, pratat om att vara kär. Johan sa att han inte blev kär på samma sätt som typ i högstadiet. Då var man konstant kär i någon, så är det inte för Johan längre. Kanske inte för mig heller. Vi trodde att det kunde ha något med mysterier att göra.
I vilket fall som helst sa Johan att anledningen till att man aldrig agerar, när man är (hemligt) kär i någon, är för att man vill behålla den härliga känslan av att vara hemligt kär. Absolut inte för att man är feg eller nåt sånt. Jag höll med.
I Icewind Dale kan man dra av olika spells, till exempel "detect evil" eller "know alignment". Den onda personerna i spelet blinkar då rött, de Goda blinkar grönt och de neutrala blinkar blått (tror jag det var). Jag berättade för Johan om det här. Han sa att det skulle vara praktiskt när man raggade tjejer. Precis min tanke. Johan sa dock att han säkert skulle hänga efter de onda tjejerna ändå. Det skulle nog inte jag. Jag kanske skulle jobba lite mer på mina magi-skills så att jag kan lära mig de här spellsen.
I vilket fall som helst sa Johan att anledningen till att man aldrig agerar, när man är (hemligt) kär i någon, är för att man vill behålla den härliga känslan av att vara hemligt kär. Absolut inte för att man är feg eller nåt sånt. Jag höll med.
I Icewind Dale kan man dra av olika spells, till exempel "detect evil" eller "know alignment". Den onda personerna i spelet blinkar då rött, de Goda blinkar grönt och de neutrala blinkar blått (tror jag det var). Jag berättade för Johan om det här. Han sa att det skulle vara praktiskt när man raggade tjejer. Precis min tanke. Johan sa dock att han säkert skulle hänga efter de onda tjejerna ändå. Det skulle nog inte jag. Jag kanske skulle jobba lite mer på mina magi-skills så att jag kan lära mig de här spellsen.
Such a common bird
...med Wendy McNeill är vanvettigt bra. Till stor del är det dragspelet som gör sitt. Jag måste öva lite mera på mitt dragspel. Jag upptäckte Wendy McNeill häromdagen och tycker att hon är sjukt bra. Such a common bird är den bästa låten av dom jag har hört av henne. Hon och such a common bird finns på myspace här!
Igår pluggade jag och blev sjuk. Sen spelade jag lite data också. På kvällen var jag över en sväng till Linus, det var då jag upptäckte att jag hade blivit sjuk. Ibland kan man vara sjuk fast man upptäcker det inte förrns man rör på sig.
Jag mår bättre idag. En smula åtminstone. Jag har varit i skolan idag. Efter föreläsning satt jag, Daniel och Stina och åt lite i matikum och pratade. Bra.
Sen kom jag hem och har spelat Icewin Dale.
Igår pluggade jag och blev sjuk. Sen spelade jag lite data också. På kvällen var jag över en sväng till Linus, det var då jag upptäckte att jag hade blivit sjuk. Ibland kan man vara sjuk fast man upptäcker det inte förrns man rör på sig.
Jag mår bättre idag. En smula åtminstone. Jag har varit i skolan idag. Efter föreläsning satt jag, Daniel och Stina och åt lite i matikum och pratade. Bra.
Sen kom jag hem och har spelat Icewin Dale.
lördag 5 maj 2007
The fallen leaves that jewel the ground, they know the art of dying
"October song" - The Incredible String Band. Fantastisk textrad. Det blir nog bättre i höst.
Jag tittade på SM-finalen i handboll idag, damernas åtminstone. Kallt kan jag konstatera att min och Johans analys av handbollstjejerns förträfflighet var riktig. Jag blev lite kär i en som sa "gutt!!!" i en segerintervju.
För att fortsätta med återanknytningen till tidigare inlägg så kom jag på att jag glömde bort en alldeles förträfflig "jag har blivit lämnad och är bitter"-låt. "Hats of to Larry" med Del Shannon. Den är hur apbra som helst.
