Johan sa något hur dumma tjejer var. Dumma som i elaka snarare än ointelligenta. Vi brukar köra med den jargongen för att vi är bittra ungkarlar. "Tjejer är bara skit och trubbel"-grejen. Då passade jag på att sno åt mig hans gitarr och spela en bit för honom. Det är en låt av The Ataris och innehåller textradsgodbitar som "broken heart again today", "just when I opened up my heart" och "why can I never seem to learn that love is wrong and girls are fucking evil". Sen berättade jag att låten har den underbara titeln "The last song I'll ever write about a girl".
Vi konstaterade att killen som skrev låten måste ha varit jävligt missnöjd. Och bitter. Låten i sig själv är väldigt bra tycker jag, framförallt texten. Låten har dock en sisådär förpackning; amerikansk "punkrock" eller americana eller vad det nu är.
Exempel på andra bra "jag har blivit lämnad och är bitter"-låtar är "I never really loved you anyway" med The Corrs och "You oughta know" med Alanis Morizette. Den absolut bästa är dock naturligtvis "Broken promise land" med Weeping Willows.
Jag var till skolan idag. Föreläsning. Efter föreläsning var jag, Alex, Daniel, Jonna, Linda och Stina till akademibokhandeln och köpte kurslitteratur. Sen gick vi till en sushi/thairestaurang och åt.
När jag kom satte jag igång och spelade in en låt som jag skrev för några månader sen. Den handlar om ett span som jag upptäckte i slutet av förra terminen. Det första jag lade märke till var hennes nacke. Jag är nog lite nackfetischist. Det är mysigt att kyssa nackar, och det brukar också ha någon slags effekt på den man kysser. Jag ser henne aldrig nuförtiden.
Mamma och jag var iväg och körade. Jag stod en meter framför mitt körspan. Jag har ett sånt nämligen. Hon har mörkt, lockigt hår och är magnifikt söt. Hon kan spela i en annan division än jag...men jag är inte riktigt säker. Jag kommer i vilket fall som helst aldrig att få henne eller ens prata med henne. Men det är ju trevligt att ha ett span i alla fall, så att man har något att drömma om. "Dreams, inconsistent angel things" som Sixpence none the richer sjunger.
Mamma skjutsade mig till Johan och vi spelade en smula tv-spel, sen gick jag hem och här är jag nu.
Imorgon kanske Stefan skall komma över och kika på Napoleon Dynamite, han har nämligen inte sett den, stackarn.
Passa på att vara bittra när ni är ofrivilliga singlar, för när ni minst anar det kommer den där kärleken. Fast det gäller inte mig förstås (eller anar jag det som minst nu?).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Idag såg jag dig i skolan, jättesnabbt, typ 1,7 sekunder, innan du svängde in i ett rum som jag också har varit i för flera månader sedan. Jag minns att det var ett svårt rum. Fyllt av bittra studenters bittra tankar om Marx. (Jag bidrog starkt till denna bitterhet). Men vad jag skulle säga var att nästa gång måste du gå långsammare så att jag hinner säga typ "hej" eller liknande. =)
Jag föreslår att du skriver en span-lista så att du kan hålla reda på alla. Som det är nu måste det gå åt en hel del ram-minne för att hålla reda på alla :)
Åh, jag ber om ursäkt. Jag skall från och med nu gå lite långsammare när jag är i engelska parken.
Och dessutom måste jag hålla ögonen mer öppna så att jag ser folk.
herrnixon>>>Man skulle kanske kunna tro det...Men jag har nog bara ett span just nu, körspanet. Resten av spanen ligger nog på hårddisken snarare än i ram-minnet.
Jag kanske har två-tre till span just nu. Men de har jag bara sett en eller ett par gånger och ser inte regelbundet så jag vet inte om de räknas som span.
och den anonyme var alltså jag.
Skicka en kommentar