jahaja! sade ms. Smith och fortsatte:

"Johan kom över efter jobbet. Klockan hade nog stilla slagit elva. Det kom inte helt som en överraskning. Men lite. Jag hade tidigare under kvällen försökt få tag på gossen i fråga. Han vägrade svara. Istället skickade han ett sms där det stod att han jobbade och att han skulle ringa när han slutade. Jag svarade med samma mynt, dvs. ett sms och där jag tyckte att han skulle kika över efter jobbet och kika på mitt dragspel som han inte har sett.

Plötsligt ringde det på här hemma. Snabb i tanken som man är kom jag fram till att det måste vara Johan. Inte utan hast gick jag och öppnade dörren in till korridoren. Där stod han mycket riktigt.

Vi pratade om recent events i våra liv. Jag visade mitt dragspel samt lite hur man spelar på det. Men jag ville inte vråla på alltför mycket med dragspelet klockan halv tolv på en söndagskväll. Det kan tänkas störa en del. Så jag spelade lite ödmjukt och snällt på det.

Vi tittade på ett Houseavsnitt som jag hade spelat in förra tisdagen. Johan somnade i min säng och jag somnade på en madrass som jag, strategiskt, placerat på golvet.

Strax efter ett vaknade vi upp och Johan ansåg att det vore lämpligt att gå hem. Handlingskraftig som han är, så gick han också hem. Jag gick och lade mig.

Väckarklockan i form utav min mobiltelefon ringde ovanligt kraftfullt tyckte jag. Jag gick upp snabbt som fan.

[Morgonritual]

Jag kom till skolan för seminarium. Vi skulle ha gruppdiskussioner. Min grupp bestod av Alex, Daniel och Jonna. Och mig själv såklart, annars vet jag inte om det hade varit min grupp. Vi ville så gärna sätta oss någonstans bra. Vi gick iväg och letade platser. Då såg jag henne. Anna. Jag vinkade och vi möttes i en varm kram. Mitt hjärta slog hårt.

Vi är gamla kursare. Jag har alltid känt en viss kontakt med Anna. Tydligen är jag kär i henne, att döma av mitt hjärtas reaktion. Jag tänker på henne ibland. Jag hade inte träffat henne på kanske 8-9 månader. Hon är bra Anna. Sötsnygg, väldigt glad och rolig. Busig. Godhjärtad. Hon skulle vara bra för mig. Undrar om hon är singel. Jag tror att hon körde en Amelie och frågade mig indirekt om jag hade någon flickvän. Jag hörde inte riktigt vad hon sa. Men i vilket fall som helst deklarerade jag tydligt att jag minsann inte hade någon flickvän.

Vi var båda tvungna att fortsätta med vårat. Hon undrade om jag skulle ut någonting, jag svarade att jag inte visste. Hon tyckte att jag skulle komma till premiären av bryggan på tisdag. På tisdag. Är det imorgon? Eller är det nästa tisdag? Jag borde kolla upp när bryggan har premiär och sedermera övertyga, typ Johan att vi skall gå dit.

Hursomhelst fortlöpte seminariet och efter det gick vi och kikade på resultaten till tentan om hinduer och buddhister och sådant. Den tentan som jag verkligen inte trodde att jag klarade. Det visade sig att jag faktiskt klarade den, helt oförtjänt. Efter det kändes det som att jag kunde klara allting här i världen. Vi gick och fikade; jag belönade mig själv med en bit blåbärsprinsesstårta. Rätt åt mig.

Vi satt och pratade och spelade kort. Vi började med en omgång "finns i sjön". Jonna var så överlägset skicklig så vi ville inte spela mer sedan hon utklassat oss. Sedan spelade vi neger och president som vi döpte om till nisse och tomte eftersom vi var så politiskt korrekta.

Sedan gick vi till akademibokhandeln där jag tänkte skaffa en bok om gudinnor och horor och grejer. Jag hittade den inte men jag impulsköpte "plötsligt i vinslöv" dvd:n som jag sneglat en smula på.

Sen gick jag hem och lade på ett dragspel på en låt som heter stop looking at me. Det blev inge bra. Problemet är att pianospelet inte är något bra, det innehåller pauser som inte är i takt. Från början tänkte jag bara spela in lite och prova hur det blev. Sen råkar man spela in något som man är nöjd med och då vill man inte ta bort det ursprungliga för då blir takten och sådär helt fuckad. I och för sig kanske man kan klippa och klistra lite men...äh.

Nu sitter jag här och icke-pluggar. Men jag var ju så sugen på att blogga eftersom det hade hänt lite i mitt liv idag (Anna, tentan)."

Mr. Adams förstod ingenting av vad ms. Smith hade sagt, men tog det hela med god ro. Han visste innerst inne att hon fortfarande älskade honom. Galen eller ej.