Förutom att titta på handboll så har jag idag tittat på halva (andra halvan) av Freedom writers. Den tog sig lite mot slutet. Jag gillar Hilary Swank (som spelar i filmen) asmycket. Jag tycker att hon är så häftig. Till exempel finns det en bild på henne där hon efter att ha vunnit en av sina Oscars sitter på ett hamburgerhak och äter med Oscarn ståendes på bordet framför henne. Jag försökte googla reda på bilden lite snabbt men misslyckades.
Dessutom har jag kikat på det fantastiska Kaleido Star som går på barnkanalen. Det är typ som sailor moon. Fast sailor moon var nog snäppet bättre. "En liten tjej i jättelånga flätor", jag laddade just hem sailor moon-temat. Väldigt bra. Jag laddade hem det japanska temat också, för säkerhets skull.
Dessutom har pillat en massa med musik. Jag spelade in en låt som jag skrev för hundra år sedan. Jag har ett litet kluvet förhållande till den för den beskriver mig inte alls. Som tur är finns det en rad i slutet på låten som negerar resten av texten; "but luckily these words are only thought". Sen skrev jag en andra vers på låten HoMMIII och lade till en refrängbit. Undrar om det numera är en helt ny låt. I så fall skall den heta HoMM III II. Jag är väldigt nöjd med det namnet i vilket fall som helst så den får nog heta så från och med nu.
Jag gick just och hämtade ett stort glas mjölk. Jag dricker inte mjölk så ofta. Jag kanske är osams med korna, som farmor brukar säga när man inte vill ha mjölk i kaffet. Hon är en riktig gammal bondmora, farmor, och helt underbar.
Efter jag hade donat lite med HoMM III II råkade jag titta på lite Kate Bush grejor. Jag blev fick genast ångest över hur superbra Kate Bush är. Det värsta var att jag tittade på en Kate Bush-grej där hon sjöng live när hon var typ 19-20. Iofs är Kate Bush bäst i världen men man känner sig ändå ganska dålig när man ser Kate Bush in action.
Jag tycker att mina låtar är ganska bra ibland - tills sången kommer. Jag är, quite frankly, inte världens bästa sångare. Jag måste hitta en bra sångare eller sångerska, på samma våglängd, att starta band med. Annars så är Lo-Fi idealet rätt så skönt att klistra på sig så slipper man bli sur bara för att ett triangelslag är lite i otakt.
Nåväl. Snart är det höst...då blir livet hur bra som helst!
Jag tittade på SM-finalen i handboll idag, damernas åtminstone. Kallt kan jag konstatera att min och Johans analys av handbollstjejerns förträfflighet var riktig. Jag blev lite kär i en som sa "gutt!!!" i en segerintervju.
För att fortsätta med återanknytningen till tidigare inlägg så kom jag på att jag glömde bort en alldeles förträfflig "jag har blivit lämnad och är bitter"-låt. "Hats of to Larry" med Del Shannon. Den är hur apbra som helst.
Förutom att titta på handboll så har jag idag tittat på halva (andra halvan) av Freedom writers. Den tog sig lite mot slutet. Jag gillar Hilary Swank (som spelar i filmen) asmycket. Jag tycker att hon är så häftig. Till exempel finns det en bild på henne där hon efter att ha vunnit en av sina Oscars sitter på ett hamburgerhak och äter med Oscarn ståendes på bordet framför henne. Jag försökte googla reda på bilden lite snabbt men misslyckades.
Dessutom har jag kikat på det fantastiska Kaleido Star som går på barnkanalen. Det är typ som sailor moon. Fast sailor moon var nog snäppet bättre. "En liten tjej i jättelånga flätor", jag laddade just hem sailor moon-temat. Väldigt bra. Jag laddade hem det japanska temat också, för säkerhets skull.
Dessutom har pillat en massa med musik. Jag spelade in en låt som jag skrev för hundra år sedan. Jag har ett litet kluvet förhållande till den för den beskriver mig inte alls. Som tur är finns det en rad i slutet på låten som negerar resten av texten; "but luckily these words are only thought". Sen skrev jag en andra vers på låten HoMMIII och lade till en refrängbit. Undrar om det numera är en helt ny låt. I så fall skall den heta HoMM III II. Jag är väldigt nöjd med det namnet i vilket fall som helst så den får nog heta så från och med nu.
