Jag skriver mitt PM om Hesiodos', den gamle greken, och hur han framställer berättelsen om Pandora, den första kvinnan. Enligt Hesiodos var Zeus fullkomligt rasande på människan (som enbart bestod av män). Detta var för att en kille hade snott elden(ja just det, elden!). Klart man blir lack. Vad gör då den mäktigaste av gudar för att verkligen ge igen på mänskligheten, ett straff så obarmhärtigt att bara en gud kan frambringa ett så hänsynslöst straff? Jo; han skapar kvinnan.
"and they all [männen] will cheer their hearts embracing this foul thing" (övers. av Sarah B. Pomeroy). This foul thing. Det är kvinnan det. Jag skulle kunna citera massor om hur ond, listig och allmänt otrevlig Pandora, och därmed kvinnosläktet är.
Hesiodos var en bitter herre kan man tänka sig. Jag kan inte låta bli att sympatisera en smula med Hesiodos, bitter gammal ungkarl som man är. Det kan bli svårt att ta sig ur det här PM:et och fortfarande framstå som den goda feministen man försöker vara. Fast iofs, bara för att man tycker att tjejer är elaka så kan man ju fortfarande inse att det finns en könsmaktsordning och att den borde avskaffas. Om det nu är någon slags definition av feminism.
Igår när jag skulle gå till v-dala kom det fram en 4-5:årig pojke till mig och gav mig en maskros. Jag tog emot den och sade "tack så mycket, det var snällt", och log åt hans föräldrar. Sen gick jag med den där maskrosen en bra bit innan jag placerade den lite fint på en mur. Det bar emot, jag ville ju inte gärna lämna ifrån mig den fina gåvan som jag hade fått. Maskrosen kanske inte var den finaste gåvan i sig som jag har fått men jag uppskattade verkligen gesten.
När jag gick där med maskrosen i hand så slog det mig. Undrar om den lilla pojken trodde att jag var en tjej. Jag har nämligen rakat av mig mitt maffiga skägg. Hur medveten om konventioner är man i den åldern egentligen? Han kanske hade fått en väldigt bra uppfostran där föräldrarna hade sagt att en kille visst kunde ge blommor till en annan kille. Den där lilla palten kanske stapplade runt där och var bög. Eller så såg jag ut som en tjej.
Det är valporgie på tv just nu (hundkoll). Valpar är ju söta, minst sagt.
Tjejer är också söta (elaka eller ej). Jag har tänkt på en sak. Det verkar som att man tenderar att tycka att tjejer som liknar tjejer som man känner är söta. Är det här bara jag eller är det ett utbrett fenomen? Är det likadant med killar?
Moto boy alltså, det kan ha varit den bästa spelningen jag har sett. Marit Fahlander alltså, är hon bäst i Sverige? Just precis nu är hon det i alla fall, för mig åtminstone. Ooo jag har upptäckt så mycket superbra musik på senaste.
Jag saknar mina bufflar (alltså hundar) lite nu när jag sitter och kollar på hundkoll.
Idag har jag skrivit en smula på mitt PM, som ni förstår. Dessutom har jag ätit pizza. En dag så god som någon...eller...jag vet inte. Jag är rätt glad i alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
för mig är det så i alla fall! om en kille liknar någon jag känner (som jag tycker om) blir han genast sötare. det behöver inte vara utseendet, det kan vara "bara" rösten också. till exempel, du låter som min bror på sättet du pratar :) (eller så är det min bror som låter som du).
Tack, det var snällt sagt=)
Hmm, jag borde kanske gå sta och göra en liten undersökning för att se om det här gäller för fler än dig och mig.
Skicka en kommentar