Jag gick just och hämtade ett stort glas mjölk. Jag dricker inte mjölk så ofta. Jag kanske är osams med korna, som farmor brukar säga när man inte vill ha mjölk i kaffet. Hon är en riktig gammal bondmora, farmor, och helt underbar.
Efter jag hade donat lite med HoMM III II råkade jag titta på lite Kate Bush grejor. Jag blev fick genast ångest över hur superbra Kate Bush är. Det värsta var att jag tittade på en Kate Bush-grej där hon sjöng live när hon var typ 19-20. Iofs är Kate Bush bäst i världen men man känner sig ändå ganska dålig när man ser Kate Bush in action.
Jag tycker att mina låtar är ganska bra ibland - tills sången kommer. Jag är, quite frankly, inte världens bästa sångare. Jag måste hitta en bra sångare eller sångerska, på samma våglängd, att starta band med. Annars så är Lo-Fi idealet rätt så skönt att klistra på sig så slipper man bli sur bara för att ett triangelslag är lite i otakt.
Nåväl. Snart är det höst...då blir livet hur bra som helst!
fredag 4 maj 2007
Bästa sporttjejerna
Stefan hade inte tid att komma över och kika på Napoleon Dynamite så vi sköt upp det en smula. Jag har istället varit hos Johan och spelat tv-spel och tittat på tv. Vi försökte klura ut vilka mest attraktiva sportjejerna var. Vi enades om ett beslut:
*trumvirvel* :
Handbollstjejerna.
Andra bra kandidater: Fotbollstjejerna, Innebandytjejerna och badmintontjejerna.
Däremot tyckte vi att beachvolleytjejerna, snowboardtjejerna och tennistjejerna hade för mycket attityd.
Jag har haft rätt tråkigt idag. Jag ville skriva en ny låt men jag visste inte vad jag skulle skriva om...och då är det inte lätt.
*trumvirvel* :
Handbollstjejerna.
Andra bra kandidater: Fotbollstjejerna, Innebandytjejerna och badmintontjejerna.
Däremot tyckte vi att beachvolleytjejerna, snowboardtjejerna och tennistjejerna hade för mycket attityd.
Jag har haft rätt tråkigt idag. Jag ville skriva en ny låt men jag visste inte vad jag skulle skriva om...och då är det inte lätt.
Förteckning över span
På förekommen anledning (kommentarer två inlägg ner) tänkte jag nu försöka sammanställa en lista över de span som jag har haft genom åren. Jag kommer förmodligen att missa minst 75% av spanen som jag har haft. Under detta arbete kommer jag lyssna på Sibiria, för inspiration.
Jag tänker börja med att stipulera en definition av vad ett "span" är: "Ett span är någon som man har betraktat, lite i hemlighet, och känt en viss åtrå inför. Denna åtrå är oftast mest baserad på objektets yttre kvalifikationer. För att spanet skall vara ett span krävs det också någon form av kontinuerlighet; man måste spana på personen minst två gånger för att spanet skall kunna klassas som ett span. Ett span är någon som man inte känner. Därmed diskvalificeras personer som klasskamrater och flickvänner."
Jag tänker inte skriva ut namnen på personerna, istället skriver jag begynnelsebokstaven i deras förnamn. Om jag inte vet, eller har glömt bort namnet skriver jag X. Ibland använder jag ett kodnamn som inte är spanets riktiga namn. Jag tänker lista spanen i någorlunda kronologisk ordning efter epoker i mitt liv, nu kör vi:
Högstadiet
J - Två år äldre än mig, hon gick i nian när jag gick i sjuan. Vi var i samma elevråd. Kan ha haft de bästa ögonen som jag någonsin har sett. Jag försökte googla henne häromsistens för att se hur hon såg ut nuförtiden men misslyckades. Hon har ett vanligt namn och bildsökningen gav inga resultat. Jag har inte sett henne sen hon gick i nian, så jag var lite nyfiken.
T - Halvspan kanske, gick i paralellklass.
I - Ett år yngre än mig. En uppenbarelse, fantastiskt vacker. Jag misstänker att alla straighta pojkar och lesbianer på skolan var kära i henne. Jag satt framför henne på en buss en gång när hon talade i telefon. Hon svor som en borstbindare. Det var lite oattraktivt, men men.
H - Ett år yngre än mig. Söt. Cool tjej.
X1 - Två år yngre än mig, jag borde verkligen komma ihåg namnet. Jag har till och med talat med henne flera gånger.
X2 - Två år yngre än mig, var i samma elevråd. Hon var konstig och flamsig men jag tyckte om henne ändå.
Gymnasiet
M - Ett år yngre än mig. Toksöt liten sak. Hon läser till lärare nu. Hennes elever kommer bergis få apsvårt att koncentrera sig.
X3 - Två år yngre än mig. Läste natur, en häftig katt. Söt därtill.
X4 - Två år yngre än mig. En söt tjej.
E - Läste franska med mig. Superbra tjej. Vi dansade en massa en gång. Det var bra det. Söt också.
Lumpen
X5 - Det fanns en tjej i en parallellpluton som vi pojkar brukade prata om. Söt som katten.
Universitetet (före Jill)
J - Kursare, filosofi. Supersöt...hade/har en superhäftig pojkvän. Typiskt.
H - Kursare, filosofi. Dansflicka, var ett span, blev en vän.
Klara - Den tjej som har påverkat mitt liv mest utan att jag har talat med personen i fråga. The ultimate span. Vi gick och dansade på Kalmars klubb Stones och där var hon alltsomoftast. Hon såg mig och våra ögon möttes typ hela tiden men jag vågade aldrig. Nån gång ställde hon sig och dansade bredvid mig och då frös jag. Jag kunde inte röra mig elle göra nånting. Jag har nog skrivit typ 20 låtar om henne. Jag ångrar dagligen att jag inte pratade med henne. Speciellt dagar som dessa. Hon hette inte Klara egentligen, det var dock det kodnamnet som jag och Linus gav henne. Linus fiskade reda på att hon hette Johanna genom en gemensam bekant, men mer än så vet jag inte så jag kan liksom inte kolla upp henne. AARRRGGHHHHH!!!
(Sen kom Jill med vilket spaningsverksamheten lades ned i stor utsträckning)
Universitet (efter Jill)
Hon med nacken - Jag satt i nyfiket på ILU och lade märke till en jättefin nacke dekorerad med blont hår. Sen när jag såg hennes ansikte tyckte jag att hon var jättesöt. Så då blev hon mitt span. (Hon resulterade i låten She, vilken kan höras på min myspacesida.)
Hon med det perfekta kleopatrahåret - Jag har sett henne ett par gånger på v-dala. Hur bra hår som helst och ett sött ansikte.
Körspanet - Söt tjej. Bra fräknar och fint leende.
The End
Det var det det. Som sagt är det här bara några av de som jag har spanat på. I vissa fall är det tveksamt om personer är span eller om man känner dem för bra. Det är svårt det här, sen kommer man ju inte ihåg alla heller.
Undrar vad jag skall göra idag.
Jag tänker börja med att stipulera en definition av vad ett "span" är: "Ett span är någon som man har betraktat, lite i hemlighet, och känt en viss åtrå inför. Denna åtrå är oftast mest baserad på objektets yttre kvalifikationer. För att spanet skall vara ett span krävs det också någon form av kontinuerlighet; man måste spana på personen minst två gånger för att spanet skall kunna klassas som ett span. Ett span är någon som man inte känner. Därmed diskvalificeras personer som klasskamrater och flickvänner."
Jag tänker inte skriva ut namnen på personerna, istället skriver jag begynnelsebokstaven i deras förnamn. Om jag inte vet, eller har glömt bort namnet skriver jag X. Ibland använder jag ett kodnamn som inte är spanets riktiga namn. Jag tänker lista spanen i någorlunda kronologisk ordning efter epoker i mitt liv, nu kör vi:
Högstadiet
J - Två år äldre än mig, hon gick i nian när jag gick i sjuan. Vi var i samma elevråd. Kan ha haft de bästa ögonen som jag någonsin har sett. Jag försökte googla henne häromsistens för att se hur hon såg ut nuförtiden men misslyckades. Hon har ett vanligt namn och bildsökningen gav inga resultat. Jag har inte sett henne sen hon gick i nian, så jag var lite nyfiken.
T - Halvspan kanske, gick i paralellklass.
I - Ett år yngre än mig. En uppenbarelse, fantastiskt vacker. Jag misstänker att alla straighta pojkar och lesbianer på skolan var kära i henne. Jag satt framför henne på en buss en gång när hon talade i telefon. Hon svor som en borstbindare. Det var lite oattraktivt, men men.
H - Ett år yngre än mig. Söt. Cool tjej.
X1 - Två år yngre än mig, jag borde verkligen komma ihåg namnet. Jag har till och med talat med henne flera gånger.
X2 - Två år yngre än mig, var i samma elevråd. Hon var konstig och flamsig men jag tyckte om henne ändå.
Gymnasiet
M - Ett år yngre än mig. Toksöt liten sak. Hon läser till lärare nu. Hennes elever kommer bergis få apsvårt att koncentrera sig.
X3 - Två år yngre än mig. Läste natur, en häftig katt. Söt därtill.
X4 - Två år yngre än mig. En söt tjej.
E - Läste franska med mig. Superbra tjej. Vi dansade en massa en gång. Det var bra det. Söt också.
Lumpen
X5 - Det fanns en tjej i en parallellpluton som vi pojkar brukade prata om. Söt som katten.
Universitetet (före Jill)
J - Kursare, filosofi. Supersöt...hade/har en superhäftig pojkvän. Typiskt.
H - Kursare, filosofi. Dansflicka, var ett span, blev en vän.
Klara - Den tjej som har påverkat mitt liv mest utan att jag har talat med personen i fråga. The ultimate span. Vi gick och dansade på Kalmars klubb Stones och där var hon alltsomoftast. Hon såg mig och våra ögon möttes typ hela tiden men jag vågade aldrig. Nån gång ställde hon sig och dansade bredvid mig och då frös jag. Jag kunde inte röra mig elle göra nånting. Jag har nog skrivit typ 20 låtar om henne. Jag ångrar dagligen att jag inte pratade med henne. Speciellt dagar som dessa. Hon hette inte Klara egentligen, det var dock det kodnamnet som jag och Linus gav henne. Linus fiskade reda på att hon hette Johanna genom en gemensam bekant, men mer än så vet jag inte så jag kan liksom inte kolla upp henne. AARRRGGHHHHH!!!
(Sen kom Jill med vilket spaningsverksamheten lades ned i stor utsträckning)
Universitet (efter Jill)
Hon med nacken - Jag satt i nyfiket på ILU och lade märke till en jättefin nacke dekorerad med blont hår. Sen när jag såg hennes ansikte tyckte jag att hon var jättesöt. Så då blev hon mitt span. (Hon resulterade i låten She, vilken kan höras på min myspacesida.)
Hon med det perfekta kleopatrahåret - Jag har sett henne ett par gånger på v-dala. Hur bra hår som helst och ett sött ansikte.
Körspanet - Söt tjej. Bra fräknar och fint leende.
The End
Det var det det. Som sagt är det här bara några av de som jag har spanat på. I vissa fall är det tveksamt om personer är span eller om man känner dem för bra. Det är svårt det här, sen kommer man ju inte ihåg alla heller.
Undrar vad jag skall göra idag.
torsdag 3 maj 2007
Oh, and the word of the day is...
...Phil Collins-fill. Phil Collins var/är tydligen en ganska inflytelserik trummis. Så inflytelserik att det finns något som heter Phil Collins-fill. Jag vet inte hur vedertaget begreppet är. Jag vet inte heller hur ett Phil Collins-fill låter, men det måste ju vara ett väldigt bra fill.
Phil Collins-fill...mMm...ligger bra i munnen.
Phil Collins-fill...mMm...ligger bra i munnen.
Broken heart again today
Johan sa något hur dumma tjejer var. Dumma som i elaka snarare än ointelligenta. Vi brukar köra med den jargongen för att vi är bittra ungkarlar. "Tjejer är bara skit och trubbel"-grejen. Då passade jag på att sno åt mig hans gitarr och spela en bit för honom. Det är en låt av The Ataris och innehåller textradsgodbitar som "broken heart again today", "just when I opened up my heart" och "why can I never seem to learn that love is wrong and girls are fucking evil". Sen berättade jag att låten har den underbara titeln "The last song I'll ever write about a girl".
Vi konstaterade att killen som skrev låten måste ha varit jävligt missnöjd. Och bitter. Låten i sig själv är väldigt bra tycker jag, framförallt texten. Låten har dock en sisådär förpackning; amerikansk "punkrock" eller americana eller vad det nu är.
Exempel på andra bra "jag har blivit lämnad och är bitter"-låtar är "I never really loved you anyway" med The Corrs och "You oughta know" med Alanis Morizette. Den absolut bästa är dock naturligtvis "Broken promise land" med Weeping Willows.
Jag var till skolan idag. Föreläsning. Efter föreläsning var jag, Alex, Daniel, Jonna, Linda och Stina till akademibokhandeln och köpte kurslitteratur. Sen gick vi till en sushi/thairestaurang och åt.
När jag kom satte jag igång och spelade in en låt som jag skrev för några månader sen. Den handlar om ett span som jag upptäckte i slutet av förra terminen. Det första jag lade märke till var hennes nacke. Jag är nog lite nackfetischist. Det är mysigt att kyssa nackar, och det brukar också ha någon slags effekt på den man kysser. Jag ser henne aldrig nuförtiden.
Mamma och jag var iväg och körade. Jag stod en meter framför mitt körspan. Jag har ett sånt nämligen. Hon har mörkt, lockigt hår och är magnifikt söt. Hon kan spela i en annan division än jag...men jag är inte riktigt säker. Jag kommer i vilket fall som helst aldrig att få henne eller ens prata med henne. Men det är ju trevligt att ha ett span i alla fall, så att man har något att drömma om. "Dreams, inconsistent angel things" som Sixpence none the richer sjunger.
Mamma skjutsade mig till Johan och vi spelade en smula tv-spel, sen gick jag hem och här är jag nu.
Imorgon kanske Stefan skall komma över och kika på Napoleon Dynamite, han har nämligen inte sett den, stackarn.
Passa på att vara bittra när ni är ofrivilliga singlar, för när ni minst anar det kommer den där kärleken. Fast det gäller inte mig förstås (eller anar jag det som minst nu?).
Vi konstaterade att killen som skrev låten måste ha varit jävligt missnöjd. Och bitter. Låten i sig själv är väldigt bra tycker jag, framförallt texten. Låten har dock en sisådär förpackning; amerikansk "punkrock" eller americana eller vad det nu är.
Exempel på andra bra "jag har blivit lämnad och är bitter"-låtar är "I never really loved you anyway" med The Corrs och "You oughta know" med Alanis Morizette. Den absolut bästa är dock naturligtvis "Broken promise land" med Weeping Willows.
Jag var till skolan idag. Föreläsning. Efter föreläsning var jag, Alex, Daniel, Jonna, Linda och Stina till akademibokhandeln och köpte kurslitteratur. Sen gick vi till en sushi/thairestaurang och åt.
När jag kom satte jag igång och spelade in en låt som jag skrev för några månader sen. Den handlar om ett span som jag upptäckte i slutet av förra terminen. Det första jag lade märke till var hennes nacke. Jag är nog lite nackfetischist. Det är mysigt att kyssa nackar, och det brukar också ha någon slags effekt på den man kysser. Jag ser henne aldrig nuförtiden.
Mamma och jag var iväg och körade. Jag stod en meter framför mitt körspan. Jag har ett sånt nämligen. Hon har mörkt, lockigt hår och är magnifikt söt. Hon kan spela i en annan division än jag...men jag är inte riktigt säker. Jag kommer i vilket fall som helst aldrig att få henne eller ens prata med henne. Men det är ju trevligt att ha ett span i alla fall, så att man har något att drömma om. "Dreams, inconsistent angel things" som Sixpence none the richer sjunger.
Mamma skjutsade mig till Johan och vi spelade en smula tv-spel, sen gick jag hem och här är jag nu.
Imorgon kanske Stefan skall komma över och kika på Napoleon Dynamite, han har nämligen inte sett den, stackarn.
Passa på att vara bittra när ni är ofrivilliga singlar, för när ni minst anar det kommer den där kärleken. Fast det gäller inte mig förstås (eller anar jag det som minst nu?).
onsdag 2 maj 2007
Sista April och sen
Fortsättning på föregående inlägg:
Jag gick och la mig ~05, Spader ringde och väckte mig 8:08. Efter en stund ringde Linus. Runt 8:30 hade Linus, Linus lillebror Niklas och Spader kommit. Jag var rätt trött. Vi satte igång och jammade, som fan. Vi spelade bra hårt. Helt plötsligt öppnades dörren till mig av en jättetrött man i kalsonger som jag inte kände igen. Jag ville inte skapa en massa osämja så jag avbröt jamprojektet.
Lite senare kom det fram att mannen i kalsongerna var en kompis till min korridorare Daniel. Han hade vaknat upp och trott att han befann sig i någon hemsk mardröm och han visste inte var ifrån allt ljud kom ifrån. Inga hard feelings dock. Lustig episod.
Sen drog vi till Linus gamla kursare Gian och hängde. Efter ett tag drog jag hem till mig och vilade lite.
Mitt på dagen någon gång gick jag och resten av gänget till ekonomikumparken och hängde. det var okay. Jag träffade inte så mycket folk som jag kände, men det var mycket folk där.
Runt fyratiden drog jag hem - hem. På vägen dit träffade jag Markus som är klasskamrat och kompis till Jill, mitt ex. Han var rätt full och efter att ha pratat ett tag med honom gick jag till bussen, full av ångest. Denna ångest har hängt ändå tills nu.
Jag kom hem och det kom en massa kompisar till mina föräldrar, Stefan kom också. Egentligen skulle jag och Stefan åka till Gutte på kvällen men han hade blivit sjuk så det blev inget av med det.
Sen dess har jag hängt hemma i Norrgärde mest och hjälpt mina föräldrar en smula.
Nu är jag hemma igen och skall till skolan imorgon. Det blir kul tror jag.
Jag gick och la mig ~05, Spader ringde och väckte mig 8:08. Efter en stund ringde Linus. Runt 8:30 hade Linus, Linus lillebror Niklas och Spader kommit. Jag var rätt trött. Vi satte igång och jammade, som fan. Vi spelade bra hårt. Helt plötsligt öppnades dörren till mig av en jättetrött man i kalsonger som jag inte kände igen. Jag ville inte skapa en massa osämja så jag avbröt jamprojektet.
Lite senare kom det fram att mannen i kalsongerna var en kompis till min korridorare Daniel. Han hade vaknat upp och trott att han befann sig i någon hemsk mardröm och han visste inte var ifrån allt ljud kom ifrån. Inga hard feelings dock. Lustig episod.
Sen drog vi till Linus gamla kursare Gian och hängde. Efter ett tag drog jag hem till mig och vilade lite.
Mitt på dagen någon gång gick jag och resten av gänget till ekonomikumparken och hängde. det var okay. Jag träffade inte så mycket folk som jag kände, men det var mycket folk där.
Runt fyratiden drog jag hem - hem. På vägen dit träffade jag Markus som är klasskamrat och kompis till Jill, mitt ex. Han var rätt full och efter att ha pratat ett tag med honom gick jag till bussen, full av ångest. Denna ångest har hängt ändå tills nu.
Jag kom hem och det kom en massa kompisar till mina föräldrar, Stefan kom också. Egentligen skulle jag och Stefan åka till Gutte på kvällen men han hade blivit sjuk så det blev inget av med det.
Sen dess har jag hängt hemma i Norrgärde mest och hjälpt mina föräldrar en smula.
Nu är jag hemma igen och skall till skolan imorgon. Det blir kul tror jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)